SockerSkolan http://www.sockerskolan.se Hjälp för sockerberoende Fri, 18 Aug 2017 11:00:00 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.8.1 Nystart Uppgift 12 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-12/ Fri, 18 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21559 Anhöriglektion

Ta hand om dina nära och kära.

varje-sekund

Här är en film som på ett enkelt sätt förklarar beroende och vad det gör med oss. Visa gärna den för dina anhöriga.

https://www.youtube.com/watch?v=gzkA7ArGkak&feature=youtu.be

Länkar där din anhörige kan vända sig med sina frågor

Närstående anhöriga till Sockerberoende på FB

http://www.alanon.se

Vi rekommenderade några böcker under lektionen, här är en lista av dem.

Sockerbomben 3.0 av Bitten Jonsson

Beroendepersonligheten av Craig Nakken

Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt

Ett sötare blod av Ann Fernholm

Brödberoende av William Davis

Kolesterolmyten av Uffe Ravnskov

]]>
Nystart Uppgift 11 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-11/ Wed, 16 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21364 Olika sätt att förändra en känsla
  1. Sluta att ät det som påverkar dig negativt. Får du inte i dig de substanser som påverkar hjärnan negativt så finns det ingenting att gå rundgång på. Triggerlistan är en bra start att utgå från där du hittar dessa produkter.
  2. Börja agera som om. Använd din andliga princip för att veta hur du ska agera.
  3. Bryt tanken. Tänka på något som gör dig tacksam eller stolt. Tänka på någon du tycker om.
  4. Använd kroppen för att ändra på känslan. Sträck armarna uppåt som om du precis vunnit bästa tävlingen. Rörelsen kan bryta rundgången.
  5. Använda dina sinnen för att komma i ett annat sinnestillstånd
    1. Synen
    2. Hörsel
    3. Lukten
    4. Känsel
  6. Vänd dig utåt till någon annan i gruppen som kan spegla dig och på så sätt släppa rundgången.

barn

Grundkänslorna är

  • ilska, vrede
  • ledsen, sorg
  • glädje
  • nyfikenhet, intresse
  • förvåning
  • rädsla
  • skam
  • äckel, avsmak

Öva på att ändra känsla genom teknikerna ovan. I bilden har du förslag på känslor som du kan prova att känna. Prova gärna en känsla som du är lite rädd för nu när du vet att det är en äkta känsla du framkallar och att den går att ändra till en annan genom att skaka av sig och tänka på eller göra något annorlunda.

Dela med dig till gruppen vad som hände när du provade.

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 128 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-19, skrev Nadja Lindqvist
När jag kände oro/rädsla för vad jag hade att vänta mig så sträckte jag upp händerna i segergesten och det kändes bättre. En känsla av att jag fixar detta, infann sig.
När jag tyckte synd om mig och kände mig som ett offer, pga en svampinfektion, så tog jag fram en citron för att göra citronvatten, den friska doften av citron gjorde att jag kände mig friskare.
2017-08-17, skrev Sophie Aspgren
2017-08-17, skrev Sophie Aspgren
En falsk verkligen falsk känsla är att behöva äta så fort jag tänker på något som ger en. Fysisk kroppsreaktion. Nu i dag har jag tänkt att allt jag stoppar i mig kommer ge en reaktion, även citronsaften och att jag ska låta mitt system få vila. Jag vill inte reagera hela tiden. Lite som att kroppen är ett tempel och klarar sig åt ara still.
2017-08-17, skrev Eva Jaktlund
när jag känner självförakt och äckel för min kropp, skam så bryter jag med tanken "som om jag har sinnesro" Puff så försvinner känslan . Nästan magiskt.
2017-08-17, skrev Susanne Galloway
Jag gick på stranden och kände mig lite sorgsen och skämdes en hel del över hur tjock jag är. Jag var övertygad att alla stirrade på mig och viskade hur fet jag är. Det kändes som jag inte var "värdig" att vara där.
Efter stort motstånd vände jag mig mot havet och stack upp armarna i luften och då lättade sinnesstämningen markant!
Jag kände mig gladare, fnissade lite grann och kände att jag hade all rätt i världen att vara där precis som alla andra. Jag må vara tjock men jag är lika värd som någon annan!
2017-08-17, skrev Carina Nilsson
Wow, detta var häftigt. Jag provade att gå tillbaka till min sinnesstämning, skammen jag kände då jag kört bil den där dagen för att köpa glass trots att jag druckit vin till lunch. Jag höll nästan på att börja gråta igen. Sedan ställde jag mig som ett "V" med händerna utåt och benen isär. Sakta med säkert fick jag en känsla av att jag är stark och att jag kan besegra sockret och begäret. Ett leende kom fram på läpparna. Hur läckert som helst!
2017-08-16, skrev Maria von Zweigbergk
Ilska- blev riktigt arg i bilen. När jag gick ur bilen , sträckte jag på mig och djupandades. Jag kände en brännande doft i luften. Det Luktade som en grillning. Gott. Jag accepterade också vad Josefine sade. Jag blev lugn och ledsen och tänkte att Josefines hjärna inte är färdigutvecklad. Hon vet inte bättre.
2017-06-18, skrev Caroline Zickbauer
Att lyssna på musik påverkar mig väldigt mycket, både att känna glädje och ledsamhet. Jag har också provat att ändra kroppshållning för att byta känsla, det fungerar väldigt bra.
2017-06-18, skrev Anna Bergström
Jag fick prova i skarpt läge med en första reaktion av skam. Jag blev uppläxad av en människa vilket inte har hänt på år och dar men jag gissar att nu när jag börjar riva mina murar kommer det att förekomma :). I alla fall så fick jag lov att beta av några av punkterna på listan för att vända känslan.. Men den klingade av. Befrielse!!
2017-06-17, skrev Barbro Larsson
Väldigt tydligt hur skam -som jag peovade- förmörkar sinnet och sprider obehag i kroppen
. När jag vände till tacksamhet blev jag alldeles lugn och kände optimism.
2017-06-17, skrev Patricia Crone
Använt min favorit perfume "Jo Malone" for att ändra min sinnestillstånd från vrede/kaos/surhet tillglädje.
2017-06-16, skrev Pia Lönnroth
svårt den att inte le när jag sträcker upp armarna i luften, den funkar toppen
2017-06-15, skrev Beata Ulfsäter
Ledsen sorg, kroppen sjunker ihop, kutig rygg ändrar till glädje genom att sträcka armarna upp.
och tvärtom. från glädje till sorg.
ilska är en känsla jag är rädd för men den kan ändras till ngt mer positivt
Alla känslorna kan ju faktiskt går ju att skaka av sig, när det inte är en äkta känsla.
Härligt verktyg, så upp med armarna, skaka hela kroppen!
2017-06-15, skrev Ingela Dawid
Jag kommer att börja lyfta armarna uppåt ofta.. gärna med ett "Yes!" 🙂
Det var det som funkade mest effektivt för att bryta tankespiralen.. men klappa vovven funkar också och lukta på ett doftljus jag tycker om..
Haha förr skulle SMAKEN fixat det mesta för stunden och nu är det inte ens med bland verktygen! 🙂 Sköönt...
2017-06-15, skrev Erika Järnkvist
Det intressanta med denna övning är att den faktiskt funkar. Jag provade alla känslor en stund och jag är förvånad över hur kroppen och tankarna påverkas av dem olika känslorna och sinnesstämningarna. Glädje var en höjdpunkt, den känns bara då bra i kroppen, pirrar i magen och känns som om jag blir uppfylld och påfylld av kraft. Även nyfikenhet var intressant, samma påslag i kroppen. I nyfikenheten finns kreativitet upplevde jag. Den ska utforskas.
2017-05-19, skrev Karin Tagesson
När jag gör detta så vill jag inte framkalla obehagliga och/eller "negativa" känslor, för dessa har jag ändå. Jag övar istället på att gå från "jobbiga" till "lättare" känslor. När jag känner mig trött, nedstämd och ledsen brukar jag sätta på musik som jag gillar. Jag låter hela kroppen gunga med och jag får fram samma glädje som när jag dansar. Jag brukar också skriva upp särskilt positiva minnen som jag har. När jag behöver bli lättare i sinnet tar jag fram dessa och tänker på om och om igen. Jag blir inte så ofta arg, men det händer ibland. Då brukar jag resonera med mig själv. Är det här något jag kan påverka? Om svaret blir nej, försöker jag släppa ilskan genom att tänka att det är bättre att jag riktar energin mot något där jag kan ha nytta av den, och så byter jag fokus.
2017-05-17, skrev Alexandra Fregelius
När jag inte drogar känner jag att jag har lättare att ändra mina tankar och inte tänka negativt lika ofta. Jag får en annan självkänsla och bättre självförtroende när jag är nykter.

På senaste tiden har jag försökt att tänka mig för vad jag säger när jag är sur och grinig för att inte personer ska missuppfatta mig och tro att det är dem jag är sur på fast jag i själva verket är sur eller irriterad på mig själv för jag inte har lyckas hålla min planering för dagen.

2017-05-16, skrev Elisabeth Karlsson
Jag har svårt att föreställa mig en känsla o därefter försöka ändra sinnesstämning. Däremot vet jag att känslor kan gå att förändra med tankens kraft. Jag vet att om jag är butter, sur o negativ kan jag ibland lyckas förändra detta genom härlig glad musik, tokdansar o tacksamhetsleken fr. A-Ö.

Ett annat verktyg som jag använder mig utav som kan förändra känslan av stress, ångest o oro är fysisk aktivitet. En snabb promenad, en tokdans eller att sjunga så att det skrålar.

Många känslor som ex. rädsla, skam o ilska kan jag ringa ut till någon i programmet o dela med mig av. Jag kan sedan lyssna på vad den jag ringer till har att dela om sitt.

Meditation hjälper mig också ibland. Dock handlar det ofta om att ligga steget före i de allra flesta fall. Jobba med självkänslan, förebygga ångest o oro genom fysisk aktivitet, upprätthålla ett positivt sinne med hjälp av tacksamhet o stolthet. Lägga fokus på friskfaktorerna i mitt liv.

2017-05-16, skrev Maria Boëthius
Jag var i uppgiftens stund tung och ledsen, drog på flashdance och satt i soffan och diggade med armarna i takt. Fick ur mig ur det tyngsta sinnet och gav space till andra känslor.
2017-05-15, skrev Petra Waltersson
Jesper har skadat sig i helgen:
VÄNDE MIG UTÅT, skrev en TACKSAMHETSLISTA att svara på.. vad är VIKTGAST JUST NU : det är att ta hand om mig själv.. då kan jag vara bästa stödet för Jesper.. så jag mediterade och gick långpromenad med vän, tvättade och därmed också agerade SOM OM.. det var en helt vanlig.
Oj... vilket fint stöd jag har varit för min son i helgen då jag mellan varven laddat mina egna batterier

Jag var rädd inför anhöriglektionen.. tänk om.. tänk om.. jag vill veta så..
Jag vände mig utåt och lämnade över
Det bara släppte
2017-05-14, skrev Inger Lundqvist
Jag känner mig ofta ledsen över att det är som det är i vår familj.
Igår kväll satt jag och tänkte på min son som bor i Norge och som jag träffar ca två gånger per år.
Istället för att snurra in på den känslan så ringde jag flera samtal både till sockersystrar och till vänner.
Sedan la jag mig i badkaret och lyssnade på musik.
Jag har också prövat och klockat känslan för att se om den är äkta och hittills har de bara varat i ca två minuter.
2017-05-14, skrev Marie Wenlöf
Tänkte på något som gör mig ilsken men började sedan tänka på tacksamhet över att jag lever, över barnen, över att jag har en ledig helg. Mådde genast bra och det jag var arg över ter sig oviktigt och smått.
Kände rädsla för att äta godis på lördagen men skickade då ett sms till en sockersyster och då fick jag styrka att bryta tanken.
Känt olust - nedstämdhet senaste dagarna - då har jag ruskat på axlarna och sträckt armarna uppåt samt lett - genast har det känts bättre!
2017-05-13, skrev Sandra Kouassi
Jag känner avsmak när jag tänker på viss typ av mat som för mig är en tripper, även om lukten kan förföra. Det tar stopp, jag stänger av mina känslor och min mage. Vill inte ha, minns allvaret i sjukdomen och utagerandet. Blir lite sorgsen över att tänka på det, men tacksam över att jag är abstinent idag och just nu inte har någon längtan tillbaks till dessa "dödliga begär"

Iförrgår blev jag väldigt förvånad över ett besked och hamnade i lite chock tillstånd för en kort stund. Som om jag tappade kontrollen. Kände mig sedan lite ledsen och rädd över att det inte blev som jag verkligen trodde och ville. Men samtidigt hade jag inga tankar på att ge upp eller äta tvångsmässigt utan sökte febrilt lösningar på en annan väg vidare. Kunde släppa taget och se det goda och lita på Gud ganska snabbt.

Idag har jag upplevt stark eufori och glädje, har njutit av det uttryckt det och tackat Gud för det, försökt dela min glädje med andra. Men det kan också skapa en enorm stress i mig att känna så starka känslor. Upplever hur det kryper i benens just nu, en slags rastlöshet, som skapar rädsla, vet inte vad det står för, men tror det är mina nerver som spritter. Vill inte känna det i mina ben, försöker acceptera och andas, låta Gud dämpa mig lite, istället för att ta till maten..

Lite skam eller snarare skuld, men för mig trasslar det ofta ihop sig kände jag igår när min man kommenterade något jag gjort "fel". Jag tog in det som en pil och började försvara mig istället för att bara be om ursäkt och gå vidare.

Just nu känner jag stor nyfikenhet och intresse på den nya kost jag börjat äta och den tilltro till min egen förmåga att genom min relation till Gud och min egen villighet och verktyg.

2017-04-09, skrev Marianne Karlsson
Jag kände en otrolig rädsla i fredags då jag fick höra om terrordådet i Stockholm i fredags. Har många nära och kära boende i Stockholm med omnejd. En person fick jag vänta några timmar innan jag fick veta att allt var ok med henne. Tankarna ville gå till att hon var en av de som råkat illa ut. Jag jagade upp mig själv och mådde inte bra. Var som en spänd fjäder och fick ont i nacken. Till slut fick jag ta en diskussion med mig själv. Och säga att det var dags att sluta ta ut sorgen i förskott och gå och göra någonting annat än att maniskt vänta på besked.. Jag lyckades maka tankarna undan och kunde sätta mig ner med färgpennorna och färgläggningsboken. Mådde genast bättre. Fick sedan ett sms från kompisen och fick veta att hon och hennes nära och kära var i säkerhet. Och då blev jag otroligt glad och all rädsla över att hon skulle vara en av offren försvann. Jag är en sådan människan som lätt tar ut sorger i förväg. Sedan kan det visa sig att det var helt i onödan.
2017-04-09, skrev Eva Bergsten
ilska, vrede: biter ihop tänder/käke
ledsen, sorg: tårar kommer
glädje: lyckorus, gåshud nästan, ler
nyfikenhet, intresse: glad,
förvåning: rynka på pannan och öppen mun
rädsla: känner mig frusen
skam: stänger ögonen
äckel, avsmak: kväljningar? obehag
2017-04-09, skrev Eva Bergsten
2017-04-09, skrev Anette Eriksson
glädje: jag kände sån glädje igår när jag varit på ett kalas som också drog ut på tiden. jag hade också gjort mig i ordning och insåg att ingen brydde sig om vad jag åt. jag är så glad att jag har sån stor familj och släkt en ynnest.
Iska/vrede: så fort jag blir arg leder det till ledsamhet.
ledsen: drar mig innåt och vill inte prata med någon.
förvåning: jag är glatt förvånad att jag inte har något sötsug.
rädsla: dagligen rädd att jag skall få cancer iom att jag fått upprepade cellförändringar. också så rädd att mina barn och man skall rykas bort från mig.
Skam: känner skam över att jag inte låter mig leva.
äckel och avsmak: har jag kännt dagligen men det minskar, äckel och avsmak är för mig själv.
2017-04-09, skrev Veronica Hansson
Ilska/vrede:
Knyter nävarna, rynkar på ögonbrynen och vill gärna slå i luften, pratar högt.

Ledsen/sorg:
Kryper ihop, sänker huvudet, pratar tyst..

Glädje:
Sträcker på mig, ler stort, vill gärna hoppa lite!

Nyfikenhet/intresse:
Höjder ögonbrynen, tittar, vill gärna stå på tå.. som att jag ska se över nått.

Förvåning:
Stora ögon, slutar nästan andas. Öppen mun.

Rädlsa:
Kryper ihop, Vill skymma ögonen, gör mig liten, blir tyst.

Skam:
Sänker huvudet, kollar i backen, mumlar.

Äckel/avsmak:
Ryggar bakåt, vill spotta, inte titta..

Spännande hur man reagerar i kroppen när.man tänker på en känsla! Och att man faktiskt kan byta känslor så snabbt är häftigt! Det ska jag komma ihåg ?
2017-04-06, skrev Zora Boumaza
ledsen och sorg- hände mig förra veckan när min ena vän förlorade sin pappa och min andra vän sin bror. Kände direkt i kroppen när ja fick beskedet att jag skakade, tappade aptiten och vart oehört ledsen...

glädje: fick ett positivt besked idag angående ett jobb jag tänkte söka och jag blev så glad att jag inte kunde sitta still! jag började studsa omkring och var tvungen att andas lugnt för att inte skrika ut min glädje. Jag log och var så glad och ler nu när jag tänker på det också.

2017-04-06, skrev Katta Soldotter
Nyfikenhet - att känna stort intresse, att helt utan värdering utforska. Har lekt med nyfikenhet i "mindful" anda, båda när jag gör tråkiga saker som att dammsuga/diska, att vara där i ett med vad jag gör, känna svampens textur, vara i rörelserna, känna vattnet. Det blev genast mycket roligare. Även att lyssna nyfiket, att verkligen med intresse å nyfikenhet höra varje ord och insupa innebörden av dom..

Glädje - här får jag ofta hjälp av musiken som fyller mitt sinne m känsla, lyssnar jag på glad musik ändrar det hela min världssyn en stund. Men även att tänka tillbaka på en stund där jag kände. Även låta känslan kännas i varje del av min kropp. Jag har ofta svårt att hålla distans och upplever både avgrundsmörker och lyckorus (sånt där så man inte kan stå still) flera ggr varje dag.

Idag fick jag påminna mej o ändra känsla när min mamma ringde å va orolig för mej å undrade om jag fått diabetes (för hon hade haft en mardröm) hennes samtal gjorde mej irriterad då hon mer än gärna både finansierar mitt missbruk men sågort jag tar tag i det som nu så blir hon väldigt orolig o om sej å kring sej när det gäller mej. Försöker intala mej att hon bryr sej och bemöta henne m lugn å kärlek ist o inte känna mej förminskad/triggad.

Kommer tejpa upp en hopphage på golvet i köket för att påminna mej om shapeshifting/känslo övning, där varje ruta symboliserar en känsla.. det som är svårt för mej är att komma på att jag ska ta till verktygen när jag sitterfast så jag vill verkligen öva mer på detta. Spännande!
2017-04-05, skrev Häla Washbrook
Var med en vännina som stod mig mycket nära idag- hennes man dog platt fall när de var i NYC- hon var med. detta i Januari, hon är i chock och jag var med henne idag för att bara lyssna, inte ge råd eller ngt annat bara låta henne prtaa och blr hörd. Även om jag hade hört hur det hela hade gått till och hon berättade igen, blev jag så ledsen i hela kroppen, jag bröjade gråta. Och i samma stund blev jag lite arg på mig, för jag var rädd att hon skulle börja trösta mig. Så en blandning av ilska på mig och skam att jag inte klarade av att bara vara där med henne och höra på henne. När jag kände ilskan, och skammen, så insåg jag att jag inte längre lyssnade på henne, för jag upplevde sorg själv. Man kan inte trösta ngn om man själv inte är i balans. Jag försökte ta kontakt med min egen sorg över förlusten av Mats och då släppte det. Nu kan jag sitta med den själv vilket känns mycket bättre
2017-04-05, skrev Häla Washbrook
Rädsla- vi budade på ett hus och när vi lagt sista budet blev jag rädd att vi skulle vinna det- vad skulle det nya lånet innebära etc. Jag insåg och kände efter det var nästan så jag blev fysiskt illamående- vilket var intressant. Men en klar vilja till flykt befann sig i hela kroppen.
2017-03-01, skrev Malou Grabe
Huum svårt tycker jag. I helgen som var kom mina oros känslor smygande pga stress antar jag. Som vanligt blev jag handlingsförlamad till en början ( då jag inte kunde göra som jag brukar: ÄTA) jag gick runt i cirklar och kände mig både ledsen, arg och stressad. Jag ställde mig i ROCKY position med armarna över huvudet och började rabbla saker jag kände tacksamhet för. Det blev bättre men jag kan nog inte säga att jag lyckades helt, jag hade ett visst stresspåslag resten av dagen. l
2017-02-28, skrev Sandra Lindroos
Jag har visat mig själv respekt i många olika situationer, men en speciell är ju när man skall gå bort på middag till någon och man skall förklara vad man inte kan äta. Här har jag stått upp för mig själv varje gång! det är jag även stolt över att jag vågar göra efter lite mothugg och suckanden.
2017-02-28, skrev Jenni Mårtensson
Känslan av ilska när sambon gör allt i slow motion eller inte alls, har jobbat på att bara vara och tänka att det är ju ändå inte mitt problem, det har funkat ok och känts bättre:)
2017-02-28, skrev Ebba Tannlund
vi satt o pratade om rasism och vi förstod inte riktigt hur i H-L-ete kan ngn eller ngt bränna ner asylboende och varför blir det så. Jag började känna mkt sorg o ilska över hur är det möjligt o min man hann före o börja leda oss in på Carl Bildts debatt om forna Jugoslavien och hur vi har bara vunnit på den invandringen på 70-talet. Vad jag vill säga med detta är att jag har mkt att lära av min man som agerar exakt så här utan att han egentligen vet. Så att byta sorg /vrede mot tacksamhet och glädje bara gör han automatiskt för man blir ju inte gladare av att gegga runt med för mkt negativt, säger han emellanåt när jag försökte att sörja runt i skiten.
Det är bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja: Jag tror det var Karl Oskar Robert Broberg som sa det
2017-02-28, skrev Eva Nordin
Häromdagen hade jag en diskussion med en person som gick ganska hårt åt mig i ilska.
Jag började Harmas o idiotförklara personen i mitt huvud, men mindes mitt "par" nåd-obarmhörtighet och
Beslutade mig för att tänka förstående och icke dömande om personen.det finns säkert en anledning som jag kanske inte förstår osv
Kändes mycket bättre då!
2017-02-27, skrev Elin Holmkvist
Det här är sånt jag tycker att jag alltid varit ganska medveten om. Jag kan framkalla magvärk, jag kan framkalla, rädsla, jag kan framkallaglädje nyfikenhet och vrede - utan problem. Det har jag alltid varit bra på och jag har ofta använt mig at positiva tankar när jag tänker. Det hjälper och är inte alls så svårt att förändra sina tankar på det viset.
2017-02-27, skrev Sandra Törnkvist
Känner mig också lite osäker på detta med äkta eller falska känslor..
2017-02-27, skrev Sara Hellberg
I söndags var det dags för födelsedagskalas för min dotter. Det var en del och fixa så det kanske var ett visst stresspåslag, men inte alls på värsta vis. Jag hade bjudit min brorsdotter till kalaset, hon är 25 år och mår ganska dåligt psykiskt. Förstod att hon skulle avboka, för det gör hon nästan alltid när vi bestämt att ses, ändå så blir jag otroligt ledsen och besviken när avbokningen kommer. Efter ett tag (ledsen var jag nog max 3 min sen besviken o arg), försökte jag att bryta tankarna och tänka tacksamhet. Det gick ganska bra, behöver nog öva mer...
2017-02-26, skrev Gudrun Skoglund
För några dagar sedan blev vår 18- årige son sittande fast i en buss på E4 i 6 timmar pga dåligt väglag och en lastbilsolycka som stoppade all trafik. Timmarna gick och vi tyckte inte det lämnades någon vettig information om läget varken på radio, tv eller på nätet. Till sist hade de suttit där i 5 timmar och jag kände att irritation gick över i ilska och maktlöshet, även så småningom rädsla. Blev kritsik och började göra fördömande antaganden om både polisen och trafikverkets bristande förmåga att både lösa problemet på vägen och informerar anhöriga. (Vid det här laget var det 100-tals bilar som stått stilla i timtal. ) Vad händer, hur vill jag som sockerberoende lösa en situation som jag inte själv har makt över , äta såklart ! Så nu började jag frenetiskt att gräva i verktygslådan och de andliga principerna. Tack och lov var min make hemma som jag kunde ventilera med. Så här vände jag tankarna: Jag måste utgå från att alla parter gör så gott de kan för att lösa situationen, jag kan inte påverka problemet på något sätt, vi hade kontakt med sonen på telefon och han var vid gott mod så då kunde jag också vara det, vi får vänta, det får ta den tid det tar, till sist satte jag mig i soffan med en kopp te med kokos fett och väntade och var här och nu. Tvingade mig att stänga av alla tankar som började med "tänk om ... " Och ja dom kom hem till sist efter 6 timmars väntan, hungriga och törstiga med vid gott mod.
2017-02-25, skrev Maria Wänqvist
Jag har kommit på att jag själv kan framkalla väldigt många olika känslor och undrar nu vilka känslor som är falska och äkta. Jag känner mig fundersam och lite förvirrad. Jag prövade att göra en rocky balboa och då kände jag mig stark och glad. Det här betyder ju att jag själv kan göra saker för att ändra mina känslor!? Men jag har nyligen kännt av en stor sorg och då kunde jag inte bara skaka av mig det. Som sagt lite förvirrad vad som är sanna och falska känslor.
2017-02-05, skrev Alexandra Forsblom
Har provat att fokusera på tacksamhet och stolthet i helgen när jag känt mig ledsen. Det gjorde att allt inte kändes så hopplöst ändå...
2017-02-03, skrev Alexandra Forsblom
Frustration är en jobbig känsla. Jag ska försöka använda mig om dom redskap jag fått. Jag provade att koncentrera mig på vara glad ändå och göra nåt som gör mig glad. Tex planera biobesök med barnen.
2016-12-12, skrev Martina Olsson
Jag har skrivit ned mina känslor och analyserat dom när jag fått ned dom på papper, kollat över vad som är sanna och falska känslor. Jaghar också bytt sköljmedel, det har gett mig mycket att mina kläder och sängkläder doftar annorlunda än förr.
2016-12-11, skrev Ulrika Källqvist
I går var jag på min pappas 70-års mottagning. Det var trevligt men också stressande att träffa alla pappas vänner och bekanta samt släkten. Dessutom serverades smörgåstårta och prinsesstårta...och massa andra godsaker. Inget för en socker/bröd beroende så långt ögat kunde nå. Efter en stund fick jag känslan av att en ångestattack skulle komma...ingen rolig känsla. För att bryta detta och byta sinnesstämning fortsatte jag som om allt var toppen...dessutom la jag armarna bakom nacken och sträckte på mig. Jag koncentrerade mig på att andas och känna hur magen rörde sig. Efter ett par minuter släppte den otäcka känslan och jag kunde slappna av lite mer...
2016-12-11, skrev Annkatrin Alfredsson
Svarar en gång till om det är ok.
Idag behövde jag inte framkalla rädslan. Det brann i mitt hus.
När jag stod i köksfönstret och tittade (vet ju att man inte ska gå ut om de inte evakuerar en)
så var panikångesten inte långt borta i min rädsla.
Jag började tänka på han som jag håller kär, hans fina leende när han är så där underbart glad och lyckades hålla åtminstone panikångesten stången. De bilar som kom sist vände och åkte direkt och då förstod jag att det inte var någon större brand.
Men rädslan satt kvar och jag kunde ju inte jobba med bokföring och tänka på han samtidigt (hade blivit så mycket fel då) så jag tog fram min karaokeapp och sjöng en stund. Glada låtar, jullåtar och framförallt Hallelujah på svenska som gör mig så trygg på något sätt. Lyssnade igenom dem och såg glädjen i mina ögon. Och sen kunde jag jobba utan vare sig rädsla eller sjundemolnetsyndrom ?
2016-12-10, skrev Annkatrin Alfredsson
Jag provade med rädsla eftersom den varit så stark sista dagarna. Det räckte med att titta ut genom fönstret på den svarta balkongen med plywood spikat för fönstren för att känna rädslan igen.
Och då tänkte jag på mannen som finns i mitt hjärta, och jag blev varm, lugn och ett leende kom på mina läppar trots att jag fortfarande tittade på samma balkong. Det kändes så bra, att jag kan bryta en så stark känsla så lätt.
2016-12-10, skrev Matilda Jernevad
Jag var lite orolig och rädd inför anhöriglektionen men då ändrade jag känslan genom att sträcka upp armarna, tvingade mig le och dansade omkring. Det hjälpte. Jag blev glad istället.
2016-12-09, skrev Gun Margret Utsi
Provade på överraskad och hoppfull. Upplevde en effekt av lyckokänsla, ska se om den varar i 3 minuter 🙂
2016-11-27, skrev Mona Järlefors
Jag har provat att sträcka upp armarna i lyften och jag kunde känna hur känslan förändrades, sen har jag under helgen tappat bort det helt. Jag kommer att prova om och om igen.
2016-11-27, skrev Jennika Lindblad
Jag har använt mig av att sträcka upp armarna i luften och tänka som om flera gånger nu när jag har suttit och pluggat och tappat fokus, blivit sugen på något eller bara trött! Det fungerar faktiskt under en liten stund och det kan vara det som jag behöver för att byta fokus!
2016-11-26, skrev Sofie Bengtsson
Vaknade idag med en jättejobbig känsla och ångest. Ska ägna denna dag åt att agera som om. Sträckt upp mina armar, ska försöka använda mina sinnen.
2016-11-26, skrev mattias åberg
Ändra känsla är något jag verkligen ska träna på. Enormt viktigt och bra om man kan bli duktig på det
2016-09-11, skrev Ina Beidestam
Har i kväll tänkt mycket på att vara GLAD och det funkade bättre nu ikväll än tidigare idag, så jag blev glad på riktigt över att det fungerade.
2016-09-11, skrev Malin Ekblom
Tacksamhet och lycka var lättare att framkalla än jag trorr, stolthet likaså med kroppshållningen.
2016-09-11, skrev Ina Beidestam
Jag tycker att känslan av tacksamhet känns men den försvinner lika fort. Men som sagt, feber och sånt påverkar säkert.
2016-09-11, skrev Ina Beidestam
Är sjuk och med det ganska nere, hasar omkring och ler åt mig själv i spegeln, fast det gick bättre att le utan att titta på mig själv, typ i soffan. Har sträckt på mig flera gånger och tänkt på vad jag är tacksam för när det känns motigt. Jag vill inte framkalla mer negativa känslor nu eftersom det känns jobbigt ändå, får vänta med det tills jag är friskare
2016-09-10, skrev Christina Gustafsson
Jag lyckas inte framkalla några känslor alls. Men jag har använt teknikerna i skarpt läge idag. Jag blev ledsen när väskan blev stulen (fast jag tycker att jag borde blivit arg). Jag kom inte ihåg teknikerna bums meddetsamma, men så småningom sträckte jag upp armarna. Och visst funkar det, men jag får nog gå med armarna uppåt ikväll.
2016-09-10, skrev Carolin Lindgren
Det gör mig så glad att det är så lätt för mig att framkalla känslan glad/lycka etc 😀 Det räcker i stort sett med att jag ler för mig själv för att jag ska få en varm o gosig känsla i magen. Jag känner mig glad och nöjd idag vilket gjorde det svårt för mig att få fram känslor så som irriterad, arg och ledsen. De stannade inte kvar sina 3min. Tack för det 🙂

Jag tänker på skaka ner mina axlar för att hjälpa kroppen och psyket att bli mer lugn och avslappnad. Jag tycker det är häftigt att känna hur mycket jag själv kan påverka mina känslor genom tanke och fysisk handling/rörelse!
2016-09-09, skrev Karin Zartmann
Blyg var verkligen en falsk känsla. Men den satt kvar långt mer än tre minuter.
2016-09-09, skrev Karin Zartmann
Idag när jag känner mig väldigt låg och förvirrad tänkte jag att det är kanske bra att prova GLAD. Det gick jättebra. Jag tog fram en spegel och mimade glad - och blev lite gladare.

Jag provade också blyg. Det var inte riktigt lika bra. Jag fastnade med ögonen slutna. Den lilla energi jag hade försvann med känslan blyg. Är jag blyg? Vill jag vara blyg? Vad hände?
2016-08-14, skrev Katta Soldotter
Var frustrerad idag - eg på det mesta, skulle röja på uteplatserna inför hösten å hundarna va extra bråkiga. Behövde oxå klippa klor och min tonårshund ville inte alls samarbeta - arbetade då med att djupandas och flytta fokus - dels bryta av med lek o träning men oxå att känna lugn och inte gå in i frustrationen/irritationen. Gick bra. Har annars väldigt svårt att låtsas någonting. Men flytta fokus är ett bra verktyg för mej.

Behöver mer tid för uppgifterna, känner mej stressad och forcerar lite för mycket. Vill gå in djupare men känner inte att jag hinner detta så jag kommer gå tillbaka och göra detta mer på riktigt vid senare tillfälel.
2016-08-14, skrev Maria Paredes
När jag känner att jag inte kan styra mitt liv och mina känslor som igår är som igår . Jag försökte och försökte att tänka rationell innan jag kommer att sätta något i munnen. När jag kom hem efter en dag med mina barn och barnbarn när jag kom hem kände jag mig väldigt sugen efter mat, ingen aning varför.
Jag åt först hälsosam mat men ... sedan började ångesten och mitt hjärta började slå vädigt fort ,då började jag med nötter men kunde sluta och börja tänka att jag förtjänar att vara glad och jag skulle vara ångerfull imorgon, jag kunde sluta innan jag började
känna äcklad med mig själv och kunde ändra under några minuter min stor skuldkänsla.
2016-08-14, skrev Marika Manninen
Jag har den senaste tiden haft ett obehag nästintill varje morgon när jag vaknar.
Jag har börjat med att röra på mig och lyssna till glad musik för att inte låta känslan styra tankarna till obehagliga ting utan snarare börja dagen men någonting positivt. Det fungerar ganska bra!
2016-08-14, skrev Sophie Larsson
När jag kände sug igår så försökte jag bryta tanken och tänka på annat, vi skulle på bio så försökte tänka på filmen istället för det jag skulle kunna äta framför den.
2016-08-14, skrev Isabella Näslund
Jag tycker inte jag får fram någon känsla av att använda kroppsspråket. Så kan inte svsra på vad som händer. Därimot kan det säkert funka om jag har en falsk känsla redan. Använt mig av lite musik i helgen och känner att det funkar bra. Även ringa ut och dela eller bara lägga fokus på den andre personen.
2016-08-13, skrev Gerd Sjökvist
En känsla som skrämmer mig är sug eller lust att handla. Men jag säger till mig själv att nej jag skall inte ha något. Måste jag inte till affären så stannar jag hemma . Jag är rädd för att inte vara omtyckt eller att människor pratar och tänker illa om mig. Men det kan jag inte göra något åt. Så jag försöker förändra den tanken till något positivt. Att jag har många goda vänner.
2016-08-13, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Sen när det kommer till det här vi gör så har jag ju ibland tänkt att jag är sugen på nåt men sen ändrat det till att nej, det är jag faktiskt inte alls, jag är bara van att vid det eller det tillfället äta nåt sött. Och vana är en helt annan sak än vilja.
2016-08-13, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Jag tycker det här är jättesvårt eftersom jag är skolad på ett annat sätt. När jag får en känsla vill jag se vad det är jag behöver ha koll på hos mej själv eftersom känslan uppstår. I det skedet kan inga känslor bli fel eller falska så som jag ser det.
Sen finns det tankar som leder till känslor, där jag kan utforska om den tanken verkligen stämmer (bla genom Katie Byrons utmärkta frågor "Är det här verkligen SANT?") så en tanke jag haft är att ni tycker jag är jobbig när jag ställer frågor eller säger emot i våra samtal, och då känner jag mej dum, lite rädd för att inte bli omtyckt, känner mej som att jag är till besvär. När jag utforskar den tanken så grundar den sej i att vilja bli inkluderad och allra helst på mina villkor, för den jag är men mina behov. Om jag då tänker att det är okej, att ni kommer säga ifrån om ni har besvär av nåt jag säger eller gör, när jag låter er ta det ansvaret själva, så släpper oron, då känner jag mej inte dum utan tydlig, ärlig och engagerad. Det blir såklart skönare.
Det inte om jag tolkar det rätt men så här jobbar jag med tankar/känslor/handlingar.
2016-07-11, skrev Madelaine Grimstedt
Jag kände alla känslorna när jag testade några av dom hade lite svårt att se bilderna å paddan men testade glad och lycklig, arg, ledsen, förvånad, bekymrad, fundersam, uttråkad, pigg...
2016-07-05, skrev Trine Sandberg
Boktips om någon vill ha "Att välja glädje" med Kaj Pollac
2016-07-05, skrev Trine Sandberg
Tränar redan på detta tror jag varje gång jag är ledsen, arg, har ångest el.l. är mycket medveten om att glädje är ett val jag kan göra OCH skiter fullständigt i det ändå och bara vill tjura och vara en sur-tant....
2016-07-03, skrev Sofi Markström
Jag tyckte det var svårt, förmodligen gjorde jag fel, men jag märkte ingen speciell skillnad.
2016-07-03, skrev Anna Maria Eriksen
Jag provade utmattad och bytte ut mot ledsen och sedan glad. Just känslan av utmattning är något som jag är livrädd för. Tyckte det kändes lite fånigt och det var svårt att få till det. Det kändes inte riktigt genuint. Jag behöver träna mer på detta.
2016-07-03, skrev Clara Osslind
Efter att jag gjorde den här uppgiften har jag jobbat extra med min hållning. Jag sträcker på mig extra mycket och rackarns va det ger mig en positiv känsla! Jag blir gladare, säkrare, stoltare, nöjdare... Men är det då en falsk känsla eftersom jag skapar den? Mår ändå bättre av det så det är sak samma.
2016-07-01, skrev Sandra Bäcksholm
2016-07-01, skrev Sandra Bäcksholm
Jag tänkte på detta med känslor och att fastna i dom falska känslorna idag när jag var arg (för det är jag typ varje dag) men jag klarade inte av att föröka bryta känslan. Vill att alla ska fatta att jag är arg och jag vill helst skrika slå och sparka när jag känner så. Får försöka pånytt nästa gång jag stressar upp mig.

Helst vill jag vara lugn och harmonisk varje dag men det lyckas sällan. Jag orkar till en viss del men allt tjat gör mig så frustrerad till slut så då brukar det bryta ut, denna (till viss del falska) ilska. Känslan är väl äkta men den varar aldrig endast 3 minuter så den blir väl falsk desto längre tid det går.
2016-07-01, skrev Ellinore Vretlund
2016-07-01, skrev Clara Osslind
har testat mig igenom listan och känner att det är tre lägen i min kropp.

De negativa känslorna är med hängande axlar och med kutad rygg eller att alla (även de minsta) musklerna spänns i kroppen. Medan de positiva känslorna gör att jag stäcker på mig och andas.
Jag som alltid har kutat rygg och försökt att inte vara så lång sedan tidiga tonåren när jag växte ifrån alla mina kamrater i längd. Nu ska jag göra tvärtom. Är jag nere ska jag andas 3-6-3 och yoga för att stäcka ut och bryta känslan. Av yoga känner jag lycka och

Jag är en person som ser mig själv och blir sedd som "känslostyrd". Tänker att det dock oftast är grubbleri och gnatande oroskänslor, falska känslor. inte alltid dock!!!! men jag har insett att jag inte tar tillvara på mina äkta känslor. Nu ska jag njuta av mina känslor.
2016-05-23, skrev Teres Ekholm
Jag har börjat fråga mig vad som är kreativt med den här känslan. Om den kan ge mig något positivt i förlängningen, om jag är exvis arg nu för att jag egentligen är rädd inför att göra en uppgift som väntar. El om jag är för trött nu och blir arg för att jag behöver vila, el om jag försöker skapa en situation där jag kan välja att äta något till middag (istället för att laga) som passar min beroendehjärna bättre. Igår hade jag det så. blev arg för att jag var för trött och inte orkade göra mat, la mig i soffan och tänkte är jag arg, nej. är jag ledsen och trött? nä inte så trött att jag inte klarar att gå och göra mat 😀 gick glad i hågen och gjorde mat.
Jag tittar utifrån på mina känslor nu dagligen, flera gånger om dagen. och så vänder jag det negativa till glädje och närvaro. ballt! aldrig kunnat förut.
2016-05-23, skrev Joanna Rothschild
Jag har lite svårt att uttrycka mig i den här uppgiften. Jag vet inte om det är för att jag inte är speciellt andlig av mig utan mer ser socker som en drog man kan bli av med genom att skära bort det.
Jag förstår att många vänder sig inåt och utåt för att finna vägar att förstå sig själva och hur hjärnan fungerar men för mig är det mer ett ja eller nej.
Vill man bli av med ett beroende är det bara att sluta, så "enkelt" tror jag att det är. Vad som sker i kroppen är jobbigt för många och kanske lite lättare för andra, oavsett så är det något man får stå ut med för att bryta sitt mönster, alternativet är att äta socker och fortsätta som man alltid gjort.
2016-05-23, skrev Karin Almheden
Jag kände mycket rädsla och valde att ringa en programvän och dela. Jag berättade om min rädsla och fick en speglning och feedback. Resultatet blev att jag kände mig mycket mer buren och lätt, mindre ensam och att det var skönt att få dela och sätta ord på tankarna/känslorna.
2016-05-23, skrev Margit Zeijlemaker
I lördags kväll var jag väldigt arg på livet. Oron för Problemet var stark o dominerade mina känslor. Jag var arg o grälade på livet. "Skärp till Dig!", "Här kämpar man o kämpar man o gör sitt allra bästa! Nu får Du skärpa till Dig! Jag orkar inte kämpa mer!" sa' jag till livet.
"Nä, det blir ingen aftonbön ikväll!"
Men....Så.....Jag tycker inte om att somna osams med livet. Jag ville inte somna med det som dagens sista ord till livet o jag visste att jag trots Problemet o den smärta jag känner pga problemet har så mycket att vara tacksam för. Inte för att jag skall känna skuld för min oro - absolut inte!! - utan mer som en tröstande smekning mot min kind. Så jag började tänka o känna efter:
Tack för denna helt underbara, vanliga, lediga lördag. Jag har kunnat sova o vila. Jag har känt frid, ro (förutom min stund på kvällen med Problemet) framtidstro o glädje. Jag lever i ett land i fred. Jag får säga, tycka, älska o tro på vad o vem jag vill.
Jag har min underbara familj o mina underbara vänner. Jag har två jobb som jag älskar o jag har tak över huvudet. Det är.sommar o underbart väder!
Värme spred sig i bröstet o kroppen o så småningom somnade jag hand i hand med livet.
2016-05-23, skrev Jessica norell
Igår sent på kvällen fick jag möjlighet att anamma denna uppgift. Jag valde att se i det negativa vad som ändå va positivt med det hela om utgången skulle bli det sista jag ville. Å blev alldeles lugn och trygg i mig själv.
2016-05-22, skrev Helen Aresik
Det här var den svåraste uppgiften för mig så här långt. Jag har känt mig helstressad mest hela helgen så det har varit svårt att känna något annat. Det jag har gjort för att förändra eller bryta de jobbiga känslorna har jag använt mig av doft och vatten (i min ångdusch), pratat med min man, luktat på honom (det gör jag varje kväll för du somnar jag så gott och många jobbiga känslor blir mindre jobbiga, tittat på tv, lyssnat på musik, talar i telefon med en god vän och sjungit tra la la la la .
2016-05-22, skrev Åsa Rudström
Provade med olika ansikts- och kroppsuttryck men lyckades inte riktigt känna känslorna. Pennan-i-munnen funkade bra för att göra mig gladare dock! Helgen har varit väldigt lugn och skön så de känslor som kom av sig själva var inte så mycket att bråka med - utom i morse när det blev lite kaos kring son hemresa från klassresa stressad pappa - den människa här i världen som gör mig mest arg/frustrerad/irriterad... av alla. Jag glömde helt läxan just då, gjorde som jag brukade när det är kris (vare sig den är inbillad eller ej): jag går in i problemlösningsläge (dessutom löste sig problemet av sig själv efter en liten stund). Så jag antar att jag spontant använde mig av strategin "agera som om". Irritationen mot exet löste jag genom att fokusera på min kompis som jag satt och fikade med när det hela hände.
2016-05-22, skrev Sussi Bomanson
Det händer ofta och hände i lördags igen,vi är hos bekanta och min man berömmer deras hus,renlighet,god maten vi blev bjuden på. På väg hem frågar han hur det går för mig .... Jag bli ledsen,avundsjuk, arg, läser hans beröm till andra som kritik mot mig vilket det absolut inte är . Det som skillde sig åt i lördags var att jag förstod mina tankar,när han frågade hur det är .När jag förstod vad som hände ändrar jag blir stolt över honom, känner tillit .
2016-05-22, skrev Anna Björk
Jag testade att känna rädsla -rädsla för att inte vara omtyckt- den känslan gjorde att jag mer och mer ville äta, alla gick plötsligt med en glass eller chokladkaka i handen.
Jag valde att jobba med att bryta tanken så jag började tänka på min dotters lilla hand och hur den känns mot min kind när hon klappar mig godmorgon. Det gjorde susen. Jag kände att jag blev fylld av glädje och en tacksamhet att just hon kom till mig.
Jag tänker att tanken är det kraftfullaste verktyget, i vilket fall för mig just nu.
2016-04-28, skrev Magdalena Abrahamsson
Jag försöker ändra mina känslor som är kopplat till ilska så att sträcka upp armarna och göra en Rocky Balboa hjälper.
2016-04-26, skrev Per Sone
Jag jobbar med att försöka ändra min känsla av oro och rädsla för vad som ska hända med allt i livet.Jag har och har alltid haft mycket av den känslan i mitt liv. När jag använder dom här teknikerna som vi fått för att ändra känslorna så blir det bättre och bättre, Jag kan bryta oron och rädslan !! och istället ha tillit till livet. För mig är det en tränings sak det blir enklare och enklare för varje gång så det behövs träning och åter träning för det är lika lätt att falla tillbaka till den negativa oron och rädslan.
2016-04-25, skrev Birgitta Ervik
På gympan idag skulle vi hoppa upp och sträcka på oss, jag överdrev övningen och det kändes väldigt bra att göra en riktig seger gest.
2016-04-25, skrev Mia Sjöstrand
De första var roliga att prova på men det blev ju bara svårt sen.
Nr. 5 - Min spontana fråga blev "Jag hittar inte ögonvitorna" fast jag menade såklart pupillerna.
Vad händer med ögonen när man är blyg? Hahaha
2016-03-20, skrev Cecilia Lindhoff
Jag testade att dra på smilbanden när jag kände mig nedstämd en dag. Även om jag inte kände genuin glädje så kände jag mig gladare när jag log. Efter ett tag fick jag kramp i mungiporna men det var bara att stretcha lite och hänga upp dem igen. Keep smiling!
2016-03-14, skrev Maria Lundquist
Har flera gånger de senaste tre dagarna använt kroppen för att ändra känsla av nedstämdhet och trötthet genom att dra bak axlarna och då lyfts hakan upp en bit och blicken ser lite längre. Funkat bra.
Jag har också tänkt på "pennan i munnen" och plötsligt är det lite lättare att känna sig glad.
2016-03-14, skrev Anna-Maria Wikman
Jag valde RÄDD och när jag kände den känslan valde jag att tänka på min son när han skrattar och ler och då blev jag varm i kroppen och kände ett lugn.
2016-03-14, skrev Linda Hedman
På lördag kväll när jag kände mig rastlös och helst hade haft lust att gå ut i köket och öppna kylskåpsdörren så fick jag huvudmassage av min man. Det gjorde under mot min rastlöshet och sug att äta. Även att gosa med sonen hjälper. Att använda mig av sinnet känsel i form av beröring hjälper mig. Även när jag var på ett Bodybalance pass i går kände jag hur gott det gjorde. Olika sinnen blev stimulerade, synen av gruppträningssalen och instruktören som jag saknar, doften av gymmet, musiken, rörelse för kroppen. En massa sinnet blev stimulerade. Underbart.
2016-03-14, skrev Anki Larsson
Beställde en osttallrik som dessert på första restaurangbesöket som abstinent (risksituation för mig). Tänkte att jag ska ha förtröstan och njuta av osten som om det är det jag vill ha och behöver nu istället för en söt dessert. Funkade bra och jag tog ej av kex och marmelad som följde med.
2016-03-13, skrev Monica Petersson
Jag har provat på C. Lukten. Kände sug och hade lavendel i en liten påse som jag gick omkring och doftade på och det var väldigt välgörande. Jag gjorde ett andningspass på yogan och kan absolut känna att energiförflyttning sker. Detsamma när jag tränar, då blir jag helt fokuserad på det och klar och positiv i sinnet efteråt. Jag ringde ut när jag hade tveksamheter kring att bjuda in anhörig till Sockerskolan. Inser när jag skriver det här att jag gör många bra saker. Det jag vägrar att släppa taget om är att jag äter sånt som kanske gör att jag triggas, en cirkel som känns svår att bryta.
2016-03-13, skrev Ola Sträng
Fått god övning i att vända på mina irritationer. Går väl så där men gott hopp om framtiden.
2016-03-12, skrev Helena Thambert
Sorg och tomhet "jag får aldrig mera äta kanelbullar eller godis?.
Jag provade att sätta på en rivig låt med Chuck Berry och dansade loss som en tok, å vad härligt det kändes! Det gick på några sekunder så var dom oerhört jobbiga känslorna borta.

Cravingkäsla, omättlig panikkänsla känsla efter att ha ätit brödkrutonger. Känslan försvann när en i Sockergänget ringde. Så viktigt ta boert
Det som är på triggerlistan. Jag kunde också blixtsnabbt gått ut ur caféet och tagit en snabb promenad medan jag endast fokuserade på att djupandas

2016-02-19, skrev Sonja di Gleria
Jag har svårt för att bli riktigt ledsen, så där så att jag gråter. Det är som att sorgen fastnar i brösten och bildar en klump. För att bli av med den så kan jag börja tänka på något ännu sorgligare, bara för att få ut sorgen.
2016-02-16, skrev Angela Lagerkvist
När det kommer oro, ledsamhet och gråt inom mig försöker jag byta tanken och tänka positivt, tända en aromalampa med lavendeldoft, svårt att byta ut känslor snabbt tycker jag.Jag har så starka känslor men jag tror man kan träna sig efter hand lära sig det!
2016-02-16, skrev Sonja di Gleria
Att dansa funkar alltid för att få mig på bättre humör. Sedan gäller det bara att komma ihåg det när man ligger där under isen. Just nu mår jag skräp fysiskt, vilket påverkar mitt humör alldeles väldigt mycket. Det jag jobbar med nu är att använda mig av den andliga principen och kapitulerar. Det är så här nu, det är inte så mycket jag kan göra åt det.

Jag har inte tidigare tänkt så mycket över hur mina sinnen kan påverka mitt sinnestillstånd. Men så är det ju, en doft kan få mig att plötsligt minns en gammal pojkvän eller en händelse i barndomen. Och ibland, när jag inte kan somna, brukar jag stryka mig över armarna. Det lugnar.
2016-02-16, skrev Louise Runnemark
Jag har känt efter att vända oro mot tillit när mina orostankar kommit på natten. Ska träna på det under veckan för att försöka använda det praktiskt på lördag när jag ska debutera med min hund på tävling. Jag ska tillit till situationen.
2016-02-16, skrev Camilla Grahn
Smskrig m exet (trigger) skapar en känsla av att bli överkörd, oro, väcker en gamal rädsla, bröt det med att spela glad musk (footlose) och dansa (att bryta) Det gjorde jag mycket i början efter separationen, då spelade jag jag kan låtar och dansade med betydelsen att jag duger, jag är värd frihet och att det kommer att ordna sig. Ex: here I go again on My own, monday morning, Gabriellas song, ju mer dom spottar...
Vaknade av värsta mardrömmen, tung och förstenad. Jag skulle förlora mitt jobb och jag spillde i enkom ut en storvarsel choklad över en duk. Chefen hotade med att om jag betedde mig så här så skulle jag minsann inte ens få ett enklare ersättningsjobb.
Kände mig kaxig och känslan med jobbet var så verklig, en av mina största rädslor.
Jag köpte grillade revbenspjäll igår och det stod bara grillkrydda på dem så jag tänkte att lite kanske inget gör, balanserade ett litetsug, en gammal vana att äta grillat snabbt, bli mycket mätt och trött. Åt ca 100g, två små ben och blev äckligt mätt.
Blev mycket trött igårkväll i soffan. Minns att jag tänkte att detta kanske är en effekt av köttet, de kanske inte skrivit ut allt på ingredienserna... Lade mig gammaldags trött och påverkad, vaknade med en katastrof mardröm.
Låg kvar ett tag och ältade på rundgång. Dålig andedräkt är också ett säkert tecken, det sockrigt som får bakterier att tillväxa. Gick upp på toa, drack vatten och skriver av mig. Läser igenom principerna för att bryta.
Tänker att jag får lägga grillat kött på triggerlistan, vara snäll med mig, dela på fb, ringa ut i morgon,
Använder min andliga princip kapitulera inför misstaget med grillat kött, den falska känslan triggad av ätandet av något olämpligt,
Inför drömmen, det var en dröm, om det skulle hända så ordnar det sig ändå men jag tar det den dag det händer och att nu väljer jag att medvetet bryta.
Sedan skriver jag på min tacksamhets- och stolthetslista, för att koppla till det sunda tankesättet som tillför.


2016-02-15, skrev Jannica Skyving
Jag testade känslan "ensamhet". Det är jag rädd för och det fick mig att harma, känna mig ledsen, oönskad och värdelös. Min tanke gick direkt till hur tjock jag kände mig och händerna lade sig direkt på magen och jag tänkte att nu är den som en ballong igen och jag tänkte dåliga tankar om mig själv och 'slog på mig' mentalt. Oj så fort det gick åt fel håll.

Sen skakade jag av mig, sträckte på mig och tänkte 'Äh, det är ju inte så. En sådan känsla är inte sann.' 🙂 Jag vände snabbt till nöjd igen och stolt för att jag faktiskt sitter här efter en 14,5 timmars arbetsdag och gör mina läxor. 'Fake it 'ntil you make it' heter det ju. Men nu är jag nöjd på riktigt så det känns toppen.
2016-01-06, skrev Victoria Ellerstad
Jag kände mig nästan lite mentalt utmattad. Det är många känslor att tänka sig in i och framkalla. Jag är inte rädd för att vara glad men det är känsla jag vill lära mig att framkalla oftare eftersom jag har en historia i långa depressioner. Det jag tar med mig och är hur jag tänker mig att jag ska vara glad och positiv. Vad jag gjorde och tänkte på för att hamna i det tillståndet. Tänker på min son och på vårt hus vi bygger. På min man och på de resor vi ska göra. Jag har mycket att vara glad för och det vill jag känna varje dag.
2016-01-04, skrev Elisabeth S Edlund
Jag var nervös för att gå genom en folkhop och då sträckte jag extra på ryggen och SOM OM jag var självsäker och tametusan så blev det nästan så också :).
2016-01-04, skrev Elisabeth S Edlund
Jag har mest övat på att vara glad / nöjd / eftersom jag inte är det så mycket nuförtiden.

-tex bestämde jag mig för att ta mig an röran i köket efter en fest med gladminen på och jajamensan det gick faktiskt mycket lättare.

-Jag har provat mitt gamla knep att gå omkring och nynna eller sjunga för då tror kroppen att jag är glad.
-Jag har försökt att känna tacksamhet och stolthet över området och huset jag bor i och hittade en hel del och tycker nog att jag känner mig liiite mer tillfreds. Jag känner mig också gladare.

-Jag gjorde nåt dumt (SKREK Stäng av ljudet! efter ha bett normalt ett par gånger)och mannen gick sen och la sig utan att säga nåt. Jag funderade en stund och tänkte: JAG har ju rätt…(eller hur) men nu ska jag göra annorlunda, jag ska göra SOM OM jag är en förlåtande kärleksfull person, så gick in snabbt och sa förlåt och pussade honom på kinden och gick ut igen. Kände mig väldigt stolt eftersom jag inte gör sånt i mina ätperioder. Då hade istället rundgången varit igång.
2016-01-04, skrev Christina Alme
Fick tillfälle att öva principparet uthållighet/lättja i dag: satt och surfade på från början rätt intressanta saker, men efter ett tag gled det av någon anledning över på "celebrities with bad plastic surgery", och då insåg jag att det var ju verkligen totalt onödigt. Jag gav mig själv några minuter, tog mig sedan i kragen och gjorde det jag egentligen hade tänkt.
Senare på kvällen satt jag och tecknade en bild, tröttnade efter ett tag och tänkte att nä, nu börjar jag på något nytt. Tänkte dock på uthålligheten, och fortsatte tills det var så färdigt som jag tänkt från början.
Det har även kommit en del sug och neråt-känslor under kvällen, har då sträckt upp armarna och försökt röra på mig, om än bara inomhus. Har även försökt känna motsatskänsla. Det försvann inte helt (var inte jättestarkt från början heller, mer lite diffust molande), men blev något annorlunda/bättre. Jag tror att jag måste träna ganska mycket på att känna igen falska/sanna känslor, att överhuvudtaget se dem istället för att ryckas med.
2016-01-03, skrev Emma Berg
Trött, seg, omotiverad och allmänt anti men följde iaf med upp till gymmet igår. Väl där gick jag emot känslan och övertalade jag mig själv att spela pingis och jag vet faktiskt inte när jag skrattade så mkt sist! Lagom ansträngande och kul att kunna roa både mig själv och omgivningen 🙂
2016-01-02, skrev Claudia Larsson
Jag satt på musik och det fick mig att börja drömma om framtiden och det var härligt och underbart och det fick mig att börja gråta, och det var nog en längtan efter en ljus framtid, det kändes bra.
2016-01-02, skrev Åsa Eibladh
Efter morgonens kurs så blev jag ensam hemma.
Skönt men även stressande då jag är så påverkad av störd sömn... Har svårt att prioritera vad jag vill/bör göra med min tid.
Kände mig tröööött och håglös men bestämde mig för att planera dagens mat (som jag inte hade energi till igår) och att titta på den här uppgiften.
Prio ett blev alltså att arbeta i tillfrisknande! 🙂

Satte på en låt som jag får energi av på högsta volym och dansade som en galning! Glädje bubblade upp och över av detta! Underbar känsla (som bara var äkta under låten) så jag tog en till!

Känner mig fortfarande sjukt orkeslös i kroppen, och kommer kärleksfullt respektera det med vila,
men jag behöver inte känna så i huvudet!!
Tog en skön dusch, satte på mig kläder som jag tycker om och tog kontakt utåt. Låter musiken vara på så att röda röster i huvudet inte hörs lika tydligt.
Sen gjorde jag en planering över vad JAG vill/bör göra idag. Jag lämnar över familjens planering till dem och har tillit till att även de är på rätt plats. Struntar i prylar som ligger överallt och låter vackra ljus vara tända fastän det är ljust ute. Blir glad av att se snöflingorna falla utanför fönstret.

Jag har tillit till att min planering innehåller det jag "måste" göra i lagom dos och att jag även har tid att vila!

Känner mig lugnare och gladare och känner mer energi!
Det häftigaste som jag kunde se tydligt var hur mina tankar kring maten ändrades... Innan tänkte jag att min kropp nog skulle må bra av lite rödbetor i ugn (inom parentes på min triggerlista) och fetaost till middag - snabb energi!
Efter dans, dusch och planering så kändes det helt fel och jag kände istället att min kropp behöver en härlig blandning av gröna
Näringsgivande grönsaker <3
2015-11-22, skrev Marina Karppinen
Jag är nere i en dipp nu och har varit det i över en vecka, är stressad över så väldigt mycket just nu så det är nog därför. Jag har försökt göra minerna men bara känt mig dum. Negativiteten och drogerna försöker dra ner mig men jag ska försöka vara positiv och jobba med mina verktyg. Vi får trevligt besök från Finland under veckan så jag ska fokusera på vad kul det ska bli att träffa dem och se till att jag äter mina måltider som jag ska.
2015-11-22, skrev Sofia Åberg
Jag kände orolig och ångest för i morgon då vi har möte och planering och vi ska ha något mer under dagen utöver de vanliga, de kan göra mig orolig och ångestfull och de kom i morse men då försökte vända de till att vara positiv och självsäker på att de fixar jag de kommer gå bra för de har de alltid gjort.
2015-11-22, skrev Sofie Karlsson
Jag provar don possitiva , känns alltid skönt och ger lite energi för stunden
2015-11-21, skrev Maria Hagberg
Jag provade flera olika efter varandra. Arg, ledsen, förvånad och sedan glad. Jag kände mig pigg och glad innan jag testade så jag var skeptisk till att jag skulle kunna känna mig arg eller ledsen. Tittade mig i spegeln och när jag såg arg och ledsen ut kände jag mig ganska snabbt ledsen och tvärtom när jag såg glad ut. Att le mot någon (eller mot sig själv i spegeln) så att man får ett leende tillbaka funkar väldigt bra om man vill känna sig gladare tycker jag.
2015-11-21, skrev Linda Berg
Ikväll var jag riktigt trött och hade ingen lust alls att förbereda mat inför i morgon. Jag satte bort tankarna om hur synd det var om mig som var tvungen att göra det här och gick och handlade det jag behövde. Prioriterade efter idol att laga maten innan jag skulle bli trött. Jag agerade som om det inte var ett problem och arbetade bara på utan att lägga någon tanke på om det var kul eller inte. Det var skönt att bara göra, något som inte händer alltför ofta. Jag vågar dock inte frammana någon negativ känsla medvetet just nu då jag redan mår väldigt dåligt och behöver må bra i helgen. Ska tänka på dessa tekniker under helgen och uppdaterar om jag fick tillfälle att använda dom.
Jag såg nyss något sorgligt på TV och började gråta för jag saknar mina döda föräldrar. Jag grät en stund, men kom sen att tänka på att jag kunde resa mig och höja armarna över huvdet och låtsas att jag vunnit något. Det gjorde verkligen susen - jag blev omgående glad! ! Verkligen förunderligt, men fantastiskt att det funkar!
2015-10-20, skrev Lill Eriksson
Jag har glömt denna uppgiften lite måste jag erkänna, jag ska ha bättre fokus på den dagarna som kommer. Jag testade dock att göra en Rocky Balboa och det kan ju verkligen ändra sinnesstämningen när man är nere, det funkar, i alla fall kortsiktigt. Ska verkligen försöka ha detta i bakhuvudet oftare för jag vet att det kan funka och det är ju fascinerande.
2015-10-20, skrev Lotta Lundberg
Jag prövade oro, mest för jag upplevde stor oro inför ett möte idag. Så ställde mig i Rocky Balboa. Kände först ingenting men efter en stund klingade det av. Kom dock tillbaka sedan men då lunde jag skaka av mig genom musik i bilen.
2015-10-20, skrev Hanna Olofsson
Jag har testat att sträcka på armarna, bra grej. Ibland kan jag också gå in på toa och göra fula/roliga grimaser, då kan man inte låta bli att fnittra lite. Det gäller ju bara att faktiskt ta tag och göra det och få rutin på det så att man gör det när man som mest behöver det.
Sen lyssnade jag på musik som jag tycker om, då blir sinnesstämningen alltid lite bättre.
På kvällen kollade jag på en komediserie och fick skratta lite.
2015-10-20, skrev Fia Westberg
Igår var jag på kör och i början så kändes det lite nervöst för jag har aldrig sjungit i kör och jag känner mig inte helt bekväm med att låta andra höra mig sjunga. Men vi började med att värma upp och det första vi gjorde att sträcka på oss med händerna upp mot taket. Alla började skratta och jag kände mig genast gladare och tryggare. Sedan gjorde vi en massa andra härliga uppgifter också.
2015-10-19, skrev Annika Pettersson
Jag provade först ensamhet, för det känner jag ofta i samband med att barnen har varit hos mig en vecka och åker till sin pappa. Först kände jag ensamhet, sen när jag tänkte på mina barn och på roliga saker vi gjort så blev jag glad och släppte känslan av ensamhet.

Jag provade även att känna mig ledsen. Jag tänkte sorgsna tankar för att jag skulle känna mig ledsen. Sen sträckte jag upp armarna i luften och vips så var ledsamheten borta och jag skrattade istället.
2015-10-19, skrev Karin Jansson
Jag provade oro, för det är en känsla som jag lätt fastnar i. När jag började tänka på annat så drev tankarna tillbaka men när jag sträckte på mig och viftade med armarna så släppte den. Bra att veta!
2015-09-15, skrev Lena Olofsson
Det finns några känslor som är jobbiga att känna på. När jag testar utmattad så känns det som om luften går ur mig och allt blir tungt. Den går att släppa just nu och bli nöjd istället, för att jag slipper känna mig utmattad just nu. Deprimerad vill jag inte ens prova på, väcker dåliga minnen bara av att tänka på den.
2015-09-12, skrev Annika Kolstad
Hade inte läst denna övningen före, men stämmer ganska bra ändå. Jag lyssnar sällan på musik, vill ha tyst och få mindre intryck. Har varit utmattad två dagar och inte orkat något. Kände mig lite bättre, så satte på hög indisk popmusik och dansade järnet ensam i huset - härligt! Kroppen och jag mer vaken nu.

Planering, Tacksamhet och Stolthet

Vi ska fortsätta att planera maten, vara tacksamma och stolta över det vi gör.

Tacksamhet och Stolhet är de två viktigaste känslorna att känna för att bryta falska känslor.

Fram till nästa lektion ska du fylla i planeringen, vad du är tacksam och stolt över varje dag på Mina Sidor.

Avgiftningen

Förhoppningsvis är din avgiftningslista full. Fortsätt med en ny om du känner att det hjälper dig.

himlen_72770542_140458107

Gå tillbaka till alla gamla uppgifter och läs igenom informationen och om det är någon uppgift som du ännu inte har gjort så gör du den. Titta igenom verktygslådan längst nere på sidan. Se om det är något verktyg som du ännu inte har provat och testa det i sådana fall.

Att prata med andra kan verkligen hjälpa när du har en falsk känsla. Fråga den du ringer om vilka falska känslor som den har upplevt.

Verktygslådan

img_3397_51b87529ddf2b30e49b064b8

  • Kunskap
  • Matplan och Planering
  • Ringa och prata med någon i din nya gemenskap
  • En dag taget
  • Avgiftningsdokument, hur mår jag när jag går av socker
  • Triggerlistan, vad jag inte ska äta
  • Tacksamhetslista
  • Salt, Vätska och Kokosfett
  • Göra nya saker (laga ett nytt recept)
  • Listan med Sockers Alla Namn
  • Konsekvenslista
  • Använd din fantasi
  • Stolthet
  • Ärlighet
  • Beteende lista
  • Mandala
  • Höja Oxytocin-nivån i kroppen
  • Inget matporrande
  • Dit ögonen går följer kroppen
  • Sunda handlingar för sinnet (Syn, Hörsel, Känsel, Smak och Lukt)
  • Spotify spellistan
  • Veta hur andra kan hjälpa dig
  • Skyddande symbol
  • Visa uppskattning till nära och kära
  • Stoppa paniktåget
  • PrincipPar positiv/negativ andlig Princip
  • Agera som om
  • Äkta känslor OK – Falska är inte sanna, Är känslan äkta eller falsk?
  • Använda kroppen – Rocky Balboa eller dans

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

13 – Friskfaktorer

Kram och energi
/Cristina och Jessica

]]>
Nystart Uppgift 10 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-10/ Mon, 14 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21557  Mental Besatthet

Här är en lista av olika sätt du kan vara i inre konflikt eller ha en mental besatthet.

  • Förnekar att det finns ett problem
  • Skyller på andra
  • Vill kontrollera allt och alla genom skam, manipulation och härskartekniker
  • Försvarar sig fastän det inte behövs.
  • Skapar drama, svart eller vitt
  • Skev verklighetsuppfattning
  • Förvirrad
  • Sätter på sig offerkoftan
  • Skapar konspirationsteorier där alla är emot mig.

a. Vilka utav dessa känner du igen dig i?

b. Välj ut två utav dem och dela med gruppen hur du gör när du går in i din mentala besatthet.

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 166 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-16, skrev Eleonor Dalhäll
Alla!

Försvarar sig fastän det inte behövs och förvirrad. Min hjärna har varit som en enda stor gröt, svårt med koncentration, svårt att komma ihåg, lyssnar inte, är bara intresserad av mig själv osv.
Går in i försvar direkt mot min man, kan inte bara lyssna, kan inte ta råd, tar allting negativt. Men detta är bara mot min man, han får ta allt. Utåt sätt är jag mitt "gamla vanliga" glada eleonor
2017-08-16, skrev Karolina Ramqvist
(När jag tänker att det är fel på alla andra blir jag också överfokuserad på städning och barnens kläder och att köpa saker eller inreda på nya sätt som skall göra allt bättre. Hetsar alla andra att städa och gör städprocessen stor och stökig i sig.)
2017-08-16, skrev Karolina Ramqvist
A Alla utom drama
B 1) förvirring: Kan inte svara på enkla frågor eller fatta enkla beslut eller föra samtal om enkla praktiska saker.
2) skyller på andra: Går in i tankar på hur fel det är på alla andra i min familj och hur lätt eller hur mycket bättre det skulle bli om de bara ändrade sig.
2017-08-15, skrev Lissandra Rickemark
Jag är nog ganska otrevlig mot mina närmaste å måste ha saker på mitt sätt. På det funkar acceptans lövningen. Vanligtvis brukar jag kanske med härskartekniker styra detta. Jag försöker sedan jag träffade min man att inte kontrollera min partners ageranden och jag kan tjura, tjata och välja ord och uttryck för att få min vilja fram.

Jag har oxå offerkoftan på. Det är så synd om mig i så många lägen. Å bara jag upplever detta. Dock låter jag inte så inför andra utan det är i mitt huvud tanken kommer fram tills jag tröstar mig eller belönar mig för att jag alltid hjälper andra men ingen hjälper mig, eller det är så oerhört synd om mig som inte får äta allt jag vill att jag måste ha en svullodag (brukar kalla det unnamigstund men det är inte sant).
2017-08-14, skrev Eva Jaktlund
jag har en skev verklighetsuppfattning också, när det gäller min kropp. Den är gräslig, och jag gör livet svårare för mig och mina nära när jag eldar på mitt självförakt. Det är mycket nyttigt för mig att förstå att jag kan sluta trigga igång tankesnurren och ändra de tankarna
2017-08-14, skrev Sophie Aspgren
Nästan alla punkter känner jag igen mig i.
Jag skyller på att andra beteer sig dåligt istället för att fokusera på mitt liv och vad som ger mig glädje. jag behöver i princip inte reagera på andras beteenden.

Jag sätter på mig offerkoftan ochntycker synd om mig själv att jag inte kan ta mig ur mitt mående och mina tankecirklar
2017-08-14, skrev Maria von Zweigbergk
sätter på mig offerkoftan, Förvirrad.
Jag gör allt för barnen fast jag inte vill. Jag ställer alltid upp för barnen men de ställer upp för mig. Nu ska jag inte göra någonting mera. De uppskattar inte allt jag gör för dem.
(gjorde detta åt min exman också).
Förvirrad: Jag vet inte. Jag hänger inte med. Jag bryr mig inte. Det får ni ta hand om. Vad pratar ni om?
2017-08-14, skrev Carina Nilsson
A) Jag känner igen mig i följande: förnekar att det finns ett problem, skyller på andra, skapar drama -svart eller vitt, skev verklighetsuppfattning, förvirrad, konspirationsteorier.

B) Jag har länge, länge förnekat att jag haft ett beroende. Jag har visserligen medgivit för mig själv att jag inte klarar av att äta socker. Men i och med att jag konsumerat alkohol har jag bäddat in sockerberoendet i alkoholen. "Det är ju så gott med mörk choklad och rött vin" har jag intalat mig själv osv. Jag har inte velat ta tag i det riktiga problemet för jag har inte orkat eller vågat eller heller inte haft kunskaperna att klara av att ta mig ur det på egen hand.

Jag har också skev verklighetsuppfattning. Tycker att jag är så otroligt fet, ful och otillräcklig. Jag ger mig inte tid eller möjlighet att sätta mig till ro utan måste alltid vara sysselsatt. Känner mig som att jag inte gör någon nytta om jag inte håller på att plockar och fixar i hemmet hela tiden. Tror att alla andra tycker att jag är lat.
2017-08-14, skrev Susanne Galloway
A: Jag skyller på andra. Jag försvarar mig fast det inte behövs. Skapar drama, både svarta och vita. Jag har en skev verklighetsuppfattning. Jag är ofta förvirrad. Jag drar mer än gärna på mig offerkoftan.

B: Jag försvarar mig fast jag inte behöver. Vid minsta antydan till kritik, befogad eller inte så försvarar jag mig fort. Jag känner att jag måste gå till försvar för om någon skulle kritisera mig skulle jag inte vara vatten värd.Jag har även stora svårigheter att kritisera andra.
Jag drar snabbt och vant på mig offerkoftan utan att jag behöver tänka att jag ska. Det är ju så synd om mig, jag har dragit världens största nitlott i livet. Det är verkligen synd om mig. Jättesynd.
2017-08-14, skrev Nadja Lindqvist
- Förnekar att det finns ett problem, och tror att jag har kontroll över mitt ätande trots att allt tyder på motsatsen.
Blundar för min stora viktuppgång, låter bli att väga mig och skyller det på att jag inte vill fokusera på vikten, fast det egentligen handla om att jag är rädd för vad vågen ska visa.
- Sätter på mig offerkoftan och skyller på en massa omständigheter till mina återfall
- Förvirrad, vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Vad ska jag tro på och vilka är mina värderingar?


2017-08-14, skrev Eva Jaktlund
förvirrad: vet inte vad jag ska äta fast det finns massor med bra mat. Springer omkring och jämrar mig ganska länge över detta faktum, gärna så att någon annan hör: DET FINNS INGET ATT ÄTA!!! Det slutar med att jag äter något ohälsosamt. Det känns som det här är en kombination av dramaqueen, offerkofta och förvirring.

Offerkoftan: ja,usch, jag trodde att jag gjort mig av mig den, men jag upptäcker att det har jag inte. Jag skäms för det, och tycker synd om mig själv för att inte ha kastat det här förhatliga tillståndet överbord (ha ha, det var ett skämt): Jag tycker helt enkelt synd om mig för jag känner mig ensam, för att jag har ont i en fot, för att jag inte uppskattas tillräckligt av mina kollegor trots att jag jobbar hårdast (ur mitt perspektiv), för att jag har för mycket att göra etc etc. Och när det är synd om mig då är allt tillåtet, precis allt. All mat, alla beteenden. Jag tappar gränserna.
2017-06-13, skrev Barbro Larsson
Skev verklighetsuppfattning; kan sitta hemma och bygga upp hela scenarier i huvudet på vad folk gör och säger som innefattar mig, analysera in i detalj saker någon sagt etc. Lite bättre idag men varit stort problem tidigare i livet.

Offerkoftan är mitt favoritplagg. Det finns så mycket och många att skylla sina misslyckanden på, bara att välja utifrån sammanhang. Mest skit har jag kastat på min mamma, men aldrig direkt på henne utan i samtal med andra. Ja ja, jag växer väl upp jag också nån gång och tar fullt ansvar för mina handlingar. Kanske dags nu vid 60? 🙂
2017-06-13, skrev Caroline Zickbauer
Känner igen mig i flera men kanske mest i att skapa konspirationsteorier och drar mig då gärna undan. Och att jag gärna försvarar mig helt utan anledning.
2017-06-13, skrev Pia Lönnroth
Förvirrad
och offerkoftan är jag 🙁
2017-06-13, skrev Patricia Crone
Förnekar att det finns ett problem: kommer överens med mig själv att jag inte är sockerberoende,
Att det inte finns något som heter sockerberoende och att jag kan viss börja med socker igen utan att deras leder till överätende

Skev verklighetsuppfattning: kan få för mig utan någon som helst bevis att
någon inte tycker om mig eller pratar strunt och då går jag in i försvars mod och bety mig
som ett trotsig unge.

2017-06-12, skrev Anna Bergström
Skev verklighetsuppfattning - har varit livrädd att göra fel, hamna i centrum, stå inför folk, bli kritiserad och med tiden har det blivit en del av mig en besatthet som har styrt många av min val i livet. Tackat nej till uppdrag, evenemang, gemenskap, inte uttryckt min åsikt.

Förvirrad - Inte kunnat fokuserat och tankarna har vandrat omkring från det ena till det andra. "Å ena sida och andra sidan" har varit ett stående uttryck. Inte velat stå för något utan uttryckt mig vagt så att jag inte kunnat bli dömd i efterhand. Svårt att ta ansvar och livrädd för konsekvenser.
2017-06-12, skrev Ingela Dawid
Skapar drama, Svart eller vitt - Har jag fått för mig något så arbetar jag utifrån det och försöker samla på mig info, kollar vilka som håller med eller inte och dem som inte håller med hänger löst just då!
Skev verklighetsuppfattning - Lite samma som ovan om det är t ex på jobbet och någon kollega varit på ett visst sätt..
kroppsuppfattningen är inte den bästa heller och inte storleken på godispåsarna definitivt!
Förvirrad - blir det när jag inte hanterar mitt kaos och då vill jag dra mig undan.. och äta..
Skapar konspirationsteorier - går i hop med både den första, andra och tredje.. bättre kapa relationer innan jag blir sårad eller annat jobbigt
2017-06-12, skrev Erika Järnkvist
Jag känner mest igen mig i offerkoftan och att jag förnekar att det finns ett problem.
Jag kan känna igen mig lite i alla men i dess två mest. Insikten efter lektionen är att jag gått runt och runt i min offerkofta mer eller mindre konstant, och att jag inte blivit fri från traumaupprepning. Jag har aldrig kunnat bli helt fri från detta förrän jag tagit tag i sockerträsket!
Jag har försökt men utan resultat. Detta har påverkat mig väldigt negativt och även andra, framförallt min man.
I olika situationer har jag kommit med ursäkter för att få fortsätta äta, förnekar att jag varit och är sockerberoende, tänkt att det inte är så farligt, det påverkar ju bara mig. Och då har offret i mig blivit gödd, en självcentrering och inre konflikt som gjort mig väldigt illa.
Om andra har sagt något som provocerat mig, tex att jag kanske ska söka hjälp ändå, så har jag blivit arg och fått det att låta som om det är deras fel, för dem förstår inte mig. Snacka om offer!
2017-06-12, skrev Beata Ulfsäter
Jag känner igen mig i härskarteknik när jag drivit projekt mot andras vilja till dess jag fått det på mitt sett. Bl.a genom att vara sur och allmänt otrevlig. Jag blev som ett trängt Lejon (född i Lejonets tecken) ! I många olika sammanhang.
Framför allt mot mina 2 stakars män.
Försvarat mig trots att det inte funnits någon anledning
2017-05-21, skrev Sophie Allstedt
a. Svart eller vitt, förvirrad och försvarar sig fastän det inte behövs.

b. Svart eller vitt - Jag går antingen "all in" i något, kan vara vad som helst, eller så är jag helt off. Det svart-vita tänket är oftast så jag har hanterat livet i stort.

Försvarar sig fastän det inte behövs - Så är det väldigt ofta för mig att jag alltid måste försvara ett taget beslut. När jag sagt nej till något känner jag att jag måste ge personen en förklaring, ett försvar till varför jag gjorde mitt val.

2017-05-15, skrev Pia Pilerud
a. Svart eller vitt

b. ser ofta saker i svart eller vitt, allt eller inget. Gäller relationer, vanor, festa, träna osv. Är bättre på det där nu iallfall angående relationer. Lärt mig att inte agera på minsta motgång.
2017-05-14, skrev Inger Lundqvist
A. Jag känner igen mig i de flesta.
B. Jag har gått i terapi i flera omgångar och i flera år så jag känner att jag har blivit medveten om mina tillkortakommande och ändrat mitt beteende.
Men jag har så klart fortfarande saker att jobba på.
Jag har i många år manipulerat min man. Satt mig själv i centrum och tyckt synd om mig själv.
Jag har skapat en höna av fjäder osv.
2017-05-13, skrev Steph Nordin
A) Skev verklighetsuppfattning
Offerkofta
Kontroll, manipulerar
Förnekar att det finns problem, eller vill försöka rättfärdiga återfall och bakslag.

B) Förneka att det finns ett problem: Typiskt för mig att efter ett tag börja tänka att "jag klarar lite godis. Bara för att jag ska äta ikväll och unna mig ordentligt betyder inte det att jag kommer fortsätta, det kommer inte eskalera och balla ur tillslut."

Skev verklighetsuppfattning:
Jag går runt och uppfattar situationer på ett väldigt subjektivt sätt, jag skapar egna sanningar om vad andra tänker om mig och så går jag runt och tror på dem till 100%, det finns inga som helst argument som kan få mig att släppa min sanning...


2017-05-12, skrev Alexandra Fregelius
Skyller på andra
Går i försvar varje gång någon ger mig dålig feedback
Skapar drama för ingenting - min stackars sambo fattar aldrig vad han har gjort
Väldigt förvirrad - glömmer saker
Sätter på mig offerkoftan varje dag - det är aaaaltid synd om mig!
2017-05-11, skrev Katarina Genell
Skyller på andra
Kontrollerar andra
Försvarar mig fast det inte behövs
Skapar drama
Offerkofta
2017-05-11, skrev Elisabeth Karlsson
A.
* Skyller på andra
* Vill kontrollera allt o alla....
*Försvara trots att det inte behövs
*Skapar dram
*Skev verklighetsuppfattning
*Förvirrad
*Offerkofta
*Konspirationsteorier
B.
*Försvarar mig trots att det inte behövs. Detta handlar i grund o botten om rädsla, osäkerhet o dålig självkänsla. När dessa är som starkast ältas det runt i mitt huvud att jag är en dålig o jobbig person som ingen kan tycka om. När et legat där o gojjat till sig ordentligt o sambon kommer hem så räcker det med väldigt lite för att jag ska känna mig attackerad o går i försvar.
*Konspirationsteorier - Jag kan verkligen få för mig att ingen på denna jord kan tycka om mig. Jag är jobbig o ingen vill ha med mig att göra. Tror att människor undviker mig o som försvar isolerar jag mig än mer.
2017-05-11, skrev Maria Boëthius
Jag kan känna igen mig i allihopa.
förvirrad: jag vet fasen inte vad jag vill, vart jag ska i livet. Obeslutsamhet, mer förvirrad, folk är emot mig, skäms, håller upp fasad och försvar så ingen ska fatta nåt, förnekelse, skapar hög ångest som skapar offerroll.
Så kan det pågå varv efter varv och det är klart att det funnit skäl att äta på detta. Nu inte det ät beteendet längre, känslorna skallar högre. Och då är det ännu mer synd om mig.
2017-05-11, skrev Karin Tagesson
A) Vill kontrollera, försvarar mig, skev verklighetsuppfattning, offerkoftan, konspirationsteorier där alla är emot mig.
B) Jag har jobbat med dessa mentala besattheter, så jag tycker inte att de är jätteframträdande nu. De som framträder emmellanåt är nog de två sista. Offerkoftan har jag använt mig mycket av i mina dar. Det är ju synd om mig som är ensamstående, bor trångt, alltid får fixa allt själv, har barn med funktionshinder, måste jobba så mycket, osv.
Konspirationsteorier där alla är emot mig, går nog ut på att alla bryr sig om mig, är kompis med mig, mm bara för att de vill vara snälla. Innerst inne tycker de att jag är töntig, jobbig, trög, udda, osv.
2017-05-10, skrev Carina Gunnarsson
a)
Förnekar att det finns ett problem
Skyller på andra
Försvarar mig fast det inte behövs
Skev verklighetsuppfattning
Offerkoftan
b)
Jag försvarar mig fast det inte behövs, "jag var tvungen att smaka Kajsas kaka, hon blir ju ledsen annars"
Förnekar att det finns ett problem, stoppar liksom huvudet i sanden och låtsas som ingenting samtidigt som jag mofflar in.


2017-05-10, skrev Petra Waltersson
à) Alla
B) skapar krisläge av att skjuta upp saker på jobb ..för att sedan få
njutning av att ha klarat det.
B)om jag på jobbet känner att ngn i ledningen inte tycker som jag
så kollar jag med ngn annan i ledningsgruppen så de tycker som jag
B)ex sommardag kan det komma tanke: åh idag måste jag få njuta och inte
ex ringa OA samtal el gå på möte....(som om livet vore
en sak o mitt tillfriskande nåt annat ... skev uppfattning eftersom det är med mitt tillfrisknande
som ger mig möjlighet till livet

G
2017-05-10, skrev Towe Levhorn
a) Skev verklighetsuppfattning, förvirrad, offer, skyller på andra, förnekar, att alla är emot mig.

b) offerkoftan åker på när jag känner mig orättvist behandlad, när jag inte får som jag vill, när andra människor är dumma mot mig. Då blir det väldigt synd om mig. Kan vältra mig i tårar och hulka av gråt och när det är så synd om mig så blir jag väldigt liten. Då får jag min omgivning att ta hand om mig och slipper därmed ta ansvar för mina skeva uppfattningar om andra människor och mig själv.

Jag förnekar mitt sockerberoende när jag blir sugen på nåt gott och när jag vill kunna äta som alla andra. Jag hittar på tusen förklaringar och ursäkter för att få äta det jag vill och på det sätt jag fantiserar om att klara av. Jag äter det jag tillåtit mig och vips så sitter jag med hela kakburken och mer därtill. Jag får skuld och skam och lovar mig själv att inte göra om det. Och så går det bara runt.
2017-05-10, skrev Sandra Kouassi
A, Jag känner igen mig i ALLA utom den sista!

B, Skyller på andra. Andra=min man

Även om jag inte så ofta gör det högt inför honom så beskyller jag honom rejält i mitt inre. Mediterar på allt negativt med honom och vår relation.. Att han är anledningen till att jag mår dåligt, att hans osunda sockerrika otillåtna, dödligt gott doftande mat gör det omöjligt att vara abstinent... Detta leder i sin tur till att jag känner oerhörd harm, ångest och vill fly- berättigar mig mitt missbruk, tar på mig offerkoftan, ljuger om mitt drogande. Jag försöker förvränga vem han är/verkligheten genom fantiserande och drogande. Jag tar till manipulation för att försöka kontrollera honom så att hans ska agera som jag vill.. jag blir oerhört olycklig och hittar ingen väg ut.

B, Förvirrad

Har "tänkt mig gul och blå" (galet trött) om många saker i mitt liv. Vridit och vänt på dem, analyserat tills jag blivit helt bortkollrad och hjärnan löpt amok. De 2 största sakerna jag mediterat på och desperat försökt hitta lösningar på de senaste åren är: Hur ska JAG hitta lösningen på min tarmsjukdom, vad ska jag äta/inte äta/göra/inte göra för att bli helad?? Provat 1000 tals vägar och blivit alltmer uppgiven och förvirrad, även om jag bitvis upplevt stor befrielse från symptom har jag väldigt sällan upplevt varaktig frihet (förutom då jag hållt mig till en extremt begränsad kost, vilket inte håller i längden)

Den andra saken som förvirrat mig är relationen till min man. Jag har omdiskuterat vårt äktenskap 1000 tals varav inuti, om och om igen. Blivit totalt besatt, rabiat och försökt utarbeta massor av olika strategier, planer och tillvägagångssätt för att komma närmare varandra. Blivit jättearg när han inte velat haka på mina planer och så besviken när de misslyckats. Jätteglad och hoppfull när det lyckats, känt mig trygg då.. Behandlat honom som en matplan som jag kan välja att följa och hänge mig fullt ut åt eller bara "skita i" och ge upp om.. har sagt JA fullt ut, känt mig så lycklig för att i nästa stund vara beredd att skriva på skilsmässopapper och gå därifrån. Jag inser att det handlar om att jag inte vill möta livet på livets villkor och försökt manipulera istället för att acceptera den han är. Tror det handlar om att stå för den jag är, mina val och den verklighet jag befinner mig i. Ta det onda med det goda och våga vara kvar. Förvirringen har gjort att jag blivit väldigt olycklig och haft svårt att fatta beslut/följa beslut. Tappat självtilliten. Förvirringen är ett sätt att inte behöva ta ansvar, att inte välja, utan lämna en bakdörr öppen. Att leva i två verkligheter samtidigt. Det är att vara i flykt.



2017-05-10, skrev Marie Wenlöf
Känner igen mig i de sex sista på listan. 1. Sätter på mig offerkoftan och tänker att det är synd om mig för jag inte har några pengar. Att jag inte t ex kan köpa eller leasa en ny bil eller resa utomlands. Jag lägger skuld - skam på mig själv för att jag flytt ur två hemska relationer genom att lämna kvar möbler och vinsterna för husförsäljning till mina ex. Jag har haft utslag på hela kroppen av stress och borde bett någon vän om råd och hjälp. Istället har jag fattat besluten helt själv även om jag innerst inne vet att besluten är fel för mig och kommer göra att jag inte har någon pensionsförsäkring. Väljer att vara offer i stället för att se framåt och möjligheterna som ändå finns att få ihop lite sparpengar. Att i stället vara tacksam för allt jag har. Väljer att bli passiv - äta, deppa, tycka synd om mig själv - låter dåliga Självkänslan tala. 2. Konspirationsteorier när jag är i grupp. Jag tror de andra tycker jag är tråkig, korkad och helt ointressant som person. Jag blir tyst, osäker, nedstämd och utan energi.
2017-05-10, skrev Annika Lindahl
Min mentala besatthet är att förringa mej själv till det yttersta. Jag agerar aldrig ut, bara in. Den enda det är fel på är jag och jag måste förändra mej, anpassa, försvinna om så vore. Det blir en skev verklighetsuppfattning där jag slutar existera. Omvärlden blir ett hot på liv och död, och jag kryper ihop och skyddar mej med mat. Tillslut blir jag deprimerad och "lugn" att bara vara med min mat och tröst. Det blir en mental rondell som löper runt runt och aldrig stoppar.
2017-05-10, skrev Catarina Bjelkenborg
Jag känner igen mej i alla tyvärr.

När jag är på väg in i drogen o tex min man försöker stoppa mej då ser jag till att fixa till ett gräl så jag får va ensam så ingen lägger sig i Jag skapar ett drama.
Eller så tar jag på mej offerkoftan- jag hinner ju inte äta bra mat , ingen handlar , stackars mej det finns inget bra i kylskåpet o då får det väl bli 17 digestive med ost o marmelad.
Detta har hänt åtskilliga gånger men jag känner igen mej i alla förslag
Men nu denna gång har jag bestämt mej , jag orkar inte en gång till
2017-04-07, skrev Häla Washbrook
Jag är en mästare på att fösrsvara mig mot min man- istf att bara lyssna tar jag åt mig av all akritik (även om det inte är klritik) kan jag gå igång och börja försvara...

Kom på mig själv igår spinna loss på en kvinnan som inte gillar mig- hälsar aldrig fast vi har barn i samma klass- att jag drog slutsatsen att det är därför en annan kvinna inte heller verkar gilla mig (Tänkte på Nettan då hon sade att plötsligt är jag i Umeå och spekulerar 🙂 )

Skev verklighets uppfattning... tänker att det har vi nog alla- vad är verkligheten.. min eller din?

Förneka att det finns ett problem.... händer ganska ofta- enligt min man 🙂 - jag ser det mer att han är så negativ 🙂
2017-04-04, skrev Eva Bergsten
a) vill kontrollera allt, skapar drama, skrev verklighetsuppfattning, förvirrad, offerkoftan, konspirationsteorier,

B) vill kontrollera min mamma då jag tycker beter sig fel, trycker ner henne för att hon ska förstå att jag är irriterad på henne, skapar drama
Förvirrad - blir förvirrad i allt.. blir helt förtvivlad och tappar hoppet
2017-04-04, skrev Veronica Hansson
Jag har trott att alla tycker att jag är konstig. Att de inte vill att jag ska vara med. Att de pratar skit om mig.

jag är även väldigt duktig på att ta på mig offerkoftan och tycka synd om mig själv. Jag kan ofta inbilla mig att jag känner mig sjuk eller är på väg att bli det. Jag lägger mig gärna i soffan då vilket leder till att jag blir uttråkad, irriterat... mat.

När min hjärna blir triggad så kan jag komma på anledningar till varför jag ska få äta. Jag kan ljuga för patrik så jag får vara ifred. Jag har en diskussion med hjärnan. Aldrig ett gott tecken!
2017-04-04, skrev Katta Soldotter
A) kan känna igen mej i alla periodvis å i olika situationer

B)

1- skyller på andra / offerkofta. Kan fastna i "dumma mamma" som är alkoholist å inte brydde sej när hon misstänkte att jag utsattes för sexuella övergräpp som barn. Ellet att hon har välkomnat å kramat om män som hon vet våldtog mej veckan innan. Dumma mamma som trugar m godis o nu har egna rädslor när jag tar tag i mitt missbruk (för att hon känner sej sämre å att hennes eget missbruk blir hotat). Jag har väldigt invecklad relation t mamma där hon rent "saboterar" (kan efter kalas där jag sagt nej tack fem ggr å klarat mej komma med en matlåda m tårta när jag ska gå hem - å detta inte långt efter anhöriglektion där hon fått lära sej).. jag kan då tycka synd om mej sj å känna att det redan är försent - jag är förstörd för all framtid, jag har inte fått lära mej hur man är social/har sunda relationer/ att man kan lita på andra människor. Jag kan oxå känna stor ilska till varför hon som alkoholist med massa sjukdomar (som jag nu ärvt) skaffade barn å skylla allt å hela världen på henne samtidigt som jag i mitt missbruk springer "t mammas knä" för där är fritt fram å missbruka utan skuld å skam.. just nu känner jag mej dock stark i mitt eget ansvar och tar öppet å tacksamt emot all kunskap om hur jag är formad å använder det till hur jag ska manövrera mitt liv.

2- konspirationsteorier / skev verklighetsuppfattning.
Jag tror att jag är för fet o ful för alla sammanhang, att jag inte vet hur man är sovial utan jag går in i antingen hjälprollen eller offerrollen. Har bara en relation som jag kan se som värdig men där ett medberoende finns så helt bra är det inte. Jag hör alltid konversationer jag deltagit i snurra på repeat i mitt huvud där jag dömer mej sj å det jag sa som fel å dumt å vad ska dom tro hit o dit. Jag går med på mycket iom att jag inte värderar mej sj som mer än smuts, har väldigt destruktiva relationer t män bakom mej där jag nästan misshandlat mej sj genom dessa män. Har många inlärda starka roller jag antagit och levt destruktivt genom som jag behöver rasera. Jobbar på detta nu men det är ett djupt å spännande läskigt arbete..
2017-04-04, skrev Marianne Karlsson
A: Skyller på andra. Vill kontrollera allt och alla. Försvara sig fastän det inte behövs. Skapa drama. Sätter på sig offerkoftan.Förvirrad.

B: Offerkoftan: Mitt sockerberoende, tidigare rökning och överträning var förövarnas fel. Skyllde allt på dem. Gråter och tycker synd om mig.De har (de är döda nu) ansvar över att de förgrep sig på mig. Men missbruksproblematiken inser jag att de inte har del i. Den är jag född med. Gjorde mig till ett offer länge, så jag kunder fortsätta supa i mig sött. När jag väl efter många år i terapi insåg att det inte var deras fel. Då kom jag mig hit till sockerskolan. När jag tar på mig denna offerkofta, berättar jag att jag mår dåligt över att detta har hänt. tårar och ångest. Många goda vänner har genom åren har kommit med tröstefika och tröstegodis och tagit hand om mig. I detta ingår både att skylla på andra, manipulation, skapa drama och att ta på sig offerkoftan.
2017-04-03, skrev Fanny Strömberg
A) förnekar att det finns ett problem, skyller på andra, försvarar mig fast det inte behövs, skapar konspirationsteorier.

B) Jag förnekar att det finns ett problem genom att tänka att det inte är så farligt som det kanske verkar, alla andra äter ju normalt då kan jag också göra det, etc. Dock har det inte varit så mycket sånt den senaste tiden då jag verkligen insett att jag har ett stort problem.
Jag skapat konspirationsteorier genom att tänka att jag inte klarar av vissa saker, jag är dålig, alla andra är mycket snyggare, roligare, bättre osv. "Folk är bara med mig för att de tycker synd om mig."
2017-04-03, skrev Zora Boumaza
a) jag känner igen mig massor i att jag förnekar att det finns ett problem samt offerkoftan.
b) när jag tar på mig offerkoftan så har jag bestämt mig för att hela världen är emot mig. Det är ingen ide att jag söker jobb eller gör något vettigt det kommer ändå gå åt helvete. Jag blir ledsen och känner mig sugen på socker när jag upplever att alla är emot mig. Ibland tror jag att jag gillar känslan av att vara ett "offer" för då kan jag trycka i mig allt möjligt sött och dämpa den ångesten. Jag är också duktig på att förneka att det finns ett problem. Det är ju alla andra det är fel på inte jag. Jag har hur många gånger som helst kommit på mig själv med att mitt sockerberoende inte är ett problem och jag bara minsann är en "livsnjutare" eller att jag också har full rätt att äta godis och sötsaker, Varför ska alla andra med inte jag? Jag har vägrat länge att ta tag i problemet för jag har förnekat det. Därav att jag gått upp i vikt, börjat ljuga, isolera mig osv...
2017-04-03, skrev Anette Eriksson
förnekar, skyller på andra, försvarar mig, skapar drama, skev verklighetsuppfattning, förrvirrad, sätter på sig offerkofftan, skapar konspirationsteorier.

offerkofftan: jag sitter och vrider bak klockan och hur synd det är om mig och familjen och lever kvar däri.

konspiration: det kan vara att jag missat ringa upp någon jag lovat, sen när jag ringer och personen inte svara och jag inte får tag på personen så börjar min röda hund gå amok och det kan sluta med vad som helts typ pelle i umeå.
2017-02-26, skrev Marianne Ihlen
a. Vilka utav dessa känner du igen dig i?
Fornektelse av problemet, skylder på andre, og vil kontrollere alt.

b. Välj ut två utav dem och dela med gruppen hur du gör när du går in i din mentala besatthet.
Spesielt kontroll, jeg merker jeg blir aggressiv når jeg ikke har 100% kontroll, har et ekstremt behov for at ting blir på den måten jeg hadde tenkt, og overdriver problemer overfor andre






2017-02-25, skrev Gudrun Skoglund
1,5,7,8 är de som jag mest känner i gen mig i.
Förnekelse: Jag bestämde mig för att gå den här kursen efter att jag lyssnat på ett av Jessicas webinarium. Kände redan innan det att mitt ätande var ett problem. Vad händer ? Någon dag efter anmälan känner jag mig i rätt bra balans och har inte överätit och tycker att det här med sockerberoende är nog inte riktigt mitt problem, drog och sjukdom - det är väl att gå till överdrift jag har ju ätit helt normalt i dag. Innan dagen är slut har jag lyckats trycka i mig minst 8 mackor med smör och ost ? Hhm förnekelse i allra högsta grad, det svänger snabbt i en sockerberoendes hjärna....
Svart eller vitt: Jag är verkligen en "antingen eller" människa. Antingen äter jag jättestrikt eller tillåter mig äta vad som helst. När jag tränar ska jag helst följa ett program och veta att jag gör det "rätta"övningarna och följer det till punkt och pricka. Gillar inte när livet kommer emellan och jag inte kan följa min plan, då ger jag gärna upp...Eftersom jag väljer att äta på den känslan så blir det väldigt mycket "upp och ned" "på och av" med maten. Jag gör upp för strikta planer och scheman som är orimliga att följa, då ger jag upp och äter på den känslan.
Förvirrad: t.ex all kunskap som vi får i den här kursen kan stressa mig om jag inte kommer i håg allt klokt som sagts. jag vill strukturera upp all fakta och använda den så att jag snabbt och lätt kan bli fri suget. När jag inser att det är omöjligt finns risk att jag tvivlar på att jag verkligen kommer att klara av abstinens i längden Förvirringen tar lätt överhanden i stället för att jobba med acceptans över att jag kanske får ta en sak i taget.
2017-02-23, skrev Sara Stierna
A. Jag känner igen mig i de flesta, kanske inte trean, vad jag känner till just nu iallafall!

B. Konspirationsteorier. Jag kan tro att alla på jobbet har pratat ihop sig om att jag gör fel eller tänker konstigt i vissa frågor.
Offerkorftan. Blir lätt att ta på din istället för att hitta lösningar som fungerar.
2017-02-23, skrev Malou Grabe
Förnekelse. Nu när alt känns så bra så kommer tankarna direkt att det kanske inte är så farligt... osv. Jag tog ett mentalt fotografi av mig själv den 2 jan när jag gick av socker och när jag ser den bilden framför mig igen så finns inga tvivel kvar. Dit vill jag inte tillbaka. Går lätt i försvar, blir lätt trängd och kan ta åt mig, särskilt när det gäller vissa personer som står mig nära.
Förvirrad, ibland snurrar det bara och jag vet varken ut eller in.
2017-02-22, skrev Ebba Tannlund
Förnekar att jag har ett problem, svajar dit i tankarna då o då. Men inser att Jag har problem,, men det känns ändå overkligt att jag skulle vara beroende! Beroende livslång sjukdom, känns skamligt ibland o befriande ibland beroende på situation och sällskap.

Förvirrad" är jag en missbrukare? Hur ser jag på mig själv? Hur ser andra på mig då? Tycker de synd om. Mig? Är jag svag? Eller har jag dålig karaktär?
Jag blir rädd? Hur ska kraften orka hålla mig "Ren" hela livet
2017-02-22, skrev Sandra Törnkvist
Känner igen mig lite i allihopa men speciellt offerkoftan och konspirationsteorierna. Äter ofta pga jag tycker synd om mig själv, haft en dålig dag osv. Om någon viskar eller liknande tror jag automatiskt att dom pratar om mig, är mån om att alla ska tycka om mig och "känner" jag inte det börjar jag direkt analysera vad jag sagt och gjort, letar fel precis som Erika skrev.
2017-02-22, skrev Lotta Willman Eriksson
Jag känner igen mig i att se saker svart eller vitt, skev verklighetsuppfattning, förvirring, offer koftan och konspirationsteorier.
Jag kan "veta" vad folk tycker och tänker och handla utifrån det. Ofta helt felaktigt.
2017-02-22, skrev Pia H Sjölin
A) Skyller på andra, Är nog aningen för kontrollerande mot de i min familj och jag skäms ofta för mina egna beteenden när jag har svajande blodsocker. Jag försvarar mig även när jag inte behöver, Svart-vit. Skapar drama. Förvirrad. Offerkofta.
2017-02-22, skrev Sandra Lindroos
3, 4, 5 och 7 stämmer in på mig.
Jag känner ofta att jag måste försvara mig för något jag har gjort om någon annan tycker annorlunda även om jag inte har gjort fel på något sätt. Det känns också lite som att jag ibland försöker övertyga andra att min lösning är bäst genom att göra såhär.
Skapar drama hemma väldigt ofta, kan vara små saker, oftast är det någonting som gör att jag känner mig besviken eller som att det inte finns någon respekt. Ibland behöver det inte vara så dramatiskt.
2017-02-22, skrev Åsa Frostensson
2017-02-22, skrev Åsa Frostensson
känner igen mig mer eller mindre i alla

offerkofta, jag offrar mig för att ta hand om familjen, hoppar över det jag vill för att jag måste hem och laga mat

skev verklighetsuppfattning, tror att allt är stora problem, bygger enorma berg som jag bara inte orkar ta mig över men de jag börjar klättre upp för är inte så stora och jobbiga som jag trodde
2017-02-22, skrev Jenni Mårtensson
Vill kontrollera all, försvarar mig fast det inte behövs, offerkoftan på, skapar massor av konspirationsteorier, skapar drama.

B. Kontrollerar: jag är mästare på att vända på saker. Om min sambo gör eller säger något så ser jag till att vända det till min fördel oavsett vad det är. Ser alltid till att få min vilja igenom och kan få vem som helst att köpa choklad till mig utan att förstå varför dom gör det..

Sätter på mig offerkoftan: det är sååååå synd om mig, och då ska alla tycka det?
2017-02-22, skrev Sofia Gustavsson
Kontrollera, skapar drama svart eller vitt,skev verklighetsuppfattning, sätter på sig offerkofta
Jag vill gärna kunna kontrollera allting och blir inte rolig att ha att göra med om jag inte känner att jag har den kontrollen som jag har tänkt inom mig. Det kan gälla allt ifrån att ha den ordningen man vill ha i huset, till att allt ska vara klart i minsta detalj till någon kommer på middag eller att jag känner att jag har kontroll över det som ska göras på jobbet.
Jag kan skapa drama om allting känns det som det är som att jag förstorar upp situationen och blir totalt överväldigad av känslor som jag inte kan hantera och då hamnar jag i ett väldigt svart och vitt tänkande som blir väldigt negativt både för mig och alla andra inblandade.
Jag har skev verklighetsuppfattning när det gäller mig själv framförallt när det gäller min kropp. Den har jag haft problem med sedan tidig tonår. Jag kan verkligen tycka synd om mig själv och bli helt förtvivlad och inte se någon väg ut men det brukar hålla i sig en kväll och sedan brukar det bli bättre.
2017-02-22, skrev Sara Hellberg
Känner igen mig i de flesta mer eller mindre. Om jag ska välja ut två så blir det:
1. Vill kontrollera
Jag har svårt att vara i arbetsroller där jag inte får styra och leda. Har svårt för när det inte går som jag vill. Jag har alltid tänkt att jag kanske är väldigt bra på att "sälja in" mina idéer. Men har väl mer o mer börjat insett att jag utövar en viss manipulation (känns pinsamt bara att skriva). När jag går in i besattheten så hittar jag på olika sätt att föra fram mina tankar och idéer (lobbyverksamhet, mail osv).

2. Förnekar
Märker att jag de senaste dagarna faktiskt varit lite här och nuddat. Jag har tänkt att jag mår ju ganska bra i det här, innebär det kanske att jag egentligen inte har nåt problem. Trots att jag känner igen mig i precis allt som tagits upp under kursen, det är ju en beskrivning av mig.
2017-02-22, skrev Carolin Johansson
Förnekar
Vill kontrollera
Försvarar mig
Skapar drama

Förnekelse:
Jag inbillar mig att jag har ju inte så stora problem jämfört med den och den. Närjag tar den där mörka chokladen så säger jag till mig själv att det är inte så farligt. Den är ju "nyttigare" än den ljusa.

Försvarar mig:
Märker att jag vill förklara mig tusen gånger om när jag tar något som jag egentligen hade planerat att hålla mig borta ifrån.
2017-02-22, skrev Eva Nordin
Jag kan känna igen en del av mig i dom flesta men framförallt att försvara mig när det inte behövs, och skyller på andra.
Tyvärr kan jag känna igen mig att kontroller andra genom att skamma o manipulera, speciellt om jag är arg på nån.
1. Kontrollera genom skam, manipulation o härskarteknik
Ex vis om jag är arg på någon för att dom sagt nåt nedlåtande om/till mig, så kan jag exempelvis komma på nåt sätt för att få den personen att skämmas genom att använda nåt exempel på att den gjort exakt samma sak som den Brist/fel personen anklagar mig för.
2. Om det hänt nåt, nåt saknas, el liknande tar jag alltid på mig skulden, det är nog mitt fel, även fast jag inte har någon egentlig anledning att tro det.
2017-02-22, skrev Maria Wänqvist
Jag känner igen mig i ganska många, skapa konspirationsteorier, skapar drama, skev verklighetsuppfattning och offerkoftan.

När jag blir mentalt besatt av konspirationstankar så blir jag ofta fysisk sjuk och vill bara isolera mig från allt och alla. Oftast så vill jag bara gräva en djup grop och bara lägga mig där, hemskt att skriva det nu när jag inte känner så här.

När jag skapar drama så är jag ofta ganska irriterad och stark i min personlighet. Oftast så brukar min man vara mottagaren vilket gör honom ledsen. Efter ett panik/dramatåg brukar jag ha ångest och skam, vilket jag sen dämpar med mat.
2017-02-22, skrev Elin Holmkvist
Jag skapar mycket drama. Har alltid gjort. Försöker bli bättre på det och tänka på min andliga princip.
Jag är också bra på att kontrollera andra särskilt min sambo. Han får stå ut med massor. Jag kan be han lägga undan och gömma allt godis som ev finns hemma och dagen efter kan jag hota med skiljsmässa om han inte tar fram det, står han på sig får han veta att han inte är vatten värd.
2017-02-22, skrev Erika Gordh
A.) Jag känner igen mig i alla typ.

B.) Skapa konspirationsteorier - Jag försöker ofta läsa av personer, och får jeg "fel" signaler så analyserar jag ihjäl mig. Funderar på om det är jag som gjort något fel eller jag missförstått. Börjar gräva tillbaka i minnet om det ligger något där som jag "borde" ha forstått.
Skapa drama - jag har blivit liiiite bättre på att skapa mindre drama. Men jag känner hur kroppen går igång och vill skena iväg och berätta för allt och alla om en viss händelse eller upptäckt. Samma när jag hittat en lösning på ett problem, så brinner det minsann i knutarna med att få ordnat allt!
2017-02-21, skrev Cecilia Askrot
Offerkoftan där jag tycker synd om mig själv att jag inte är som alla andra och inte kan äta som andra.
Jag skyller på andra och skyller ifrån min övervikt på ärftlighet och kraftig benstomme....
2017-02-12, skrev Lillemor Starlander
Förnekar problemet.
Skyller på min uppväxt. Klart jag ser att mitt problem har sin grund i min uppväxt, Men, hallå! Vem bestämmer över mig idag? Jag har dåliga vanor, som inte gynnar mig, sedan årtionden. En vana är svår att bryta och det är det jag håller på med nu. Jag som jobbar med människors utveckling. Här har jag ett gyllene tillfälle att jobba med min egen utveckling. Jag håller på. Hittills har det gått bra i meningen att inte en extra bit har kommit över mina läppar. Min inre strid är inte över. Jag saknar chokladen. Den är som en kär vän. Jag mår så jättebra av den. Varför går jag i sockerskolan när jag är nöjd med läget? Jag är inte alls nöjd. Jag mår dåligt både mentalt och fysiskt, går upp i vikt, känner mig fet, ful och fel.
2017-01-31, skrev Veronica Kindblad
Förnekar att det existerar.
Skyller ifrån mig.
Kontroll.
Går in i försvar.
Drama.
Helt galen verklighetsuppfattning.
Offerkoftan. Hell yes.
Konspirationsteorier.

Jag känner igen mig i allt. Härligt.

När jag inte vet vad jag känner eller vill. Då besatthet är total går jag ofta in i kontroll gentemot min partner. Jag kan t ex börja tjafsa om städning och speciellt kring Zeke´s hundskål. Av nån anledning funkar det alltid. Jag får utlopp för min hemska energi som jag inte kan hantera och lars blir sur och tycker att jag inte går att leva med. Det kan även dra igång massa andra konstiga diskussioner som inte alls hör hemma i det som händer. Alltid, alltid slutar det med skam, skuld och offerkoftan. Jag agerar ut, beter mig kontrollerande och skammar honom, han blir irriterad och ger igen, då går jag in i offerrollen. En typisk kväll runt 23-tiden när jag var aktiv i drogandet. Det gör jag, som tur är, inte idag... Ett under att han fortfarande vill leva med mig. Tacksam för det.

Jag tror att ingen tycker om mig. Jag sitter i min egen självömkan och tänker att ingen hör av sig, jag är helt ensam. Ingen vill arbeta med mig osv. Jag tror inte min sambo gillar mig. Till och med hunden blir jag misstänksam mot. Tycker han beter sig kallt.
2017-01-30, skrev Sophie Aspgren
Svartvitt tänkande i allt så jag struntar i ex det är hela min läggning
Förvirrad är förvirrad och skyller på att vara förvirrad när jag inte vågar vara i mig själv och visa det. När jag har svårt att vara i min kropp.
2017-01-30, skrev Malin Eklöf
A. Skev verklighetsuppfattning
B. Inga komentarer
2017-01-30, skrev Annette Lundberg
A) förnekar att det finns problem, förvirrad, skyller på andra

B) förvirrad känner jag mig ofta, skyller det på min fibromyalgi fast jag innerst inne vet att det inte är fibron som orsakar förvirringen.
2017-01-30, skrev Alexandra Forsblom
Jag känner jämt att jag behöver försvara mig I allt jag gör , tänker eller känner fast jag inte skulle behöva det.
Ungefär som om mina känslor och tankar inter ok. Är alltid fel.
Jag har definitivt skev verklighetsuppfattning. Jag tror att jag är sämre än jag är. Och att jag är dummare än alla andra
Att alla alltid vet bättre än mig. Jag har ingen självrespekt alls. Och att jag alltid måste bevisa för allt och alla att jag duger fast jag inte ens tror på det själv.
2016-12-08, skrev Ann Sundin
Eftersom jag inte varit medveten om min mentala besatthet tidigare har jag inte hunnit jobba så mycket på problemet men jag har iaf tänkt ut mina strategier.
*Förnekar att det finns ett problem -- Fortsätter med kursen fast jag ifrågasätter om jag verkligen är beroende
*Svart eller vitt -- Fråga mig själv om det "Är det här sant?"
*Förvirrad -- Jobbar med mindfulness för att vara mer fokuserad och mer i nuet.
2016-12-08, skrev Ulrika Källqvist
Tyvärr känner jag igen mig i de flesta "symtomen" som är listade i uppgiften.
Som ni vet vid det här laget så faller jag ibland in i ett svart/vitt tänk.
Det blir en nedåt gående spiral och då blir jag ingen trevlig person.
Inte sällan åker offerkoftan på och jag blir irriterad och skyller på allt möjligt för att få döva och trösta med mat/sötsaker.
Fortsätter ätandet känner jag mig äklig och ful och har ingen lustigt att gå ut.
Å andra sidan så kan jag lura mig själv att jag inte har något problem alls när jag har ett positivt flow.
Humöret har stora svängningar precis som blodsockret.
2016-12-07, skrev Sofia Åberg
När Jag är inne i sockret blir jag kontrollfreak, manipulerande jag gör allt för att kunna smussla och äta på mitt sett, slår ut taggande
direkt om någon kommenterar något.
2016-12-07, skrev Matilda Jernevad
a) Jag känner igen mig i alla i alla fall under någon period av mitt liv förutom att förneka att det finns ett problem: Jag har alltid vetat det men aldrig kommit åt lösningen eftersom jag bara har misslyckats.
b) Jag har under mitt liv arbetat med många av dessa delar men det som jag fortfarande tar till ibland är att jag försvarar mig fastän det inte behövs. innan jag ens frågar en fråga, ringer ett samtal eller ber om hjälp eller sätter gränser så förväntar jag mig att den andra personen ska attackera mig. Innan jag ens frågar så har jag byggt upp sett stort försvar i fall det behövs. När jag sedan väl frågar personen är jag ofta fientligt inställd vilket leder till att den andra personen reagerar negativt. Alltså jag förväntar mig alltid ett NEJ.
Den andra situationen som jag ofta känner igen mig i är förvirring. Jag vet oftast inte vad som förväntas av mig från andra eller vad de vill mig. Jag gör något på känn och sen har jag ingen aning om hur jag gjorde. Förvirringen är stor.
2016-12-07, skrev Anna Molin
A. Alla

B. Skyller på andra/offerkofta. Jag har ofta användt min uppväxt som en ursäkt för mitt mående och min "rätt" att äta socker. Kan t.ex. rättfärdiga mitt beteende med att jag fick osunda vanor redan som barn, att mina föräldrar var inte tillräckligt närvarande och hade egna missbruksproblem, att jag "får" ta störst ansvar hemma för barn och hem, att jag har "fått" så många uppgifter på jobbet att jag måste äta för att hantera det, tänker t.ex. Att jag måste bara ta mig igenom detta sen när det blir lugnare ska jag äta bättre igen.

Kontrollbehov. Märker att jag kan vara gsk hård mot min man, t.ex. bli irriterad om han inte packar diskmaskinen så som jag tycker att den ska packas eller ställer saker på ställen där jag inte tycker att de ska stå. Samtidigt så klagar jag på att jag "tvingas" ta större ansvar för hemmet. En gång hade jag t.o.m åsikter om hur han skulle borsta tänderna! #pinsamt
2016-12-06, skrev Gun Margret Utsi
Om någon påpekar att jag äter mycket godis och kakor så förnekar jag det och blir irriterad och sur.
Detta gäller vid aktivt sockerberoende.
Tycker att andra inte ska lägga sej i, jag gör som jag vill.

Jag kan tycka synd om mej själv, och bestraffar mej själv med drogandet.
2016-12-06, skrev Annkatrin Alfredsson
A: Förnekade att det fanns problem. Försvarade mig. Skev verklighetsuppfattning.
Förvirrad. Offerkoftan. Alla är emot mig. Manipulation.

B: Om någon sa något som jag inte exakt kunde tolka, så började röda hund direkt fundera
på vad personen menade, och tolkningen blev ju att jag gjort fel, tyckte fel, tänkt fel osv. Och om då senare den personen
pratade med nån annan så visst sjuttsingen pratade de om mig och alla var emot mig.

Om någon i min närhet sa något om mat/godis etc. Alltså om min konsumtion, så förnekade jag ju direkt att det var nåt problem, ofta blev jag dessutom förbannad och avslutade diskussionen snabbt.
2016-12-06, skrev Sofia Åberg
Jag känner igen mig i , förnekar att de finns ett problem, skyller på andra, vill kontrollera allt, svart eller vitt tänkande, förvirrad, offerkoftan , att alla skulle vara emot mig är något jag kan drömma om

Förnekar att de finns ett problem...... mentala besatthet kommer igång, jag är nog inte beroende ta tag i de nu bara och ät godis på lördagar,
börja på en diet istället, jag superdieten 10kg på två veckor, eller ska du börja på viktväktarna då får du ju äta allt, bara räkna points så fixar du de, skulle nog passa på att äta idag för i morgon ska jag börja med dieten, måste göra mat och träningsschema.
Eller undra om jag ska köra 5:2 diten, då bantar man ju bara 2ggr i veckan sen kan jag ju äta., den grejen var ju bra.
Eller ska jag detoxa mig en vecka så jag rensar ut all skit för då minskar jag säkert mitt sug begär .....åh ja så håller de på.
2016-12-06, skrev Maria Sehlstedt
När jag är aktiv i sockerätandet så blir jag jätteirriterad om ngn säger ;
du har ju sagt stt du inte ska äta godis... Jag skyller på ngt t ex nån gång måste man ju få äta godis.
Kan också lura mig själv att tro att jag har kontroll... blir bara värre och värre ju längre jag är i "sockerträsket".
2016-11-30, skrev Frida Lundkvist
a) förnekar att det finns ett problem,
skapar drama, svart eller vitt,
skev verklighetsuppfattning,
offerkoftan,
konspirationsteorier
b) röda hund hjälper verkligen till att övertala mig att jag är värdelös, att ingen egentligen vill umgås med mig utan tycker illa om mig. Jag kan nog skapa konspirationsteorier i de flesta samanhang där jag blir osäker. Min offerkofta är också på ganska ofta, det är så synd om lilla mig. Dock har just koftan varit mer av än på de sista veckorna. Jag försöker tänka på det hela tiden.
2016-11-22, skrev Madeleine Jespersen
a.Skyller på andra
Vill kontrollera allt och alla......
Skapar drama svart eller vitt
Förvirrad
Sätter på mig offerkoftan
b. Skapar mycket drama hemma i familjen med mina två barn och min sambo antingen är allt helt nattsvart i en diskussion eller så helt tvärtom. Svårt att ha något mellanläge mellan svart o vitt.
Sätter ofta på mig offerkoftan o tycker synd om mig själv i olika situationer. Detta händer också hemma i familjen.
2016-11-22, skrev Sofie Bengtsson
Offer koftan
Skev verklighetsuppfattning
Skapar drama.

Offerkoftan och skev verklighetsuppfattning blir när jag tror att alla är emot mig och ingen tycker om mig egentligen. Drar mig undan.

Skapar drama hemma om jag inte får som jag vill eller att inte alla tycker lika som mig. Jag kan lätt överreagera och spela ut.
2016-11-22, skrev Mona Järlefors
När min dotter försökt prata med mig har jag haft många försvarstal varför jag inte klarar av att sluta med mitt socker och jag har nog haft en förkärlek till offerkoftan, och jag bara stänger av alla friska tankar, jag lyssnar inte på någon, hittar på förklaringar till varför inte jag kan sluta med mitt socker.
2016-11-22, skrev Martina Olsson
jag målar upp bilder som jag verkligen kan tro på ena sekunden och andra tappa allt självförtroende och hela bilden förvandlas till något annat. Jag vet inte vad som är rätt och fel och jag vet inte vad som är äkta eller inte äkta. Jag kan också känna att jag inte vet vem jag är, vad jag förtjänar eller hur jag ens ser ut och uppfattas för andra männsikor.
2016-11-22, skrev Jennika Lindblad
jag tror nog att jag sätter på mig offerkoftan och skapar konspirationsteorier om att allt som händer är på grund av att världen är emot mig. När det händer så går jag och ältar situationen om och om igen och blir mer och mer irriterad och övertygad att det är personligt mot mig. Till sist har jag förvrängt situationen så pass mycket att när jag väl säger ifrån är jag så irriterad och upprörd att andra inte förstår vad jag menar eller varför jag är arg.
2016-11-21, skrev mattias åberg
Svårt att känna igen mig direkt i någon av dessa. Förnekelse kanske:)
Har dessutom svårt att få ihop dessa med "mental besatthet", då innebörden är något annat för mig.
2016-11-21, skrev Jenny Gabrielsson
Jag kan ofta känna mig allmänt förvirrad vissa dagar. Dom dagarna blir jag ganska låg i humöret och går och grubblar för mig själv. Om olika saker som: är jag nöjd med mitt liv, är jag nöjd med mitt arbete, vad är min hobby, äter jag verkligen rätt kost... mm

Kan få för mig ibland periodvis på arbetet, att alla är emot mig och bara väntar på att jag skall misslyckas med mitt arbete. Oftast kommer det nog när jag själv inte är så nöjd med min insats.
2016-09-18, skrev Ina Beidestam
Jag känner igen mig mer eller mindre i alla ovan och många hör ihop. Men mest är det att skev verklighetsuppfattning orsakar att jag antingen sätter på mig offerkoftan och skapar konspirationsteorier så att jag måste tröstäta. Eller snarare att inget spelar längre någon roll, jag kan lika gärna äta.
2016-09-17, skrev Christina Gustafsson
Jag känner igen mig i allt utom konspirationsteorierna.

Det jag vet att jag har haft stora problem med, det är att jag går in i försvar så fort jag ser en annan människa. Jag har utgått ifrån att alla runt om mig kommer med anklagelser, så jag började med försvar innan någon ens öppnat munnen. Jag försvarar mig fortfarande, men inte så frenetiskt och inte per automatik. Men jag hör mig själv säga alltför ofta "ja, men...." och sedan försvara varför jag gjort som jag gjort. Detta gör jag även när jag kan se och höra att jag har dragit fel el förhastade slutsatser t ex. Men nu kan jag medge det.

Svartvita draman skapar jag mest inom mig själv. Jag tar ut svängarna känslomässigt om det händer något och mest åt det svarta hållet. Jag förbereder nödlösning A, B, C och hela alfabetet. Ett exempel kan vara när dottern studerade berättade att hon var trött och sliten. Då började jag göra upp planer på hur de skulle klara sig om hon hoppade av, hur studiemedel skulle betalas och hur jag skulle kunna hjälpa till i alltihopa. Jag har många rädslor som jag gör till fakta i mitt inre. Jag hanterar dem gm att skriva listor, en lång lista där jag skriver upp allt jag är rädd för ska hända och en betydligt kortare lista bredvid. Den innehåller det jag faktiskt vet, det som faktiskt hänt och den blir som sagt aldrig så lång. Det är den korta listan jag ska förhålla mig till, den andra hamnar ibland i min änglaburk el så får den stå där som ett dokument över vad mina rädslor lurar i mig.

Skev verklighetsuppfattning uppvisar jag när jag tror att jag har hela världens ögon på mig, att jag på något sätt är universums mitt och den som sköter jordaxeln. Jag tänker mig också att det är den uppfattning jag har om mig själv, den som säger att om jag klarar av någonting, då är det ingenting värt. Det är det jag INTE klarade som hade varit bra. Det är någon sorts falsk ödmjukhet, kan jag inte vara bäst ska jag åtminstone vara bäst på att vara sämst.

Det är sällan jag ser mig själv som ett offer för andra, tror jag. När jag grottar in mig och tycker synd om mig har det aldrig med någon annan att göra. Det handlar alltid om att jag har varit, gjort, tänkt el sagt något som jag bedömer som så dumt att jag inte kan tänka på det utan att få frossa och gåshud. Jag tror att ordet KASS är det ord som röda hund använder på mig. När jag hör det ska jag omedelbart ta till ett av våra verktyg. T ex börja tacka för något, kanske för att jag hör ordet?
2016-09-15, skrev Karin Zartmann
a. Tyvärr är det så att jag känner mig hemtam i alla. Dock har jag slutat skylla på andra och i stället lagt lite mer på offerkoftan på senare tid. Jaa- nåt måste man ju göra!
b. Kontrollera allt och alla: Minsambos dotter är utmattad och sjukskriven, ringer sin pappa och vill ha besök. Sambon, som redan har beslutat sig för att gå till skogen och plocka blåbär svarar att det har han inte tid med. Då blir jag skogstokig och talar om för honom vilken egoist han är m.m. bla bla bla .
Konspirationsteorier: Ingen av pojkarna har meddelat vad som planeras för vintern (sommaren). Ha - de vill inte dela det med mig. De vill inte ha mig med på ngn semester eller så. Barnbarnen vill nog inte jag ska vara med.
2016-09-14, skrev Carolin Lindgren
1) Kontroll - jag är ett stort kontrollfreak vilket späs på av att jag tagit nästan allt ansvar under mitt tidigare förhållande och då speciellt sen min son föddes. Jag frågar och kontrollerar saker, kan inte vänta utan frågar för att få bekräftelse på att det blivit gjort (helst så som jag tycker). Har egentligen inga problem med flexibilitet (anser det vara en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb) men i mitt privatliv har jag svårt när det blir stora omplaneringar ect. Oftast blir det ju bra de med, men det blir ju inte på mitt sätt 😉 Då tycker jag att jag har rätt att bli irriterad och stött

2) Åh, varma mysiga offerkofta 😉 Det är så j*kla synd om mig ska ni veta! 😉 De flesta "jobbiga" situationer kan vändas till att bli synd om mig. Och är det synd om mig så behåller jag gärna den känslan, så jag kan rättfärdiga mitt ätande då länge som möjligt
2016-09-14, skrev Malin Ekblom
Känner igen mej i alla...
a. Ja, för det första finns det ju inget problem 😀 Och jag har absolut kontroll över mitt ätande, dubbel-hahaa. Jag tror att jag fått kickar av att börja om också, just att lägga upp planen och "nu kör jag riktigt strikt!" för att sedan falla tillbaka av någon anledning - klart en yttre faktor som jag inte på något sätt ha kunna skapat eller påverka själv....
c. Vill kontrollera allt och alla genom skam, manipulation och härskartekniker. Den sammanfattar allt ganska bra. Jag vet exakt hur jag plockar fram något ur situationen, stämningen, något någon sagt eller gjort, för att vända det till min fördel.
Känns som om vad de andra än gör eller säger, hittar jag något som är "fel" och jag kan ta fasta på för att ge dem skam, skuld eller styra deras beteenden.
Hur gör jag nu då? Känns bra att ha identifierat dessa beteenden som en del av beroendet - inte personligheten! Detta kan jag ju jobba med 😀 Nu börjar jag med att identifiera i vilka situationer dessa beteenden fortfarande förekommer, och provar olika verktyg till dem.
2016-08-22, skrev Marika Manninen
Skyller på alla andra: När jag är i min besatthet om att få äta någonting så tycker jag att alla andra är jobbiga, inte bryr sig, älskar inte mig, tycker de är i vägen... ja, you name it! Jag kan bara se brister och fel hos alla andra och samtidigt en oerhörd oro och stress i min kropp. Jag vill bara stoppa huvudet i sanden och äta det jag vill äta utan att någon vet.

Skapar drama: Som jag har skapat drama med mitt ex. för allt möjligt som jag tyckte att han gjorde fel... ´Detta hänger ju ihop med det ovan. Men vännerna kunde jag ju välja att inte prata men när killen kom hem så visste han inte vad det är han kom hem till och inte jag heller. Jag kunde ju inte be honom gå så jag gav utlopp för det istället..
2016-08-21, skrev Katta Soldotter
Känner igen en del av dom.

Jag kan gå in i offerrollen och stänga ute världen. Jag hoppas min verklighetsuppfattningär skev för jag ser mest mörker ivärlden. Känner mej inte hemma blnd andra människor alls o tror att jag inte har här att göra övht.
2016-08-19, skrev Maria Paredes
Jag känner mig igen i alla med undantag den sista. I åratal gav jag skuldkänslor till min familj särskilt min make. Jag skyllde honom en hel del av mina problem när mitt problem var jag, tog offerkoftan för ofta.
Nu skyller jag inte på någon därför efter skilsmässan har jag lärt mig en del ...
Jag har varit i hela mitt liv min värsta fiende och jag försökte "på en sjuk sätt "inte ta emot kärlek eftersom jag inte förtjänade det
2016-08-18, skrev Sophie Larsson
Känner nog faktiskt igen mig i alla och det som blir tydligast för mig är nog att jag har skev verklighetsuppfattning både när det gäller mig själv(herregud vilken förvrängd självbild jag har haft och egentligen fortfarande har) och min omgivning, skapar konspirationsteorier om att folk inte gillar mig, tycker inte om mig, vill inte umgås med mig, jag är inte värd någonting etc. Detta har man ju fått höra av sambon ett antal gånger t.ex, att jag får för mig saker som inte finns där... Offerkoftan har också funnits där och blivit väldigt bekväm i vissa perioder. Kontrollerande av andra stämmer också in, tyvärr har nog sambon min fått utstå en hel del här också, jag råkar hitta jättemycket fel hos honom men försöker själv leka perfekt, skapar drama och bråk etc...
2016-08-18, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Jag har gjort massor av det där förr i tiden, förnekat problem, velat kontrollera, offertkofta, försvar främst men jag gör inte det mer. Jag går inte så långt som till mental besatthet för jag utforskar vad som händer i mej innan jag hamnar där. Förnekelse är det inte tal om längre, jag har inga marginaler för att låtsasleva. Skylla på andra funkar inte eftersom JAG har en del i ALLT jag är med om. Kontrollera funkar inte heller för jag har inte makt över andra människor, bara över vad jag låter andra göra mot mej och då behöver jag berätta tydligt vad jag vill och inte vill. Offertkofta - tja jag FÅR tycka synd om mej själv om jag känner mej ledsen eller orättvist behandlad för att nån gjort nåt och jag inte hunnit sätta gränser eller säga ifrån på ett sätt som jag velat, men jag tänker inte att jag är ett offer, mer att jag antagligen behövde påminnas om nånting som är viktigt för mej.
2016-08-17, skrev Anna Andersson
Känner igen mig på nästan alla tyvärr.
Skev verklighets uppfattning om mig själv framförallt.
Tänker otroligt negativa tankar om mig själv när det gäller det mesta.
Tråkig, besvärande, elak,ful,trög,mm listan kan göras lång.
Offerkoftan när jag är på det humöret, är ett tag sedan nu men då vill jag bara försvinna för alla har det bättre utan mig.
2016-08-16, skrev Isabella Näslund
Den tydliga för mig är när jag går in och ska kontrollera min sambo, lägger all energi och fokus på vad han gör och inte gör, kan vara allt ifrån att han inte tar reda efter sig (kläder/ disk/ prylar), sitter med telefonen enligt mig för mycket, samtidigt som jag själv ska visa honom
"hur man gör" och då istället smyger jag med min telefon (så sjukt!), till att jag lägger mig i, i hans tillfrisknade, vad han borde göra eller göra annorlunda, spelar verkligen gud där! När de är igång snurrar det för fullt i mitt huvud och jag är så besatt, jag kan komma med pikar till honom, gå och gnälla och tjata, tala om vad han borde göra, antagligen är jag expert på att manipulera honom, säga något så att han ska känna skam osv. Gör allt man inte ska göra.
Där har jag såklart lätt att gå in i drama också, skapar kalabalik för att han inte lyssnar på MIG "gud själv liksom", blandar in min mamma som är minst lika sjuk i det här som jag.
Offerkoftan kommer lätt fram när jag är i sockret och inte klarar av att bryta mönstret, då är det så synd om mig som har den här sjukdomen och inget behandlingshem finns det heller som det gör för alkoholister och narkomaner, "dom ska veta hur mycket tuffare vi sockerberoende har det", ungefär så kan mina tankar gå då.
2016-07-10, skrev Ellinore Vretlund
Offerkoftan, jag "älskar" att tycka synd om mig själv, och vill inte ta av mig koftan heller. För det stämmer så väl med den bild jag har av mig själv. Att jag är hemsk och värdelös och att det är omöjligt att älska mig. Jag gottar mig tills jag inser hur absurda mina självdestruktiva tankar är...eller att det blir en ny dag och jag måste rycka upp mig.

Skapar konspirationsteorier där alla är emot mig...ligger väl i detta



2016-07-10, skrev Madelaine Grimstedt
Förnekar, vill ha kontroll, skapar drama, förvirrad, skapar konserationsteorier.

Kontroll, konspirationer.
2016-07-09, skrev Anna Maria Eriksen
A. Allihopa mer eller mindre.

B. Sätter på sig offerkoftan: Stackars mig, jag som är så trött, har så ont, är så sjuk jag förtjänar verkligen att få äta något gott. Jag behöver få vara som alla andra någon gång, stackars mig...Om inte x sagt/gjort så hade inte jag behövt äta det här.

Skev verklighetsuppfattning/förnekar att det finns problem:

Jag kan äta som alla andra, nu är jag frisk. Jag äter inte så mycket, det är hanterbart, alla andra äter säkert så här. På måndag ska jag äta LCHF igen..
2016-07-09, skrev Sandra Bäcksholm
Förnekar att jag är beroende brukar vara det som leder mig tillbaka till sockret. Jag tror att jag inte är sjuk. Nu jobbar jag med att acceptera att jag ÄR sjuk.

Min stackars man har nog fått stå ut med ett som annat. Det är ju aldrig jag som har fel o jag är expert på att vända vilket gräl som helst till att det är han som gjort fel. Jag får konstigt nog alltid min åsikt till det som är rätt, antagligen med manipulation och med att ge andra dåligt samvete.

Att skapa drama är jag också expert på och offerkoftan brukar vara bekväm ibland också. Exempelvis när jag inte hittar några klädesplagg i skåpet som känns rätt så är det väldigt synd om mig för att vi inte har råd att köpa kläder (egentligen brukar det handla om att min lust tryter eller att jag inte orkar prova o köpa nytt).

2016-07-07, skrev Clara Osslind
Skyller på andra är jag expert på. Framförallt min sambo, vissa kollegor och chefen. Mina chefer har alltid varit "skurkar" i enligt min besatthet. Så lätt att lägga allt på dem.

Jag är också bra på konspirationsteorier. Jag läste vad du, Sofi, skrev och log för mig själv! Jag tror alltid att andra är emot mig. Pratar dom om något utan mig så är det i min hjärna skit om mig.
Det jobbiga är att jag har varit så sen lågstadiet och trodde att mina kompisar pratade skit om mig. Har ofta känt det som jag går en meter bakom för de vill inte ha med mig. Två gamla kompisar från grundskolan umgås jag fortfarande med och jag känner precis likadant trots att vi är vuxna nu.
2016-07-07, skrev Trine Sandberg
Förneka är jag expert på - "jag är nog inte beroende" och när det inte funkar så vill jag gärna sätta på mig "stackars-lilla-koftan"
Dock är jag väldigt medveten om den fällan "offerkofta" som medberoende och barn av alkoholist så jag jobbar mycket aktivt på att ta eget ansvar. I konflikter ställer jag mig ofta frågan "vad kan jag påverka och vad är mitt ansvar"
Vilket är sjukt lätt när man mår bra......och omöjligt när man mår dåligt.
Mitt önske är att hitta nyckeln till att kunna, förmå mig att även agera klokt när jag inte mår bra.....
2016-07-06, skrev Sofi Markström
Okej, jag tycker inte det var svårt att hitta saker som stämmer på mig. Däremot är det svårt att välja ut bara två saker. Men de två största sakerna är att jag skyller på andra runt omkring mig. Det är alltid andras fel aldrig mitt. Jag vrider och vänder på saker och finns det ingen i närheten som jag kan skylla på så skyller jag på att jag har otur hela tiden. Jag tar inte ansvar för att det är jag som stoppar i mig saker utan det är andra människor som frestar mig. "Varför måste mamma ha fika nu?" " Varför måste mina systrar ha så mycket fika på födelsedagarna?" Kan inte affärerna sluta baka så det luktar så mycket?" osv.
En annan stor grej som jag gör är att jag ofta tror att andra baktalar mig. Om någon viskar om något så tror jag alltid att det är mig dom menar. Hör jag mitt namn nämnas av någon som står och pratar så tror jag att de baktalar mig. Jag tror näsan alltid att folk bara låssas gilla mig. Detta i sin tur leder till att jag tar på mig min - som ja tror bekväma - offerkofta men som egentligen killar och sticks och som är två - tre stolekar för liten och som bara glider upp över magen och ryggen hela tiden.
2016-06-06, skrev Helen Aresik
Försvarar sig fastän det inte behövs.
Jag tror att att jag måste förklara mig som om jag var i ett underläge som behöver ursäkta mitt beteende för att få bekräftelse.

Sätter på sig offerkoftan.
Tycker synd om mig att ingen förstår mig. Vill ha medlidande. Tar inget eget ansvar.
2016-05-30, skrev Teres Ekholm
Jag har inte har kontrollbehov som förr, orkar inte höra se och veta allt, ändå tycker jag att det är jobbigt med förändringar exvis, vilket jag antar har med kontrollförlust att göra på ena el andra sättet.

Försvarar mig fast det inte behövs oerhört ofta. Jag går i försvar på insidan ofta fast jag inte visar det utåt. Och när det gäller min sjukdom går jag i försvar på många olika sätt och har ett behov av att folk förstår. Jag har lagt bromsen och kontrollen på andra och när det inte funkar ber jag om bekräftelse istället för att bara följa min sanning. Jobbar oerhört mycket på det efter samtal med systrarna.

Jag ger andra beröm för det jag åstadkommer. Också ett sätt att skapa både förvirring, drama i mig själv, skam osv. dåliga känslor på sikt iom att jag förminskar mig.

Just nu jobbar jag på ett negativt mönster som Jessica uppmärksammat i mig. Och jag känner igen mig till 100% men har inte riktigt hittat ut ur det mörkret. Det är att jag förminskar mig själv och enda gången jag hyllar mig själv är genom det negativa. genom sjukdom exvis. Där är jag ju mästare, ingen som inte dött har varit lika sjuk och även om det är en sanning i sig så vill jag inte leva i stjärnglansen av sjukdom. Jag vet ju att jag kan göra vad jag vill, bli framgångsrik på vilket område jag vill och det är dags att få stråla och leva det liv jag vill leva. Rida, sjunga, ta den där naturläkarexamen som jag drömt om i 15år nu osv, gå utbildningar i energimedicin och börja använda rösten som helande verktyg professionellt. Jag vet bara inte ännu hur jag skiftar det fokuset. från sjukdom, hårt arbete ,katastrof till det som börjar växa nu. Försöker hänga med men har aldrig haft det lätt i livet och nu står lätthete här och knackar på dörren precis när jag är medveten om att jag vill välja den. låter kanske konstigt men jag vill verkligen göra bättre val för mig själv. så min input också får bli min output.

Jag blir ofta offer här hemma. el ja överallt egentligen. eftersom jag styrs av andras tankar och känslor. andras bekräftelse och tillåtelse. Jag är aldrig bättre än den jag möters tankar och känslor om mig. Aldrig bättre än den senaste energin jag mött. Det är ju att vara offer om något. Offer för omständigheter, offer för andras godkännande, offer för andras sinnesstämning och offer för mina egna jäva strategier och mönster. OFFER!!!!

Jag skapar draman när andra inte är 100% på topp. Åh då är det mitt fel och livet är skit. En sekund jonas inte är på topp, vilket han är 99.9% av tiden konstigt nog och så har det varit i 17år. Ändå 0.01% av det han inte är världens gladaste ja då är det synd om mig. 😮 va fan lixom!

Konspirationsteorier. Ja alla är ju anledningen till om jag har rätt att leva eller inte :/
2016-05-30, skrev Joanna Rothschild
Skapar drama är nog min grej. Inte så mycket drama inför andra utan mer drama i mitt eget huvud. Jag har en tyst konflikt i huvudet som tyvärr slutar med att jag ger efter för suget och äter. Efteråt känner jag mig "nöjd" för att sen ha ett nytt drama om hur värdelös och svag jag är.

Min verklighetsuppfattning kan ju också vara något skev. Jag ser nog något helt annat i spegeln än vad någon annann ser när dom tittar på mig. Det här gör att jag tycker att det är ännu jobbigare att lämna mitt hem (som om inte social fobi räckte) Jag tror att alla tittar på mig och tycker att jag är äcklig.
2016-05-29, skrev Åsa Rudström
a) Försvarar mig fast det inte behövs, skapar dramer men mest för mig själv. Sätter på mig offerkoftan och skapar konspirationsteorier där alla är emot mig (ja det gör jag men jag tror inte på dem ens när jag skapar dem).
b 1) Jag går ofta i försvar. Det handlar mest om att ingen ska få tala om för mig att jag har något beteende eller tänk som jag inte själv är medveten om, jag VET ju redan allt som man talar om för mig. Inte så produktivt i terapi t.ex. Vad det handlar om är att jag är LIVRÄDD för LÖJE, det ger mig väldigt mycket SKAM. Jag blir mer och mer medveten om det här när det händer och försöker då bita ihop och säga att "det kan du ha rätt i" vilket väl är så långt jag kan sträcka mig just då. Men oftast ser jag det inte förrän efteråt
b 2) Offerkoftan. Det är den vanligaste. I fredags var den här, men utsmyckad med "jag har ju varit så duktig att jag är värd en belöning" och "äsch, det spelar ingen roll i alla fall". Jag klarade mig från sockret men inte från två andra triggers, mandlar och skivad ost. Någon köpte dem i affären och gick hem och åt dem i stället för att äta middag. Medan jag inbillar mig att det är OK för det inte är socker. Och så spelar det ju ingen roll. ...
2016-05-27, skrev Karin Almheden
a) Vill kontrollera allt och alla genom skam, manipulation och härskartekniker, Försvarar sig fastän det inte behövs, Skapar drama, svart eller vitt, Förvirrad, Sätter på sig offerkoftan, Skapar konspirationsteorier där alla är emot mig.

Försvarar mig fastän det inte behövs: att jag i alla mina val hela tiden känner ett behov av att gå i försvar. Att jag inte vågar lita på min egen röst utan behöver förklara och på något sätt få bekräftelse av andra. Känslan av att jag måste ha varje människa med mig i min väg, få allas tillåtelse och godkännande

Skapar drama, svart eller vitt: The story of my life. Antingen eller, svart eller vitt. Antingen ska jag gå ner 20kg på två veckor eller kan jag skita i det. Antingen ska jag ha det på mitt sätt annars kan allting vara. Jag har så svårt att vara i grå-zoonen, där livet fortgår utan drama eller större känslor. Då får jag PANIK och måste fly in i något. Jag behöver jobba oerhört mycket med att BARA VARA. Inte söka efter drama eller stora känslor.
2016-05-27, skrev Sussi Bomanson
Offerkoftan var nog en återkommande orsak för mig att äta ett dera har jag ont någonstans,inga pengar eller för mycket jobb o då är jag obotligt sugen o frossar. Funderar även rätt mycket på vad andra tycker o naturligtvis kommer jag fram till att de tänker/pratar negativa tankar om mig/oss.
2016-05-26, skrev Kerstin Gavander
Försvarar sig fastän det inte behövs.
Jag känner mig ofta utanför eller att folk, speciellt på jobbet, ogillar mig eller inte vill jobba med mig. Jag ber ofta om ursäkt för saker på jobbet och känner att jag BORDE massor. Den hänger ihop med Skapar konspirationsteorier där alla är emot mig.Även vad gäller mina syskon gör jag detta, tror att de inte vill att jag ska vara med och känner att jag inte blir inbjuden eller tillfrågad. Sist blev jag till exempel inte inbjuden till att fira jul,

2016-05-26, skrev Anna Björk
Jag känner igen mig i alla olika sätten men dom jag oftast går in i är:

Sätter på sig offerkoftan:
Då blir det så vansinnigt synd om mig. Oavsett om jag vet hur jag ska ta mig ur det så gör jag det inte, jag vill att alla ska tycka synd om mig för då får jag liksom dispans för att äta och att bete mig som jag vill. Jag vägrar att ta till mig om någon kommer med ett förslag eller vill hjälpa mig på något sätt, det finns inga lösningar och det finns ingen som har det så illa som jag i den stunden. Jag vill bara ligga i soffan och snurra i håret.

Skapar konspirationsteorier:
Jag är expert på att gå in i tankar som; -nu tycker hen att jag är konstig/korkad/ful etc om jag har "bara varit" istället för att planera hur jag ska vara/vad jag ska säga mm.
Om jag tex pratar med en vän i telefonen och en annan vän vill byta ett par ord med hen så vill jag veta vad dom har pratat om, är helt övertygad om att dom pratat om mig och självklart är det bara negativa saker som har sagts.
2016-05-25, skrev Jessica norell
Det jag känner har hänt starkast nu senaste tiden är
Sätter på mig offer koftan.
Det ser ut på så sätt att jag tänker att min kille inte förstår mig och att han och jag är så olika i att bidra med lätthet till varandra. Jag upplever att jag försöker mest i tillfrisknad perspektiv och finns där för honom när han behöver omvårdnad. Jag känner att jag får inte alls det och upplever han vara i reptil hjärnan medan jag är däggsjurshjärnan med omtanke empati osv.
Jag går in och börjar tänka på den där mannen som skulle vara så rätt för mig i den här processen och en man som skulle kunna ge mig allt det där som kunde underlätta min tillfrisknad. Men hur vet jag att jag inte istället skulle manipulera och styra och kontrollera dennes omvårdnad sidor som ett sätt att föda offer koftan? För på grund av att min kille inte är som jag så blir ja tvungen att hitta mina egna supplement för att ge mig vad jag behöver. Jag kan inte fuska mig genom vad jag behöver möta. Men på grund av att jag blir nekad så blir jag hotad och det är så synd om mig. Å jag drömmer mig bort med den där mannen som har allt ja söker. Och ännu en gång undrar jag om ja säker det för att inte behöva arbeta så hårt som ja gör nu. Jag kan inte skilja på vad som är sunt i hans beteende som samtidigt blir en sund moteffekt i mig. Att hans brist på förståelse skapar starkare förståelse inför mig själv. När han vill bli ompysslad och jag inte får det när jag vill, insikten i att jag har byggt hela min existens på att omvprda och egentligen gör det för att bekräfta mig själv? Han gör det endast när han vill och förmår. Jag kan därför inte heller ta ett beslut eller definiera oss för jag är inte 100% jag 50% är beteenden av sjukdommen. Så jag ska inte kräva ett Skit känner jag. Utan jag ska fokusera på bad jag kan ge mig själv. Allt annat är att försöka skapa drama för att få vara offer så vad jag än vill så kan ja hitta på vad som helst om.honom I stunden. Han kan säga att han inte orkar pilla mig I håret. Då är han en känslokall person som är egoist och vill A LDRIG finnas till för mig. Å därför borde vi göra slut!!! Så skönt att inse att det är inte sant det är sjukdomens symptom.

Konspirationsteorier
Inte att andra är emot mig men vid 2 tillfällen denna vecka har jag haft konspirationsteorier om honom.
Härom dagarna satt jag å börja skapa en historia om att han har en tjej han skriver med sen vi gjorde slut å hade ingen kontakt på 11 dagar. Längsta dagarna i mitt liv. Haha.. Å jag har en jätte stark inuti och min specialitet är just att se framtid och vad som hänt. Så jag inbillade mig att jag minsann visste å sa
- jag vet saker du inte vet..
Medan ja sa det kände ja hur något tagit över mig. Det va inte jag. Å ja kände mig sådär sjuk som det låter och kunde inte sluta jag blev sådär mtvångsmässig i mitt sätt. Å trots att jag ser det nu kan ja ändå tänka hur vet jag att det inte va intuition? Fast så går ja tillbaka å kännwr att det va mitt sätt att skapa drama.

Den andra va igår när han åkte en annan väg frpn mig då ja kolla ut ur fönstret för att ja har någon såhär kontroll känsla som tagit över mig igen på ett jätte fult sätt. Ja känner hur den smyger och gör allt för att inte avslöja sig en ny slags kontroll då ja erkänt tidigare när ja gör det. Denna formen vill inte erkännas. Så den könns som en ny skapad kontroll för att ja varit så ärlig och frisk i mitt hanterande.rn då satte allt igång. Han skulle låna bilen för å hämta kläder. Å ja ringer trots att ja inte vill bli avslöjad och undrar varför han åker den vägen. Å ja märker hur jag är sådär manisk tills jag fått svar för att va lugn igen å säger äh det blev så uppstart nu lägger vi på. Hahaha . Jag fortsatte idag skapa en teori om varför han åkte hem för han skulle ut med sina arbetskollegor på aw.

Vad är det som händeeeeer? Jag känner mig så störd. Är det hjärnan eller vad är det?
Någon som känner igen sig?
Om detta va ditt problem vad skulle du då göra ???
2016-05-09, skrev Magdalena Abrahamsson
Jag skyller på andra och det är alltid någon annans fel att jag drogar
Jag förnekar även att det finns ett problem som jag behöver hjälp med. Så länge jag sitter i soffan och har det mysigt så har jag inga problem - röde hund!
Det är också synd om mig eftersom ingen förstår eller är dumma i huvudet
2016-05-09, skrev Lotta Nilsson
Vill kontrollera allt och alla känner jag igen mig i. I mitt hus dricker vi ingen sockerdricka till maten kan jag stå å säga ena dagen. Nästa dag så är det jag som dricker cola till middagen... Likaså när det gäller godis och kakor.

Skapar drama hos min sambo som "att jorden går under om vi fortsätter äta så här...." "vi kommer få alla sjukdomar om vi fortsätter äta så här..."

Offerkoftan åker på ofta!
2016-05-08, skrev Ulrika Kuneinen
Jag förnekar att det finns ett problem. "Jag är nog inte sockerberoende, jag prövar en annan väg". Har prövat många olika sätt att få kontroll på mitt ätande, har alltid misslyckats. Förvirrad. Jag har tänkt på mat, godis varje dag i flera år. Detta har fyllt min hjärna. Jag har "predikat" för mina barn vad de skall äta och inte äta. Sockerdimma och mental besatthet har gjort min hjärna förvirrad. Jag sätter på mig offerkoftan ibland.
2016-05-01, skrev Linda W Dahlberg
Jag förnekar att det finns problem, det är en del av mig helt enkelt - take IT or leave IT......alltså en skev verklighetsuppfattning.
Samt Skyller på folk i min närhet, deras existens gör att jag drogar på socker.....
Offerkoftan åker på då och då för att det är synd om mig som inte ha några föräldrar eller tillräckligt bra vänner....
Det finns många mentala fallgropar att identifiera och hantera....
2016-05-01, skrev Mia Sjöstrand
Känner igen mig i de flesta tror jag.
Offerkoftan är ofta på, det är sååå synd om mig! Men där känner jag att jag har utvecklats mycket bara senaste månaderna.
Skyller gärna på andra för jag gör ju inte fel och jag försvarar mig själv om och om igen. Kan ta upp samma sak i flera dagar trots att jag har fått okej på inblandade att de inte räknar med att jag har gjort fel.
2016-05-01, skrev Johanna Angrimer
Jag känner igen mig på i stort sett alla punkterna ovan.

Jag har svårt att erkänna mitt problem - tidigare förnekade jag det även för mig själv. "Jag HAR inte ätit upp barnens lördagsgodis! Det måste vara de själva eller hunden kanske? Litar du inte på mig eller? Jag är ju för tusan vuxen och vet vad jag äter och inte äter...." Oftast så var jag knappt medveten om att jag faktiskt hade ätit upp godiset då jag var i en total sockerdimma!

Jag manipulerar ofta andra i min familj och försvarar mig alltid med näbbar och klor trots att det egentligen inte behövs.
Jag skapar ofta drama, är det något som hamnar utanför min "plan eller kontroll" så blir ALLT kolsvart. Hela min värld rasar samman! Jag blir destruktiv och tappar fotfästet totalt!

Jag tar gärna på mig den oklädsamma "offerkoftan".
2016-04-29, skrev Birgitta Ervik
◾Förnekar att det finns ett problem
Mitt probelm är att jag "inte är tjock", så när jag har lyckats gått ned i vikt och man diskuterar att det är svårt att ställa om sig till sitt nya smala jag, förstår jag ingenting, för jag har aldrig varit tjock. Så lite jobbigt med bilder och film, för då kommer sanning fram

Känner igen mig lite, lite i de andra man kan inte komma på något bra exemple


2016-04-28, skrev Lotta Nilsson
Förnekar att det finns ett problem - ex pengar och shopping. Jag ljuger för min sambo om hur mycket jag shoppar för . När han påtalar för mig att det shoppas lite väl mycket så motargumenterar jag honom och slår ifrån mig problemet. Det är han som är snål. Kläder måste jag ju ha! Jag skyller även ifrån mig problemet på honom. Jag kan också skylla på att det är hans mammas fel att jag äter för mycket då det bjuds på sjukt mycket sötsaker när vi är där över en helg. Hela min vecka är förstörd efteråt då jag mår så dåligt över frosseriet.
2016-04-28, skrev Lotta Nilsson
Förnekar att det finns ett problem. Skyller på andra, min sambo särskilt, skapar drama, förvirrad
2016-03-22, skrev Anna-Maria Wikman
A. Jag känner igen mig i samtliga
B. Förnekar att det finns problem samt sätter på sig offerkoftan. /svårt att bara välja 2 så jag känner igen mig väldigt starkt i flera
Exempel på "förnekar att det inte finns ett problem" Är att jag då intalar mig själv att jag ABSOLUT inte behöver ha hjälp utan jag är fullt frisk och kan äta eller dricka vad jag vill och det där lilla skadar inte, sen en till och en till nje jag har inget problem jag kan hantera detta utmärkt. "äh, det är kalas klart jag ska unna mig, så illa är det inte "äh det är fredag klart vi ska ha lite fika" äh det är tisdag det ska firas" osv..

Exempel på "sätter på sig offerkoftan" Jag har tagit illa upp över vad någon sagt/gjort/ inte gjort och då kan jag köpa glass, chocklad eller "you name it" för att trösta mig själv. Eller om någon skulle fråga om min vikt eller mathållning så kan jag bli extremt arg eller ledsen. Om det är min syrra blir jag ledsen för det funkar, då slutar hon. Om det är min man blir jag elak och då slutar han för han blir ledsen. Hmm detta kanske passar bättre in på "manipulerar min omgivning"?
2016-03-21, skrev Maria Lundquist
Förnekar att det finns ett problem:
Kan förneka att det är ett problem eftersom jag tycker att jag har bra koll på vad och hur jag ska göra genom att ha läst i tidningar och på nätet osv. Möjligen har jag lite dålig karaktär men det finns en ny variant att prova nästa vecka.(!) Jag utarbetar en massa bra ideer och program till mig själv för att må bättre. Ser inte att det är ett problem i att jag aldrig omsätter mina ideer i verkligheten, mer än möjligen några dagar. Får en slags kick av själva planerandet och tror att allt ska lösa sig denna gång.

Sätter på mig offerkoftan:
Den har funnits med länge och jag har brukat ta på den vid känslor av ensamhet och utanförskap och dåligt självförtroende. Då intalar jag mig saker som att: det är ingen idé, det är för sent, jag kan lika gärna, jag kan unna mig, osv. Flera gånger har jag också gjort en fin liten måltid med fint porslin och vin och olika godsaker, tänt ljus och så sitter jag där med koftan på och äter till det står upp i halsen.
2016-03-21, skrev Maria Lundquist
Jag känner igen mig i:
1. Förnekar att det finns ett problem
2. Försvarar mig fastän det inte behövs
3. Skev verklighetsuppfattning
4. Förvirrad
5. Sätter på mig offerkoftan
2016-03-20, skrev Cecilia Lindhoff
Förnekar att det finns ett problem:
Då kommer jag att tänka på att jag inte vill kalla mig epileptiker eller beroende. Jag gillar inte etiketter. Jag vill vara jag, Cecilia. Är det att förneka att det finns ett problem? Det tycker jag inte. Eller är det kanske?
Sätter på sig offerkoftan:
När jag går in i ”spela död”-läge, dvs cocoonar i sängen då är jag verkligen ett offer som för en vegeterande tillvaro. All initiativkraft och vilja är utom räckhåll för mig och jag endast överlever.
2016-03-19, skrev Linda Hedman
1. Förnekar att det finns ett problem. Innerst inne vet jag att det är ett problem men när röde hunden skäller HÖGT så kan jag utan problem le vackert, säga hej då åt maken när han åker till jobbet och nicka instämmande när han säger "ha en bra dag" fast jag redan då känner att jag vill gå raka vägen och börjat äta något.
2. Förvirrad. Ibland blir jag så förvirrad över vad som är mitt problem egentligen. Sockerberoende med bulimi? Är det alla mina hormonobalanser som gör att jag hetsäter för att må bättre en kort stund? Har jag orsakat alla mina hormonobalanser genom att hålla på hetsäta? Vad ska jag egentligen äta? Strikt LCHF? Liberal LCHF med t.ex lite potatis? Är det vettigt att hålla på proppa i sig så här många olika kosttillskott? Borde jag börja ta SSIR medicin? Varför är jag så lugn och stabil en dag för att nästa dag känna mig låg och trött? Hur är det möjligt att vara "normal" och klara ett krävande jobb en hel dag för att sedan krascha när jag kommer hem och börja hetsäta? Ibland är förvirringen total och jag känner förtvivlan.
2016-03-18, skrev Helena Thambert
1. Sätter på mig offerkoftan. Det är min vanligaste besatthet.
Det är alltid så jäkla synd om mig!! När ex någon vän ringer rabblar jag upp att jag har så fruktansvärt jobbigt i tillvaron, såå stressad och trött, det är problem med mamma, med firman , med sönerna, med trasig stupränna mm det finns ingen ände på hur fruktansvärt jobbigt jag har det i livet, " när ska eländet ta slut, jag har alltid haft det så här jobbigt, i hela mitt liv....... ". Bl.a., bl.a. Jag riktigt frossar i hur svårt jag har det i livet. Upptäckt att jag nästan alltid drar den här visan när någon ringer eller vi träffas. Stackars mina vänner?

2. Skapar drama, svart eller vitt.
När något har hänt, någon upplevelse, möte mm så brer jag på och överdriver som tusan!! Känner mig speciell och märkvärdig då. Får en kick faktiskt. Exempelvis varit vittne till en bil olycka, då berättar jag med darrande stämma att jag hjälpte till på olycksplatsen och tog hand om de skadade, tröstade, gjorde en heroisk insats, överdriver skadorna mm. Helt sjukt


2016-03-17, skrev Monica Petersson
Jag känner igen mig i flera av dessa. Att förneka att det är ett problem; ingen fara, ska bara...nästa vecka tar jag tag i detta, just nu har jag för mycket omkring mig, jag orkar inte idag. Skapar drama - svart eller vitt. Antingen så ska jag gå in i det/något till 110% eller också struntar jag helt i det. Orealistiska planer som jag inte kommer att orka hålla. Skev verklighethetsuppfattning - att det är helt normalt att vara besatt av mat. Sätta på sig offerkoftan - här finns många olika bra skäl, så ensam, mycket på jobbet, behöver lite uppmuntran, det här är jag värd. Ingen annan har eller förstår de problem och jobbiga sakerna jag har med maten. Med mera...med mera....
2016-03-17, skrev Ola Sträng
1. Försvarar sig när det inte behövs. Alltid skall försvara o be om ursäkt i tid o otid. Med människor som inte e ett dugg intresserade av att höra mina ursäkter o förklaringar.
2. Förvirrad. Ibland känner jag inte igen mig i Stockholm där jag gått många gånger.
2016-03-17, skrev Anki Larsson
Just nu förtränger jag att det finns ett problem med att äta en bit av världens godaste morotskaka en sista gång när vi åker vägen till ed där mamma bodde. Min röda hund tycker att jag ska passa på och det är mycket frestande. Hur farligt kan det vara om jag återgår direkt till abstinent kost igen direkt. Så går mina tankar och detta gör mig även förvirrad och tar en massa energi. Helt sjukt att fundera på detta redan nu när det är först om tre veckor vi ska åka på mammas urnsättning. Men detta känns löjligt nog som en större utmaning ön både själva påskhelgen och middag med vänner. Jag inser att det är sorgen över att det känns så definitivt sista gången och då gäller det verkligen att passa på. Just "passa på rösten " är otroligt stark i mig inser jag som visar "en sista gång" sen behöver du inte frestas mer du ska ju ändå aldrig åka den vägen igen...skev verklighetsuppfattning. Usch det här känns jobbigt och just nu är jag rädd att halka dit. Eftersom jag tänker och dit tanken går går känslan och sen äter man...nu gäller det att boosta blå hunden,
2016-02-22, skrev Sonja di Gleria
A. Försvarar mig fast det inte behövs, skev verklighetsuppfattning, förvirrad, skapar konspirationsteorier
B. Jag hatar verkligen att vara förvirrad, det får mig att tappa tron på mig själv. Jag kan glömma allt, min hjärna kan ta stopp så att jag inte förstår de enklaste tankegångar. Jag blandar ihop saker, kallar alla vid fel namn.

Och med jämna mellanrum så förstår jag inte hur någon kan vilja umgås med mig. För att inte tala om mina barn som måste stå ut med en sådan mamma.
2016-02-22, skrev Louise Runnemark
Jag känner nog igen mig mer eller mindre i alla.
Fösvarar mig gärna fast jag inte behöver
Sen tar jag på mig offerkoftam och tycker att det är väldigt orättvist
2016-02-22, skrev Madelaine Erixon
A) Känner igen mig i skapa drama, svart eller vitt, förvirrad, offerkoftan och konspirationsteorier.

B) Offerkoftan: Det är ofta synd om mig. Synd om mig att jag är tjock, det är mina föräldrars fel, synd om mig att jag inte blev det jag ville bli i livet. Allting som inte går min väg gör att det är synd om mig. Jag äter när jag går in i min mentala besatthet, alternativt kan min man "prata mig till rätta" och ta ut mig för att göra något roligt.

Konspirationsteorier: ALLA hatar mig. Ingen gillar mig. Varför skulle någon gilla mig? Jag som är ful, fet och äcklig?
2016-02-21, skrev Camilla Grahn
Jobba snabbt, vara effektiv i absurdum. Ex middagsbjudning, stressar före så allt är perfekt, all mat är klar när de kommer tom framdukat, alla till bords snabbt, som om det gällde att göra dettas på tid. Frågar tusen gånger om de vill ha mer, kan inte slappna av, frågar igen fast jag frågade för bara en minut sedan... Jag skulle nog kunna tugga maten åt folk bara för att effektivisera det hela till Max. Sedan kaffe på löpande band... Helt sjukt när jag ser det, var värre förr, men Dennis lyckades bromsa mig idag inför ett litet födelsedagsfika. Vi lade oss på soffan en stund istället.
2016-02-21, skrev Gerd Sjökvist
Skapar drama, svart eller vitt. Jag blir väldigt irriterad och kommer med små hint i en inte trevlig ton. Jag sätter igång diskussioner som är helt onödiga. Hänger upp mig i bagateller. Och blir irriterad för detsamma. Sen blir jag så besviken över mig själv och att jag föll ännu en gång.

Skapar konspirationsteorier : Min make kanske har tröttnat på mig och kikar efter andra (är egentligen inte svartsjuk). Mina vänner kommer inte så ofta längre, dom kanske har tröttnat på att umgås med mig. Jag pratar kanske för mycket och säger fel saker. Dom vill inte bjuda oss på fäst för att jag är så motståndare av alkohol och blir så grinig om gubben dricker för mycket. Mins vänner tycker egentligen inte om mig , dom tycker bara om min make .
2016-02-21, skrev Susanne Bengtsson
Försvarar mig fast jag inte behöver
Skapar drama, svart eller vitt. upptäckt att jag är en drama queen ändå
Offerkofta
Förvirrad

Skapar drama, sambon säger som imorse varför ska jag ta fram ett till smörpaket och jag går igång på alla cylindrar och tycker han tjatar och ifrågasätter osv. Väldigt ofta skämtar han också och jag tar det på allvar och drama drottningen är igång och förstorar allt. han säger sluta älta och då ältar jag ännu mer. Framförallt min sambo kan dra igång mig på alla cylindrar som ingen annan kan.

Offerkofta, tex dagen min morbror gick bort. Å vad det är synd om mig då kan jag både äta och dricka. När jag måste vabba då är det synd om mig då kan jag äta och dricka osv osv. Kan nog ta på mig offerkofta i stort sett alla händelser som uppstår
2016-02-20, skrev Carina Eriksson
2016-02-20, skrev Jannica Skyving
a) jag känner igen mig i hälften av dem ungefär, de som jag känner igen mig i är otroligt starka för mig.

b) Offerkoftan. Ojojoj här kan jag verkligen tycka synd om mig. Jag är arbetslös, jag har nog fått cancer igen (vilket jag tyvärr kanske har fått iofs), jag får inte höra de ord jag vill höra från min kille, min ena son gör inte ditten eller datten osv. Blabla vad jag kan gå på och tycka synd om mig själv medan 'alla andra har det SÅ bra' och där kom Skev verklighetsuppfattning in. Alla har ju sina utmaningar; varken deras eller mina syns på utsidan.

2016-02-20, skrev Camilla Grahn
Kontroll, när jag lekte med min yngste son när han var liten så kunde jag i sömnen rabbla alla leksaker utantill och lade allt på sin plats på kvällen. När vi lekte m duplo så styrde jag så vi byggde med sorterade färger och många gånger fastnade jag där, sortera och bygga färgkombinerat. Min son var sedan länge upptagen med annat.
Helt sjukt...

Förvirrad, för mycket som ska processas och allt skapar förvirring. Stressen stiger och omöjliggör sunda tankar.
2016-02-20, skrev Camilla Grahn
Skapar konspirationsteorier , där alla är emot mig:
Förut om jag förlagt plånboken så kunde jag börja med långa invecklade analyser kring vem som faktiskt stulit den. När jag insåg att det var ett falskt drev då lade jag ned det.

Jag pendlar i förhållande till andra och kan inte avgöra om de gillar mig eller inte, tror det förstärks av att jag är så otroligt känslig på sinnesstämningar och i behov av bekräftelse. I ett utmattat läge orkar jag inte analysera det och då blir det oviktigt och med sunt förnuft så kan jag kapitulera inför att någon möjligtvis inte gillar mig och kapitulera inför att det inget gör. Jag kan bara vara jag och göra mitt bästa.
Saknar tillit till mig själv...

Värst var nog i relationen med barnens far, där jag vände mig till honom för att få den verkliga tolkningen av känslor och verklighet. Vi hade kommit överens om att jag hade ju ingen humor egentligen, och när jag inför mens
var superkänslig, större gluten- och sockerkonsumtion som förvirrade så var han i sitt eget dåliga mående min måttstock på mig själv.
En gång satt han ute på bron en sommar och jag kände så starkt att han bubblade av ilska inombords och frågade vad det var. Han sa inget och jag frågade vad jag kände, varpå han förnekade. Vi hade då bestämt att jag Var psykiskt störd inför mensen och att hans tolkningsföreträde gällde.
Jag minns så tydligt att jag reflekterat över det så tydligt när jag träffat andra människor, att de vill inte tycka saker åt mig eller tolka mitt. Så skönt ?
2016-02-19, skrev Angela Lagerkvist
A) Skapar drama svart eller vitt-Skev verklighetsuppfattning -Förvirrad- Sätter på mig offerkoftan-Skaparkonspiration-steorier där alla är emot mig!

B)
1.Jag lägger stort värde vid små banala detaljer när jag gör något, så det blir viktigare än själva grejen jag ska göra...te.x att texten måste vara perfekt, perfekt storlek INGA fel- Jag vill gärna också hålla "många bollar i luften" vilket jag ABSOLUT INTE klarar-Driver mig själv att göra saker på en viss tid och klarar jag inte detta så är ALLT skit,jag duger EGENTLIGEN inget till!! -Detta skapar FÖRVIRRING i mig
2. Jag tror och tycker ofta att andra är emot mig, känner mig ofta utanför, jag är DEN som INGEN egentligen gillar. INGEN tar mig på allvar när de väl har börjat känna mig. Ingen visar mig respekt för den MÄNNISKA jag ÄR
2016-01-11, skrev Elisabeth S Edlund
Jag känner igen mig i alla. Många från förr och några som jag kämpar med just nu. De är framförallt Kontroll och offerkofta.

Ha kontroll det har varit mitt STORA problem men jobbat JÄTTE mycket med det. Men en hel del finns kvar som tex.
-Jag är rätt bra på att delegera men måste i alla fall kolla så det blir gjort.
-Jag skriver små listor till mannen om jag tycker att han inte självmant gör det JAG har tänkt. haha.
Sätter på mig offerkoftan.
-Jag suckar och stönar ljudligt så alla kan höra hur jobbigt jag har det…men jag gör det ändå.
-Tycker att allt i livet är orättvist, jag måste göra ALLT…
-Är ofta sarkastisk: Ja det blir väl jag som får göra det här då, för ingen annan gör väl…
2016-01-10, skrev Claudia Larsson
Skev verklighetsuppfattning
Något uppstår i livet där en eller flera personer ingår i sammanhanget, en schism, delade miningar om något, en händelse utan tydlig upplösning eller liknande. Då går detta runt i huvudet på mig där jag tolkar personer, vad som sagts, gjorts osv utan att ha belägg för de. Egentligen vet jag inte, jag har inte ställt några klargörande frågor eller liknande. Det jag gör om i mitt eget huvud är nagativt, jag blir offer, skyller på andra, föreskriver andra vad de är osv. Vägrar att se lösningsfokuserat eller ur en annan synvinkel dvs, hon kanske menade så här.... Nej min uppdiktade historia är det som är den sanna, det är verkligheten. Jag ser det och har jobbat endel med detta. Nu har jag kommit så långt att jag oftast försöker kolla med min yttervärd om mina teser stämmer. Ställa frågot, kolla in osv. Fortfarande är det så att även om jag skulle få en vink från verkligheten, ett svar som inte stämmer med min uppdiktade innre historia kan jag tänk att, den ljuger gör om verkligheten min verklighetsuppfattning är så starkt den sanna för mig. Nu mera försöker jag då jobba på att bara släppa det, få ut de ur mitt huvud och ägna min energi på något annat mer lösningsinriktat.

Offerkoftan
När jag är låg och bara vill ligga i sängen med ett täcke över huvudet är tankarna svarta och jag är bara fel. Jag ser mig själv som en gapig skränig egoistisk person som bara gör livet surt för andra, jag är tjock fet ful och kan aldrig bli något annat. Jag har ingen framtid ingen vill ha mig och jag vill inte heller ha någon för alla är idioter, mina vänner är inskränkta trista som inte bryr sig osv.....
2016-01-09, skrev Emma Berg
a)
Skyller ifrån mig
Försöker kontrollera min omgivning
Går i försvar direkt
Dramaqueen, väldigt svart-vit
Skev/svajig verklighetsuppfattning
(Offerkofte-varning)
Paranoid

b)
Jag är expert på att skapa drama gnm att förstora upp negativa saker. Försöker ngn då hjälpa mig med problemlösning slår jag bara ifrån mig och hittar alla svagheter med deras förslag. I mitt huvud är situationen helt låst och allt är kört redan på förhand. Bäst att trösta mig själv genom att äta skräp...

När jag blir paranoid tror jag att alla vill mig ont, jag är helt ensam i hela världen och det kommer aldrig att ändra sig. Jag isolerar mig, slutar göra sådant jag tycker om att göra, vänder på dygnet, tar inte hand om mig själv - och äter en massa skräp.
2016-01-07, skrev Åsa Eibladh
a.
Skyller på andra
Vill ha kontroll
Försvarar mig
Kan skapa drama
Offerkofta i garderoben!

b.
Offerkoftan - lätt att ta på! Känner mig missförstådd och orättvist behandlad.
Tycker att alla är dumma och vill gärna isolera mig. Vill fly, börja om... Äta...

Kontroll - avskyr att inte ha kontroll över mitt/familjens liv.
Vill inte bestämma allt över man och barn men tycker inte om när jag inte kan kontrollera yttre påverkan som tex sockerintag för barnen,
Taskiga kompisar i skolan eller min egen tid.

Dessa två går lite hand i hand.. Jag vill inte känna kontrollbehovet men "puckarna" att hantera för mig som förälder kommer snabbt och vare sig jag vill eller inte. Jag, som har rädslor/brist på tillit, tycker att det är så påfrestande att jag knappt kan andas ibland.
Då är min enda "räddning" att försöka ta kontroll och curla vägen för mina barn - och mig!
Alternativet är offerkoftan och med den på vill jag gärna ÄTA bort ångesten.
2016-01-07, skrev Mia Sjoqvist
Jag känner igen mig i nästan alla sätten, men ”Försvarar sig fastän det inte behövs” och ”Sätter på sig offerkoftan” är klockrena på mig.
Jag är så van vid ända sedan barnsben att ljuga om mat och annat att jag liksom alltid känner mig skyldig per automatik när något händer. Kommer opåkallat med mycket längre och omständligare förklaringar till vad jag har gjort än vad jag faktiskt behöver. Förklarar mig innan nån hunnit ifrågasätta mig. Så van att alltid lägga ut texten och hitta på trovärdiga bortförklaringar. Även om de mest oskyldiga saker. Jag går alltid i försvar vid alla konflikter…
Innan jag visste att jag var sockerberoende och innan min tid i OA, så var jag inte medveten om hur mkt jag satt fast i självömkan. Allt var ju bara så jobbigt för MEJ… Alla dessa ”borden” och ”måsten”, ”varför just jag?” etc. Mina små paniktåg drar jag nästan alltid igång när något blir jobbigt för stackars mej. Jag vill nog gärna att andra ska veta hur besvärligt jag har det, vad mycket jag gör osv, för att dölja nåt annat, eller för att få bekräftelse, uppmärksamhet, tröst... Men framför allt så får jag ju då hos mig själv rätten att strunta i allting och fly in i maten… När det är så synd om mig… Jag drogar främst på den mentala besattheten av att "jag är så värdelös, jag duger inte, ingen kan älska mig"... Vilket väl är en offerkofta i XL?
"Egentligen..." Ordet som i mitt huvud används när jag anser att jag själv vet bäst. SÅ jag kan fortsätta tycka synd om mig själv. Jag vet vad de tycker egentligen... Jag vet ju hur det är egentligen... etc.
Drogar oxå sammanfattningsvis på stressen av att "inte duga, inte räcka till, inte vara tillräckligt bra, inte hinna, jag är så värdelös..."
När jag gjorde min tillfrisknande karta upptäckte jag att jag har flera mentala besattheter som inte fanns i listan. Jag checkar liksom ut ibland. Blir uppgiven i en specifik situation. Jag går undan och gömmer mig, vill inte vara med. Jag stänger av, deltar inte. Detta liksom bara händer när det är för jobbigt. Det har hänt väldigt ofta de sista åren och har haft svårt att sluta med det. Sedan ägnar jag mig åt ’sjuklig planering’. När det blir för mycket krav på mig, (nu för tiden endast av mig själv) sätter det här igång omedvetet och jag har svårt att få det ur huvudet. Jag planerar då mina veckor, dagar eller timmar i detalj. Jag ser allt uppifrån och glömmer absolut ingenting! Först ska jag göra/ordna det, sen det, sen det, sen det, sen det osv. och först när jag har gjort allt det där får jag ta det lugnt igen och koppla av lite. Jag skriver inte ner det utan memorerar allt och håller det i huvudet. Jag är inte närvarande i nuet när detta pågår, är inte jordad utan flyger iväg och hela jag stressas oerhört. Men jag lyckas aldrig hålla dessa planeringar, de bara snurrar i huvudet. Jag inser att det är ett kontrollbehov som uppkom i barndomen för att undvika skäll och kritik. Jag vill ha ryggen fri. Ingen ska kunna beskylla mig för att vara lat eller inte göra mitt bästa! Jag lider väldigt av detta när det händer och känner mig galen. Har undrat över det men inte vetat vad det är - mental besatthet förstås. När jag är jordad är jag mycket duktig på planering, det är den fina sidan av myntet. Men oftast är jag på den andra knasiga sidan och mår dåligt av det.
2015-12-03, skrev Marina Karppinen
a) Jag känner igen mig i de flesta utom skyller på andra och konspirationsteorier. Jag trycker alltid ner mig själv i första hand för det är tyvärr så jag är uppfostrad och jag har ingen tanke som säger mig att alla är emot mig, jag omger mig bara med personer jag litar på.

b) Jag har märkt mer och mer att jag manipulerar människor i min omgivning till att göra som jag vill, det är skrämmande att inse.
Förvirrad är jag så det räcker och blir över och det har varit värre dagarna efter ett snedsteg. Ibland vet jag inte vad jag pysslar med.
2015-11-29, skrev Marina Karppinen
Jag känner igen mig i det med manipulation och att jag ibland förnekar att jag har problem med socker.
När jag är på väg in i sockret igen så gör jag så att min man får dåligt samvete om han inte hjälper mig att få tag på socker. Jag mår jättedåligt när jag gör det för jag vet precis hur jag ska göra för att han ska ge med sig.
Har jag en bra dag så kan jag ganska lätt trilla i fällan att tänka att jag inte är sockerberoende ändå. Det är väldigt jobbigt att få bort röda hund då för att jag tycker att det har gått så bra så jag kan ju inte vara beroende.
2015-11-29, skrev Sofie Karlsson
-Känner igen mej lite i det mesta

-Vill ha fullständig kontroll på allt eller inget, svart eller vitt. Kan nog gälla i alla
situationer.
-Skev verklighetsuppfattning. Tycker att jag är tjock när jag inte är det, tro att allt bara handlar
om mej, undrar vad folk tycker och tänker om mej, onödiga rädslor,
Jag känner igen mig i att skylla på andra, försvarar mig fast jag inte behöver, skev verklighetsuppfattning, förvirrad och sätter på sig offerkoftan. Jag har arbetat hårt för att få bort en del av dem och nu är det egentligen bara två kvar som dyker upp ibland: 1) Jag skyller på andra och 2) sätter på mig offerkoftan:
1) När något går fel i tid eller på annat sätt när vi ska göra något tillsammans i familjen, kan jag bli riktigt arg när någon inte gör det de ska. Min ilska må vara berättigad men min starka reaktion är det inte. Jag skäller på den det gäller tills jag blir lite lugnare. Sen när jag efter en stund inser att min reaktion varit orättvis så ber jag om ursäkt, men lägger alltid till att det var för att du gjorde det och det, eller inte gjorde det och det eller sa det och det. Jag ger mig liksom inte - jag måste ha rätt ändå!
2) Jag har ett stort problem med självömkan. Jag tycker inte att jag visar eller använder det utåt, alltså försöker manipulera någon med det (men jag ska vara extra uppmärksam framöver och se om jag kanske bara lurar mig själv med det). Men det är så mycket i mitt liv som varit svårt och jag har sedan barndomen burit på sorg. Sedan när livet bygger på med fler sorgliga händelser har det varit övermäktigt. Jag har ätit på det och tyckt väldigt synd om mig själv. Jag har jobbat mot detta i många år och har lyckats bli bättre. Men emellanåt gråter jag fortfarande över allt som varit emot mig. Jag vet att det är en stor trigger för mig och jag försöker fokusera på nuet mer än det som varit. Jag tycker att min abstinens nu faktiskt hjälper mig att stanna i nuet.
2015-11-28, skrev Sofia Åberg
förnekar att jag har ett problem, vill kontrollera alla till en viss del, vill skapa drama svart eller vitt. skyller på andra.

B. när jag är inne på sockret kan många av dessa komma fram. jag förnekar då för mig själv och för många att jag har ett problem.
Jag vill kontrollera de mesta hemma , kontrollera allt som kommer utanför hemmet men inte mitt jobb, där är jag inte sån.
jag kan skapa drama, jag kan fastna över något och då är allting svart eller vit för mig.
när jag är inne på sockret så vill jag gärna skylla på andra att jag äter och inte ta på mig ansvaret själv.
2015-11-28, skrev Linda Berg
a) förnekar att det finns ett problem, försvarar sig fastän det inte behövs, skapar drama - svart eller vitt, skev verklighetsuppfattning, förvirrad, sätter på sig offerkoftan, skapar konspirationsteorier där alla är emot mig
b) förvarar sig fastän det inte behövs. Jag kan ta som exempel bara idag, jag hade sagt till min chef igår att jag skulle komma sent pga min hyresvärd skulle komma och kolla värmen, sen insåg jag att jag hade ett möte på jobbet jag inte kunde missa och jag ville gå direkt på morgonen utan att gå förbi där chefen sitter. Den här situationen har jag ältat hela natten, drömt om och varit rädd att chefen skulle tro jag var borta från jobbet i flera timmar utan lov. Jag ägnar väldigt mycket energi till att försvara mig fastän situationen inte har uppstått. Till viss del överdriven den hör också ihop med att jag ofta inte känner mig omtyckt på jobbet och att avundsjuka kollegor letar fel hos mig.
Sätter på sig offerkoftan. Till stor del sätter jag yttre faktorer till skuld för att det blivit så här, efter att jag blev dumpad av min förra kille så gick jag upp 25 kg i vikt och jag är fortfarande arg att det är pga han jag har förfallit fastän det nu gått 2,5 år sen det tog slut.
2015-11-27, skrev Maria Hagberg
a. Alla 🙁
b. 1. Kontrollera andra. Jag är expert på att få som jag vill genom att gnälla och ge andra dåligt samvete. Det kan vara om det är något som jag ska göra som jag inte orkar/har lust med i syfte att slippa göra det och någon annan ska ta över. 2. Konspirationsteorier. Letar tecken på att andra inte gillar mig istället för tvärtom. Sedan beter jag mig därefter och till slut kanske det blir så att de tröttnar på mig och inte gillar mig längre.
2015-11-13, skrev Fia Westberg
Jag pendlar från att piska på mig själv och sätta på mig offerkoftan. Jag överanalyserar ofta vilket leder till att jag alltid vill ha förklaringar på allting och antingen kan det vara synd om mig eller så är jag dålig och det är därför det inte blir som det borde. För mig handlar det oftast om att alltid ha förklaringar till allt, oftast mitt eget mående. Jag måste lära mig att tänka och acceptera, att det är som det är och så behöver jag inte alltid fundera ut och ha en förklaring till varför.
Jag kan också ha lite av en skev verklighetsuppfattningar då jag är väldigt orolig över hur andra människor uppfattar mig. Jag är väldigt mån om hur jag pratar och hur jag beter mig för att jag vill att man ska uppfatta mig på ett visst sätt. Jag är väldigt orolig om hur personer uppfattar min kropp, på nått knäppt sätt har jag fått uppfattningen om att hur de uppfattar min kropp påverkar hur de ser på mig. När jag gick upp i vikt väldigt snabbt så var jag så orolig att människor såg mig som en lat "tjockis". Jag hade fruktansvärd ångest över min kropp. Jag vet att jag skämdes över hur jag såg ut. Det påverkade mig väldigt mycket, jag vågade inte ta för mig och vågade inte vara mig själv.
Jag skulle nog säga att jag är ganska förvirrad och virrig. Nu den senaste tiden känner jag att det har blivit lite mer och det skrämmer mig. Jag har alltid varit glömsk och glömt grejer när jag skulle åka iväg. Jag försvinner väldigt lätt in i mina tankar och in i mitt huvud. Jag kan lätt bli uttråkad när jag umgås med vissa människor. Då lyssnar jag inte alltid så noga på vad de säger och det leder nog till att människor uppfattar mig som virrig.
2015-10-28, skrev Hanna Olofsson
Jag skulle nog kunna hitta exempel inom alla kategorier om jag tänker efter. Men det som jag känner träffar mig direkt är "försvarar sig fast det inte behövs". Jag vill ofta förklara mig och/eller ge en ursäkt till att jag tex tackar nej eller varför jag tagit ett visst beslut när jag egentligen bara borde kunna utesluta det och stå för "nejet" eller beslutet". Jag är väl medveten om det men har svårt att sluta med det då jag antagligen är rädd att folk ska döma mig om jag inte ger en bra förklaring och försvarar mitt beslut.
Nummer är är inte lika lätta att välja. Kanske skev verklighetsuppfattning då det gäller vad andra tycker om mig. Jag är nog rädd vad folk tycker och tänker om mig, att de dömer mig etc., vilket egentligen bottnar i vad jag själv tänker och tycker om mig själv, när perfektionisten kryper fram i mig. Att jag ibland tänker det värsta och även om jag vet att det är orealistiskt så har jag svårt att hitta en realistisk verklighetsuppfattning om vad andra tänker om mig.
2015-10-27, skrev Lill Eriksson
Det här var en svår uppgift tycker jag men jag känner igen mig i offerkoftan, förvirrad samt försvarar mig fastän det inte behövs, . När jag sätter på mig offerkoftan så skyller jag allt på omständigheterna och tycker att det är så synd om mig.... De här känslorna får mig verkligen att vilja äta för att snabbt få mig att känna mig lite bättre, bli på lite bättre humör. Sätta lite guldkant på tillvaron liksom, göra vardagen lite lättare, eftersom det är så synd om mig....
Förvirrad är jag jämt och ständigt känns det som, det är så himla mycket att hålla reda på, inte bara vad gäller mig själv utan alla 3 barnen också, då blir det mycket! Jag är väl den som tar största ansvar hemma också med allt vad det innefattar, så därför känns det som jag alltid har så mycket i huvudet som snurrar jämt, saker som man måste ha koll på. Det medför väl att jag ofta är förvirrad, jag har inte tänkt på att det kan få mig att vilja äta men det bidrar säkert undermedvetet...
2015-10-26, skrev Annika Pettersson
Jag känner igen mig i de flesta av dessa. Jag väljer förvirrad och skyller på andra.

Förvirrad blir jag när jag äter mycket socker. Jag känner mig verkligen hög då, den sista tiden har det varit så pass mycket att jag helst inte ens vill köra bil för att jag är så snurrig. Jag märker att det jag ser på tv på kvällen när jag har ätit mycket socker kommer jag inte ihåg dagen efter. Jag glömmer saker och blandar ihop saker. Jag blir verkligen förvirrad.

Skyller på andra är jag bra på. Tex om jag har handlat en godispåse och någon i min närhet ser den så kan jag säga: "Ester (min dotter) älskar de här godisarna!" bara för att de ska tro att det är hon och inte jag som ska ha dem. Jag drar mig helst från att ljuga, så att säga en sådan sak är ju som ändå ingen riktig lögn, men det gör ändå att åhöraren tror att det är till någon annan än mig. Jag skulle även kunna säga tex: - Min dotter ska ha kalas, om någon ser mig handla massa socker. Det stämmer ju att hon ska ha kalas, men det är inte till hennes kalas jag handlar just då. Jag kan även säga, tex om jag har mycket godisskräp i bilen som någon ser: - Min pappa har lånat bilen. Det kanske han har, fast skräpet är mitt. Så jag skyller på andra, fast jag bäddar in det hela på ett sådant sätt att jag inte behöver beskylla andra rakt ut.
2015-10-26, skrev Evelina Snäll
Känner igen mig i förnekande, kontroll, försvar, skapa drama, skev verklighetsuppfattning.

Jag har valt förnekande och kontroll. Har automatiskt kontroll över det som händer runt mig och på mig själv, så jag kan uppmärksamma mitt beteende innan jag tar återfall, men det gör att jag inte kan slappna av.

Ibland går jag in i förnekande över om jag är beroende eller inte och det leder ofta till att jag går tillbaka till beroendet. Då får jag en påminnelse om att jag är beroende. Eller så försöker jag inte att lyssna på förnekandet.
2015-10-26, skrev Lotta Lundberg
Jag känner igen mig i de flesta i olika grad. Men jag har först och främst valt skev verklighetsbild. Jag utgår automatiskt att andra personer kommer svika mig. Jag har oerhört svårt för att lita på någon. Träffar jag någon och den är för ivrig att vilja lära känna mig så smäller jag upp en mur. Jag känner mig oerhörd trängd och ångestfylld. Sen blir jag väldigt irriterad på personen i fråga som inte fattar att den måste tagga ned. Jag tror ofta att folk tycker saker om mig, att jag är för högljudd, för glad, för pratig, för tjock, för ful. Och jag anser att det har bekräftats av kommentarer jag fått genom lvet. Jag dömer gärna ut folk pga att jag tror de tycker saker om mig. Jag känner mig onormal och annorlunda. Känner inte att jag passar in och att jag alltid skaver mot övriga världen. Har aldrig riktigt haft en tillhörighet eller sammanhang där jag passar in.
Sen har jag också valt förvirring. Jag är konstant förvirring och har en hjärna som går på ständig högvarv, analyserar och känner hela tiden. Jag blir less över att vara så förvirrad men kan inte få rätsida på tankarna och då blir jag ännu mer förvirrad. Jag vet att det är något jag borde göra, för då kommer det bli bättre men vet inte vad.
2015-10-25, skrev Nea Ringdahl
Jag känner igen mig i alla påståenden men jag har valt att skriva om dessa tre...
◾Skyller på andra
◾Försvarar sig fastän det inte behövs.
◾Sätter på sig offerkoftan
Det kan vara så att jag skyller på andra och att jag då tar på mig offerkoftan. Jag säger inte till personen i fråga ATT jag skyller på denne utan det är något som är inom mig eller om jag kanske pratar med andra om det. "Om han inte hade...... så skulle jag inte...... " kan det låta. Exempelvis om jag inte hade växt upp med föräldrar som si och så eller om hon/han inte hade gjort det eller det.
Sedan så försvarar jag mig också fast än jag inte behöver. Framför allt om det har med mat att göra. Att jag nästan vänder ut och in på mig själv när jag skall berätta om vad jag äter och inte äter. Kan ofta känna att ett "nej tack!" hade räckt men att jag förklarar mig för att jag vill få den andra att "förstå". Vilket inte är mitt ansvar!!!!

KRAM
2015-10-22, skrev Karin Jansson
Det här var jobbigt att fundera på, det blir tomt i huvudet.

Så jag funderar vidare. Vad är jobbigt? Matplaneringen.
Varför? För att jag vill ha en dörr på glänt.
Varför?
För att det känns som om de jobbiga erfarenheter som jag har haft i mitt liv och särskilt i barndomen gör mig till en speciell människa. Å ena sidan ett utanförskap. Å andra sidan en egensinnighet, att jag ska bestämma själv. De svåra erfarenheterna är som en jacka, både skyddande och tung samtidigt. Ska jag välja att leva efter helt givna ramar, stänga in mig i ett låst rum? Vad gör jag när det blir för jobbigt och dörren är stängd? Det känns som att de erfarenheter jag har gjort inte är värda något om jag lämnar jackan på marken.

Så var har jag min inre konflikt?

En del av mig förnekar att det finns ett problem med maten, för maten är livlinan när livet blir jobbigt. Jag kämpar med näbbar och klor för att hålla den livlinan öppen, dörren på glänt.

Jag odlar ett slags utanförskap, vill gärna tro att jag har haft det svårare än många andra. Jag vet att det inte är sant, men det får mig på samma gång att känna mig speciell, att jag ser igenom saker som är förljugna. Jag letar fel. Egentligen handlar det om en rädsla för att bli lämnad eller hamna utanför, felen som jag har hittat kan bli ett skydd om jag blir lämnad. "Det där var ändå inget för mig." Jag förstör saker som är bra för mig. Ser till att strula till vänrelationer som skulle kunna vara bra och känner en lust att förstöra saker som jag tycker är vackra, till exempel vår askhink till kaminen som jag har klätt i ett fint papper. När jag var klar kände jag en impuls att riva sönder papperet. Det har hänt att jag har använt nya, fina kläder till att måla i eller gå i skogen med så att de blir förstörda.

Men jag vet inte vad jag ska kalla det självskapade utanförskapet och den destruktiva kraften som kan uppstå när jag tycker om något? Kanske en offerkofta.





2015-09-22, skrev Annika Kolstad
När det gäller maten, förnekar att finns ett problem. Just nu kan jag tänka att "men jag är ju inte så beroende som dem som inte ens kan ha såna produkter hemma". Det är ju bra att jag kan ha det, men verkligheten har visat mig 100 ggr att jag är beroende - så hur kan jag ens tänka tanken att jag inte är det? Är livrädd för att trilla dit igen. Ser det som att hamna i helvetet.

Resten av listan har jag en lagom blandning, sörja av. Dramat är nog det värsta, svårt att tro vilka blodiga, upprivande dramer som lever inom mig större delen av tiden, samtidigt som jag gör allt för att inte visa nåt av det.
2015-09-20, skrev Lena Olofsson
Jag känner igen mig i:
*Förnekar att det finns ett problem
Jag har inga problem alls. Jag kan ta en bit och sen är jag nöjd.Pyttsan. Det är heller inget problem för mig att vara tjock och inte orka. Pyttsan.

*Försvara sig fast det inte behövs.
Jag måste alltid ha en bra förklaring utåt till varför jag inte kan äta socker. Eller varför jag inte vill vara med och göra det där roliga.

Planering, Tacksamhet och Stolthet

Vi ska fortsätta att planera maten, vara tacksamma och stolta över det vi gör.

Fram till nästa lektion ska du fylla i planeringen, vad du är tacksam och stolt över varje dag på Mina Sidor.

Avgiftningen

Fortsätt med en ny om du känner att det hjälper dig.

HALT(S)

  • Hungry
  • Angry
  • Lonely
  • Tired
  • Stressed

HALT är en bra förkortning som ni ska komma ihåg. När ni är hungriga, arga (irriterade, upprörda), känner er ensamma och är trötta så ska ni vara extra uppmärksamma på sug. Vi skulle också vilja lägga till stressad.

En bra sak i detta läget kan vara att vända sig utåt till någon i sin grupp och prata om vad som händer så att ni inte faller för frestelserna.

Vem vinner? Den du göder!

vem vinner

Att prata med de i din grupp är fortfarande det viktigaste verktyget. Nu är vi på fjärde kursveckan och det betyder att ni bara har två lektioner denna vecka. Detta betyder att ni har massvis med tid som ni måste ta om hand om.

Förutom att ringa till den personen som uppgiften säger så ska ni söka upp nummer till de som har gått före och ringa till minst en av dem. Bästa sättet att hitta personer som har gått före är i Facebook-gruppen. Tillsammans gör ni ett inlägg och frågar efter nummer till de som gått före. Tänk på att det finns de personer i gruppen som kanske inte har Facebook och de behöver hjälpen med att få telefonnummer från er som är på Facebook.

Lägg in alla telefonnummer du har fått i din telefon så att du har dem när sugen kommer och du inte kan få tag i någon i din grupp.

Alla vet hur läskigt det är att ringa ett första samtal till någon ny som man bara känner till namnet och vet att de gått en kurs hos oss på SockerSkolan. Fråga personen som du ringer till vad den gör för att stanna i tillfrisknande. Passa på att öva på att fråga och lyssna istället för att berätta om dig själv. Fråga gärna frågor som handlar om vad den personen gör för sitt tillfrisknande.

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

11 – Känslor

Kram och energi
/Cristina och Jessica

]]>
Nystart Uppgift 9 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift/ Fri, 11 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21366 Risksituationer

Genom att bli medveten om alla våra risksituationer så kan vi också planera för dem.

Personer – alla personer som du kommer i obalans inför, där du i deras närvaro eller efter du har träffat dem går i tankar på mat.

montage-of-diverse-people-places-and-things Platser – alla platser där du tidigare åt på. Bilen, jobbet, bussen, tåget, i sängen. Listan kan göras lång.

Saker – Lite klurigare, men ändå inte. Det är allt det där andra som inte är personer eller platser.

Vad har du för risksituationer som du är medveten om? Personer, Platser och Saker. Skriv och dela med gruppen.

 

 

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 203 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-13, skrev Eleonor Dalhäll
Ensamma kvällar hemma.
Bilresor (även om det bara är 30 min)
Vardagen - hur ska man hinna med allt?
Alla luncher jag äter själv.
December månad - min absolut bästa månad på hela året. Men det handlar om vänner och mat! Smaker som jag bara älskar. Här behöver jag tänka om.
2017-08-13, skrev Sophie Aspgren
negativa grundkänslor, skuld, skam,sorg ilska
2017-08-13, skrev Susanne Galloway
Platser: Alla platser där jag varit ensam. Men kanske ffa bilen och sommarstugan.

Saker: Min egen Stress, nedstämdhet, glädje,sorg, trötthet.

Risksituationer: Bo på hotell med stora buffér ( jag erfar detta just nu med stora svårigheter), alla sociala sammankomster där mat eller fika ingår, när jag är hungrig i affären, biobesök, titta på tv i soffan på kvällen, kocken på mitt arbete.
2017-08-13, skrev Nadja Lindqvist
Lägger till lite
Semestern utomlands
2017-08-13, skrev Nadja Lindqvist
Personer
Min chef
Min kollega
Platser
Hemma
Långresa i bilen
Flygresor
Påskfirandet hos mamma o pappa
Julafton hos mamma o pappa
Julbordsbuffe
2017-08-13, skrev Carina Nilsson
Min stuga är en plats som är en risksituation för mig. Samtidigt är det vårt paradis på jorden. Vi spenderar så gott som all ledig tid där. Men det har fram till nu också inneburit god (onyttig) mat och gott vin. Häromdagen var jag där ensam och klippte gräset en varm eftermiddag. Kände direkt att tankarna flög iväg till att dricka en kall alkoholhaltig dryck med ett gott tilltugg. Gjorde en vacker kanna citronvatten och njöt av den i bastun. Jag får helt enkelt programmera om mig själv. Stugan ska från och med nu innebära hälsa och rekreation utan socker, gluten och alkohol.

Min allra bästa vän är en person som innebär en risk för mig. När vi har umgåtts tidigare har vi oftast ätit god mat och druckit vin tillsammans. Hon och hennes man är stora alkoholkonsumenter och genom att jag och min man numera inte dricker alkohol eller äter socker och gluten kommer detta faktum utmana henne och hennes man. Jag är inte helt säker hur hon och hennes man kommer att hantera det. Jag har inte så många nära vänner och jag vill inte förlora henne. Hennes man och min man är barndomsvänner så vi umgås oftast alla fyra tillsammans. Jag vet ännu inte hur jag ska hantera detta. Jag tror det måste mogna fram...
2017-08-13, skrev Lissandra Rickemark
Risksituationer
Personer: Min mamma -konstant känsla av att inte duga
Mormor - vill alltid att man ska köpa med sig något och blir sur om man inte gör det
Bakglada vänner - där jag tvingats tacka nej till socker och sedan belönar mig efteråt eller faller på plats med bara en bit...

Platser: mammas kök - varifrån jag skriver detta nu. Det har gått förvånansvärt bra, jag accepterar att det är deras grejer, deras skåp.
7eleven - djävulens näste
espresso house
Bakeupdiskarna med bröd och wienerbröd
I närheten av restaurang Bambu där det alltid luktar sååååå gott...
I bilen!
På jobbets café

Saker:
Jul, påsk, min födelsedag, makens födelsedag och vår bröllopsdag.
Motgångar, viktuppgång!!! triggar mig alltid om det så än är 1 hg för då tycker jag sååå synd om mig....
konferenser där det inte går ordna rätt specialkost (det blir ändå alltid fel vad man än önskar!!!) och kak/tårtbuffes om står framme hela tiden.
Oförutsedda händelser och ändringar i planeringen
När vi inte har hemma det jag planerat att äta
2017-08-12, skrev Maria von Zweigbergk
Bilen när jag kör själv.
Vägen till och från jobbet.
På eftermiddagarna på jobbet när jag är trött och/eller stressad.
När jag är uttråkad.
När jag är trött.
När jag är själv och ska slappna av.
På landet där min mammas kakskåp finns.
att jag vet om att det finns kaffebröd, bullar, godis mm hemma. efter en tid är det svårt att motstå detta.
dricka vin triggar sötsuget.
När jag oroar mig.
När jag ska fira något.
Mina bröder.
Mina barn- när de har bråkat eller det har varit jobbigt för mig.
På resan.
När jag är bortbjuden på middag.
2017-08-11, skrev Eva Jaktlund
bilen när jag kör själv
jobbet där jag haft gömmor med godis och kakor
jobbet för att det är mycket stress, och jag känner mig pressad av och på jobbet
hemma hos min pappa där finns det alltid godsskålar stående framme
en högrisksituation är när jag sover för lite, och jobbar för mycket. Värst är kombinationen med att jag slutar träna. Då blir alla situationer riskfyllda för mig.
Det är också hög risk om jag försöker göra för många saker på för kort tid t.ex att jobba mycket, inbokade träningspass, hälsa på folk, eller få gäster. Jag behöver ställtid, tid som är avsatt för ingenting om jag ska funka
Ingen speciell person, inte ens mamma eller pappa, men jag har en arbetsgrupp som jag ingår i som gör mig frustrerad och drogbenägen. Att vara ensam länge, eller när jag känner mig ensam är riskfyllt.
resor: innan, under och efter resan. Innan resor behöver jag ofta jobba långa dagar för att kunna åka iväg. Det gör mig sårbar. Under resor är det svårare att ha koll på vad som finns att äta, beroende på vilken typ av resa det är, och det är lätt för mig att slappna av och tänka " det går nog" Arbetsresor är värst för mig. Jag är ofta trött efter resor, även utan tidskillnader, och då är det extra viktigt att det inte är för stökigt hemma, att det finns rätt mat hemma när jag kommer hem.
Att vara utan mat för länge är också riskfyllt, framförallt överäter jag då.
Att dricka alkohol innebär risk för ökat sug, och sämre omdöme.
Motgångar är en riskfaktor för mig.
Smärta är en riskfaktor.
2017-06-25, skrev Tamara Fenjan
Gamla vanor
Att vara hungrig (eller ha mens eller vara ledsen etc)
Familj och vänner (särskilt mamma)
Att resa
2017-06-11, skrev Barbro Larsson
Om jag var du Ingela skulle jag granska vår relation och vad den står för. Hon var min klippa - men är hon det nu? Har vi i stället blivit parters in crime med vårt frossande framför tv:n? Var står vi om vi INTE äter - hon får mig att må dåligt så många gånger, är jag skyldig att "ställa upp" på ännu en sån här kväll fast jag nästan säkert vet att det leder till ett återfall bara för att hon fanns där för mig för länge sen? Triggar hon mig? Kram Babben
2017-06-11, skrev Barbro Larsson
Ensam hemma en hel dag/ kväll, fredag/lördag kväll i soffan, när jag kommer hem från ett stort jobb och vill ha en belöning, när jag är rastlös/har tråkigt, när jag är arg, när jag funderar/bearbetar något, när jag är ledsen, när jag är jätteglad, när jag är orolig, när jag är socialt obekväm och det finns en massa mat, när jag fikar ute, när jag handlar och passerar naturgodiset, när jag sitter låst i en situation jag inte kommer ur och det finns mat, när jag ska resa långt och vill ha nåt att tugga på i bilen, när jag är trött, när jag är stressad, när jag är överkörd eller orättvist behandlad, när jag blir avundsjuk och jämför mig, julbord är övermänskligt att äta abstinent....
Min mamma triggade mig men hon lever inte längre, min dotter kan vara en rejäl energitjuv när hon har motgångar och driva mig att äta, mitt ex triggade mig (en av anledningarna att jag gjorde slut), översittare, självgoda dryga personer...
Instagram/Facebook måste jag hantera försiktigt. Överraskningar/chocker, kontrollförlust, självförakt/tycka synd om mig själv, nervositet.
Loger innan jobb - finns ofta en myckenhet godis etc där, buffé eller plockmat.
2017-06-11, skrev Caroline Zickbauer
Kvällar och nätter när jag är ensam hemma (min man jobbar skift)
När jag blir bortbjuden
Högtider
När jag lagar mat
Handla mat
Resor
Äta ute
2017-06-10, skrev Patricia Crone
När jag går ut på restaurang besök
När jag går på fester
När jag är bortbjuden på middag
När jag boka av klasser på gymmet
När jag känner oro
När jag jag inte planera mitt dag eller håller mig till planet
När jag är odiciplinerat med andra ord omringad av kaos.
2017-06-10, skrev Anna Bergström
Bilen
På resor både påväg dit och påväg hem och själva vistelsen
När jag varit i en social situation där jag känner mig obekväm
Efter en fest hemma där mat varit inblandad
I alla lägen där jag snurrat upp i varv
När jag sagt ja till något jag inte vill göra
När jag sagt nej till något jag ville göra men var bekväm
2017-06-10, skrev Beata Ulfsäter
2017-06-10, skrev Beata Ulfsäter
Framför Tv:n i soffan med mig själv, hemma, största faran.
11.00 kaffet själv hemma eller med kompisar på café - kakan
ute på restaurang, när alla skall ha dessert
Bjud middgar, trötthet.
Saker kan trigga mig är snygga kläder och inredningsdetaljer alltså godis och shopping vet en oslagbar kombination!
Vårt gamla sommarställe ( vi har sålt det nu) som förknippas med min pappas tunga alkoholmissbruk hela somrarna och han utsatte oss för hemska seglatser som ibland blev katastrofala. Där en plats där jag åt godis jämt både som barn och vuxen.( Kommentar: pappa blev helt ren vid 75 års ålder och blev en underbar man, aldrig försent alltså!)


2017-06-09, skrev Pia Lönnroth
Mina risksituationer är, när jag lagar mat, dukar av, ensam i bilen. När jag är stressad, glad, ledsen, har tråkigt.
i skärgården på familjetillställningar som midsommar och påsk.
En risksituation är att ha en väska som jag kan gömma godis i med mig när jag shoppar eller en jacka med bra fickor..
2017-06-09, skrev Ingela Dawid
ätit dåligt - för lite fett
stress
trötthet nedstämdhet ja alla möjliga känslor
sommar och sol semester
tillställningar av alla möjliga slag
ensam, stressad och känner någon dålig känsla av något slag
på mitt gamla extrajobb som pers.ass = planerad hetsätningsnatt! i 12 år, två nätter minst i månaden - Slutade där i aug förra året sugen på att börja igen... för pengarna.. men är det värt risken tro?
2017-06-09, skrev Ingela Dawid
Min bästa vän och jag har missbrukat tillsammans sedan 12-års ålder från och till..
Hon har varit med på min cancerresa nyligen och är införstådd ytligt med min tanke att inte vilja göda ev cancerceller
MEN vi har ännu inte hamnat i vår härliga sammankomst med noga planering med inköp av allt möjligt att trycka i oss och dra för gardinerna gömma oss och kolla på film. Detta har varit våran överlevnadsstrategi always och har alltid hamnat där när livet känns jobbigt eller vi är helt slut och osociala..
Vill inte avsluta vänskapen förstås men det är helt ärligt detta beroende som
Har varit kärnan, att ha varandra i det men annars vara rätt olika faktiskt.
Denna vän har jag många gånger känt mig sviken av men har inte vetat om det beror på mina katastrofkänslor
Eller om hon faktiskt gjort det. Hon är väldigt ego egentligen och det stör mig ibland men finns där om det är kaos.
Men annars är det som att jag inte betyder så mycket..
jag kan nämna att hon kom in i mitt liv när min bror blev sjuk i anorexi och jag var duktig inte till besvär klarade mig själv tog på mig ansvar för hur övriga familjen mådde och levde ett parallellkoppla kan man säga och det var rätt jobbigt
så här i efterhand.. hon blev min klippa min enda vän som visste hur jag hade det..
Kanske jag behöver förändra något för att kunna bryta det beroende jag har för henna att hon kan få mig att må så bra men även må så dåligt utan att hon ens vet om det eller ens skulle förstå..här kastar jag ut frågan: Hur skulle DU förhålla dig till detta om det var ditt problem?
Tack på förhand alla kloka smarta sockersystrar!!
2017-06-09, skrev Erika Järnkvist
Resor
Bilen (köra själv)
Tillställningar/fester
Bortbjuden på middag
Hälsa på mina föräldrar
Svärmor
För mycket att göra (stress)
För lite att göra (rastlöshet)
Trötthet
Jul, midsommar, påsk och alla andra stora högtider
Handla mat
För mycket ensamhet
Caféer (om det blir för mycket och för ofta)
Äta ute (om jag inte planterat det)
Om jag inte håller mig uppdaterad andligt, påminner mig om att jag är beroende osv.
Inte planera dagen
2017-05-15, skrev Pia Pilerud
Personer - Hela min släkt eftersom det bjuds och dem inte förstår. Samtliga människor som bjuder på saker. Min pojkvän. Många vänner som inte förstår och respekterar

Platser - Hemma hos föräldrarna, våra sommarställen, fjällstuga, hemma hos samtliga släktingar, hemma hos vänner (allt i Sverige) hjärnan minns att här har det ätits förr. Gamla invanda mönster. Vill nästan skriva hela Sverige som plats eftersom jag aldrig varit abstinent där.
Mitt jobb, finns många möjligheter att fuska där. Mataffärer och hyllorna med droger. (Gå alltid dit med inköpslista och köp inte för mycket). Kafeér(te), restauranger (vatten ,abstinent mat), barer (bubbelvatten med frukt i, te), klubbar.(drick vatten) ( Måste bara lära mig att beställa abstinent mat, ha det som invand vana.)

Saker: hungrig, uttråkad, ensam hemma, går förbi något lockande, ledsen, arg, stressad, sårad, trött. Är på en plats där man lätt gör en gammal invand vana.
2017-05-14, skrev Sophie Allstedt
Personer
Släkt - kommentarer som sårar.

Platser
Mataffär - handla mat hem.
Besök hos släkt/vänner - fika.

Saker
Stress i vardagen - Arbetet, tillagning av mat i vardagen och väntan på någonting.
Ledighet.


2017-05-10, skrev Petra Waltersson
Personer- Min mor ( som ofta har tillrättavisningar o
nåt neg att säg "drama ", att ha kontakt med ex skapar
förvirring.

Platser- kalas och bjudningar för andra äter, mitt föräldrahem, frukosten på jobbet kl 9, restauranger, mataffärer, platser där det luktar/serveras mat,
hemma hos vänner som äter snacks o jag säger ..det är okej, samma på olika meditationsgrupp.

Saker- resor främst hemkomsten , tillställningar där mat serveras, positiva upplevelser som ger starka endorfinpåslag, ovisshet, förändringar, tristess, trötthet, sova mitt på dan, lägga mig för sent, icke variation på maten

Beteenden: oordning hemma och jobbet ( för att sen röja städa o lukta gott)ensamhet, äter för sent, skapar krissituation med stress,
2017-05-10, skrev Carina Gunnarsson
Bjudningar hos vänner som inte är insatta, el inte tycker att det är så viktigt att bry sig om sockerberoende.
Att resa, mackmat och flygmat är katastrof.
Picknick, vara på stranden, i min värld blir det fikafokus de luxe.
Äta på restaurang, lätt att frestas välja något knasigt.
Fettisdag, påsk, midsommar, födelsedagar för att inte tala om advent och jul.
För hårt planerad to-do, skapar stress och besvikelse som kan ätas på.
När det inte blir som jag tänkt, missräkning, ilska, frustration.
Vågen är en risksak, måste bort ur mitt liv.
Att bli för hungrig, uttråkad, trött.
2017-05-10, skrev Sandra Kouassi
Personer- Min man, min släkt och familj

Platser- restauranger, mataffärer, platser där det luktar/serveras mat, kök, tåg, flygplatser, flygplan

Saker- resor, tillställningar där mat serveras, positiva upplevelser som ger starka endorfinpåslag, ovisshet, stress, semester, våren, förändringar, tristess, trötthet, anspänning

2017-05-09, skrev Steph Nordin
För mig just nu är det middagar som är dem största risksituationerna. Jag har svårt att sluta äta när jag väl har börjat. Känner inte mättnad när jag ätit upp maten, utan behöver vänta och stå ut med ett starkt sug en stund innan mättnaden och nöjdheten kommer.

Jag har märkt att jobbet utlöser mycket stress, vilket jag har förstått gör mig väldigt sårbar. Jag blir ofta extremt trött efter jobbet och har svårt att gå in och vila, impulsen är att jag vill äta och kicka igång mig själv, tröstätning och känsloreglering. Risksituationen som uppstår är efter jobbet precis när jag kommer hem.

Andra risksituationer som börjar uppenbara sig är nog att vara uttråkad, kan ha svårt att se när jag är det. Har haft mycket sug som jag har förstått kan ha känslomässig grund.
2017-05-08, skrev Anna Alfredsson
En stor risksituation är när jag ska åka upp till mina föräldrar i Dalarna. Ska dit om tre veckor och det känns väldigt jobbigt. Dippar alltid när jag är där uppe, både psykiskt och när det gäller maten. Men den här gången måste jag klara det. Har skjutit upp den här resan medvetet för att jag vet hur jag brukar må när jag är där.
Men bara att prata med min mamma på telefon kan vara en risksituation också beroende på hur stabil jag är, om jag kan hantera hennes negativa sida. Riktig trigger hos mig.
En annan risksituation är om jag blir trött, sovit för lite eller bara är trött ändå. Då brukar suget komma och det är stor risk att jag faller dit igen. Det var det som hände förra veckan, jag var supertrött och så fick jag lite kritik av min chef och då var det kört. Gick inte att stoppa .
Semesterresor är också risksituationer.
Handla mat.
Åka tåg eller bil.
Gå och fika med vänner.
2017-05-08, skrev Annika Lindahl
När jag känner mej utanför och inte respekterad, utsatt, ensam, stressad. När jag känner mej mentalt trött
men inte hinner ta hand om mej. När jag är ledsen.
2017-05-08, skrev Alexandra Fregelius
När jag är tött och har jobbat mycket.
När jag sitter själv på jobbet och ingen ser vad jag gör. Lätt att gå och hämta något.
När jag reser - finns inget att göra.
När jag är hemma hos mina föräldrar.
När jag ska in och handla något snabbt - lätta att andra saker följer med.
När jag är uttråkat och inte har något att göra.
När jag är orolig, ledsen eller känner mig ensam även om jag inte är det.
2017-05-08, skrev Maria Boëthius
Personer:
Ätande människor
Familjen främst min far
Vänner jag umgåtts med via vin o god mat
Personer som är normala och vill övertyga
Vegetarianer
Människor i grupp

Platser:
Arbetsplatser
Vänner jag är hemma hos på besök, ev övernattning
Fester o kalas
Uteservering, sommar, restaurang, fik
Resor, tåg, buss, flyg, stationer med mycket tid.
Bilen
Tv soffan hemma, eller tv hos vän
Bio
Buddistiska retreat ( bara bröd, vegetarisk o dadlar)
Hästtävlingar o andra dagslånga utflykter
MatAffärer, marknader där du får smaka av.
Richardos
Sushi
Hemmakväll
Kondis
Mstlagning

Övrigt;
Ensamhet, ledsenhet, oro
Tankar på framtiden o jobbet
Att inte ha en plan för dagen
Överdriven trötthet
Hunger
Att komma hem ifrån någonting o känna mig tom.
Smuts, röra o kaos hemma
Mammas ringande/ dåligt samvete
När Min bror är på besök

2017-05-07, skrev Petra Ek
Att vara ensam, trött, känna mig övergiven, ledsen, besviken, haft en jobbig dag på jobbet, förkyld, inte kunnat träna på länge, irriterad, nedstämd i största allmänhet... Äter helst inte tillsammans med andra men det kan ju vara att någonretat upp mig eller sårat mig och att jag äter på det efteråt. Kan ju också vara att jag äter för att fira, liksom unna mig något. Finns ju alltid någon ursäkt till sttt äta.. stor risk om det ätits en massa omkring mig och jag avstått, då finns liksom ett behov att fylla när jag kommer i ensamhet, helt knäppt, få tar jag igen allt det jag inte ätit plus en massa mer. Jag avstår när folk tittar på sedan hetsäter jag i ensamhet.
2017-05-07, skrev Katarina Genell
Köket på jobbet. Där står ofta godsaker framme.
Kaffemaskinen på jobbet. Risk att jag plötsligt dricker kaffe med en massa mjölk.
Allrummet på jobbet. Finns lockande fruktfat som ju är "bättre än socker".
På väg hem från jobbet. På väg ner till och ut från tunnelbanan.
På väg någonstans ensam i bilen.
Köket hemma. Om jag blir lämnad ensam.
Restaurangbesök. Risk att jag tror att jag kan äta bröd och dricka kaffe med mjölk.
2017-05-07, skrev Towe Levhorn
2017-05-07, skrev Elisabeth Karlsson
All form av förflyttning (bil, båt, tåg, flyg) o byte av miljö o ändrade rutiner. När jag blir trött, ångest, inre oro/stress. När det hänt för mkt så att jag blivit uppfylld, gått igång i någon form av eufori. Var med när jag är med människor som äter godsaker, speciellt om de inte äter upp. Om jag är för hungrig ex att det gått för lång tid mellan måltider el törstig. Handla när jag är hungrig. När jag passar mina barnbarn - Blir vanligtvis för trött då. Om jag dricker för mycket kaffe. Om motståndet o negativismen inom mig drar igång, när livet förlorar sin mening.
2017-05-07, skrev Karin Tagesson
Äta och fika ute, särskilt om jag inte blir mätt. Bjudningar, konferenser, hotellvistelser, resor, semester (jag vill ta det lite enkelt och så blir det bara triggande mellanmål), Tristess, jobbiga barn, trötthet, sömnbrist, energiförlust, stress, ångest, hunger, se andra som "får",
2017-05-06, skrev Inger Lundqvist
Platser:
Bussen
Tåget
Flyget
Jobbet
Bio
Sommarhuset
I soffan framför TV:n
Hotell
Resor
Gotlandsbåten
Hos vänner
Hos grannen
På tunnelbanan
Ensam

Saker: ?

Risksituation:
Bjuden på dop. Det är mingel och serveras bubbel, snittar, fina tårtor osv.
Alla bjudningar är risksituation.
Jag är trött och ledsen och känner att jag inte orkar mer.
Jag åker på semester och det är buffé.
Osv...

2017-05-06, skrev Sara Apelqvist
När jag är ensam hemma
Köket på jobbet
Personalrummet på jobbet
När jag åker buss/tåg/flyg
När jag träffar Linn eller Angela
När jag handlar
2017-05-06, skrev Marie Wenlöf
Jobbet
Ensam hemma efter att jag varit bortrest
Affären
Bio
Film hemma i soffan
Husvagnen
Sommarstugan
Hotell - konferens med för och eftermiddagsfika
Pojkvännen som gärna bjuder på mat och vin
Bortbjuden
Semester
Resor
Mig själv när jag är hungrig trött ledsen stressad ångest - ring en vän !!
Vem som helst som bjuder på något och jag säger nej - känner mig oförskämd
Konditori
Alla affärer (hundaffären, blomaffären, inredningsaffären, trädgårdsaffären etc etc) som även börjat sälja godis och glass!


2017-05-06, skrev Catarina Bjelkenborg
Jag jobbar mycket, när jag planerat in ledighet så är det tyvärr min största riskfaktor.Den dagen börjar bra o slutar ofta i katastrof
Med ett enormt överätande och ofta har jag sett till att skällt ut min stackars man så jag får äta o moffa i fred.
För några år sedan hade jag min mamma på ett sjukhem 1mil bort . Lagom resa för att trycka ner färska kanelbullar inköpta på
Pressbyrån. Det blev ett måste för stackars mej som skulle hälsa på min dementa mamma,en helt acceptabel anledning tyckte jag.
2017-04-26, skrev Marianne Karlsson
PERSONER
Min storebror
mamma - hennes demens
sockerberoende vänner
aggressiva och fördömande människor
energitjuvar

PLATSER
Restauranger bl,a Södra hamn
tågresor
badstranden
besök hos vissa bekanta
bio och teater
matbutiken om jag är hungrig
hotellmys
sommaren - jobbig för en glassoman

SAKER
storhelger
stress
trötthet
stora bjudning med sorl
depression
En del intressen som till.exempel bakning
semesterresor




2017-04-02, skrev Anna-Karin Bergström
Jobbiga känslor
Nedstämdhet
Känsla av värdelöshet
Resor
Att umgås/äta med personer jag inte vill berätta för
2017-04-02, skrev Zora Boumaza
Personer: min syster, mina kompisar, min pappa.
Platser: hemma hos min mamma, ute på restauranger, food courts, hemma hos mina kompisar
Saker: fredag kväll samt helgen, högtider, när min man jobbar kväll.

Min största risksituation är fredag kväll och helgen samt när min man jobbar kväll och jag är hemma. Jag tänker konstant på godsaker sopm chips, choklad och godis. Dessa situationer uppstår nästan varje vecka men nu på senare tid börjar jag känna en ro när det kommer till dessa tider. Jag är lugn och vet att det finns tid för att stöda hemma, ro om mig själv osv.
2017-04-02, skrev Veronica Hansson
Personer:
Mamma
Syster
Svärföräldrar
Syskonbarn
Barn

Platser:
Hemma hos Mamma
Hemma hos storasyster, särskilt på helgen.
Hos mina Svärföräldrar
I bilen. Om jag ska åka långt.
Fikarummet på jobbet. Om jag har en dålig dag.
På bio
På krogen
På restaurang
Lekland

Saker:
Högtider
Familjemiddag
Handla hungrig
Stressa mycket
Stökigt hem
2017-04-02, skrev Anette Eriksson
Jobba hemma
Middags bjudningar/kalas
När NG hänt mina barn och man men det behöver inte vara allvarliga saker.
2017-04-01, skrev Marianne Karlsson
Stress
negativa känslor
energitjuvar
handla då jag är hungrig
julen och julbaket
fester
När jag tappar kontrollen på vissa saker
överaktivering
Resor
nedsatt ork
självōmkan
dricka alkohol
nedstämdhet
2017-03-31, skrev Fanny Strömberg
Min närmaste kompiskrets, vi äter alltid mat eller sötsaker tillsammans när vi träffas.
Bilen
Bussen
Sängen
Mataffären
Cafén
Alla högtider
Vägen hem från skola eller jobb, själva resan
2017-03-31, skrev Eva Bergsten
Mamma
Pappa
vänner som vill fika/dricka alkohol

Högtider
Helger..!!
Jobbet
Resturanger
påväg hem från träning
mataffären/pressbyrån/café
resor
främmande hem/hotell

2017-03-31, skrev Häla Washbrook
Påsk, Jul
Jobbet under stress
Efter träning om jag inte planerat mat
På tjänsteresor
i Lounger
När det är gratis är det svårare att inte ta
på Flygplatser
Fredagskvällen framför TVn med familjen

2017-02-21, skrev Elin Holmkvist
Bilen på vägen hem från jobbet, köket under tiden jag lagar mat, kalas hos andra, besök hos farmor, åka till stan
2017-02-21, skrev Carolin Johansson
Vid stress, trötthet, rastlöshet. När jag umgås med min syster och nära vän. När jag är själv hemma. Semestertider.
2017-02-21, skrev Malou Grabe
Ensam i bilen!
Ensam på kontoret på eftermiddagen.
Handla hungrig efter jobbet.
TV-var en riskfaktor tidigare, men vi tog ett kollektivt familje beslut i slutet påa förra året att "Fredags mys" inte längre innefattar godsaker. Vi gjorde det för att vi är alla överens om att lilla Noah 3 år inte ska växa upp med det som vana. Tonåringen får hålla sig på rummet om hon absolut vill ha något. Det har fungerat bättre och lättare än väntat! Min man och jag nöjer oss med en kopp te på sin höjd. Jag tänker inte längre på något ätbart när jag sitter vid TV´n. Hade någon sagt detta för ett år sedan hade jag aldrig trott det var möjligt:)
Oroskänslor och stress, då blir jag vansinnigt hungrig och sugen på allt som innehåller snabba kolhydrater, spelar ingen roll vad typ.
2017-02-21, skrev Sara Stierna
Att vara i husvagnen med pojkvän och dotter är en risk. Man är hungrig och trött när man åkt skidor. Det finns en vana av att de har med sig mkt godis där och de vill fortsätta ha det.

Risk att gå på kalas. Ska på kakbuffe på lördag, huga...

Saker, hm...kan inte komma på ngn sak som är risk...mer än godiset/drogen självt 🙂

2017-02-20, skrev Pia H Sjölin
Platser: I bilen ( längre färder), i ensamhet, semester, I stugor och när vi är långt från civilisationen, vid utflykter tex i slalombacken och liknande. Bio.

Saker: Jul, påsk, midsommar. kalas. Kanske inte passar in här, men känslor är risksituationer för mig. Motgångar, konflikter, stress.

Personer: Vissa kompisar som alltid bjuder på underbart hembakt på kalas.
2017-02-20, skrev Sofia Gustavsson
Att åka iväg till affären eller överhuvudtaget åka i bilen när jag är hungrig är inte en bra situation för mig. Att komma i konflikt med människor och jag börjar att ifrågasätta mig själv är en risksituation. Sitta uppe själv på kvällen och alla andra har gått och lagt sig. Vara trött eller ur form. Det jobbiga är att tankarna bara kan komma att nu ska jag äta det jag inte ska äta och då är det som att det går på en autopilot och man gör det rätt att man vet att det är fel, den vet jag inte hur man ska kunna stoppa. Hemmakväll vid jobbet är en risksituation, där ska jag inte ens gå in.
2017-02-20, skrev Lotta Willman Eriksson
Personer: vi är några kompisar som brukar träffas på middagar som inkluderar smaskiga efterrätter och stora godisskålen som tas fram efter mat och dessert. Det är en riktig trigger som jag bävar inför.
Min svärmors kalas / middagar med mat och efterrätter som alltid ska sockras. Där kommer jag definitivt bli ifrågasatt om jag inte äter och tror inte heller att det finns någon förståelse.

Platser: Det går lite ihop med ovanstående, kalas och middagar där man förväntas äta/smaka.
Att komma hem från jobbet och ska börja laga mat, det är en trigger för mig.

Saker: Att se och känna lukten av nybakat.....
2017-02-20, skrev Frida Svahn
Vill tillägga. Som andra skrev. När man är borta och känner sig "tvungen" att ta en kaka lr vad det nu är. Det är väldigt påfrestande och ångestladdat. När man vet att personen som bjuder blir besviken lr ifrågasätter ifall man inte tar det som bjuds, utan tackar nej. O sånna situationer känner jag mig väldigt tråkig och otrevlig, fast jag vet att de tar helt okej att tacka nej. Har svårt att slappna av då, och blir på något sätt triggas av hela situationen.
2017-02-20, skrev Frida Svahn
Vid alla festliga tillfällen å bjudningar. All mat och sötsaker som erbjuds är väldigt tufft att motstå.
När det bakas på jobbet. När jag ska gå och handla. När jag känner mig stressad lr haft en tuff dag. När jag är ensam hemma och blir rastlös. När jag slarvat med maten och rutinerna. På bio. När man åker på semester. Alla högtider då man ska "passa på" osv.
2017-02-20, skrev Ebba Tannlund
UjUj, tåget är ett stort hot för mig. Ska till Skåne på onsdagsmorgon. Jag ska ta med mig matsäck!
Också när jag sätter mig i bilen efter jobbet, har en liten flaska med pepparmyntsolja som jag doppar tungan i.
Också efter maten i matrummet, nu går jag ifrån bordet.

2017-02-20, skrev Sandra Lindroos
Stress, trötthet, nedstämdhet, ångest, oro.
Min mamma, farmor som jämt vill bjuda på godsaker, min sambo i dom situationer där har gör min irriterad och besviken.
Soffan, framför datorn, Bio, vara ensam hemma då är det lätt att man vill ha det lite extra mysigt.
Mataffären speciellt vid det nybakta brödet och godiset.
Klockan 15 16 och jag inte har fått i mig något mellanmål.
2017-02-20, skrev Erika Gordh
Personer – Farmor vill aldrig förstå och tjatar vid varje mattilfälle. Min kille, han kan utlösa många jobbiga känslor.

Saker – Färger som ljusa, klara och lockande. Reklam. Tidningar. Lukter.

Platser - Hos farmor, hon har alltid godis hemma. Fester/bjudningar. Långa bilresor. Matbutiken. Restaurangbesök.
2017-02-19, skrev Sandra Törnkvist
På bussen/tåget vid längre resor.
Framför tv:n.
På jobbet (finns frukt och chokladbitar).
Typ alla personer, det sociala situationerna är bland det svåraste för mig och jag har ännu inte vågar utsätta mig för så många sådana under kursen!
Alla helger, pga samma anledning som ovan (det sociala). Samt att jag har en lite annan dygnsrytm jämfört med i veckorna när jag jobbar.
Biografer, kaféer, restauranger.
Mataffären.
Centalstationen på morgonen.
När sambon är iväg och jag är ensam på kvällen.
2017-02-19, skrev Jenni Mårtensson
Platser: soffan, affären när jag är hungrig
Min största riskzon är på jobbet där mat och frukt serveras konstant.
Alla sorters tillställningar om jag dricker alkohol
2017-02-19, skrev Gudrun Skoglund
Kom på en sak till: Att det är helg är en risksituation
2017-02-19, skrev Åsa Frostensson
stress är min största risksituation
gå ut och äta eller vara bortbjuden eller bjuda på middag hemma är oxå en risksituation
på kvällen efter middagen i soffan framför tv
när jag kommer hem efter jobbet innan middagen
gå och handla hungrig
2017-02-19, skrev Eva Nordin
Saker: när jag är stressad, uttråkad, hungrig
När jag känner mig tjock.
När andra äter gott och när jag blir bjuden på o trugad godis/sötsaker.
2017-02-19, skrev Eva Nordin
Platser:sängen, bilen, jobbet,hos vänner på middag, biokväll, laga mat,
2017-02-18, skrev Gudrun Skoglund
Platser: Restauranger, hemma hos andra som bjuder, hemma framför tv/dator, i mataffären, laga mat, duka av i köket. På barumsvågen oavsett upp/eller nedgång är det en risksituation
Personer:Hos svärmor, hos min bror o svägerska som visserligen äter vegan/paleo, men har inte beroende
Saker: Pms, när jag plötsligt blir ensam hemma , en plötsligt situation som uppenbarar sig och ger tillfälle för mig och röda hund att umgår. När jag vet att det finns godsaker hemma som jag kan ta utan att någon märker något. Överhunger. Högtider hemma hos andra när någon har lagat och gjort sig för och vill bjuda. Sköna situationer som sommarkväll/ledighet/gemenskap där övriga i sällskapet äter och dricker.
gott.
2017-02-18, skrev Cecilia Askrot
Saker: Semestern- när jag kommer ur mina dagliga rutiner, det är en verklig risksituation för mig. Julafton, Påsken....
Ensamhet, när maken är borta på jobb och jag är lämnad själv på kvällarna, det triggar mig.
Olika möten där det alltid ska bjudas på något man kan äta.

Personer: Mina vänner som de allra flesta kan äta hur mycket socker som helst vilket gör att vi brukar göra det när vi ses, vi bakar och fikar och äter mat.

Platser: Sommarstugan, där vi oftast åker för lugn och ro, risk för att det inte finns så mycket att göra vilket för mig otaliga gånger lett till överätning och hetsätning av socker.
Bilen när det kommer till långresor, då ska det alltid tas med fika och helst en påse med godis att äta ur under resan.
Biosallonger, cafeer, restauranger,
2017-02-18, skrev Sara Hellberg
Platser: Hemma hos min syster, restauranger, våren överlag (blir sugen på rosévin och snacks), flygplatser, tåg.
Övrigt:
Semesterresor, sommarkvällar, tjejhelger, middagar med gäster, pms,
2017-02-18, skrev Maria Wänqvist
Personer- mina svägerskor som älskar socker i alla former och som jobbar inom vården och har ett annat perspektiv på socker och fett. Min svärmor som inte förstår att även florsocker är socker och som alltid blir lite besviken när jag inte smakar på hennes egengjorda saft eller sylt eller bakverk.

Platser- soffan framför tvn är min största riskzon, att gå på bio, fikarummet på jobbet där det alltid doftar kaffe och bakverk, mataffären, shoppingcenter, semesterorter, jag jobbar med nyanlända kvinnor som gärna bakar och tar med till gruppn och bjuder varje dag så jobbet är ju en stor risksituation förstår jag nu, att gå på restaurang eller ett fik, hemma hos vänner och släktingar som har kalas eller där man firar en helg typ jul.

Alla helger, påsk, jul, nyår, midsommar, sommarsemester, alla jäkla kanelbullens dag, chokladens dag, semmeldag, mors dag, fars dag, alla hjärtans dag, alla gånger jobbet ska bjuda på tårta, alla gånger en medarbetare slutar och ska bjuda på fika, alla fikaraster ( just därför vill jag inte fika med mina kollegor).

En anna stor riskfaktor för mig är när jag sover dåligt eller stressar mycket.
2017-01-29, skrev Alexandra Forsblom
Min mamma är en stor risksituation. Min bror är en risksituation.
Mitt mående och humör är risksituation.
Att gå hem till folk på middag eller fest...
Att åka Finlandsfärjan till mamma..
Stress , sorg , ilska , frustration, trötthet . Semester resor.
GREKLAND! När solen skiner... När det regnar... uteserveringar
Långa bilresor... helgutflykter...picknick. ..tågresor...Gröna Lund ,
Liseberg. .bio...Hösten... sommaren..
2017-01-29, skrev Marianne Ihlen
- Min største riskfaktor er på reise ... flyplasser, togstasjoner, bensinstasjoner osv.
- Sosiale greier, middag med venner, familie
- Hvis jeg drikker alkohol, selv om det ikke er så mye, skaper det alltid et sug dagen etter, så også dette har blitt en risiko situasjon
- Høytider, julens spesielt
- Ferier, alle mine ferier er planlagt etter de gode restaurantene, og hvor vi skal spise hver dag. Har problemer med å planlegge ferie for 2017, da jeg må finne andre saker som er tema for ferien.
2017-01-28, skrev Lillemor Starlander
Min största riskfaktor är att gå på stan. Jag bor innanför tullarna och jobbar i city och rör mig ofta i citykärnan. Det är så lätt och trevligt att ha en chokladkaka i fickan och smaska på när jag rör mig runt.
När jag långkör bilen till torpet i Sörmland, drygt 10 mil är det gott och ett tidsfördriv att ha choklad med sig. Att stanna i Vagnhärad och köpa en Magnum är toppen. Snacka om risk!
Idag, lördag 27 januari har jag gått på stan för att köpa ett par speciella sockor. Jag klarade mig hela turen utan en bit!
2017-01-28, skrev Veronica Kindblad
En stor risk för mig är när jag följer med min sambo hem till Sveg där hans mamma bor med sin sambo. Där äts det av saker som vanligtvis inte finns i min hemmiljö. Det blir också ett gottande och svärmande kring mat och sötsaker som jag inte heller har hemma. Jag blir också frustrerad och rastlös när jag åker dit. Tycker inte vi har så god stämning eller kommunikation och jag känner mig oftast utanför. Och eftersom jag är expert på att isolera mig så blir det ju jättebra att jag sätter mig på mitt rum och tycker synd om mig själv. Både pga att de äter goda saker som jag inte tål och de pratar inte samma språk som jag gör.

En annan risk har varit när jag är på resande fot. Gillar grejen med att äta och dricka kaffe i bilen, på tåget eller flyget. Det har liksom ingått i turen. Det är oftast uttråkande att resa långt, kanske också stressande pga rädslor. Otryggt och osäkert. Det vill jag äta på.

Jag gillar att äta i soffan, framför nån tv-serie. Det kan definitivt bli en risksituation.

På kalas/fester kan situationer uppstå när jag känner mig udda som inte kan delta pga det jag äter. Jag tycker synd om mig själv som inte kan äta den där smörgåstårtan eller stackars mig som inte kan äta den där pajen.

Det känns som om det här problemet var större förr. Idag vet jag att jag inte skulle välja socker eller vete.

Jag har andra risksituationer idag. Att t ex inte svara i telefon eller ringa ut gör mig självcentrerad och negativ. Istället för att droga på socker eller matprodukter så drogar jag hejvilt på känslor och tankar som jag har som ett stort skafferi inom mig. Bara att plocka fram närsom helst. Gärna varje dag.
Jag triggar på mitt inre skafferi. Jag behöver kika på de sakerna, de kommer upp som viktigast för mitt tillfrisknande idag.
2017-01-28, skrev Angela Lagerkvist
Personer:
Mamma- Fika fika,kakor bullar gott, gott, gott
Väninnor- Fika, äta gott tillsammans, alltid!
Släkt- Födelsedagar och andra kalas och bjudningar


Platser: Hemma framför tv:n,fredag och lördagsmys, Bilen, vid datorn, tiden mellan affären och hemmet,

Saker: Mörkret, inför JULEN under JULEN efter JULEN kommer sorgen att allt roligt och gott är slut! Men då kommer SEMLETIDEN!! Påsken och alla goda PÅSKÄGG! Sommaren då MÅSTE man ju ha glass hela tiden "Det hör ju bara till"
i alla situationer och stunder.
Sovit lite-trött, stressad- inte ätit, Konflikter! Efter stunder jag sjungt/framträtt! Tråkiga käslor, tråkig dag.
2017-01-27, skrev Malin Eklöf
En risk för mig kommer att bli när deltävlingarna i Eurovision kommer att visas. Älskar Eurovision Song Contest och för mig innebär det chips,ostbågar, minst lösviktsgodis för 100 kr och glass och dipp. Har i tankarna att på själva finalen då får jag unna mig.. men hela tiden säger JAG nej men hjärnan säger, jo du förtjänare. Det är något jag håller på att bearbeta nu.
2017-01-27, skrev Annette Lundberg
Personer:
Mamma fika utan kakor, bullar etc går inte enligt henne
Vissa vänner
Födelsedagar
Middagar med vänner, efterrätter, chips
Påsk, jul mkt mat och godis

Platser:
Affären
Caféer
Konditorier
Hos bästa väninnan
Hos mina föräldrar

Saker:
Irritation
Stress
Ledsen
Glad
Ont

2016-12-06, skrev Sofia Åberg
affären speciellt med barnen, soffan, när de blir kväll åh man sitter i soffan och tittar på tv.
När de blir helg- fredagsmys- lördagsgodis. Söndagsångest- hela dagen, för på måndag börjar alltid nya livet.
födelsedagar, baka, middagar, resturanger, dricker alkohol, åkerstörbort resa, cafe, högtider, dieter, när jag väger mig,
Har något hemma i skåpen, när jag inte planerar maten,
När Leo inte mår bra!
Min absolut största risksituation är min adhd hjärna som får alla dumma ideer och ändrar på allt, då kliver beroendet in direkt.
2016-12-05, skrev Ann Sundin
Min riskperson är mamma. Hon är den enda. Jag kopplar inte ihop ätande med personer eller platser. Jag äter snarare på känslor och då för mig själv när jag är hemma.
När jag är på jobbet eller med vänner äter jag ganska normalt. Jag tar aldrig efterrätt på restaurang eller en bulle till fikat.
Jag äter när jag är ledsen, arg, uttråkad, stressad osv
2016-12-05, skrev Anna Molin
Glömde födelsedagar, kalas och alla platser där det serveras sötsaker och där man förväntas äta dom.
2016-12-05, skrev Anna Molin
Platser - soffan hemma, bio, bilen, jobbet där det alltid finns smågodis, chokladkakor och andra kakor tillgängligt gratis (jättesvårt!)

Saker - att titta på tv har ofta varit förknippat med sug för mig
2016-12-05, skrev Anna Molin
Personer - mina vänner som ofta äter sött. När vi skiljs åt kan jag också känna en saknad, en känsla av övergivenhet som leder mig till sockret. Min man och mina barn - jag blir både glad och ibland uttröttad av att hänga med dom och då har lösningen varit att fly in i sockret Min mamma - som är vld medveten om vad jag äter och ofta pikar mig vilket stressar mig och får mig att vilja äta mer i ren trots. Min mormor och morfar och farmor och svärmor - som ofta bakar underbart gott fika och blir lite ledsna om jag inte smakar.
2016-12-04, skrev Matilda Jernevad
Min största risksituation är mitt jobb. Jag dövar stressen och tanken på att jag måste prestera någonting med mat. Egentligen är jag rädd att bli dömd av alla. Jag är rädd att få kritik. Även om jag har stor erfarenhet av det jag gör och vet om något är bra eller inte så spelar det ingen roll. Om min omgivning inte tycker det är bra så är det inte bra. Jag förlorar då kontrollen. Varje gång innan jag ska jobba så kommer ångesten och det är ett stort hinder att komma över den utan att äta. Om jag inte äter så tar jag till vatten eller äter upp mina naglar. Jag kan också på jobbet lätt blir så glad över beröm att jag äter i bara farten. Jag firar äter. Stressen ökar suget.
Andra sociala sammanhang är också risksituationer för mig. Maten är trygghet bland alla oftast okända människor. Jag riskerar då inte att blir själv om jag äter.
Vidare så är det svårt att gå och handla mat. Det är lätt att något slinker ned. När jag blir uttråkad är också en risksituation. Det kan vara att jag måste vänta på någon eller något. Då håller maten mig sällskap.
2016-12-03, skrev Ulrika Källqvist
Platser - vägen till och från jobbet, jobbet, köpcentrum, mataffärer, restauranger/caféer/matställen ute på stan, semester, hotell, stranden, högtider som jul och påsk mm. där maten är mycket central i firandet, även födelsedagar och andra festliga tillfällen, hembjuden till familj eller bekanta, utflykter, picknick, helgkvällar....

Personer - Pappa

Saker - Städning, tristess, ångest, tidspress, stress, när det känns bra och ska firas...eller när det inte känns bra och ska tröstas, när mitt "svartvita" tänk nästlar sig in i huvudet, när jag känner mig misslyckad, ful och oattraktiv, när jag inte blir bekräftad av människor jag själv ser upp till, negativ feedback, när jag är hård och omedvetet orättvis mot mig själv och mina prestationer....
2016-12-03, skrev Gun Margret Utsi
Bröllop, begravningar, konfirmationer,födelsedagskalas och liknande. Där brukar tårt-faktorn vara hög. Jag bor i ett land som dukar upp med 30 tals tårtor, och alla är givetvis fantastiskt goda, och man måste smaka sej igenom flera stycken.
Tänker att jag måste hitta ett bra recept som jag kan baka och ta med vid sådana situationer.
2016-12-03, skrev Maria Sehlstedt
Långkörning med bil (har tidigare varit fyllda av godisätande), besök hos den äldre generationen som ofta visar sin kärlek via fika/mat, gäster då jag gärna vill bjuda på huvudrätt o efterrätt, tv-tittande
2016-12-03, skrev Gun Margret Utsi
Platser: Mataffären, bilen, bensinstation. Kurs och konferans. Möten.

Personer: Fika hemma hos någon kompis, fika med någon kompis eller släkt på cafe.

Saker: Stillasittande vid tvn.
2016-12-03, skrev Annkatrin Alfredsson
Risksituation är när mitt psyke spökar, mycket på
grund av att vi jobbar med det och att jag känner mig så
fruktansvärt ensam ofta och isolerar mig ändå.
Men känslan jag får när allt är åt h-lvete är att jag vill
dricka alkohol, inte sötsug. Däremot struntar jag i mat
då för jag blir illamående.
2016-11-27, skrev Madeleine Jespersen
Platser - i soffan, i bilen, på jobbet

I soffan på kvällen när jag är trött och sitter och tittar på TV. När jag är ensam hemma är det en stor risksituation, Samma när alla i familjen har gått och lagt sig på kvällen. När jag är stressad och har mycket att göra hemma eller på jobbet.
2016-11-22, skrev Frida Lundkvist
Min pappa- alldeles för mycket ouppklarat från min barndom
Att handla trött/hungrig
Ägglossning
Att köra långt i mörker
Trötthet
2016-11-21, skrev Jenny Gabrielsson
Platser - Åka och handla ensam. När jag åkte och handla mat ensam på ICA Maxi. Så vart det alltid godis i bilen på vägen hem.

Personer - Jag har en person som inte får mig att må bra och ofta uppmuntrar mig till att äta. Och jag faller oftast för hennes påtryckningar, då hon tar enormt mycket energi från en. En tjej jag tycker väldigt mycket synd om, men som jag egentligen inte bör ha i mitt liv.

Saker - Soffan med en film = äta
2016-11-20, skrev Martina Olsson
att åka till malmö till mina vänner är en risksits. dom älskar alkohol och fest, och speciellt när jag är delaktig. Jag och min bästa vän har också alltid stora frukostar som kan vara en risk.
Flytta hem till mamma och pappa, även fast dom vet sitiutionen så blir jag lätt uttråkad där.
Jul hos farmor.
2016-11-20, skrev Mona Järlefors
Fira jul med familjen kan vara en risksituation, iordningställande av julmaten.
Resan ner till Skåne i jul kan vara en risk om jag inte planerar den, gör en matlåda att ta med mig, låtaVictor köra
Så jag inte blir för trött.
Fredagar kan vara en risk ibland, då är det helg o en gammal invand vana.
Kalas kan vara en risk, om jag inte förbereder mig o planerar noga.
2016-11-20, skrev Sofie Bengtsson
Släktträffar är en stor risk. Får se till att ha med mig mat.
Om jag åker till sjukgymnast osv. Måste äta bra innan och ha med mig ett mellanmål ifall det blir akut.
Största risksituationen är hemma på kvällen om min sambo äter.
Kan försöka be honom att inte äta inför mig. Och att jag inte överäter något annat.
2016-11-20, skrev Jennika Lindblad
Hälsa på familjen/svärföräldrar
Soffan
Martin - lätt att "unna" sig onyttigheter när vi ses"
restaurang
Tåg
bil
flygplatser/flyg
Sena eftermiddagar med plugg
Nattjobb
helgkvällar hemma
2016-09-13, skrev Christina Gustafsson
HALT är också risksituationer för mig. (Hungry, angry, lonely, tired). Inte så att jag vill äta men jag kan fatta helgalna beslut.
2016-09-13, skrev maria Lundquist Persson
Situationer:
Vackert väder när solen skiner och det skulle vara gott med en glass, picknick, eller sitta på en uteservering.
Varma soliga kvällar kan trigga tankar på att ta ett glas vin och något annat gott, kanske grilla, fast det nuförtiden mest är för dem som har någon att leva med, kan jag ibland tänka. Och då blir genast det vackra vädret en anledning till att tycka synd om mig själv.

För lite sömn är en risksituation. Kommer lätt helt ur gängorna efter bara en natt.

Platser:
Tidningshyllorna på mataffären. Om jag står och läser triggas sötsug, matporrande och känslan av att hitta en Quick fix.
2016-09-13, skrev Karin Zartmann

Personer;
Efter att ha träffat personer, alla faktiskt. Nu när min syster åkt hem vill jag äta på saknaden och över oron att inte ha varit "bra" nog.
När jag kommer hem efter besök hos barn och barnbarn.
När jag varit på möte i ngn förening där jag har uppdrag. Jag ska ju vara med överallt!!
Efter möte med människor helt enkelt.

Platser:
Bilen
Hemma ensam
Överallt där ingen kan se mig

Saker:
TV


2016-09-13, skrev Malin Ekblom
Personer: Att äta ute eller bli bjuden på mat går rätt bra, ända tills efterrätten eller frågan om att ta vin till maten. Blir lätt grupptryck. altenativt klarar jag av situationen men risk för smygfross på hemvägen.
Platser: Bilen, utfärder, läger. Hos föräldrar/exet att gå igenom skåpen och söka gott.
Saker: Dator, arbetsrummet. Att äta något medan jag skriver.
Annat: Känslan av att behöva belöna mej efter något speciellt bra utfört arbete eller kurs.
2016-09-12, skrev Christina Gustafsson
Den största och tydligaste är när jag har visat mig på något sätt, svarat på frågor el, ännu värre, sagt något utan att någon frågat. Det kan också vara om jag har lovat att göra något som jag vet att jag kan, trots det får jag ångestkänslor och lust att försvinna. Jag tänker inte på att jag ska äta något och jag upplever inga sug, men jag identifierar det ändå som en risksituation, eftersom jag reagerar och inte agerar på det.
En annan situation är när jag har varit "duktig" och klarat av något, det kan vara att ha städat huset, varit på resa, pratat med mamma eller vad som helst. Efter en sådan ansträngning kan jag känna "tuggsug" i kinderna, jag tycker jag är värd en belöning. Jag tänker "OK, nu behöver jag någonting men det är inte mat. Vad kan det vara? och så känner jag efter vad jag behöver, kan vara vila, kan vara en blomma, kan vara en kram, kan vara lite tid i stillhet, men det är inte mat.
2016-09-12, skrev Ina Beidestam
Saker:.... internet med baktips, "så här bakar du muffins som ser ut som hundar" osv, allt som är kreativt vill borra sig in i min hjärna och skapa och smaka.
2016-09-12, skrev Ina Beidestam
Jag älskar thekoppar. När jag ser en vacker kopp förknippar jag den ofta med det som ska ligga bredvid, något vackert bakverk.
2016-09-12, skrev Ina Beidestam
Att vara ensam är också en stor trigger eftersom det oftast är då jag har kunnat äta vad jag vill utan att behöva dölja och skämmas.
2016-09-12, skrev Ina Beidestam
Risksituationer: Bilen. Soffan. Sängen. Centrum. Mataffären. Köket. När någon annan i familjen äter något gott. När släkt och vänner vill träffas över mat eller fika. När jag känner mig nere. När jag känner mig extra uppåt. När det känns meningslöst. Ja, många situationer är det även om jag svagt svagt känner att något håller på eller åtminstone vill förändras i mina hjärnbanor.
2016-09-12, skrev Carolin Lindgren
Egentligen att vara med mitt X, för vi har ätit myyyycket tillsammans. Och vi har fått varandra att "ge efter" och äta fast vi inte ville ha från början. Lika om vi ska iväg tillsammans för tidigare har vi haft svårt med matplanering i sånna situationer och det har lätt kunnat bli snabbmat.
Att vara helt ensam är en stor trigger för mig. Speciellt när det är jag som "aktivt" lämnar min son någonstans. Att åka hem och inte köpa snask.
Delvis att vara hos mina föräldrar...gått mycket i skåpen när jag var barn, och även i vuxen ålder.
Sen skulle jag säga de flesta sociala sammanhang som innebär mat och äta. Kafé- och restaurangbesök, After Work, men också på jobbet för där kan det minsann bjudas på både det ena och det andra och de flesta äter ju!
2016-08-22, skrev Marika Manninen
Platser som är risksituationer för mig är besök hos andra som inte vet om mitt problem, tågresor, flygplatser, ensam och uttråkad hemma, när jag inte har möjlighet att ta med mat dit jag ska och måste förlita mig på att äta ute, då är alla platser risksituationer.
2016-08-16, skrev Katta Soldotter
Morsan
Män
Kompisar
Bekanta
Grannar
(Alla personer - att träffa, umgås eller prata i tel länge).
(Social fobi).

I stortsätt alla platser utom skogen/skärgården.
Särskilt:
Alla slags affärer utom djuraffärer
City
Buss/t-bana/tåg
Folktäta områden (tex om det rör sej många grannar utanför mej).

Stressade situationer:
Problem m djuren
Problem inom familjen
När jag känner mej oälskad/oönskad
Telefonsamtal att ringa
Läkarbesök

Annat:
När jag vaknar för sent
När jag inte får sova ordentligt
Uttråkning
Kolla film
När jag ser / hör om hemskheter i världen
När jag ser / hör skönhetsfixerade saker
När jag känner att jag inte har kontroll (tex när jag ska bli hämtad men vet inte när. När jag är någonstans och inte kan ta mej därifrån, när jag inte har koll på hur lång tid nånting ska ta etc.)
Alla känslor utom ren ilska
Olika väder (sommar o sol = då är det mycket folk te så då stänger jag in mej inne å gömmer mej bakom gardiner å äter. Snöstorm/grått o regnigt = mys kollafilm-ätagodis-väder.)
Fysisksmärta - drogar bort vissa symptom även om dom på sikt blir värre så kan jag sova bort dom en stund.
Speglar - där jag ser vad jag gjort mot min kropp.
Matreklam / folk som pratar om mat
Högtider o kalas

Säkert massa mer.
2016-08-15, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Som jag berättade på mötet igår så är mina risksituationer i allmänhet arbetsdagar utan utrymme för nån ordentlig lunch tex, det kan vara 5 klienter på rad med tunga ämnen (jag försöker boka max 4 per dag men ibland räcker inte tiden till) och endast korta pauser. Eller en föreläsningsdag med resa mitt under lunchtid och ingenstans att äta nåt bra. Därför är planering A och O för mej, matlådor, bra mellanmål, genomtänkt. Min plan är att lägga undan en portion vid middagen kvällen innan, att hålla koll och se en arbetsvecka i taget. Jag fungerar överhuvudtaget inte om jag inte äter, jag är lite Skalman med att äta och måste ha mat för att kunna tänka. Så det blir superviktigt att det nu också blir bra mat.

Sen är det födelsedagen på onsdag men den vet jag kommer gå bra. Även om jag kommer vara sugen på champagne. Förutom tuffa arbetsdagar (OBS jag ÄLSKAR mitt jobb, ÄLSKAR att jobba så det ingen klagan) så är det sociala umgänget mer risksituation gällande att dricka ett glas vin och ensam kväll hemma om jag är trött eller känner mej ledsen eller frustrerad mer risksituation för socker.
2016-08-15, skrev Isabella Näslund
Att sitta/ligga i soffan och slöa framför film.
Att åka iväg över dagen eller resa, bort bara att "komma utanför min trygghetszon" är en risk situation för mig.
Gå på bio. Gå på café. Handla. Gå in på kiosker/mackar. Gå på fest/kalas Gå på restaurang, äta borta. Vara hos någon när den bakar eller liknande. Just nu ica som ligger bredvid mig, dit har jag gått för att handla drogmat hela de här året i stort sett.
Träffa gamla vänner som jag endast har drogat med på olika sett. Träffa familj/vänner som har beroende personligheten som blomstrar för fullt. Mamma, hennes man.
2016-08-15, skrev Maria Paredes
När jag är länge med människor, relationer tar min energi .
Resa
Bio
Hemma hos min syster
När jag har haft en rolig dag
När jag känner mig dum , osynlig , övergiven, ointressant och även när jag är bekräftad eftersom jag tror att jag är en stor lögn och Jag har lurat alla.
2016-08-15, skrev Sophie Larsson
Filmkväll med sambon eller själv(dock börjar detta bli lite lättare)
Bio
Fester/sammankomster
Middagsbjudningar etc.
Om jag är ledsen
Hemma hos mamma
Restauranger/äte ute/ på språng/ på resa/ picknick etc.- kan vara beroende på personer jag umgås med då.
En del gamla vänner kan vara risk, då de är lite dominanta i sättet t.ex och jag hamnar i obalans.
Jobb/skola lunch och fikaraster
2016-08-15, skrev Anna Andersson
I soffan framför tv och titta på en bra film.
Läsa en bok i soffan på kvällen.
Bio
Landet är en gigantisk risk då jag är uppväxt med godis på kvällarna på landet.
2016-07-11, skrev Madelaine Grimstedt
Kalas, fester mm, bio, filmkvällar, uteslutandet från mina barn ( Psykiska misshandel) nära och kära som äter godis osv framför mig olika högtider osv..... men just nu och dom senaste dagarna är jag inte det minsta sugen och om jag skulle bli det så kan jag bara tänka bort det som DET SKA JAG LÅTA BLI MIN HÄLSA ÄR VIKTIGARE OCH VIKTIGAST!
2016-07-10, skrev Ellinore Vretlund
Personer: Familjen, kompisar

Fester är nog absolut största riskplatsen, vin och chips...
2016-07-06, skrev Clara Osslind
Personer: pappa, mormor, kompis J som alltid anser att det hon tänker och tycker det tycker alla andra också, kompis K som är utbildad läkare, kompis C som har gått igenom en 3 år lång behandling pga ätstörningar på KS och som "har lärt sig att äta rätt, dvs minst 5 mål om dagen", syster som har genomgått en 3 veckors sockerdetox,
släkten på min sambos sida som vi alltid träffar och äter tillsammans med, övriga i familjen fredagsdrogar köper lördags droger eller drogar för att det är så soligt...varmt...härligt....

Platser: på bussen, på resor, i bilen, på båten, favorit cafét, caféer överlag, restauranger, gå på middag hos andra, kalas/födeladagsfirande, på stranden, i badhuset, snabbmatskedjor som serverar kött och grönt i gluten.

Saker: sommar=glass, vitt vin, öl, bakverk, mysiga caféer, chips, läsk.
Trötthet, tex efter en jobbdag, efter en dag på stranden, av att inte göra något, av att göra något, sovit dåligt, sovit för mycket
Jag är medveten om att vi på lördag sätter oss i bilen för att åka från Stockholm till Ängelholm....
fara 1) färdgodis
fara 2) stanna och äta
fara 3) blir trött av att köra bil.

Väl framme på plats har vi promenad avstånd till ett underbart, lummigt, fantastiskt och charmerande café som är med i white guide
fara 4) att inte kunna gå dit och bara äta abstinent eller bara dricka en kopp te. Har dock planerat att jag ska göra det för att jag njuter så brutalt mycket av atmosfären.
Där ska vi sedan träffa alla släktingar som bor på tre olika platser och som vi brukar träffa flera gånger under våra besök där.
fara 5) när vi ses så förtärs något, då det gäller lunch och middag kommer det troligen finnas saker jag kan äta och jag kan ta med något som jag kan äta i två av hushållen och det skulle tas emot med glädje. Dessvärre träffas man även bara över en fika då och då också. Min lösning som inte vet om detta än är Marie! Jag åker hem till dig när dom andra fikar i Mölle eller Arild;)

Förhoppningsvis kommer vi att kunna spendera tid på stranden eller i utomhuspoolen.
fara 6) då finns det bara en kiosk med droger och droger. Lösningen skulle kunna vara en liten bra kylväska.

Efter det bär det av till Danmark
fara 7) Danmark = öl och jag älskar öl men vågar inte dricka alkohol nu för jag fattar vad det kan göra med min fina lilla beroendehjärna.
fara 8) målet är Legoland och där finns det enligt tidigare besökare INGEN bra mat och det är folk som inte har antisockerglasögonen på sig....

Sen är det hela bilresan hem också.
Förstår varför den här uppgiften tog emot. Min röda hund ville inte få detta skrivet i sten..... Skönt att ha gjort det. Semestern känns inte så där dock för jag kommer vara på min vakt. Ska njuta av bokskogar, havet och sand mellan tårna.
2016-07-05, skrev Sofi Markström
Jag vet att en risksituation för mig är när jag befinner mig i ett café eller bageri där det luktar kanelbullar. Jag har också upptäckt att en av de personer som jag är i risk när jag är nära är min mamma. Kon är både stöttande och en risk. Hon vill att jag ska må bra samtidigt som hon vill att jag ska baka, och när jag försöker att säga nej så känner jag mig som världens sämsta dotter.
En annan situation som jag tycker är utmanande är på stan men en kompis eller mina systrar och vi ska ta en kopp te eller kaffe. Då kan jag bli väldigt sugen på fika.
När det är väldigt varmt en sommardag kan jag bli väldigt sugen på en kall läsk eller en god glass.
2016-07-05, skrev Marie Olsson
Personer: Mamma, mina systrar

Platser: Bilen, taxin
2016-07-05, skrev Marie Olsson
Personer: Mamma, mina systrar

Platser: Bilen, taxin

Saker: Kalas, helgfirande
2016-07-05, skrev Anna Maria Eriksen
Jag valde situationen mat på Furuvik, jag pratade både med Sandra i gruppen och Sofi samt med en granne.

Problemet är att jag istället för att ta med mat väljer att inte äta alls vilket leder till överätning på kvällen.

Av Sandra fick jag tipset att ta med en paj i kylväska, av Sofi en matig sallad.

Min granne tipsade om att ha med sig kallskuret.

Jag skulle själv helst vilja äta något varmt men inser att det är omöjligt.
2016-07-05, skrev Anna Maria Eriksen
För mig är risksituationer när jag åker bort och inte vet hur matsituationen kommer att se ut. Exempelvis till Furuvik över dagen, utomlands på semester osv.

Förutom det så är det väldigt jobbigt för mig att träffa min ena bror. Det leder lätt till först överätning och sedan underätning.

Platser är typ alla platser som inte är ett matbord, men även vissa skålar....
2016-07-05, skrev Trine Sandberg
Party
Semester
Långa Bilresor
Fika
Resor (även i jobb)
Vissa personer som oftast bara vill umgås över vin/alkohol..
2016-07-05, skrev Sandra Bäcksholm
Personer: På nåt vis tycker jag det är fel att skylla sitt beteende på andra personer. Det är ju jag själv som borde ändra mitt beteende och inte äta pga nån annans beteende eller åsikt. Men om jag måste lista nga personer skulle det bli pappa, mamma, mormor, svärmor, en nära vän. Tror jag valde dessa personer eftersom de ofta framkallar många jobbiga känslor i mig, som irritation, ilska men även glädje o sorg, känsla av att inte duga som jag är. Nga av personerna har också väldigt starka åsikter o jag känner att min egen åsikt inte är värd lika mycket i deras sällskap. Jag känner mig ibland lite dömd.

Platser: Hemma i soffan. Bilresor. Semesterresor. Hos personerna jag nämnde (inte hos min vän dock). Jobbet. På hotell. På marknad. På café. På kalas. På restaurang.

Saker: När jag ska se film. Hotellfrukost. När jag är hungrig. När jag är nöjd o övertygar mig själv att jag inte är beroende. När jag varit duktig. När det är synd om mig. När det finns gott i skåpen hemma. Doften av nybakat bröd. När någon bjuder o insisterar. När nån bjuder på nåt LCHF och inte förstår att jag inte kan äta allt i LCHF-väg, har svårt att säga nej o motivera min åsikt.
2016-05-29, skrev Helen Aresik
En risksituation blir det alltid om jag inte planerat mina måltider och oförutsatta situationen uppstår. Tex när jag eller någon i familjen blivit akut sjuk och jag måste till sjukhuset fortast möjligt på obestämd tid.

Om jag blir för hungrig behöver jag skärpa mig extra mycket speciellt om det finns triggers eller ät och drickbart som inte finns med på min matplan.

Äta borta kan bli problematiskt då jag inte själv kan styra över när det ska serveras mat till alla gästerna. Det kan vara både på restaurang och hemma hos någon. Om det trots att jag förberett mig väl och både talat och mailat i förväg ändå blir fel kan jag klara av situationen i stunden. Men efter tillställningen när jag själv och kan styra vad jag kan äta brukar jag ha ett kraftigt sug som är mycket svårt att stå emot.

Flygresor, resor och när jag är beroende av andra som lagar min mat och jag inte själv kan tillreda och köpa råvarorna till min mat är det också svårt.

Och när jag är trött är en klassiker.
2016-05-25, skrev Anna Björk
Personer:
min man- när jag blir frustrerad på honom av olika anledningar
min syster - vi har alltid fokuserat mycket på vad för gott vi ska äta när vi ses, hon är dessutom kock och bagare, upplever att hon kanske också egentligen är sockerberoende
min vän Hanna - samma sak där att vi oftast har setts kvällstid och vad ska vi då äta för gott..
min farmor - som anser att det bästa sättet att skämma bort barnbarn på är att stoppa saker i munnen på dom, när jag är bland helt nya personer och jag känner mig osäker - då vill jag gärna äta/röka.
min svärmor - hon har ett sockerberoende som hon ignorerar men hon vill gärna dra ner andra till sin "nivå"
min släkt - där har jag ju alltid varit den som äter allt och oftast mest så det förväntas nästan av mig tror jag

Platser:
utomlands - att resa är det bästa jag vet och då ska man ju få unna sig det godaste av livet
i bilen - oavsett hur lång resan är
hos farmor
i mina svärföräldrars sommarstuga - där dukas det VARJE kväll kl9 fram en glassbuffe` som får glasrestauranger att skämmas 🙁
på jobbet om det är lite att göra
på kalas/släktträffar
Bio
i tv-soffan
Gröna Lund/Liseberg etc
semesterresor

När jag känner tristess, oro, rädsla, osäkerhet, stress, sorg, när offerkoftan är på, trötthet, frustration, glädje eller när vi ska ha en mysig familjedag för då ska vi ju unna oss något gott.




Platser:
2016-05-25, skrev Karin Almheden
Platser: I bilen, jobbet, soffan hemma hos mamma och pappa, sommarstugan, i Göteborg hos brorsan, hemma hos kusinerna

Personer: Min bror med fru, Åsa, Nina, Maja - personer som tar mycket på min kraft i form av negativitet, skvaller, bekymmer osv. Som jag efteråt känner mig helt slut efter- olika energier och frekvenser.

Saker: När kaffekokaren drar igång, speciellt porslin/skål

För mig är verkligen risksituationer vissa människor, människor där jag inte vågar vara ärlig utan vill leva upp till någon form av förväntning. Mitt mående och lyssnande inåt är också en otroligt stor riskfaktor. När jag känner mig trött, rastlös, meningslöshet, orolig, ångestdriven, velig, osäker, hård i mina tankar mot mig själv - obehagliga känslor som jag vill FLY ifrån! Då kommer alltid tankar om att få tyst och lugn i skallen = äta tvångsmässigt och fly ifrån världens krav. Även känslor av glädje och lycka, jag har svårt att kontrollera mina känslor och vill bara försvinna ifrån dom alla. Blir otroligt tydligt för mig hur stor användning av Mindfullness jag skulle ha, och att VÅGA VARA i mina känslor. Dom är inte farliga!!! Dom går över och jag behöver bara uppmärksamma dom, inte agera på dom! Let it go.

Även platser där jag ofta ätit tvångsmässigt, och kalas/högtider/helger där jag associerar till "nu ska vi unna oss massa gott och njuta av livet"
2016-05-25, skrev Margit Zeijlemaker
Måste lägga till en kommentar:
Efter att jag hade skrivit mitt inlägg igår fick jag ett starkt ät-sug - starkast hittills sedan jag.började Sockerskolan.
Väldigt tydligt hur mycket o hur starkt dessa situationer berör mig känslomässigt o triggar igång mitt ätbeteende.
Tur att jag hade nötter hemma.
2016-05-25, skrev Margit Zeijlemaker
2016-05-25, skrev Margit Zeijlemaker
Riskpersoner (ber Er att inte nämna för dem att jag har tagit upp dem som riskpersoner. Några av dem kommer att vara med på anhöriglektionen på fredag):
Min sambo:
Varje gång jag ser på honom hur ointresserad o/eller störd han är av att jag vill prata med honom o berätta om min dag för.
Varje gång han tydligt visar sin ovilja att engagera sig i mig o vara delaktig i mitt liv.
Varje lör o söndag som jag ser honom sitta hela dagen i soffan helt uppslukad av (sport)TV'n.
Varje gång han väljer TV'n, datorn eller tidningen framför mig (läs "alltid", om han själv får välja).
Varje gång jag kommer hem efter en hel dags arbete o hemmet fortfarande ser förfärligt ut fastän han varit hemma hela dagen.
Varje gång han lämnar tomma påsar på golvet som han aldrig städar upp.
Varje gång han lämnar en odiskad kastrull eller stekpanna på diskbänken i 1-2-3 veckor.
Varje gång han skyller ifrån sig o projicerar när jag försöker ta upp ett problem i vårt förhållande.
Varje gång han visat o visar total omedvetenhet om o totalt ointresse för mina känslor.
Varje gång han misstolkar mig o försöker göra mig sämre än vad jag är.
Varje gång jag känner mig osedd, ovärderad o oälskad i mitt förhållande.
Varje gång jag inser hur olika vi är o hur dåligt vi egentligen passar ihop.
Varje gång jag inser att jag borde lämna honom, men ändå inte klarar av det. Det är nog det värsta.

Min mamma: När jag känner att hennes behov gör henne så döv för mig, så att hon helt invaderar mig o suger ut mig. Känns ibland så starkt som ett mentalt o emotionellt övergrepp. Har blivit något bättre de senaste åren då mamma börjar bli lite snurrig o inte orkar/kan vara riktigt lika mycket "på bettet".

Min kompis Mia: hon är väldigt dominant o behandlar mig som sitt femte barn. Jag har liksom fastnat i rollen som "stackars, Margit", som har haft ångest o depression o som har viktproblem. Själv klarar hon sig på fem skumtomtar till jul o är smal som en planka. Morrrr!!!! ??? Har inte lyckats rucka de rollerna ännu.
Har fått höra saker som t.ex t. "ja, en liten då" när hon bjöd på hembakade (förstås!!! Det skulle gå hennes ära för när att köpa i affär..... suck!!!!) klenäter en jul. Hon förbehåller sig också rätten att bestämma när hennes barn får sitta i mitt knä o inte, dvs sätta mina gränser. Hon har också - trots vetskapen om vad jag har gått igenom o trots att hon själv är läkare (kirurg, o det säger väl antagligen allt.....usch, förlåt - lätt generalisering) - beskrivit somatiska/fysiska sjukdomar som RIKTIGA sjukdomar i förhållande till psykiatriska sjukdomar o diagnoser. Det gör mig riktigt, riktigt arg!!! Snacka om okunskap o idioti!! Om det är något som är "riktigt" så är det att ligga o vrida sig i ångest o känna sådan livssmärta att man vill dö!! Det o svår fysisk smärta är något av det värsta man kan uppleva. Har man varit med om det vet man vad vad det är att vara riktigt sjuk. Varje minut är en kamp o den som överlever det är en riktig hjälte!
Nej, jag kan vara helt utmattad efter att träffat Mia o kan behöva en hel dag för att återhämta mig.

Situationer:
Situationer där människor beter sig illa mot varandra, där människor är ojusta.
Situationer där jag känner av att det är något skumt, men där jag inte har lyckats komma på vad det är ännu.

När jag är uttråkad dvs inte har något att göra o inte är totalt uttröttad.
T.ex när jag har lång väntetid på P-tågshlpl
När jag sitter på en tråkig/dålig föreläsning eller ett tråkigt/oengemagerande möte.
När jag är på en långtråkig bjudning eller fest o måste vara kar ett tag till.
Mingelpartyn där jag förväntas kallprata med folk jag inte känner o inte har något gemensamt med dvs "nätverka" - fruktansvärt tråkigt o dränerande!!!

När jag är ledsen, men inte för ledsen. Blir jag för ledsen, som ett svärd i hjärtat, tappar jag nästan aptiten.

När jag är stressad.
T.ex när jag släcker för sent efter att ha legat o Facebook, eller googlat ed
När jag tentapluggar o det är dagen före tentan.
På själva tentan när jag får tidsbrist, vilket jag nästan alltid får. ?
Stress inför deadlines på jobbet.

Högtids- o bemärkelsedagar. Där utgör ätandet en stor del av gemenskapen o det roliga.

Mysiga middagar med goda vänner om jag inte har förvarnat om min kost.

Oförberedd fika el pic-nic.

Dagar då jag missat att planera min mat.

Dagar då jag glömt ta med mig min planerade mat.

2016-05-24, skrev Sussi Bomanson
Mina risksituationer finns speciellt vid resor, färjorna från Åland och längre resor. Då jag är ledsen eller sjuk finns oxå en risk. Om jag blir alltför hungrig och så förstås kalas/fester .
2016-05-24, skrev Teres Ekholm
Resor och äta i bilen, i farten, gillar jag fortfarande och det är en risksituation. Även om vi sen en tid valt att inte köpa triggermat så styr hjärnan dit. Jag vill handla bara för att...

Hotellfrukost, jag har älskat det sen jag var barn. pappa säger alltid "åh du som alltid älskat hotellfrukostar och att gå och plocka många gånger". Det är inte lika attraktivt idag när jag inte får äta nutellan och vinerbröden, vitt bröd och yoghurt. Men jag har ändå den där känslan av att hotellfrukostar ska vara sådär fria och mysiga och jag har känslan kvar i kroppen från när jag var liten. Jag vet ärligt inte hur jag ska klara att inte äta nåt skräp när jag bor på hotell, min känsla är också att jag kommer bo mycket på hotell framöver, vi har rätt många resor inbokade framöver där vi är bjudna på lyxiga hotell och convent. vi kommer definitivt att snubbla över dom där mastodontborden med snask :/ Nu diskuterade jag med jonas och han sa att vi inte äter frukost på hotellet, det kommer inte funka nu för jag tar inte tillräckligt avstånd, vi får gå ut och äta lunch direkt istället. I framtiden hoppas jag vara så färdig med mig själv att jag väljer bort allt skräp.

Flygplatser och taxfree. Jag har styrt kosan till den steviasötade fina belgiska chokladen på resorna till min läkare. Också sådär, ska jag köpa den där steviasötade nutellan och chokladasken el inte? jag är i skör skör process... jag vill inte och tänker på konsekvenser men i hetluften. litar inte på mig själv.

Midsommar och jul. framförallt jul. Traditioner. Vi bakade sockerfritt och glutenfritt i jul och det gick jättebra men nu när jag börjar ta tag i mina gamla beteenden och jobba långt in i coren av allt detta så vette sjutton om jag ens vill väcka dom där spökena igen. Midsommartårtan, gluten och sockerfri jordgubbsgräddtårta. Tanken är att göra den som vanligt men i 2 små portioner iår istället för en helt tårta. Men samma här. Vet inte ännu vad som är ok och inte, för mig. Julen är mer så att jag triggar igång på alla dom sockerfria alternativen som olika choklad och kola. och svårt att välja bort sillen och laxen. allt annat går hur bra som helst men vad spelar det för roll när det finns det som triggar 😉

Det är ju så mysigt att.... Den. ojoj. Det är så mysigt att fika på balkongen. Det är ju så mysigt att ta en kopp kaffe i solen. Det är ju så mysigt med luciafirande och fika. och födelsedagar är så mysigt med tårta och annat fika. och att sitta på cafe och arbeta verkar så mysigt... och och och...

Mina föräldrar. Dom köper massa fika och sånt jag älskar. Lyxiga bakelser från chokladfabriken, Gourmandise osv Vi får se om dom kan låta bli att göra det. Mamma vill helst äta slaskiga bakelser från city gross el kondis och dom är äckliga så där kan jag avstå men dom som personer är triggers.

Släktträffar. massa riktigt söt faktiskt rätt äcklig fika men man äter för att vara hövlig. för att slippa alla konstiga blickar och dömanden.

Svält. när jag inte äter, hoppas över mål, eller faktiskt också när jag äter fast jag inte behöver. som frukostarna har blivit nu när jag tvingar mig till dom. jag går upp så sent så det är bättre att starta med lunch. annars blir det ingen lunch el väldigt sen och allt ruckas.

känslor. processerna jag är i ständigt. tankar! Jag behöver semester från allt arbete, vi processar så oerhört mycket hela tiden. sen 18år tillbaka. vi behöver bara vara. ska ta semester ifrån mig själv emellanåt.
2016-05-24, skrev Jessica norell
Platser hemma hos de som jag alltid ätit icke abstinent mat med.
Kan va en plats där det sist va fest och godsaker. Att gå tillbaka dit är en trigger då jag upplever att hjärnan vill ställa in sig på det som hände sist.

Tåget till Göteborg där jag för vana alltid gick in på karamellkungen på centralstation för att sen gå in på Ica och köpa vad jag skulle äta och passa på att handla lite mer. Jag gick in med inställningen vid ett tillfälle ja skulle dit å jobba att jag ska inte äta godis. Gick förbi och som en magnet drog den mig in utan att ja ens styrde själv. Som om någon tog över min kropp.

Utomlands är en jätte risk faktor och det jag älskar mest av allt.

Bufféer på gott och ont man kan själv välja vad och hur mycket man behöver portionera men man ser också allt man intr bör ta. Å så har du betalt för att få ta allt. 😉

Hotell frukostar har jag vant mig vid och gillar när jag hittar en lösning men som brödberoende så tar jag med mig eget hemma gjort om ja vet att jag kommer få sorg och börja manipulera mig själv. Så ja kan få smaka på på lägger osv.

Riskfaktorer där jag kan känna mig utanför å intr får va med för att ja kommer må ännu sämre sen på sikt som när man går på italienska restauranger eller åker till länder där maten är svår att anpassa där finns risk för både offer kofta och själv centering som lätt leder till " fuck it" ja fixar när ja kommer hem. Det blir för jobbigt att få mat som funkar när fler är inblandade. Jag tänker att här behöver jag innan va väldigt noga att ha en överenskommelse med de jag åker med. Ett stötande resesällskap.

Att gå å handla när ag är hungrig är en risk ibland.
Att se på andra äta vad som vill
Att gå på middag hos någon där jag inte har kontroll. Kontrollen blir då min risk.
Att bli bjuden på restaurang eller inbjuden till restaurang utan att hinna kolla av menyn innan på nätet eller ringa.

Att vara hungrig utan mat framtagen är en risk
Att jag blir stressad är en av mina största riskfaktorer.
Att jag möter motgångar .

Som när farmor dog förra året och där efter foxk veta att min lillebror har fått MS slog ut mitt system.

Riskfaktorer som att påbörja djup bearbetning. Det märkte jag förra året. Jag var abatinent men jag saknade allt jag fått med socker skolan nu. Och föll tillbaka för jag kunde inte hantera känslorna. Så ja åt på dom. Å eftersom de inte sa ni som har alkoholproblem bör inte dricka under denna behandling och inget om socker 😉

Känslor som
Trötthet
Tristess
Ledsen
Offer kofta
Enorm glädje
Dessa är en möjlig risk. Ibland inre alls.

Jag drömde inna ja vakna att ja va på bilresa och stannade vid en mack och såg att der fanns inga alternativ för mig. Men innan ja gick in så tänkte jag chips är ju något jag skulle kunna välja. Men så kom om det var mitt problem upp och ja sa en ramlösa kan jag ju köpa och blev glad å gick in. Där inne sen såg jag en massa jätte fina små lampor som lyste och skiftade färg i dovt lugnande ljus. Å fastnade vid som å satt å titta. När jag vakna förstog jag att jag bearbetade det vi prata om igår å försökte applicera det i mitt system. Sen så slår det mig nu att ja såg på lyckliga gatan där en frekvens är när dom handlar i en liten butik varpå en massa saker som av socker syntes. Så jag tror verkligen att saker startar långt innan vi ens förstått det när hjärnan börjar reagera på vissa mat saker. Så det är en risk att se mat som triggar mig.
2016-05-23, skrev Teres Ekholm
-Stress och oro
-TRÖTTHET! när jag inte sover middag. äter istället för att sova el kompenserar binjureutmattningen och underfunktion på sköldkörteln med att äta på kvällen efter att jag inte sovit middag.
-Min dåliga självkänsla. Självutplånande.
-När andra äter. "Ja men om dom klarar en gång gör väl jag också det"
-vanesituationer som bilresor, hotellfrukostar och födelsedagar/jul!!! etc. Nu har jag inte kunnat vara med på något sånt på 10år så det har inte varit ett problem nu men innan och jag vet att det kommer komma åter nu när jag läker och blir friskare och friskare och kommer kunna vara med.
2016-05-23, skrev Åsa Rudström
Jag äter när jag är ensam, så personer är väl jag själv då kanske? Eller en grupp tjejkompisar som jag har som dricker lite överdrivet mycket, där kan jag dras med. Och där vinet går in går vettet ut, och då blir det en god ide att äta. Där behöver jag planera så att jag har med mina kära örtteer om vi är hemma hos, eller så behöver jag ställa in mig på att dricka mineralvatten om vi är på lokal. Just nu behöver jag nog undvika lokal helt.
Platser - perrongen och hemvägen på pendeln eller t-banan. Sport-Lunch-automaten. Eller Coop bredvid tunnelbanan med allt smågodis eller varför inte nötter, det är ju nyttigt...
Saker = tv:n förstås, eller kanske är det fåtöljen där jag alltid sitter.
Men mest är det känslor: upprördhet, ensamhet. Tycka synd om är oftast att jag är hungrig och/eller trött, den har jag börjat genomskåda.
2016-05-23, skrev Kerstin Gavander
Risksituationer för mig är när jag känner mig stressad. Ofta borde jag ta det lugnare så skulle suget minska. Andra risksituationer är resor, efter jag har gjort skolbesök o känner mig GLAD. Andra risksituationer kan vara när jag går ut, speciellt nu på sommaren när det är varmt o man kanske sitter på en uteservering. Bilresor är farligt, min sons pappas lantställe likaså. Inte heller tycker jag att det är lätt att ha picknicks eller liknande.
2016-05-08, skrev Ulrika Kuneinen
Sommar, semester, en narcissistisk svärson, konferanser på jobbet, matprogram på Tv, när någon pratar om sötsaker, när jag känner lukten av pizza, nybakat bröd och bullar.
2016-04-28, skrev Magdalena Abrahamsson
Vissa personer som trugar
Bjudningar hos personer som jag inte känner så väl
Kanslimöten varje onsdag då det ofta ska firas eller fikas
Svärföräldrar - Vi ses bara när vi ska fira någon så jag har aldrig träffat dem utan att se dem äta sötsaker.
Inte i bilen men på väg till Gotland eller Småland på somrarna. Vi stannar på vägen eller äter på båten och det behöver ses över med god planering inför årets semester
Konferenser med jobbet
Personer som skäl min energi och går mig på nerverna
Platser - andra platser än hemma under sommaren och utomlands då så många runt omkring "njuter av livets goda"
Alla situationer som skapar känslostormar i mig - jag har hela spannen som den känsloätare som jag är
2016-04-28, skrev Lotta Nilsson
Bjudningar hos vänner
Sommar och semester
Spontana aktiviteter
Lekland mfl där det oftast serveras så onyttig mat
Förändringar stora som små
Börja nytt arbete
2016-04-27, skrev Lotta Nilsson
Mina svärföräldrar, det svämmar över att socker hemma hos dem!
Mina systrar
Hemma hos mina föräldrar - min mamma lagar fantastiskt god mat med allt däromkring
Energitjuvar
När jag är trött och stressad, faller lätt i snabbmatsträsket då
En fin mysig miljö i lantlig stil där det doftar kaffe och godsaker
2016-04-27, skrev Mia Sjöstrand
"Sockerkompisar"
Svärföräldrarna (men de är mina största supportrar i min kamp nu)
Bilresor
Event (konserter, sportevenemang)
Fredagsfikat på jobbet
Jobbresor
Semestern!!
2016-04-27, skrev Ulrika Kuneinen
Alla olika tillställningar där det serveras något. Liseberg, resor, bilen, kalas, jobbet, bio, när Lucas är på Kortis, när jag inte har planerat maten, trötthet.
2016-04-27, skrev Per Sone
BUFÈER !!!
2016-04-27, skrev Per Sone
Personer: Arbetskamrater på jobbet som gärna äter och argumenterar för socker. Andra "socker kompisar"
Platser: Hemma ofta när jag är ensam hemma eller när det är fredagsmys eller något annat kalas eller något liknande.
Saker: När det går för lång tid mellan måltiderna och jag blir tok hungrig.
2016-04-27, skrev Johanna Angrimer
Mina risksituationer är när jag blir stressad och jag tappar min plan. Jag tycker även det är jobbigt när man träffar en del vänner, såna som alltid vill att man skall umgås och fika.
Har även svårt för buffeér.
2016-04-26, skrev Birgitta Ervik
After sail när vi är ute med båten
Fredagsfikat på jobbet numera Torsdags morgon macka
Släktens Tårtkalas

Chipsskålen

Personer som man känner min inte är ens närmaste vänner. Min mamma
2016-04-26, skrev Linda W Dahlberg
Min syster, min svärmor och svärfar, min älsta dotter! Middagar som jag styr upp hemma hos oss. Inför stora fester med nya
människor. Bufféer. Bilen, min brottsplats no1. Flygresor.
2016-03-25, skrev Carina Eriksson
Personer: Svägerskan som tar en massa energi av mig, pappa som tar så extremt illa upp och personligt när jag tackar nej till saker han vill att jag ska äta, hundägare som ska kallprata när jag träffar på dem (jag brukar ta omvägar, lite diskret..), i övrigt personer som bara babblar på och stör när jag behöver egentid. Personer som bjuder och vill att jag ska smaka eller äta eller har extremt bestämda åsikter som inte överensstämmer med mina angående mat. Få besök och känslan då att jag måste bjuda på något och sedan har saker över här hemma... Min sambo kan trigga mig eftersom han har triggerprodukter hemma och jag måste hjälpa till att handla, laga mat, öppna och leta förpackningar, hälla upp osv.

Platser: Bo borta, vara på kurs eller liknande, hotell, sjukhus, affären, bio, hos mamma och pappa som har godsaker överallt, restauranger äta ute, caféer. Resor: bil, tåg, buss, bensinstationer

Saker: Sömnbrist, högtider, födelsedagar, personalmöten som alltid inkluderar fika. Känslopåslag: konflikter, gräl, ilska, stress, frustration, oro. HALT(S). Att jag jobbar när jag är ledig. Säger ja till andra, men nej till mig själv. Vill inte vara besvärlig och krånglig. Efter anspänning eller prestation och vill slappna av. Då jag har för mycket intryck runtomkring mig, mycket ljud, mycket folk, stressig och rörig miljö. Då jag är tvungen att umgås och vara social. Att vara fysiskt eller känslomässigt ensam. Dofter, ljud, se och höra andra som äter. Dålig planering - tänka att det löser sig ändå.
2016-03-16, skrev Cecilia Lindhoff
Personer Mamma, mina syskon, sällskap med främmande personer
Platser Sängen, köket, konditori, restaurang
Saker Cashewnötspåsar, öppna snackspåsar, välvilliga gourmetmänniskor, överväldigande hungersituation i snabbmatsträsk , överväldigande trötthet, överväldigande smärta, vid insomningsproblem,
2016-03-16, skrev Anki Larsson
Konditorier såsom Delselius, Vetekatten, Sturekatten, Princess
Bilstopp på väg till ed, Diners o grön ko
Restaurangbesök med vänner som vill ha t ex ett glas champagne innan maten, o vin o dessert
Fika o bio som en mysig aktivitet på helgen
Middag hos vänner
Middag för barn med respektive o vänner här hemma
Fira något såsom ett stort uppdrag
Passa på för att de har Sveriges godast morotskaka i Värmlandsbro och vi åker ju bara förbi där en gång till...stor risk! Har en tanke om att "ta farväl"
2016-03-15, skrev Monica Petersson
Platser: Hemma när jag inte har något inbokat eller känner mig rastlös. Att gå på stan och äta medan jag shoppar i farten. Att äta bufféer, särskilt julbord som bara är förknippat med överätning och ont i magen av all blandning. Bufféer i allmänhet, men många olika val. När portionerna är så stora att en byggarbetare skulle stå sig -har svårt om jag är i sjukdomen att lämna mat på tallriken. Saker: När jag planerar att gå in i en ny diet, ny matplan, nytt sätt att äta då måste jag ju passa på innan svältdagarna kommer och det kan kicka igång hetsätning. Varje nytt projekt som jag startar är en risk då jag tänker: imorgon, då börjar jag. En annan risk är när jag varit iväg och rest, eller varit på något retreat etc. och haft det jättebra och det har hänt jättemycket saker. Men så kommer jag hem och då känns det för bra och i brytningen att komma in i vardagen igen kan det vara vanskligt.
2016-03-15, skrev Linda Hedman
-En av mina värsta risksituationer är när jag är trött, speciellt på eftermiddagarna efter jobbet. Planerade mellanmål slutar allt för ofta med att jag äter för mycket.
- När jag lagar mat hemma hos mina föräldrar och ingen annan är i köket, t.ex har mamma gått ut med hunden. Då börjar jag lätt smygäta av sådant som inte finns hemma hos mig, som t.ex nötter, ost, mörk choklad m.m.
- Överlag när jag befinner mig ensam med en buffé eller matrester så händer det lätt att jag plockar in något i munnen utan att riktigt tänka efter.
-Att bjuda hem gäster, att tillreda mat och fika är en risksituation men också om det blir mat och kakor över.
2016-03-15, skrev Maria Lundquist
Att ta med IPad in i sängen. Blir lätt att jag tittar på nåt program på svtplay eller lägger patiens så att klockan går och det blir för lite sömn och nästa dag blir en trött dag med sockersug.
2016-03-15, skrev Maria Lundquist
Långresor i bilen (även halvlånga). Vill alltid ha godispåse, stanna och köpa kaffe och choklad ellr wienerbröd.
Långresor i bilen och stanna på macken. Där har dom så god kokt korv med bröd och Jonnys senap.
Ica Maxi, efter kassorna går man förbi stället där dom säljer korv o Cola för 10 kr. Där finns också princesabakelser.
Biobesök kan kännas väldigt trista utan popcorn och godis.
2016-03-15, skrev Helena Thambert
Största risken för att ta återfall är när jag träffar min gamla mamma och speciellt efteråt. Varit så sen barnsben
Nummer två är när jag stannar vid en mack för att tanka = in och köpa nygräddad bulle, kaffelatte och chokladkaka eller annat godis
Jag brukar nästan dagligen slinka in på något café och fika med bulle, speciellt här i Sjöstan med Sveriges godaste kanelbullar och havrebollar.
När jag Kör bil ska jag alltid tugga på något sött.
Ute på promenad planerar jag alltid var närmsta fik finns, annars tråkigt att promenera
Handla mat när jag är hungrig?
Trött och stressad och inte planerat något mellanmål.
Doften av nybakat bröd exempelvis i min trappuppgång
Tittar på TV
Påsk och jul???
Lagar mat och är hungrig, det börjar med en slick på sleven....
Inte planerat vad jag ska äta. ALLTID ha mellanmål med mig.
IKEA triggar igång mig som 17. Deras fik...
2016-03-15, skrev Cecilia Lindhoff
2016-03-15, skrev Anna-Maria Wikman
Personer: 1. Helt klart min familj alltså mina föräldrar samt min syster och hennes familj. Vi firar allt i mat och det ska gärna vara mycket, dyrt och lagat/hembakat. Jag äter då mycket medans vi umgås men även efter att vi träffats. Kan ibland/ofta känna mig mindre duktig när jag är med dem och då tror jag att jag dövar det med maten.
2. Eric och Johanna med familj. När vi ses så handlar det alltid om mat. Vad ska vi äta, vart ska vi äta. Men då blir det oftast skräp mat istället.
3. Min kompis Sam. Vi ses ofta och fikar. Går långpromenader sen stannar vi på ett fik.
4. Hos svärmor. 🙂 hon är en riktig gottegris och vill gärna att man ska fika ihop när vi ses.
Platser: 1. Framför TVn 2. Sängen 3. 4.Bilen 5 Macken 6. Mina arbetsplatser 7. På väg hem från mina arbetsplatser 8 Pressbyron7 7/11 9. i Kungsör 10. Hos släkten i Kroatien 11 Hos släkten i Italien 12 På kalas 13 På middagar hos vänner 14 Äta ute 15 Luncher ute 16 Olika fik/bagerier 17 i mataffären 18 fester 19 gallerior
Saker: 1 bakböcker 2 bakgrejer 3 Slickepott
2016-02-19, skrev Sonja di Gleria
Att vara ensam i ett kök med en massa smaskiga rester att plocka undan.
När man är med människor och det bjuds någonting, ibland är det jobbigt att vara den som tackar nej.
Trötthet får mig att vilja äta, och hopplöshet.
Att känna mig tjock, uppstoppad får mig att känna att det ändå inte är någon idé, jag kan äta upp resten av det som finns.
När det kommer nya smakkombinationer av godis och glass.
När det blir för mycket känslor som jag inte vet hur jag ska handskas med, vare sig det är positiva eller negativa känslor.
2016-02-19, skrev Madelaine Erixon
Platser
Sängen, soffan, stranden, bion, affären.
Hemma hos kompisar, hemma ihop med familjen - det ska alltid ätas!!!!!!

Saker - ensamhet, känslor som värdelöshet, arg, ledsen, irriterad, högtider.
Triggermat som står framme/i skåpen och lurar på mig.
2016-02-19, skrev Louise Runnemark
Platser- i bilen, i soffan framför TV:n, i affären, när andra fikar och jag känner att jag måste ta. Med en av mina vänner som triggar mig. Att gå på stan själv. Igentligen är jag själv den största faran.

Saker - när jag är ensam (känner mig ensam), förvirrad, frustrerad , arg, ledsen, glad igentligen vid alla känslor.
2016-02-19, skrev Gerd Sjökvist
Att åka långt i bilen. Åka inom bensinmack eller affär och vara vrål hungrig.
Besöka vänner som inte förstår eller inte vill förstå. Som hela tiden säger: "Bara denna ena gången, det kan väl inte skada.
Du är inte så ofta hos mig och jag har köpt det just för att du skulle komma osv"
Att äta ute
Grillning och potatis sallad på sommaren
Glass baren på sjukhuset 🙂
Bli bortbjuden
Långa resor med buss eller tåg.
2016-02-19, skrev Jannica Skyving
Jag har nu kommit på att den största risksituationen för mig är den "ovissa" den överraskande och ofta ledsamma, irriterande, förargande eller snopna situationen. Det märkte jag nu igen...

Jag är just nu 'livrädd' för riktigt. Jag har haft bröstcancer för 9 år sedan. Min mamma hade bröstcancer och fått tillbaka sin cancer efter just 8-9 år. Hon dog i maj 67 år. Nu har jag hittat en ny knöl i bröstet (det bröstet som är kvar) och knölen växer istället för går bort av sig själv, inte bra. Jag har en tid hos cancerläkaren 3 mars och tills dess går livet upp och ner. Ingen bra sak på sin 50-årsdag direkt! Känner mig arg och ledsen och behövde verkligen skriva av mig lite. Jag vill inte berätta för någon och förstöra min fest så jag 'pratar lite' här istället. Tack för det! Nu ska jag samla ihop mig, INTE ge den eventuella cancern socker (mer än det vin jag faktiskt tänker dricka) och jag ska ha en KUL kväll!

Är det sockerskiten som håller på att ta mitt liv?!

Tack för att ni finns!
2016-02-18, skrev Susanne Bengtsson
Mina största risksituationer är när jag är stressad trött osv och blir hungrig. Så egentligen behöver jag bara göra en enda sak för att inte falla. Se till att vara mätt alltid. Alltid ha reservmat i kylväska med. Det är inte så himla svårt. Efter operationen hade jag det jämt i ett helt år. Varför sluta med det!? Nä, fram med kylväska och kylklampar och förbereda!
2016-02-18, skrev Angela Lagerkvist
Personer:
Mamma- Fika fika,kakor bullar gott, gott, gott
Väninnor- Fika, äta gott tillsammans, alltid!
Släkt- Födelsedagar och andra kalas och bjudningar
Barnbarnen- JAG måste ju bjuda på något gott-"är man inte en bullmormor då är man ingen riktig mormor"

Platser: Hemma framför tv:n,fredag och lördagsmys, Bilen, vid datorn, tiden mellan affären och hemmet,

Saker: Mörkret, inför JULEN under JULEN efter JULEN kommer sorgen att allt roligt och gott är slut! Men då kommer SEMLETIDEN!! Påsken och alla goda PÅSKÄGG! Sommaren då MÅSTE man ju ha glass hela tiden "Det hör ju bara till"
i alla situationer och stunder.
Sovit lite-trött, stressad- inte ätit, Konflikter! Efter stunder jag sjungt/framträtt! Tråkiga käslor, tråkig dag.
2016-02-17, skrev Camilla Grahn
Personer:
Pappa, njutning, äta gott och äta som om det var sista gången
Syster- godis och tv tillsammans, mys
Andra som bjuder

Platser:
Tv-soffan, café, mataffären, gofika på jobbet, hos andra som har saker framme,

Saker: tv-tittande, trött, hungrig, stressad, kritik, konflikter, falska känslor, om jag skulle vara utelämnad till andras matlagning, bo borta, kurs...
2016-02-16, skrev Jannica Skyving
Platser - i mitt kök, hos pappa (alltid godis i skåpen och i skålar framme), i affären, på mitt tillfälliga jobb där det alltid finns en massa kakor, på bensinstationen när jag tankar, när jag är bortbjuden.

Saker - när jag hamnar i situationer då min matplanering inte håller tex på jobbet som idag när kunderna larmade hela tiden och lunchen blev 2 timmar senare än vanligt. Jag var på en husvisning (bokad) fick en goodiebag med prospekt och med godis i (!!! ) Jag får choklad eller annat godis av gäster mm. Frustration i ett förhållande med pojkvän framförallt. Jag kan hoppas få oxytocin påfyllt av honom men får det inte då är det en stor risksituation för mig. Detta kan uppstå även i relation med vänner, kollegor eller andra myndighetspersoner där jag tror mig kunna få ngn bekräftelse som uteblir.
När jag pluggar eller försöker lära mig något och det inte går bra.
När jag är trött.
När jag är ledsen.
När jag är nervös.
När jag är glad.
Känslor helt enkelt...

Personer - min ena son som alltid ska göra precis tvärtemot vad jag säger även om det är något bra för honom eller en kommentar om något helt annat utanför hans värld, jag duger aldrig för honom.

Kommer nog mera...
2016-01-12, skrev Åsa Hedlund
Stress, kortisolutsöndring. Hunger. Eftermiddagen i bilen på väg hem efter jobbet. TV soffan. Resor. Känslopåslag gärna mindre angenäma känslor.
2016-01-10, skrev Kim Lundqvist
Vet att jag redan skrivit jobbet men inser idag att det är min absolut största risksituation. Jag omges av allt i förbjuden väg där, det är värst på helgerna för då är det SÅ goda efterrätter och fikabröd som finns i min närhet. Idag föll jag för frestelsen, känns så otroligt jobbigt och det fanns ingen chans att ringa ut till någon så jag gjorde det näst bästa och skickade sms, fick snabbt svar och genst kändes det bättre. Det här är ett av dom viktigaste sakerna jag måste jobba på.
2016-01-08, skrev Kim Lundqvist
Personer - Svärmor, Sandra en barndomsvän som alltid ska/måste bjuda på något till kaffe

Platser - Jobbet, när jag är i stan och shoppar, bilen, soffan, sängen, på resande fot

Saker - tv, dator
2016-01-08, skrev Annika Marklund
Kompletterar min lista lite....

Övrigt (saker)
All slags stress vilket jag upplever ofta då jag är extremt stresskänslig (är utbränd)
Ofrivillig ensamhet (När jag är ensam hemma under några dagar om min man är borta på jobb exempelvis)

2016-01-08, skrev Mia Sjoqvist
Personer:
-Min syster o min mamma, särskilt i kombination! -Annki. -Vänner/bekanta från förr i tiden.
Platser:
-Hemorten Vmo m omnejd. -Hemma-hemma o hos syrran. -På kontoret. -På restauranger o matställen förstås.
(Förr bilen o tv-soffan, men det har jag kommit över!)
Saker:
-En stund för mig själv, när jag blir ensam (särskilt oväntat), då ska jag "passa på" att...?
-"På väg hem" (fr jobbet tex), passerar gamla köpställen.
-Stora fester m mkt folk jag inte känner. Vill fly undan, slappna av...
-Stress på alla sätt; otillräcklighet/för mkt att göra, gå på stan, för många människor, många intryck, hög volym... allt sånt tröttar ut mig.
-Obeslutsamhet, oplanering, när jag inte vet vad som ska hända eller vad som gäller.
-Resor: svårt att planera, massor av intryck och triggers...
-Känslor av underlägsenhet, när jag hamnar i grupper el situationer där jag känner mig liten o obekväm.
2016-01-08, skrev Mia Sjoqvist
Personer:
-Min syster
2016-01-08, skrev Mia Sjoqvist
Personer:
-Min syster
2016-01-07, skrev Annika Marklund
Personer:
Svärmor, helt klart, två av mina bröder, okända eller ytliga bekanta som jag ofrivilligt tvingas umgås med.

Platser:
Nya platser där jag inte hunnit acklimatisera mig kan jag tycka är ganska jobbigt,

Saker: hmm....svårt att svara på....datorn och paddan till viss del.
2016-01-06, skrev Victoria Ellerstad
Framför tv'n, spelar ingen roll vart, vad jag tittar på eller vad jag äter, det sitter så rotat. TV i soffan, tv i sängen. Här måste jag hitta ett sätt att vänja mig av. Associera tv med något annat eller helt enkelt sluta titta på tv. Har dragt ned enormt mycket på mitt tv-tittande så det har blivit bättre. Men jag är inte helt fri från det.

Personer har tidigare varit min mamma, pappa och syster och min mans mamma och pappa, men nu har jag hittat sätt att hantera det på.

Saker skulle kunna vara datorn eller mobilen då de till viss del ersätter tv numera.

När vi reser tänker jag bara på vad vi ska äta, när vi får äta, vart vi ska äta osv...
2016-01-06, skrev Elisabeth S Edlund
FLER:
PLATSER: Gotlandsfärjan, där har jag ätit mig igenom 3,5 timme
2016-01-06, skrev Elisabeth S Edlund
FLER:
SAKER:
- När mina måltidstider blir störda. Massagetid mitt i lunchen...
- när jag beställt mat i förväg efter alla konstens regler när vi ska på restaurang/ fest / seminarium eller nåt annat och så blir det fel. Då surnar jag rejält, löser det men går hem och tröstäter.
2016-01-05, skrev Emma Berg
Personer - faktiskt inga speciella men rent generellt undviker jag gärna folk som äter/dricker väldigt onyttigt (särskilt om det är sådant som jag triggar på). Stressiga, stirriga, röriga personer undviker jag också helst.

Platser - bilen (särskilt långresor, eller sträckan från närmsta stora affär och vidare hem till mig), altanen sommartid, framför datorn i köket, vissa affärer (tex. Rusta och andra ställen som inte är mataffärer men ändå säljer godis), cafeér, på flygplatser och flygplan.

Saker: under högtider (speciellt jul/nyår och påsk), under resor, tilltuggs-sug när jag dricker kaffe eller the, buffeér, efter en anspänning/utmaning, stark trötthet/utmattning (eller ökad sårbarhet av andra orsaker), att ha rester kvar hemma efter en bjudning, bli bjuden på mat/fika hemma hos ngn.
2016-01-05, skrev Christina Alme
Platser: jobbet, vissa gator/platser i stan (som är förknippde med socker och ätande), cafeer, tv-soffan, bio och teater, besök hos mamma eller syster, vissa människor, flygplan, flygplats, tåg, blibliotek
Saker: mitt gröna kontokort, ica-kortet, bakskålar och bakredskap, cellofanpapper, internet, tv, kylskåpet
Personer: vissa kompisar, viss släkt, (även sockerkockar och konditorer man ser på tv eller i reklam, om det räknas)
2016-01-05, skrev Åsa Eibladh
PERSONER
- min man som tycker om att ha choklad hemma i tid och otid. Jag hittar hans choklad, han luktar choklad, smakar choklad!
Han är väldigt förstående och villig att hjälpa mig när vi pratar om det i lugn och ro men i "skarpt läge" (om jag har sprungit på hans choklad eller om han bara har lämnat den framme) och jag påpekar/påminner så kan ha sucka högt och då går min röda hund i taket!
Vet inte hur många ggr jag har ätit chokladen "för att"...
-mina barn som jag försöker ge bättre alternativ (ist för godis, chips, läsk). Deras alternativ är bättre för dem men inte ok för mig.
"Känns nyttiga", lätt att Smaka lite...
- min svägerska 🙂 som jag har gjort större delen av mitt tillfrisknande tillsammans med. Jag VET att vi inte är identiska och har olika tolerans för kh men om jag ser henne äta något som är ok för henne så tänker min röda hund att "då kan jag också!!"
Nu har jag äntligen förstått detta men behöver vara förberedd även inför dessa situationer!
- mina föräldrar (mamma) som gör alternativt godis/efterrätter till oss som är toppen för familjen men för söta för mig!
- vänner som "förstår" min sockerfrihet och vill göra sig till och fixa efterrätt till mig. Jättegulligt men det har alltid slutat fel..
Och jag lägger mig alltid i /gör min egen efterrätt nu för tiden eller avstår.
- samma som Elisabeth skrev - känslan av att försvara mitt sätt att leva inför dem som är mycket smalare än mig. Försöker verkligen att inte fokusera på vikten utan min helhetshälsa men det är svårt när man alltid är "störst"...
Kan projicera denna känsla på mina barn - inte bra! 🙁
- folk som vägrar förstå/provocerar. Kan leda till att jag äter hemma, inte med dem!


SAKER
-tidningar/böcker. Om det står att "bananer är bra för att kroppen behöver kalium" så blir det autopilot i huvudet.
Eller "en bit mörk choklad" eller "lite nötter till mellanmål/innan träning" osv...
- vissa tekoppar som nästan kräver något tilltugg (nötter/russin el choklad).
Har en kopp som jag aldrig har/kommer äta tillsammans med, vid akuta behov 🙂
- efter träning och dusch så kan jag känna mig som en som kan äta lite nötter eller bara en bit choklad...


PLATSER
- bilen (på resa!) jag gillar inte att åka långt och hela familjen har autopilot på att det ska småätas - frukt, nötter och mörk choklad...
- flygplan/flygplats. Starkt förknippat med choklad. Svårt/jobbigt att ta med alternativ till mig. Det är som att jag glömmer att packa villigheten...
- på semestern. Kan inte göra min "äggis" i andras hem, med andras saker. Mår illa (har svårt för frukost ö h t) och försöker hitta andra alternativ. Blir lätt smygande övergång till saker jag inte ska äta...
I sommar tar jag med min egen mixerstav mm!
- på semestern när familjen äter glass/efterrätter då vill jag faktiskt också ha något!!! Iallafall frukt kan jag väl få unna mig eller smaka pyttelite på den fantastiska italienska glassen....
- på jobbet, på eftermiddagen, trött och ofta omotiverad då de sista 2-3 timmarna kan kännas längre än de redan avverkade 6-7...
Då måste jag ju få ta en liten fruktbit (eller flera) för energin, när de andra äter mackor...
- på sommaren när det köps jordgubbar var och varannan dag!
- på julen (när jag inte går intensivkurs) och det lurar nötter, russin och choklad runt hörnet
- sommarpicknick med plockmat och avslutande frukt o bär/bakat
- i TVsoffan (när jag är ensam) starkt förknippat med avkoppling och total livsnjutning!
2016-01-04, skrev Claudia Larsson
Platser
Soffan hemma när tv är på
Cafeer
Firande på jobbet med tårta

Saker
När jag åker tåg längre resor
Frukost buffeer eller buffe över huvudtaget
Mysiga middagar/fika med familj eller vänner
After work
Hemma ensam på kvällen

Personer
Föräldrar
Hos mina vänninor eller när jag är borta hemma hos någon, som om jag är rädd att jag inte ska få mat tillräckligt så blir jag ofta väldigt hungrig eller sugen helatiden
2016-01-04, skrev Elisabeth S Edlund
PERSONER
- Att träffa / prata med väninnor som gått över till Raw Food och som mår så HIMLA BRA. De får mig att börja tvivla på att jag är på rätt spår.
- Just nu är det en I-Trim explosion bland våra bekanta. Alla dricker soppor och har PT och går ner MASSOR. Då börjar genast röda hund gläfsa; det verkar gå bra för dem, hur går det för dig tycker du? Och där sitter jag tjockare för varje gång vi träffas, vidhåller att mitt sätt funkar! Hmmm…
- Att träffa / prata med min lillebror som är alkoholist. Han trycker på alla min knappar…Jag blir frustrerad, besviken, ledsen osv…
- få besök av dottern med de små barnbarnen. Det blir rörigt, högljutt, oorganiserat och extremt tröttande. Dessutom kommer det in triggermat i mina skåp. Och det blir mycket som inte äts upp och jag som inte kan kasta…

PLATSER
- Vissa affärer förknippade med hamstring av drogmat. Får sug/ tankar bara genom att åka utanför ÖB tex. Att gå in där är definitivt en risk.
- Macken, där har jag panikätit så många gånger. Bara skräp...
- I bilen. Jag har ätit nonstop i bilen, helst nåt som tar tid som chips. Och jag har otroligt svårt att inte göra det nu .

”SAKER”
- Skålar som står framme med otillåtet / tillåtet, bara att stoppa ner handen när man går förbi, utan att jag haft sug eller tänkt äta.
- Fester/ tillställningar där kvällens sysselsättning är att dricka alkohol och äta snacks men jag dricker LOKA. Efter många timmar är jag sååå uttråkad och vill bara äta nåt. Jordnötter kan jag få för mig är ok då.
-att ha fest /middag el dyl hemma och det blir rester som jag inte kan kasta…
- Extrapriser! Min snålhet bedrar ibland visheten…Om det är ett klipp måste jag ju köpa det trots att jag inte borde ha produkten i mitt hem. Jag tänker att det är till mannen eller om vi får gäster.
- När min man lämnar huset och i samma ögonblick som ytterdörren slår igen öppnar jag kylskåpsdörren. ”ÄNTLIGEN är det du o jag maten”
-jag har med mig matlåda till stan och helt plötsligt är alla ställen där jag brukar kunna äta upptagna / stängda. Där står jag med min djupfrysta matlåda…eller om jag glömt min matlåda hemma…då måste jag ha en plan B annars spårar det ur.
-och till sist min värsta: Efter att ha klarat av nåt där jag varit ”duktig” men inte som belöning utan mer som ”nu har jag hållit mig länge nog” Jag missbrukar ALDRIG när andra är med, men efteråt.
Plats: i bilen, på café, framför TV:n, i sängen.
Situation: Bjudningar/fester, personliga högtider, jul, påsk, midsommar, resor, restaurangbesök, att vara ensam, handla i butiker, vara på kurs, ha tråkigt, baka.
Min mans chipsätande vid TV:n triggar mig, och besvikelsen/ilskan att han gör det trots mitt problem kan också trigga mig.
Händelser som utlöser känsloreaktioner kan trigga mig såsom självömkan, ilska, ledsen, glädje/lycka, oro, känna mig övergiven, ha tråkigt. Att få en chock likaså.
Jag kommer inte på några personer som trigger mig nu längre när inte mamma finns.
2015-11-24, skrev Sofie Karlsson
Platser: Hemma på helger, jobbet, bio, i bilen, bussen eller flyget, långresor.
Restauranger, hos vissa vänner som har mycket gott i skåpen

En risksituationer för mej är när man i sällskap sitter och pratar mat och godsaker
Behöver inte alls vara sugen, men att prata om hur gott något är får hjärnan att sätta i
gång något
Stress, tristess, synintryck, dofter,sorg, menstruation

2015-11-24, skrev Marina Karppinen
Fika hemma hos någon, middagar hemifrån, bio, affären och på fest.
Jag är inte hemifrån så ofta så jag har nog inte upptäckt alla mina risksituationer.
2015-11-23, skrev Linda Berg
Platser: Uteställen, caféer, gallerior, jobbet, hemma i soffan, tunnelbanan, bussar. En stor trigger är vägen hem från jobbet, har alltid handlat godis då och upplever ofta att det är rent omöjligt ta mig hem utan att passera en affär.

Personer: min mamma, en kompis Maria som alltid tjatar på att jag ska gå och ut äta och dricka varje helg, den killen jag är kär i för tillfället, folk som får mig att må dåligt, chefen.

Känslor: ensamhet, trötthet, stress, avvisad, dumförklarad, perfektionism, lathet, konflikter, andras tankar om mig, glad, ledsen, arg.

Tillstånd: sjukdom som till exempel förkylning, sömnbrist, smärta, hunger

Beteenden: Gör regler - bryter regler, isolering, spenderar för mycket tid på internet, behagar andra, har för höga förväntningar på mig själv, överanalyserar.

Sötsaker: chokladbollar, geisha, lösgodis, coca-cola, mjölkchoklad, trocadero, portello, gelehallon, center, snickers, kladdkaka.

Mat: Juice, pommes frites, tacos, grillkrydda, färdiggrillad kyckling, färdiga sallader, skrovmål, pizza.
2015-11-23, skrev Maria Hagberg
och trötthet :).
2015-11-23, skrev Maria Hagberg
Kom på en sak till som är en risk för mig: Stress.
2015-11-23, skrev Sofia Åberg
Jag glömde äta med händerna, plockmat, bufféer .
2015-11-23, skrev Sofia Åberg
Mina risksituationer är många!
När vi ska bort till folk, äter hos andra. När hela familjen ska äta ute, Leo är väldigt begränsad i vart han kan äta så då anpassar jag mig efter honom.
När man går till fik, går på fest då jag vill unna mig alkohol som då leder till ätande.
Fredagsmys! Lördagsmys! Ja allt mys i soffan.
Soffan säger till mig" kom och ät hos mig"
Och när de blir kväll i kombination med soffa så vill jag äta.
Högtider, jul, påsk, midsommar, födelsedagar.
Söndagar är en ätar dag då börjar redan på morgonen för då är de ju sista dagen jag ska äta så då ska jag unna mig ordentligt för i morgon är de måndag och då kommer jag att sluta.
När jag är i affären och handlar, speciellt om barna är med.
När jag plockar med barns Leo, sök inte på godis! På helgen.
När jag gör pannkakor.
Om jag inte fixar matlåda, inte gör matplan. Om jag gjort matplan men håller mig inte till den utan byter måltid.
Ha Leo, sök inte på godis!, kakor, glass mm hemma.
Bakar med barnen.
När jag låter mig lyssna, klämma och känna, lukta på de som har med socker att göra.
Rösten säger att jag kan smaka.
Gå på bio.
När jag skjuter på saker.
Utflykter.
Resa, åker bort tex Liseberg en helg.
Stressad.
2015-11-23, skrev Maria Hagberg
Personer - Människor som får mig att känna mig granskad och obekväm. Under väldigt många år kände jag så med mina föräldrar. Mamma kunde anmärka på saker jag gjorde och sa. Det kändes som hon granskade mig från topp till tå. Jag och min förra man sade att man fick "onda ögat". Halvt på skämt, halvt på allvar. Pappa har alltid varit väldigt lynnig och kan vara ganska hånfull och otrevlig. Allt detta har gjort att jag ofta har börjat äta för mycket när jag kommit hem till mina föräldrar. Jag känner mig stressad och spänd. Idag bryr jag mig inte lika mycket. Jag har jobbat en hel del med mig själv och insett att de kanske inte alltid har mått så bra heller. Samma har det varit i en del relationer med män. Min förra man t.ex. klagade ofta på mig och fick mig att känna mig dålig.

Platser - Soffan framför allt, men även bio, självklart fik och konditorier, fester (särskilt om det är alkohol inblandat). Jag har ätit i princip överallt där ingen har sett mig. Åt alltid godis i bilen på vägen från affären förut, men det var länge sedan jag gjorde det så jag känner inte att jag har den kopplingen längre.

Saker - Bufféer, plockmat/snacks i skålar, för mycket alkohol, andra som äter godis, snacks, fika, skräpmat.
2015-10-23, skrev Fia Westberg
När jag är stressad och trött då är en stor risksituation. När jag går ut med mina kursare och inte har någon med mig som vet om mitt beroende. När jag har varit hemma en hel dag. När jag tittar på tv, film flera timmar så brukar suget komma. När jag inte använder mig av mina friskfaktorer och gör vissa val som jag vet kan påverka mitt sug så kan det slå över. Gå ut och käka på restaurang utan att de som jag äter med vet om mitt beroende och utan att vara förbered. När jag känner mig tjock så kommer suget. När jag är hemma hos min pappa vill jag alltid äta. Det är där min sjukdom först började utvecklas, det var där jag tröstade mig själv med mat. Julafton. Lukten av godis, pizza, nybakade bullar och flera andra dofter. När jag tycker saker blir för stora, när jag inte har kontrollen över saker och ting så vill jag gärna dämpa den oron med mat.
2015-10-22, skrev Lotta Lundberg
Nu har jag tänkt lite till och inser att jag visst har risksit?. Saker som när jag är i obalans kan få mig att trilla över. Mina systrar är en sådan, de får mig alltid att tvivla på migsjälv, vissa vänner, jobbiga möten som hos dr. Stress och press är en stor en! Gräl. Och sjukdom. Och då, igen framför allt vägen hem från olika saker när jag blir själv.
Jag kommer nog få jobba en hel del med denna, svårare än jag först tänkte....
2015-10-22, skrev Karin Jansson
Kom på en till, att vara ensam hemma längre perioder. Särskilt om sambon åker bort.
2015-10-22, skrev Karin Jansson
Platser: Bilen, tv-soffan, komma hem till föräldrarna, vara hemma hos min kollega V, gå in på ett konditori/bageri, bio, tåg/buss

Personer: Mamma, kollegan V, okända personer som bjuder på fika, svärmor som försöker men inte förstår (bjöd på fläskpannkaka med sylt sist jag hade slutat med socker och mjöl och var vegetarian).

Saker: Stress, sjukdom, synd om, "myskväll", helg, födelsedagar, storhelg, grupptryck, PMS och efter mens, möten med personer som inte får mig att må riktigt bra, skam
2015-10-22, skrev Nea Ringdahl
Min mamma är en rikspressen. Det är mycket stress för mig att åka till henne och bo hos henne.
Lukt av pizza och nybakat är en väldig riskspekulation för mig.
Jag har några andra personer som är "trigger personer". Vi har haft ätstörning som en gemensam drog och dom personerna undviker jag nu. Köra/Åka bil och att vara på landet är riskfaktorer för mig. Att gå på bio oxå. Jag kommer nog på fler o återkommer med dom då.

KRAM
2015-10-21, skrev Evelina Snäll
Vet inte så mycket om mina riskfaktorer. Har mest problem då jag blir ensam, tex efter jobbet, efter att jag umgåtts med någon. Eller när jag är ensam, tex på helger. Är jobbigt då folk tjatar om att jag ska äta mer eller vill att jag ska äta fika. Jag tycker inte om all fika, så är lätt att säga nej, för oftast är det något jag inte tycker om. Är det något jag tycker om så har jag innan bara tagit en eller två då jag blir bjuden. Hemma i min ensamhet äter jag upp allt.

En annan sak som kanske är en risksituation är när personer som ser mig äta sallad tycker att jag ska äta vanlig mat (kolhydrater) eller tycker synd om mig och drar iväg mig till något uteställe eller bjuder mig på grillen. Då visste jag inte om det var jag som hade fel när jag kände att jag inte tål kolhydrater eller om det var de som ville att jag ska äta kolhydrater som hade fel. Jag visste inte om det var röda hund som inte ville ha kolhydrater eller tvärt om. Nu skulle en sådan situation vara lättare, för att jag vet att min känsla var/är rätt.

En annan riskfaktor är att jag tycker det är skamligt att äta mat utan kolhydrater, så vill gärna smyga med det. Men är nog för att omgivningen inte kan acceptera att jag inte äter som de.

En annan är den där hungern jag känner som kommer av att jag ätit. Det är den största riskfaktorn. Är den som gör att jag ibland inte äter, för att jag bara blir hungrig då.

Har upptäckt att jag äter på stress också.
2015-10-21, skrev Hanna Olofsson
När jag varit magsjuk
Högtider
Alla "sammankomster" som involverar att man ska äta
När jag är på resande fot
När jag inte har något att göra
Känslan av "tomhet/ensamhet" som kan uppstå vid alla möjliga situationer (stress, ensam, besviken, ledsen, nervositet/orolig, känslan av att inte duga/vara tillräcklig, trötthet, dålig dag etc.) = typ alla negativa känslor.
2015-10-21, skrev Annika Pettersson
Mina riskfaktorer är:

Högtider
Kalas och andra bjudningar
Resor
Lunch/fika på stan
När jag är stressad
När jag blir besviken, ledsen, orolig osv
När jag är uttråkad
På helgerna
När jag eller barnen är sjuka
När jag är trött
När jag är hungrig och handlar
Biobesök
2015-10-21, skrev Lill Eriksson
Jag äter också så fort jag är stressad, mår dåligt, känner mig ensam , har långtråkigt mm mm, alla dessa sinnesstämningar får mig verkligen att vilja äta, för att på nåt sätt fylla ett tomrum.
Risksituationer är:
Högtider, främst jul
Semester, ( bortrest överhuvudtaget )
Kalas, fika, middagar hos andra etc
Under semestern på sommaren, bara för att jag är ledig... Och under jullovet
I bilen, på bussen, på tåget
För att fira något
När något hänt och det är lite synd om mig
När jag är sjuk, speciellt efter magsjuka
På helgen, främst lördagen
När det är dåligt väder och jag inte kan gå ut...
mm mm mm

Personer:
Främst min mormor, det var hos henne jag åt som mest när jag var yngre....
2015-10-21, skrev Lotta Lundberg
Riskfaktorer;
För mig så är inte riskfaktorer så mycket kopplat till yttre saker såsom till mig själv. Klart att vissa personer kan få mig att vilja äta mer men det är inte varje gång och ligger ju inte hos dem. Det har mer med min balans att göra, dvs vart jag är i ork, humör mm. Jag tycker jag är i riskzon jämnt. Så fort jag blir stressad, orolig eller trött så vill jag äta. Eller om jag är glad. Jag vill äta jämnt. Och då spelar det ingen roll vart jag är eller med vilka. Jag hetsäter/drogar aldrig med andra. Så största riskzonen för mig är vägen hem. Eller om jag varit för mycket ensam och har tråkigt. Då kan jag nästan bli letargisk och bara vilja äta. För att fylla tomrummet.
2015-09-15, skrev Olivia Holmén
De flesta vänner jag träffar, träffar jag över lunch eller middag med ett glas vin. Det är ofta restauranger... Ej sallader.
Min arbetsplats är som ett café. Alltid någon som har bakat eller köpt godis.. Farligt!
Jag har även en risk när jag är och handlar. Jag har ALLTID köpt massa onyttigt varje gång jag handlar. Har hänt att jag gått till glassen för att välja en b
2015-09-15, skrev Lena Olofsson
När jag är trött eller stressad.
När jag känner mig säker och tycker att det är lätt kan jag slappna pch och släppa fokus och trilla dit.
På resa
När jag blir bjuden av äldre som bakat och stått i och blir ledsen om jag inte äter.
Jag vill inte vara till besvär, måste lära mig att be om mat som passar mig
Jul och påsk
Sommar med utflykter och fik
Vill inte vara avvikande
2015-09-15, skrev Annika Kolstad
När jag ska gå ut i praktik v 44 är en sån typisk situation som iaf förut hade triggat jävligt mycket stress- och ätbeteende i mig. Vet inte hur kommer att reagera nu, för haft så annorlunda liv så länge nu. Återstår att se och att vara förberedd med planering, matpackar, samtal ifall skulle känna sån akut stress/panik. Återstår att se...

Planering, Tacksamhet och Stolthet

Vi ska fortsätta att planera maten, vara tacksamma och stolta över det vi gör.

Fram till nästa lektion ska du fylla i planeringen, vad du är tacksam och stolt över varje dag på Mina Sidor.

Avgiftningen

Fortsätt med en ny om du känner att det hjälper dig.

Om det vore ditt problem …

Ta en utav risksituationerna och ge problemet till tre personer i din närhet.

Exempel:

Jag skall hälsa på min svärmor och vill inte äta fikabrödet som hon alltid bjuder på. Hur skulle du göra om du hade mitt problem? Skriv ner svaren du får.

Nätverka

Ex. Person nr 1

Om jag hade ditt problem skulle jag se till att äta ordentligt innan, så jag är mätt. Och tacka nej till fikat.

Ex. Person nr 2

Jag hade skyllt på att jag ätit så mycket fika på jobbet i veckan att jag för hälsans skull inte bör äta mer i helgen.

Ex. Person nr 3

Jag hade låtit gubben åka själv, eller tagit med något till henne jag själv tål och kan äta.

Titta på svaren och se om det är något av detta du känner passar bra för dig att använda. Eller blir ditt sätt att agera ett fjärde sätt?

Planera risksituationer

Många situationer som vi har, både speciella som födelsedagar och andra högtider samt vardagssituationer där vi ofta faller, behöver vi planera.

Längst ner på sidan kan du ladda ner ett dokument som du kan använda dig utav när du arbetar med risksituationer.

För varje situation som du känner att det kan bli ett känslomässigt påslag, skriv ut en lapp och följ instruktionerna. Du kommer att använda dig utav ”Om det är ditt problem”. Efteråt utvärderar du hur det gick så kan du ha kvar planeringen som en manual till nästa gång du är i en liknande situation.

Din hjärna spelar dig spratt när du försöker tänka själv. Ring ditt samtal och till flera andra och få hjälp hur du ska hantera en utav dina risksituationer.

Dokument i dagens uppgift

Risksituationer

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

10 – Mental Besatthet

Kram och energi
/Cristina och Jessica

 

]]>
Nystart Uppgift 8 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-8/ Wed, 09 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21362 Andliga principer

culture-as-our-compass-nbcuniversal-execs-reaction-to-the-williams-fiasco-2

Vilken positiv andlig princip valde du att arbeta med och vilken är den negativa motsatsen?

Vad har du för tankar kring hur du ska agera i enlighet med din positiva andliga princip? Dela med gruppen.

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 176 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-11, skrev Eleonor Dalhäll
Tillit. (vet ej negativa motsatsen)
Jag behöver släppa in, våga lite på människor fullt ut. Våga känna tillit till mig själv. När jag känner mig otrygg väljer jag oftast att vandra vidare, nu ska jag stå kvar. Jag ska våga visa mer känslor mot mina nära, öppna upp mina armar (framförallt mot min man, mina barn får all kärlek)
Stanna i nuet och våga känna.
2017-08-10, skrev Carina Nilsson
Öppenhet-Fördömande.
Först när jag funderade över ordet fördömande blev jag rädd för jag tänkte på att jag fördömande mot andra människor och det är inte en del av min personlighet. Men jag är rejält duktig på att fördöma mig själv. Jag behöver arbeta med att se mig själv med mera öppenhet och tillåtande ögon. Lära mig att tycka om mig själv och inte fördöma mig själv. Det här är jättesvårt för mig och jag vet inte riktigt hur jag ska agera i nuläget för att komma förbi dessa tankar. Klappa om mig själv och vara snäll mot mig själv är en start.
2017-08-10, skrev Sophie Aspgren
Uthållighet. Belöningen är resultatet kommer jag tänka
Klokhet agera som om mogen. Finns ju inget alternativ
2017-08-09, skrev Lissandra Rickemark
Jag tänkte oxå att jag skulle bära mitt sinnesrobönsarmband då ordet acceptera finns med däri, som en påminnelse till mig själv. Senare får jag köpa en berlock till mitt vanliga armband eller halsband som jag kan fingra på när jag behöver påminna mig om detta tänkte jag.
2017-08-09, skrev Lissandra Rickemark
acceptans - motstånd. Så fort jag känner att något går emot mig ska jag försöka tänka att antingen agerar du nu eller accepterar det. Det är upp till mig, att gå runt å känna negativa känslor leder ingen vart. Jag vill acceptera både bra och dåliga saker som händer i livet för att kunna känna att jag inte fastnar i tycka-synd-om-mig-träsket och tycker att världen är orättvis. Världen är det den är och genom att ständigt skriva mina tacksamhetslistor och fortsätta som jag och min man gör till å från att säga tre saker vi är tacksamma för och tre gånger när vi var bra idag - varje kväll.
2017-08-09, skrev Maria von Zweigbergk
Acceptans - motstånd
Genom åren har jag inte fullt ut accepterat mitt sockerberoende. Jag känner motstånd.
Acceptans behöver jag arbeta med i olika situationer.
Jag har motstånd att röra mig regelbundet ( jag är en periodare)
Jag har motstånd till allt möjligt såsom fixa i huset, rensa, ringa och svara i telefon, mm.
Jag behöver acceptans för att utveckla mig själv, se utveckling och vara i tillfrisknande.
2017-08-09, skrev Eva Jaktlund
Jag valde sinnesro- otyglad oro. Mitt sinne har dominerats av otyglad oro, otyglade tankar, förlorad impulskontroll det senaste året. Jag är trött och utmattad av att inte tänka färdigt, göra klart. Jag avbryter mig själv hela tiden genom att reagera på impulser som studsar runt i huvudet. Jag anammar Jessikas teknik att tänka "om jag hade sinnesro hur hade jag gjort då?" men även "om jag vill ge någon sinnesro, hur hade jag gjort då" Idag när jag simmade tänkte jag på detta då jag noterade en simmare i banan bredvid mig och jag blev stressad för hon simmade fortare än mig (jag har löjligt lättväckt fåfäng tävlingsinstinkt) Jag tänkte: om jag hade sinnesro då skulle jag fokusera på min egen simning och andning. Det funkade ganska bra, men inte perfekt. Jag hoppas lära mig att inte reagera på impulser, och att det blir lättare för mig att göra en sak i taget.
2017-08-09, skrev Sophie Aspgren
Min andliga princip är gemenskap
Uthållighet och klokhet
2017-08-09, skrev Karolina Ramqvist
Kapitulation - kontroll: Jag upplever att kapitulationsbegreppet är så vackert och löftesrikt men samtidigt abstrakt - och på sätt och vis är även kontrollbegreppet abstrakt men jag VET att mitt kontrollbehov dominerar mig och mitt liv och har gjort det så länge jag kan minnas. Jag är intresserad av det jag hittills känt av kapitulation inför beroendet, insikten om att jag inte klarar det själv och när jag ser tillbaka kan jag se hur mina knogar har vitnat i mina tidigare försök att tillfriskna på egen hand. Jag vill släppa och kapitulera inför allt det jag inte kan kontrollera. Jag vill lära mig skillnaden mellan att kontrollera mig själv och att ta hand om mig själv, skillnaden mellan att vilja vara perfekt (felfri, kontrollerad) och att ta hand om mig själv på det sätt som jag vet att jag behöver.
2017-08-09, skrev Nadja Lindqvist
Jag valde åtagande - otrohet som positiv respektive negativ princip.
Och när jag tänker efter så är det här ett bra val även om jag till en början tyckte det var svårt.
För jag, personligen, har redan jobbat mycket med det andliga och jag tror att jag redan har nära till tilliten, kärleken och sanningen mm, när det gäller livet i stort och i relation med andra människor.
Men om jag ska återkomma till de principer som jag valde så är det så här med mitt eget sockerberoende att jag gjort så många försök att bli frisk på egen hand och ändå trillar dit i återfall, och då tänker jag att det är här otroheten kommer in. Jag har helt enkelt varit otrogen mot mig själv alla dessa gånger som jag tar ett återfall. Och min andliga princip ÅTAGANDE blir nu att det här med mitt tillfrisknande ska bli mitt åtagande och det är slut på otroheten nu.
Sen skulle jag önska att jag kunde dela en bild här med er andra men det tror jag inte går i denna teknik.
Men en sak som slog mig är att jag nyligen delade en bild från en person som kallar sig Villfarelser på facebook, och den bilden kändes så träffande för mig just nu.
Det är en bild med följande budskap.
"Att-göra-lista
-Komma på vart jag är på väg i livet
-Komma på vart livet är på väg med mig
-Köpa mjölk"
2017-08-09, skrev Susanne Galloway
Det blev Sanning-Lögn för min del. Jag ska ställa mig frågan varje gång jag kan vilja dra en "vit lögn". Jag ska ifrågasätta massor av tankar jag har om mig själv, om dom verkligen är sanna. Jag ska utforska händelser i mitt liv där det kanske inte alltid varit sanning och se vad jag kunde ha gjort istället.
Sanning ska var min ledstjärna framöver.
2017-06-25, skrev Tamara Fenjan
Jag valde acceptans -- motstånd.

Jag tror att jag behövde lära mig acceptans långt innan jag kom i kontakt med sockerskolan - det gäller flera aspekter i mitt liv. Den här kursen är en påminnelse och en spark i baken att fortsätta lära mig att acceptera att mitt liv är som det är - att saker händer och att jag är sockerberoende. Jag måste lära mig att släppa taget och sluta göra motstånd.
2017-06-08, skrev Ingela Dawid
Jag försöker agera som om jag faktiskt är disciplinerad vilket
Jag tidigare bara varit det när det gäller att hålla mig till planen för att lyckas få egen tid för godispåsen.
Nu i två hela dagar har jag försökt att göra en sak i taget och inte strula till det för mig.
Checklistan på jobbet känns nu rolig typ;)
2017-06-08, skrev Caroline Zickbauer
Sinnesro/otydlig oro
Jag känner ofta en inre oro och jag behöver jobba mycket med min andliga princip.
Jag behöver planera bättre och ta tag i saker direkt istället för att skjuta fram det och gå och oroa mig för det.
2017-06-08, skrev Erika Järnkvist
Jag valde disciplin som andlig princip. Negativa motsatsen till det är kaos.
Jag tycker att jag har varit disciplinerad, har kunnat göra upp scheman att följa och lagt upp mina dagar "perfekt" osv. Men nu inser jag att disciplin inte är perfektion. Ställer mig frågan, vad är skillnaden? För mina små och stora planer och uträkningar har alltid utmynnat i kaos. Så det jag ägnat mig åt har ju inte varit disciplin iallafall. Jag tror det handlar om att göra en sak i taget för min del. Att inte tro att jag kan göra allt samtidigt. Att ha tillit till att det ordnar sig och att jag inte behöver vara så svart eller vit i mitt tänkande. Istället ta små steg framåt, ta det viktigaste först och ändra beteenden och mitt liv i mindre steg. Inser att disciplin för mig har handlat om att "ta fram piskan" och att vara duktig.
2017-06-08, skrev Pia Lönnroth
Jag valde sinnesro- otydlig oro
Hmmm.. vet inte riktigt vad jag är orolig över faktiskt. Jag ska börja att identifiera oron när den kommer ska jag planera bort den
2017-06-08, skrev Barbro Larsson
Tillit/Skepticism

Jag har idag försökt tänka tillit i alla sammanhang jag varit; att jag ska få en trevlig lunch med mitt ex' bäste vän, att jag skulle få bra mat på sushirestaurangen, att taxin skulle hitta en väg så jag kom i tid till radioinspelningen, att en kvinna jag skulle träffa för första gången och hade lite skeptiska fördomar kring skulle vara trevlig - och det var hon! Vi kom väldigt bra överens. Där ser man, jag ska försöka gå ut i världen i morgon igen och fortsätta känna tillit i mitt varande. Det känns bra, varmt inombords, liksom.
2017-06-07, skrev Anna Bergström
Sammanhållning med sin motsats - enskildhet
Så många gånger som jag valt enskildhet istället för gemenskap och sammanhållning. Jag har placerat mig själv i utanförskap istället för att kliva in i värmen och var en del av.
Jag är på väg att bryta enskildheten. Jag är stolt över att jag startat en "andningsgrupp" på jobbet. Vi träffas 1 gång i veckan och djupandas tillsammans. Det är så fint och det skapar en samhörighet trots att vi inte jobbar i samma företag.
Jag har nu bestämt mig för att bjuda in till en bokcirkel i trädgården i sommar.
2017-06-07, skrev Ingela Dawid
Disciplin motsatsen är Kaos
Känns klockren för mig. Jag har idag verkligen haft det ordet som
Min stöttepelare i mitt arbete som jag ofta känner är kaos som det mesta ifs
Men nu gjorde jag (nästan..) en sak i taget nästan..
Men det är ju dag 1 så det känns jättebra.
Tack för ditt stöd Disciplin 🙂
2017-06-07, skrev Beata Ulfsäter
2017-06-07, skrev Beata Ulfsäter
Min positiva andliga princip är Uthållighet, dess motsats ät Lättja.
Jag vill börja agera som om jag erövrat min Uthållighet i alla sammanhang, med familj vänner, olika sociala situationer.
Vänta på min tur. Låta människor omkring mig få tala till punkt, Jag vill vila mer i mig själv, men inte av lättja.
Jag tänker varje dag ofta ställa mig frågan: Hur kan jag agera som om jag var uthållig.
Att hålla ut i Socker och Gluten friheten.
2017-06-07, skrev Patricia Crone
Andlig princip jag ska jobba med: DISCIPLIN
Negativa motsatsen till disciplin är KAOS.

Jag ska planera min måltider precis som jag har kommit överens med Christina.
Det blir inte lätt men det ska gå en måltid i tagit, med hjälp av min sockersystrar och dem verktyg jag får i kursen.
2017-05-13, skrev Pia Pilerud
Mod- otyglad feghet
Värdighet-kränkande
Sinnesro-ångest

Jag fastade för att tre med valde i första hand mod. Jag behöver mod nu jag jag ska gå av sockret. Mod att göra det trots alla jobbiga konsvekvenser i början.
2017-05-09, skrev Steph Nordin
Den som talade starkast hos mig var kapitulation och vars motsats är kontroll.
För mig handlar det mycket om att höra mig själv säga ordet, både i tanken och ljudligt.
Att i varje stund och situation som blir känslomässigt starkt komma ihåg att kapitulera inför känslopåslaget och inte agera genom att äta på det.
2017-05-07, skrev Carina Gunnarsson
Jag valde uthållighet vars motsats är lättja. Jag tänker att mitt periodande till viss del har ihop det med lättjan, att jag inte uthålligt fortsatt att göra det som är bra för mig utan att jag lyssnat på lättjan; orkar inte, behöver inte, inte just nu, sedan, helst en annan dag osv. Jag tänker nu jobba med min uthållighet och ta hjälp av "idag ska jag göra det här", försöka ta en dag i taget, uthålligt!!
2017-05-07, skrev Sara Apelqvist
Jag valde tålamod eftersom jag är väldigt otålig. Att jag är otålig är jobbigt för både mig själv, min familj och mina arbetskompisar. Min sambo brukar ropa "TÅLAMOD" åt mig flera gånger dagligen. 🙂 Jag ser fram emot att låtsas som om jag har tålamod. Tror faktiskt att det kommer att fungera.
2017-05-07, skrev Karin Tagesson
Jag valde den andliga principen uthållighet och motsatsen till det är lättja. Jag har så länge jag kan minnas haft svårt med uthålligheten. Åtminstone på vissa delar av mitt liv. Så fort något känts svårt, jobbigt, läskigt, omöjligt, osv, så har jag gett upp. Jag ser väldigt mycket fram emot att gå omkring och låtsas att jag är uthållig;-). Jag kommer använda det på jobbet, med barnen, när jag motionerar, när jag ska göra andra jobbiga saker (idag t.ex. söka nytt jobb), mm. När känslan av att vilja ge upp kommer, tänker jag ställa mig frågan; Hur skulle jag agera nu om jag var uthållig? Och sedan agera så.
2017-05-06, skrev Maria Boëthius
Jag valde ordet värdighet motsatsen är kränkande. Jag valde denna därför att jag skäms och har skämts mycket över mig själv, detta kommer ifrån mobbing och kränkande behandling av min ena bror och ibland även av min far. Att inte bli tagen på allvar, göras lustig över, jag har alltid åkt med på det, skrattat och varit till lags, låtsats att det inte har svidit men det har satt djupa spår i kroppen. Jag är sjukskriven pga psykiska problem och det är i sig något jag har svårt att gå rakryggad igenom, jag gör mig ännu mindre än jag är och togger om att bli kränkt.
Så nu valde jag att bryta detta och behandla mig själv med värdighet, det börjar ju där.
utmaningen för mig under sjukskrivningen;
är att varje dag se till att jag är fräsch, måla naglarna, ha hela snygga underkläder, göra något som gör att jag känner mig lite vackrare än igår. Säga till min spegelbild att jag minsann är värd att vara fin jag med.
Mitt hem ska jag vårda så pass bra att jag om jag får spontanbesökare ska kunna välkomna dem utan att skämmas ögonen ur mig pga röra och smuts. Det behöver inte vara pedantiskt men inte så lortigt och förfallet som jag låtit det bli ibland. Särskilt köket och matplatsen ska jag hålla ren och fin. Jag ska även fixa till sovrummet som att någon jag tycker om vore gäst.
När jag äter så ska jag göra det sittande med kniv och gaffel, lägga upp fint på tallriken, skapa mysig atmosfär och ta tid på mig.
Jag ska gå utanför mitt hem varje dag, våga möta människor med blicken, sträcka på mig och påminna mig om min rättighet att vara med och ta plats.
Jag ska stå upp för mig själv ang sjukskrivningen, det är ok, jag behöver inte sänka mig under andra människor utan jag är jämbördig med dem. Påminna mig om att jag kan/ får ha det bra ändå oavsett vad jag gör under dagen och att må dåligt inte är hela jag.
Jag ska sätta kärleksfulla gränser, känner jag mig illa behandlad så ska jag säga detta. Jag ska inte kränka mig själv genom att gå med på saker som jag inte vill, ex äta nåt för att vara till lags.
När jag hemfaller i negativa tankar och tvivel så ska jag vända och påminna mig om att jag är ok. Jag ska våga vända mig utåt och ta stöd och hjälp av ex andra i SockerSkolan.
Jag ska fokusera på stolthet.
2017-05-05, skrev Inger Lundqvist
Jag valde Mod och motsatsen är Feghet.

Att ha mod innebär för mig tex att jag står upp för mig själv. Vågar säga vad jag tycker. Vågar ta konflikter. Vågar ta jobbiga beslut som kanske innebär förändring för mig men som i slutändan gör att det blir bättre.

Som det är nu känner jag mig ganska feg. Men jag får väl be min högra kraft om hjälp och börja öva mig i små steg till att bli modigare.
2017-05-05, skrev Marie Wenlöf
Jag ska jobba med tacksamheten. Jag väljer ofta att känna avund och längtan efter sånt jag inte har eller förlorat. Jag anklagar mig själv för alla dåliga val jag gjort som gör att jag inte har pengar på banken, att barnen farit illa, att jag själv fått lida helt i onödan. Hade jag inte valt tacksamhet hade förlåtelse varit något för mig - att förlåta mig själv för alla impulsivs handlingar i mitt liv. Jag ska i stället fokusera på allt jag har. Att jag kan gå, att hjärtat slår, att det finns mat på bordet, att jag är den jag är och är där jag är tack vare alla mina beslut. Tacka för allt som ska komma som om det redan var sant.
2017-05-05, skrev Petra Waltersson
Tillit----Rädsla
Agera: Be och lämna över till min högre kraft varje morgon. Jag vet inte "planen" för mig.
Fråga: hur hade det goda inom mig velat jag skulle tänka eller göra just nu ?
Prata högt med min högre kraft om tillit
Använda ordet: jag följer med processen
Vara nyfiken och prova nya saker för mitt tillfriskanande.
När jag är rädd så ringer jag ut och delar om detta. gottgör om det behövs.
Jag kan skriva på en lapp och lägga i en burk
Meditera och stärka min tro på kärleken .. att jag har en viktig uppgift i livet
Jobbar med att leva Nu Nu Nu Nu Nu...det finns bara NU
2017-05-05, skrev Sandra Kouassi
Jag valde kapitulation och motsatsen är kontroll.

Att kapitulera handlar för mig om att ge upp, andas ut och ACCEPTERA det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Just nu för mig i detta nu betyder det att jag behöver kapitulera inför att jag har ett matberoende som jag behöver ta ansvar för. Det innebär också att jag behöver kapitulera inför det faktum att jag har en ganska tuff tarmsjukdom som i högsta grad påverkas av hur jag lever och hur jag äter. Hur mycket jag än skulle vilja kunna bestämma och kontrollera hur min kropp ska reagera på olika saker jag ger den är jag fortfarande helt maktlös och kan bara böja mig under den verkligheten och ge upp, det är den enda sanna vägen till läkning. Utmanande tålamodsprövande men samtidigt befriande. Att se det som är. Att kapitulera betyder för mig att ge upp kontrollen till Gud
2017-05-05, skrev Catarina Bjelkenborg
Jag valde mod och det första jag tänkte på är ju att ha mod att komma ut o berätta. Men ju mer jag tänker på det är nog mod
att ta plats,mod att våga prova nya saker,mod att säga emot.
Det känns som med bulemi i bagaget och sockerberoende vill man gärna be om ursäkt för allt o det hoppas jag att jag får mod att bryta.
2017-05-05, skrev Towe Levhorn
Värdighet/kränkande.
Jag börjar med att behandla mig själv med värdighet. Som barn och tonåring blev jag kränkt i princip dagligen i min familj, så jag har alltid känt mig fel och totalt värdelös. Jag har väldigt länge behandlat mig själv ovärdigt, kränkande, genom att tala och tänka illa om mig själv. Jag har agerat som att jag inte är värdefull så jag tänkte ändra på det nu. Jag ska tvåla in mig värdigt, äta värdigt tala snällt om mig själv, borsta tänderna värdigt, röra mig på ett värdigt sätt, bemöta andra människor med värdighet. Jag ska agera som om jag är värdig det bästa.
2017-05-05, skrev Anna Alfredsson
Jag valde acceptans och den negativa motsatsen är motstånd.
Jag behöver lära mig att acceptera att jag fungerar som jag gör och att det är ok. Acceptera att jag har problem med maten, sockret och gluten. Acceptera att jag inte kan äta som många andra. Acceptera att det är ok att vara nedstämd och att ha ångest ibland.
2017-05-05, skrev Katarina Genell
Tillit,
i motsats til skepticism (och rädsla).
Jag övar på att lita på processen, att jag är precis där jag ska vara. Att allt löser sig till det bättre. Att lita på att livet blir bra. Att lita på att jag kommer att tillfriskna.
2017-05-05, skrev Elisabeth Karlsson
Tillit - Rädsla
Hopp - Förtvivlan.

Först får jag börja identifiera ordet tillit. Vet egentligen inte vad tillit är. Sedan får jag börja öva! För att kunna öva behöver jag vara i balans. Där kommer HALT in. Undvika vara Hungry, Angry, Lonely, Tired.
2017-05-05, skrev Alexandra Fregelius
Uppskattning - Avundsjuka. Ska försöka uppskatta allting mera som tex min fantastiska matlåda som stärker mig och ger mig energi och inte vara avundsjuk på att jag inte får äta den pizzan eller godis mm.
2017-05-04, skrev Catarina Bjelkenborg
2017-05-04, skrev Annika Lindahl
Jag valde mod (feghet). Jag ska utforska att handla annorlunda och gå in med mod,
som om jag hade alla er med mej som styrkekår.
2017-03-30, skrev Zora Boumaza
Jag valde att arbeta med uppskattning som har den negativa motsatsen avundsjuka.

Dem tankar jag har är att sluta titta på vad andra har och inte jag har. Jag måste sluta tänka att andra har det bättre, mer lyckade karriärer osv... Jag måste sluta att jämföra mig med folk.

Jag måste agera så att jag behöver utgå ifrån mig själv. Jag måste börja tänka i dem banorna att jag är frisk, har en fin man, familj, aldrig behöva gå och lägga sig hungrig osv. Jag behöver tänka att jag är välsignad med det jag har. Måste också börja älska mig själv mer och ta hand om mig, ro om mig själv med andra ord. Ett bra steg är att börja skriva tacksamhet varje dag. Skriva ner 3 saker jag är tacksam för.
2017-03-30, skrev Häla Washbrook
Lättja- Uthållighet

Igår ville jag sova och boka semstern.. jag tänkte jag provar nytt- jag bokar och det blev kanske bättre (??)) eller kanske inte? Djupare sömn för det var gjort och mindre sömn för det tog lite tid 🙂
2017-03-29, skrev Veronica Hansson
Relationer - isolering

Den här uppgiften kom väldigt lägligt. jag har nämligen ett dilemma angående min systers barn. Jag är orolig för deras hälsa och mående. Jag vågar inte riktigt ta upp detta med min syster då jag är rädd att hon ska slå taggarna utåt.
Tänker ändå att jag genom att ta upp min oro om mina syskonbarn visar jag kärlek. Att jag bryr mig och vill dem väl. Det är ändå så jag vill att mina relationer ska vara! Så med hjälp av min andliga princip ska jag ta upp min oro, på ett kärleksfullt och inte dömande sätt.

Jag ska även allmänt bli bättre på att vårda mina relationer. Att faktiskt höra av mig när jag tänker på dem osv...

Ett av mina nyårslöften var att jag skulle prioritera mina vänner och familj.... lustigt hur allt visar sig ?❤
2017-03-29, skrev Eva Bergsten
uthållighet - lättja
Jag måste arbeta på min uthållighet med allt.. Jag vill gärna ha resultat snabbt och ger gärna upp svåra uppgifter. I grupp är detta annorlunda. T.ex gruppass på gymmet och sockerskolan!
Nyttig mat tar oftast lång tid att laga och här har jag fått träna uthålligheten genom att göra annat samtidigt eller mycket på samma gång. det har varit roligt.
Jag har insett att inget bra kommer av sig själv, jag tar alldeles för lätt på livet och sockret.. Nu när jag är inne i att vara utan socker så har jag insett vilka framsteg man kan göra om man håller ut.
2017-03-29, skrev Fanny Strömberg
Acceptans - Motstånd
Som Christina sa idag ska jag agera "som om" jag har acceptans.
Jag tänker att jag framför allt måste acceptera att jag har en kronisk sjuk och jag kan inte äta samma saker som alla andra gör.
Jag måste också acceptera att vissa saker kan jag inte styra över. Jag kan inte ta bort mitt beroende, jag kan inte tvinga andra att tycka som mig eller känna samma saker som jag gör.
Ibland blir det inte som jag vill och då måste jag försöka acceptera att en situation är som den är istället för att göra motstånd. Det är okej att vara olika, känna olika och tycka olika. Det är okej att jag har den här sjukdomen.
2017-03-29, skrev Katta Soldotter
Acceptans - motstånd

Jag behöver arbeta på att acceptera mycket
- hur världen ser ut, krig djurplågeri å djävulskap
- min situation med sjukdom som håller mej från att leva det liv jag önskar
- cravings
- att jag inte klarar av att rädda allt å alla just nu - att jag behöver läka sj först innan jag sant kan hjälpa andra igen t självhjälp.
- att det tar tid att läka
- att min hund blir äldre
- att människor är olika, att alla har inte lika värderingar o lik moral som mej
- att människor i min närhet inte är redo att ta tag i sitt drogande

Osv.

Behöver leva o låta leva. Andas. Finnas i stunden utan att rusa iväg/ droga bort etc. Det är ok. Jag är ok. Vi är ok..
2017-03-29, skrev Marianne Karlsson
Hederlig - ohederlig..
Sjukdomen har fått mig att agerat ohederligt. Jag har grabbat åt mig av andra personers godis. Jag har ätit upp chokladkartonger som min man fått. Jag har helt enkelt trubbat av hjärnan från vad som är rätt och fel när det gäller att få i mig sött. Nu ska jag vända den trenden. Har berättat för mig make om hur jag gjort och bett honom om ursäkt. Likaså har jag gjort till min dementa mor. Otaliga är chokladkartongerna hon fått, där jag petat i mig det mesta. Jag har även berättat för mina närmsta släktingar och vänner om mitt sjuka beteende och sagt förlåt till dem om jag pga mitt missbruk sårat eller gjort dem illa på något sätt. Jag har vid skammens påle berättat om hur jag använt mig av smålögner för att kunna äta i fred. Jag upplever att alla jag pratat med har blivit glada och de säger att de redan ser en förändring på mig. Det var skönt att höra. Nu vill jag jobba för att hederligheten ska fortsätta. Det är en viktig grundvärdering jag har och har levt efter. Men när det gäller socker, så har den värderingen inte fungerat.
2017-02-26, skrev Marianne Ihlen
Jeg skal jobbe med DISPLIN som motsatt til KAOS.
Dette fordi jeg har store problemer med å gjøre ting hver dag, men tar skippertak en gang i uken. Dette gjør det vanskeligere å ha fokus, og kreerer også mye stress.

Jeg planlegger for dårlig, og ønsker displin på dette.
Jeg får liksom aldri tid (noe som bare er tull, selvfølgelig) til å skrive takknemlighet og stolthet.
Jeg får liksom aldri tid til å ringe en sukker syster

Jeg tenker å agere på følgende måte:
1 time hver kveld:
- Planering
○ Mer enn bare mat, også den grove planen for morgendagen
○ Legge frem klær
- Takknemlighet
- Stolhet
2017-02-20, skrev Jenni Mårtensson
Min andliga princip är kapitulation som har den negativa motsatsen Kontroll. Detta är oerhört svårt för mig för jag är så fruktansvärt envis. Att släppa på min kontroll och kapitulera är som en enda stora vaghet för mig och jag känner en viss motsträvighet till det.
2017-02-19, skrev Sandra Törnkvist
Märkt att det går att applicera på de flesta situationer.

Jag kan älta väldigt mycket både före, under och efter olika situationer. Bryr mig om hur jag framstår, vad jag sagt, hur jag agerat osv. Även när det kommer till maten kan jag bli besatt av tanken på vad jag fått i mig när jag inte haft full kontroll, tex vid restaurangbesök, vilket kan påverka mig negativt och äventyra min abstinens. Detta har jag redan börjat jobba med genom att försöka acceptera och ta en stund, en måltid i taget.
2017-02-19, skrev Åsa Frostensson
relationer-isolering
jag behöver en bättre relation med mig själv, en relation som sätter mig främst, en relation där jag lär mig att förstå mina behov, en relation där jag mår bra, det kommer att göra mig mindre isolerad
jag ska skapa en bra relation till mitt jobb, där jag ser det jag är bra på och känner mig nöjd med och inte försöka sträva efter att vara ngt jag inte är som gör mig isolerad om jag inte kan uppnå det pga känslan att vara misslyckad
jag behöver hålla relationerna till de vänner jag mår bra av vid liv, de andra behöver jag inte lägga tankar och energi på utan bara lägga undan, iaf för ett tag
2017-02-18, skrev Sandra Törnkvist
Sinnesro - Ångest
2017-02-18, skrev Pia H Sjölin
Jag valde ju tacksamhet - cynism.
Jag upplever att jag allt för ofta går runt med negativa tanka. Om mig själv, allt och alla runt i kring mig. När jag är svajig i abstinensen letar
jag ofta fel på mig själv men också på de i min närhet, kollegor, patienter osv osv...
Jag ska vid knorr i tankarna medvetet välja att välja tanken tacksamhet. Att välja att se situationen jag är i med en känsla av tacksamhet.
Tror att det går att applicera i stort sett alla situationer. På något vis. I mötet med den otrevliga patienten ska jag vara tacksam över att jag inte lider av dennes smärtor eller att jag är tacksam att jag får öva mitt tålamod. typisch..
2017-02-18, skrev Malou Grabe
Ödmjukhet -arrogans
Jag ska försöka anta en mera ödmjuk inställning när jag möter motsatsen och när jag själv känner ilska och irretation.
2017-02-17, skrev Erika Gordh
Jag vald RELATION / ISOLATION för att jag i perioder isolerar mig och mister viktiga kontakter i mitt liv.
Jag bör nog vara tydligare vad jag vill och vem jag är inför andra. Men samtidigt gå tillbaka och bara vara och lyssna.
2017-02-17, skrev Sara Stierna
Sinnesro valde jag och mina tankar är att jag ska försöka stanna upp när det hettar till eller tankarna rusar iväg. Känna ett lugn och en ro. Det ordnar sig känsla. Andas. Tänka alternativa tankar.
2017-02-17, skrev Cecilia Askrot
Göra mitt bästa - Perfektionist
Hemma behöver jag dra ner på tempot och inte stressa runt så fort jag kommer hem från jobbet och börja plocka, städa m.m, det kan faktiskt vänta. Ibland glömmer jag att gå på toaletten för att jag "ska bara" göra en sak till, som blir en sak till och en till. Jag behöver också tänka på att sluta se klockan som min fiende, jag blir stressad av att veta att jag har en tid att passa då jag inte vill komma för sent, ska gärna vara 15 min före utsatt tid, detta leder till att jag stressar både mig själv och mina barn på morgonen för att hinna i tid, trots att jag har flexram på jobbet på 30 min så det räcker att jag gör mitt bästa varje morgon för oavsett om jag kommer före eller någon minut in på flexramen så kommer jag till jobbet och förhoppningsvis har dagen startat bättre än vad den brukar.
Ibland fokuserar jag för mycket på vilken mat jag ska laga (variation) och gör det svårare för mig än vad det behöver vara, ibland räcker det enkla för oavsett så blir det ju mat iallafall att ställa på bordet.
2017-02-17, skrev Elin Holmkvist
Tålamod- otålmodig
Tänker att hemma måste jag arbeta med att inte ha så kort stubin på sambo och barn. På jobbet måste jag låta andra tänka till innan jag kommer med "domen". Bara för att jag tänker snabbt och vissa andra långsamt betyder inte det att vi skulle komma fram till olika saker. Bättre att låta gruppen växa.
Tålamod med utrensningen av kroppen - som liar som fan och som jag egentligen bara vill äta på- NU.
Tänker att jag kommer att se många händelser i efterhand i början för att snart upptäcka dem redan när jag är mitt i dem.
2017-02-17, skrev Maria Wänqvist
Kapitulation är den positiva andliga principen som jag valde, den negativa motsatsen är kontroll.
När jag får tankar som jag inte kan släppa och som jag vet att jag inte kan påverka så säger jag till mig själv att släppa taget. Det blir som det blir! Jag har gjort mitt bästa. Släpp och gå vidare 🙂
2017-02-17, skrev Gudrun Skoglund
Jag valde acceptera, motsatsordet är motstånd. . Jag har gått i en KBT terapi tidigare pga utmattning och ångest. Just ångest handlar väldigt mycket om att känna motstånd för något man måste lära sig acceptera för att det ska bli bättre.
Jag tänker ofta att jag måste acceptera flera av mina beteenden och tankar i stället för att döma mig själv. Kan vara ganska hård och dömande både mot mig själv och andra. Ofta när jag känner mentala motstånd vare sig det gäller socker eller andra jobbiga händelser behöver jag acceptera situationen och flyta med. Jsg kan inte hitta Quick fix lösningar till allt eller analysera och försöka få svar på alla varför?? Allt är inte svart eller vitt.
När jag känner ett mentalt eller fysiskt motstånd ska tänka: Är det här en känsla jag kan eller vill förändra , om inte behöver jag
acceptera den. Att andas, yoga och lugn musik hjälper och dämpar tankebruset.
2017-02-17, skrev Sara Hellberg
Tillit - Rädsla
Jag kommer att försöka tänka tillit som en affirmation några gånger per dag. Mitt mantra är:
Det blir inte alltid som jag har tänk mig, men det blir alltid bra.
Så fort jag har orostankar eller stress, om framtiden framförallt, så ska jag tänka mitt mantra. Överlämna mig till "universum" eller vad man ska kalla det, tänker jag bara positivt och vet mitt långsiktiga mål så kan jag ha tillit att det kommer bli bra. Det ger mig ett lugn att tänka tillit!!!
2017-02-17, skrev Carolin Johansson
Jag valde sinnesro och motsatsen till det är ångest. Jag tänker att skapa en plats sär jag kan känna ett lugn och harmoni. Just nu är den platsen en öde ö med kritvit strand med turkost vatten. Ett annat sätt när ångest dyker upp är att tänka "det är bara en tanke". Jag brukar oxå djupandas genom näsan och få med bröstkorgen vid andningen. På sommaren så kan jag lägga mig ner på marken och blicka upp i himlen -det är magiskt!
2017-02-17, skrev Frida Svahn
Jag valde att arbeta med Mod, motsatsen är feghet.
Jag behöver stärka mitt mod, våga mera. Idag stärkte jag mitt mod med att erkänna en sak. Av att jag tog modet till mig och erkände en motgång jag gjort, lättade en tyngd jag haft över mig.
2017-02-17, skrev Sandra Lindroos
Respekt - Respektlöshet

Min tanke är att jag skall börja lyssna på personen istället för att bli irriterad över respektlösheten. Lyssna på vad han/hon har att säga, förklara tydligare vad jag menar och sedan kommer vi förhoppningsvis fram till någonting gemensamt. Kanske lägga till ett djuuuuuuuupt andetag blixt snabbt när man känner att nu händer det något.
Detta gäller nog mest på jobbet, om det är någon närstående som inte visar respekt kan jag göra samma sak men kanske även säga att det där tyckte jag inte att var så snällt eller det där gjorde mig besviken. Då står jag även upp för mig själv men på ett harmoniskt sätt istället för att bli irriterad och dra igång paniktåget.
2017-02-17, skrev Sofia Gustavsson
Jag valde att arbeta med tålamod vilket motsatsen är otålighet. Jag är en fruktansvärt otålig person som har svårt att vänta på saker och ting. Jag kommer att anstränga mig och räkna till 10 (det värsta är att det inte alltid räcker men då får jag väl räkna till 100) och försöka lugna ner mig innan jag agerar. Jag har en förmåga till att blåsa upp saker och då blir det som en explosion som jag inte riktigt kan hantera, jag blir liksom överväldigad över mina egna känslor och det tar tyvärr lång tid innan det går över. Jag ska försöka att komma ifrån katastroftankarna som ofta skapar detta.
2017-02-16, skrev Eva Nordin
Nåd--obarmhärtighet

Mina tankar kring nåd är att jag behöver förlåta dom jag anser gjort/gör mig illa, och att jag inte
ska vara dömande mot andra eller mot mig själv när jag/någon annan handlar fel, ex vis inte är ärlig, el ser sin del i ett problem.
Jag vill anstränga mig att vara den person jag vill vara.Jag tänker ex vis på: den som är utan skuld kasta den första stenen samt
Du ska inte döma någon förrän du gått i dennes skor.
Och jag vet att när jag är obarmhärtig mot mig själv blir jag det mot andra.
Jag vill att jag o andra ska få nåd om vi handlar fel.
2017-01-31, skrev Malin Eklöf
Jag fick ordet omtänksam vilket har en negativ sida: likgiltig. Jag ska bearbeta motsatta sida om likgiltig då jag är för omtänksam mot andra och måste börja vara omtänksam mot MIG. Detta är något jag kommer få jobba hårt med för jag älskar att göra andra glada.
2017-01-28, skrev Veronica Kindblad
T I L L I T är motsatsen till R Ä D S L A.
Jag har många rädslor i mitt liv. Tidigare trodde jag att en rädsla var att vara rädd för ormar, men efter att ha varit i programmet en stund så vet jag att allt i mitt liv är bara massa rädslor i olika lager och med olika sminkningar. Jag har aldrig litat på någon. Inte på mig själv. Inte på Gud. Inte på livet och universum. Jag har aldrig trott att något bra varit menat för mig. Allt i mitt liv har varit en lång och hård kamp. Jag har blivit sviken av alla. Mig själv. Universum. Livet.
Detta skedde för länge länge sedan och än idag lever jag som om att ingen finns för mig. Jag tappade min tillit när jag var väldigt liten, men idag behöver jag omvärdera detta beslut och göra annorlunda. Jag har ett val. Antingen lever jag fullt ut i mina rädslor med allt vad det innebär. Sorg, isolering, fruktan, motvilja, depression mm eller så väljer jag att låtsas att jag har tillit här och nu. Idag kan jag välja om. Jag är vuxen och jag behöver/kan ta ansvar för mig själv. Jag är "tvungen" att testa att våga börjar lita på någon. Ärligt talat blir jag rädd inombords bara av tanken på att ge upp min vilja och lita på att någon annan vet bättre än mig. Men, om jag gör som jag alltid har gjort, då kommer jag alltid att känna som jag alltid har gjort. Jag vill börja leva. Jag vill vara med i livet. Min sjukdom gör precis A L L T för att försöka döda mig jävligt långsamt. Jag, Veronica vill leva. Jag överlämnar mig själv till att våga be om hjälp. Att våga följa någon annans väg. En väg som funkat för dom.
Alla sponsorer jag haft i programmet, de har gett mig olika verktyg. Jessica och Christina, alla de andra terapeuterna, psykologerna, vänner, partner och min högre kraft. Jag har lyssnat men jag har inte haft någon tillit till att det skulle funka på mig. Jag är trotsig.
2017-01-26, skrev Angela Lagerkvist
Jag har valt att arbeta med DISCIPLIN där den negativa motsatsen är KAOS

Mina tankar är att jag ska lägga upp ett dags-schema och prioritera vardagssysslor, mitt arbete och mina åtaganden allt efter MIN dagliga fysiska och psykiska kraft INTE VAD JAG BORDE ORKA ELLER BÖR.
Jag ska titta kärleksfullt på mig själv och se hur jag kan göra mitt liv hanterbart och därmed bli mer vördnadsfull inför mig själv och andra människor!
Jag förstår att jag har så mycket kraft i mig MEN jag använder den FEL! Jag vill helst bara göra det jag har LUST till just för stunden och jag vill nästan alltid göra det på MITT sätt. Jag HAR ett fysiskt rörelsehinder med smärtor och värk -prioriterar "fel" och skapar KAOS -blir ledsen, gråter, tar på mig OFFERKOFTAN och lägger gärna skulden på detta! Ser mig själv som misslyckad OCH därmed går jag ofta in i drogen igen...Jag VILL mycket och splittrar mig oerhört,drogen eldar på bränslet till hjärnan och allt blir KAOS! = Jag föraktar mig själv som person, människa och kvinna
En av mina viktigaste prioriteringar är nu att skriva MATPLAN - TACKSAMHET och STOLTHET!
Varför?
Jag förstår nu I MITT HJÄRTA att göra detta, ÄR att börja älska mig själv, MIN KROPP MIN ANDE och MIN SJÄL
2017-01-26, skrev Sophie Aspgren
2017-01-26, skrev Sophie Aspgren
Min grundattityd i allt jag gör ska vara klokhet tänker jag. Det hjälper mig att inte fastna i tankarga beteendn. Motsatsen är motstånd att lära. Jag tänker ofta att jag ska kunna saker från början och går därför inte in i vissa aktiviteter.
2017-01-25, skrev Annette Lundberg
Jag fick till mig tålamod, motsatsen är otålig. Jag kommer försöka få ordet tålamod som ett mantra att ta fram då jag tycker/känner att tålamodet sviker.
2017-01-25, skrev Alexandra Forsblom
Jag valde Sinnesro och motsatsen är ångest.
Jag vet inte hur jag ska få sinnesro. ... Jag har så mycket ångest hela tiden och jag vet inte hur jag ska få sinnesro. ..
2016-12-07, skrev Sofia Åberg
Jag har bestämt mig för att ändra min andlig princip till disciplin för att jag slutför inget, jag ändrar mig i precis allt de är en stort problem i min vardag och i mitt beroende, så jag vill jobba på de istället.
2016-12-05, skrev Ann Sundin
Uthållighet - Lättja
Jag är väldigt ombytlig och om jag inte får ett snabbt resultat brukar jag bli otålig och byta metod. Jag vill att saker och ting ska gå snabbt och jag blir lätt otålig. När det kommer till struktur kan jag bestämma mig för att börja planera men struntar ganska snabbt i planerna och att planera vidare. Det gör att jag har svårt att utvärdera vad som är bra för mig och mitt liv känns ofta kaosartat.
2016-12-03, skrev Ulrika Källqvist
Osjälvisk - Rättfärdiga
Jag ska i allt jag gör försöka agera osjälviskt - vara hjälpsam, handla empatiskt och sätta andra (speciellt min familj) i första rummet.
Jag kommer inte ihåg om det var en princip eller ej...men jag känner att jag behöver jobba med att göra saker "lagom"...inte för mycket och inte för lite. Sluta med att tänka svart eller vitt.
Ledord som jag kör som ett mantra varje dag nu:
- En dag i taget
- Lagom...bra är gott nog
- Tänk på andra - agera osjälviskt
2016-12-02, skrev Sofia Åberg
Jag valde tålamod som motsatsen är otålig, Är lite osäker om jag skulle välja istället diciplin .
Jag vet inte hur mycket jag kan nå upp till då jag har adhd och beroendet då både ingår i dessa diagnoser, jag har ju bestämt mig för att sluta pressa mig till något jag inte klarar av.
Jag har lärt mig att accepterar mig själv och vad jag kan och hur jag funkar.
Men jag vill ändå ge de ett försök och att fösröak ha mer tålamod!
Kommer sen byta till diciplin då jag aldrig kan hålla något jag har bestämt , varken på jobbet, barnen, hemmet.
Jag skulle vilja slutföra något så de känner jag att jag behöver jobba på.

2016-12-02, skrev Gun Margret Utsi
Det finns 2 andliga principer som känns aktuella just nu, den ena är uppskattning och motsatsen är avundsjuka.
Jag har svårt att visa uppskattning då andra gör bra saker, eller att det går bra för dom, istället kan jag känna ett stick av avundsjuka. Där måste jag jobba med att visa uppskattning och säga uppskattande ord.

Den andra principen som känns aktuell är diciplin, det är något som jag önskar att skapa mer av .Motsatsen är kaos. Jag upplever att tiden inte räcker till, jag har massa saker som inte blir gjort, har svårt att sortera och slänga grejer och papper. Har fullt med papper och pärmar som borde gås igenom och slängas, skåp att städa,hanarbete som borte göras och avslutas.
Diciplin är absolut viktigt för mej. Sockret har drogat mej, och gjort mej passiv.
2016-12-02, skrev Matilda Jernevad
Jag valde att arbeta med acceptans. Dess negativa motsats är motgång.
Först och främst måste jag acceptera min sjukdom och agera som om jag har accepterat den i alla sammanhang. Jag börjar att acceptera sjukdomen men jag måste igenom många svåra situationer där sockret har betytt trygghet för mig innan jag kan känna mig någorlunda stabil. Jag är fortfarande rädd att människor i min omgivning ska ifrågasätta och kommentera min sjukdom. Även om det kommer vara många som inte accepterar den och har negativa synpunkter så måste jag acceptera deras åsikt även om jag inte håller med om den. Annars går jag igång och jag kan då lätt ge efter Acceptans handlar för mig om att bejaka alla mina känslor, även de som jag skäms över och vill trycka ned. Acceptera att jag känner så i vissa situationer, ta upp dem, titta på dem och låta de vara. Dessa tankar och känslor kommer ofta upp och då ska jag försöka arbeta med att låta dem finnas och ta till andningen som verktyg för att landa i det.
2016-12-02, skrev Annkatrin Alfredsson
Jag valde tålamod och baksidan är otålighet.

Jag har alltid varit otålig i det mesta, impulskontroll noll. Har
de senaste åren trott det berott på ADHD, men inser att det
lika gärna kan vara mitt beroende.

Som jag berättade om vid uppgradering o nedgradering kör jag
bil fort, under avgiftningen tog jag det väldigt lugnt, för det kändes
som reaktionsförmågan var kass och jag "glömde" hur man kör bil. Men
nu när jag mår bättre men börjat känna mig uttråkad så går det alltför fort
igen, som tur är det ofta kö... Men då har jag ju inget tålamod heller. Men hemvägen
på kvällen går mest ut på att hålla koll efter polisbilar och civilpoliser. Det är en kick
att köra fort men jag inser att jag måste ha tålamod och inte "kicka" varje gång.

Att inte avbryta samtal på jobbet, för att jag inte ska glömma det jag har att säga (tror det
bara är en omskrivning för min otålighet) är en annan sak jag ska tänka på.

2016-12-02, skrev Anna Molin
Jag valde uthållighet. Tänker att det är ngt jag behöver jobba med då jag ofta avbryter saker jag företagit mig t.ex. aktiviteter.
Tänker att jag ska fortsätta med vad jag bestämt mig för att göra även när jag inte har lust eller det känns tungt och motigt.
2016-12-01, skrev Maria Sehlstedt
Jag har valt tålamod och ska verkligen jobba med den andliga principen. Jag kommer att må mycket bättre när jag blir bättre på att ha tålamod.
2016-11-22, skrev Frida Lundkvist
Jag valde relationer (-isolering).
Först tänkte jag att jag måste byta- jag har verkligen inte tid att träffa folk och umgås just nu. Men efter att ha pratat med Mona som sa att även samtalen till mina kursare är ju relationer jag ska vårda så började jag fatta grejen. Igår bjöd jag in en vän på en tidsbegränsad kopp te. Jag messade också en annan som alltid är uppbokat tre månader framåt så nu har vi bokat in en dejt i slutet av januari när vi båda hade tid nästa gång. Jag försöker tänka på vad Christina sa till mig- var nyfiken! Jag har lång väg kvar, märker att jag har svårt att lyssna utan vänder det ofta till att handla om mig. Förlåt alla, jag försöker påminna mig själv 🙂
2016-11-17, skrev mattias åberg
Jag valde disciplin och motsatsen är kaos. Precis så har jag levt i vuxen ålder. Antingen lever jag disciplinerat efter tydliga "regler" gällande kost, träning och jobb, annars blir det kaos och ingenting. Kaos blir det ofta som ett straff mot mig själv för att jag varit svag och odisciplinerad.
Har börjat acceptera och förlåta mig själv att jag inte orkar att ha disciplin ständigt och jämnt ikring alla höga krav jag har.
Jag ska ha disciplin över det viktigaste, och det är att vara sockerfri. Resten får komma av sig själv
2016-11-17, skrev Jenny Gabrielsson
Jag valde förlåtelse som princip och motsatsen är harm.
Jag känner inom mig att jag måste förlåta mig själv. Har alltid dragit mig undan när saker är jobbiga, vare sig det är en konflikt eller att sattsa på mig själv. Tror att jag måste förlåta mig sig för att ha svikit mig själv tidigare. Men jag behöver inte vara så mot mig själv längre och kommer att göra förendringen redan i denna utbildningen. Bara att genomföra detta program från början till slut, så bryter jag ett gamalt mönster och förlåter mig själv.
2016-11-17, skrev Sofie Bengtsson
Jag ska arbeta med: medkänsla - oberörd
Att jag ibland måste låtsas för att väcka känslor till liv.
Har låst in mig i mig själv väldigt djupt och har svårt att känna för mina närmaste. En stark mur som jag verkligen vill riva.
2016-11-16, skrev Martina Olsson
Jag valde sinnesro som princip och den negativa motsatsen är ångest.
Att acceptera vissa tankar och låta dom bara vara i mig och finna mig i dom istället för att analysera och försöka ta bort dom. Att tänka från andras människors perspektiv innan jag stör mig, att det oftast finns en anledning till beteende och handlingar jag inte gillar hos andra.
2016-11-16, skrev Madeleine Jespersen
Jag har väl försökt att göra mitt bästa gällande min vikt och mitt mående i många år men inte lyckats speciellt bra eftersom jag inte riktigt vetat och förstått hur jag skulle göra för att behandla mitt beroende av socker. Nu har jag äntligen fått hjälp med detta genom att börja i sockerskolan. Det är jag glad för och ska verkligen göra mitt bästa för att bemästra detta svåra beroende.

2016-11-16, skrev Mona Järlefors
Jag valde förlåtelse som princip och den negativa motsatsen är harm. Jag har haft svårt att förlåta mig för det som jag utsatt mig och min kropp för så jag tänker arbeta på att hitta en förlåtelse till mig själv. Jag ska även arbeta med att vara förlåtande mot andra och inte ta för givet att dom vill såra mig. Känner jag mig sårad av vad någon säger till mig så ska jag ta mod till mig och berätta hur det kändes för mig och fråga ifall det jag uppfattat var rätt. Inte gå och tänka negativa tankar och tro att jag vet "precis hur dom tänker".
2016-11-16, skrev Jennika Lindblad
Jag valde hopp och motsatsen är förtvivlan!
Jag har väldigt lätt att känna hopplöshet inför saker och det tar mycket energi... Nu ska jag börja att agera som om jag var hoppfull inför det som kommer i min väg! Ska ta mig an saker och situationer med hoppfullhet, tänka att det här blir bra, det här fixar jag galant, det här ska bli kul! Jag börjar även agera som om jag har hopp för livet även då saker inte går som jag har tänkt! Det blir bra till sist ändå!
2016-09-08, skrev Christina Gustafsson
Förlåtelse - det känns svårt. Harm känns lättare. Jag vet att jag har mycket harm i mig och jag vet att den förpestar mig inifrån. Den hindrar mitt tillfrisknande.
Jag har tänkt och skrivit om förlåtelse idag. Till min förvåning upptäckte jag att jag inte tror att jag kan bli förlåten. Jag tror att jag är dömd. Jag tänker mig att jag läker lite grand varje gång jag blir förlåten, men jag tror inte på det. Jag tror att jag är bortom räddning. Och nu vet inte jag om jag har förmågan att förlåta eller att vara överseende över huvud taget. Jag tror att det inte alltid är vad man gör mot mig som är problemet, jag tror att det är min reaktion på det som görs som ställer till det. Jag har tillåtit mig att behandla mig själv illa, att tänka och säga elaka saker om mig själv, men det får ingen annan göra. Då går jag i försvar.
När det gäller min mamma brukar jag tänka att hon är en gammal dam, vilken som helst, t ex en f d arbetskamrat. Då kan jag behandla henne om inte kärleksfullt så åtminstone vänligt. Jag tänker att hon har gjort så gott hon har kunnat, hon visste inte bättre, men jag är ändå arg och väldigt sårad.
Om det här har någonting med förlåtelse att göra vet inte jag. Jag får ingen ordning på tankarna. Jag hittar ingen ände att börja i. Jag vet inte om det är mig själv jag måste förlåta först eller om jag ska börja träna på andra, och jag vet i så fall inte hur det ska gå till. Jag försöker sätta på mig förlåtelseglasögonen men jag tror ju inte på det. Det enda jag vet är att jag vill sluta bära harmen. Jag får göra som vanligt, jag får göra "som om", men jag vet inte hur "som om" är.
Och nu är jag jätterädd att jag skrämmer bort er allihopa genom att visa hur ful jag är.
2016-09-08, skrev Ina Beidestam
Jag ska arbeta med förlåtelse, vars motsats är harm.
Det här är nog något av det svåraste för mig. Jag som person känns egentligen som någon som borde ha lättare att förlåta men att efter att ha utsatts för vissa saker inte klarar av att förlåta det. Jag har förlåtit saker i mitt liv, många saker. Men det finns saker jag känner att jag absolut aldrig kan förlåta, men jag antar, efter att ha funderat, att förlåta inte behöver innebära att acceptera handlingen och tycka att den är ok. Utan att jag ska lyckas "släppa det" och inte låta min dyrbara energi gå åt till att känna ilska, vrede mot de som skulle behöva min förlåtelse..eller snarare att det är JAG som behöver förlåtelsen. Tanken har inte landat riktigt ännu. Jag inser ju att jag ska tycka att jag ska förlåta andra för min egen skull. Men jag måste låta det mogna lite mer. Sedan att förlåta sig själv, för att man tex har ätit vissa saker i tron att man inte skulle bli sjuk. För att man tidigare gjort fel val gällandes så viktiga saker i livet som partner (ej nuvarande) som inte blivit den bästa fadern tex. Sånt är svårt att bära och förlåta sig själv för. Men att se på sig själv utifrån, att säga samma saker till mig själv som jag skulle sagt om det gällde min bästa vän eller till mitt barn. Det är kanske där man ska börja och sakta vänja sig vid det beteendet. Att ställa sig framför spegeln med förlåtelseglasögonen på sig och iaktta sig själv, kanske säga högt i sin ensamhet vad man tycker man gjort så fel och så säga till sig själv att jag förlåter dig. Du visste och kunde inte bättre, du gjorde det du trodde var antingen det rätta och bästa eller att du inte hade något val. Det är nog så jag får börja.
2016-09-07, skrev Christina Gustafsson
Jag har alltid tänkt att jag måste kunna förlåta mig själv först, innan jag kan förlåta andra. Jag ställer stora krav på mig själv och har svårt att stå ut med att göra fel och begå misstag. Ibland tycker jag att jag har lättare att överse med andras brister än mina egna, ibland tycker jag att jag dömer ut dem som inte håller standarden. Men det kanske är tvärtom? Jag ska nog visa andra det överseende och den förlåtelse jag inte klarar av att ge mig själv men som jag önskar att jag kunde få, för att närma mig mig själv.
Fast jag fattar ändå inte hur det ska genomföras.
2016-09-07, skrev Malin Ekblom
Tolerans - intolerans.
Just nu finns det mycket i min omgivning och relation jag inte tolerear och det äter upp mej inifrån. Jag har satt på mej tolerans-glasögonen och samtidigt är tolerans för mej en form av godkännande och acceptans.
Jah gar lite svårt att dra gränsen vad är vad, men det klarnar säkert 🙂
2016-09-07, skrev Christina Gustafsson
Förlåtelse - harm ska jag arbeta med.
Senaste två veckorna har jag upptäckt hur arg jag är på min mamma, och jag har också sett att jag lätt reagerar med ilska när jag känner mig orättvist behandlad el förorättad på något sätt. Inte så att det märks, jag börjar inte slåss, men jag blir tjatig och har svårt att släppa. Jag ältar för länge. Ibland känns det som att jag vill att den dumme (som jag tycker) ska pudla och riktigt kräla framför mig. Men harmen finns där ändå. Jag har ingen klar bild av hur jag ska jobba, men jag har satt på mig förlåtelseglasögonen i de situationer jag har kommit ihåg det. T ex när jag ringde och ingen svarade fick jag tänka förlåtelse, "nu förlåter jag den som inte svarar".
Jag känner mig vilsen i hur jag ska göra vilket är ett bra bevis på att det här är viktigt att göra. Jag vet bara att all harm jag bär på faktiskt äter mig inifrån.
2016-09-07, skrev Karin Zartmann
2016-09-07, skrev Karin Zartmann
Uthållighet - lättja
Uthållighet är för mig förmågan att inte ge upp. Att inte släppa fram tanken "det här klarar du iaf inte", " Ingen idé att du försöker" och liknande påståenden. Jag kan och jag ska klara av att leva utan drogen. En stund i taget. En dag i taget.
Lättjan är bedräglig. Den skjuter på framtiden allt det som ska göra mig frisk.
2016-09-07, skrev Carolin Lindgren
Jag valde tillit - motsats rädsla. Detta då jag har svårt att släppa in folk riktigt nära inpå och mitt kontrollbehov gör också att jag i vissa situationer har svårt att lita på "folk" rent praktiskt. Den enda jag verkligen delar allt med är mitt X och så har det varit i många år.

Jag tänker mig att jag ska jobba på att först förlita mig på att de runt omkring mig fixar det de är ålagda att göra och försöka tänka att det faktiskt inte är mitt bekymmer om de inte gör det. Ja det kan ju inte handla om sånt så mina patienter hamnar i kläm 😉 Andra delen handlar om att våga öppna mig för min familj, vid behov, och försöka känna tillit till att de inte kommer att klanka ner på mig. (I min familj finns det ofta väldigt mycket åsikter om de mesta. På både gott och ont). Jag vet att det här inte är något som är gjort i en handvändning utan det kommer krävas mycket arbete för att förändra mina egna tankar.
2016-08-13, skrev Anna Andersson
Förlåtelse - harm.
Förlåta mig själv och andra.
2016-08-12, skrev Marika Manninen
Min andliga princip blev Acceptans och motsatsen till detta är Motstånd.
Jag har ett enormt motstånd i mig till en massa saker. Jag har gett det motståndet mycket kraft och låter den hålla mig tillbaka. Jag säger att "jag försöker, men ingenting händer"... Det är bara för att jag tillåter motståndet! Jag accepterar inte att exempelvis vara i en känsla utan försöker kämpa emot den för att jag talat om för mig själv att jag ska bli av med den. Detta i sig resulterar i att känslan ökar, motståndet ökar och sen exploderar det i känslostormar.
Jag ska jobba på att acceptera andra och mig själv.
Jag ska jobba på att identifiera när motståndet dyker upp och vad jag skulle kunna göra istället för att ge situationen acceptans.

Ett enkelt exempel igår:
Jag behövde diska, jag vet att om jag diskar så känns det bra efteråt och en tyngd lättar när det är rent hemma.
Jag kände motstånd, bortförklarade för mig själv att jag kunde låta det ligga och att jag kan ta det en annan dag.
Jag vet så väl med mig att den där disken kommer att tynga mig enda tills jag gör det och resultatet blir en lättad känsla.
Så jag identifierade motståndet, accepterade att motståndet fanns där och gick emot motståndet.

Det samma vill jag lära mig att göra med energidryckerna.
Att acceptera motståndet och berget jag måste över för att sedan vara fri.
2016-08-11, skrev Katta Soldotter
Diciplin - Kaos

Väldigt passande då jag alltid går runt med ett inre kaos, jag behöver bli mer strikt i handling och göra min planering å tacksamhet varje dag. Jag behöver oxå utväckla någon strategi för hur jag ska försvåra ett återfall för mej sj då jag bestämmer hem mat - tex att jag räknar ut vad jag behöver och får en stående matleverans en gång i veckan - då behöver jag inte ens gå in på sidan utöver det.
2016-08-11, skrev Gerd Sjökvist
Tålamod - otålighet. Jag behöver jobba med detta då jag alltid har varit väldig otålig. Och det har jag fått höra av många. Har jag bestämt mig för något så skall det helst ske NUUUUUUUU. Jag blir otålig i trafiken när andra kör för sakta eller inte vet vart dom skall ligga i en rondell o.l. Min otålighet syns och märks väldigt gott på mig. Jag blir stressad, suckar och tjatar.
2016-08-11, skrev Maria Paredes
Jag valde hopp och motsatsen är förtvivlad. Synonymer till detta är utan hopp, olycklig, uppgiven, utom sig, förkrossad, otröstlig, ledsen, sorgsen, hopplös, desperat. Allt detta har jag känt sedan 2 år sedan.
Jag vill ändra på detta och jag kommer att göra, sedan för en vecka har jag börja att " känna lite hopp "
2016-08-11, skrev Sophie Larsson
Jag tog tålamod och motsatsen till det är otålighet. Det är något som känns väldigt aktuellt för mig att arbeta med då jag inuti ofta är väldigt otålig, det syns inte utåt. Jag har i hela mitt liv fått höra från andra att jag är så lugn och tålmodig hela tiden för det är det som synts utåt, jag har inte varit så utåtriktad. Men inuti är jag otålig, ivrig och orkar inte vänta! Så för att få lite mer inre lugn och harmoni behöver jag utveckla mitt inre tålamod. Jag tror att min otålighet är något förknippad med "mental frånvaro", dvs jag har lätt för att gå in i andra tankar när någon pratar t.ex och kanske inte lyssnar så väl alltid(låter hemskt usch), och jag tror att mitt tålamod kan förbättras om jag faktiskt blir bättre på att vara i nuet och mindful osv. Så jag måste nog tänka mycket på att skifta fokus från mig själv till det yttre mer och försöka ta del av allt som händer just nu, vilket jag tycker är jättesvårt för jag är så van vid det andra sättet.
2016-08-10, skrev Isabella Näslund
Jag valde Mod, och motsatsen är feghet.
Jag har under lång tid velat göra någonting åt det här och speciellt nu när jag fick barn så det passar så bra.
Att stå upp för mig själv. Våga säga nej, eller mina åsikter om något jag kanske inte håller med om.
Jag tänker framför allt när jag kommer i en situation som gör att jag kan träna på det här ska göra det. Te.x om jag är missnöjd över något som jag har rätt att vara missnöjd över talar om det för den personen. Eller som nu så känner jag mig besviken på min kusin att jag då berättar det för henne istället för att låtsas som ingenting och istället går med den bitterheten. Eller om någon säger något som jag tar illa vid mig vågar då säga det att jag inte tycker det är ok.
Det är bara det att ibland känns det som att jag vet inte hur man gör, jag har liksom aldrig lärt mig det.
Det känns så läskigt när jag tänker att jag behöver ta tag i saker för att få den här förändringen men samtidigt så känner jag ändå tillit till det hela, skulle verkligen höja min självkänsla att våga stå upp för mig själv!
2016-08-10, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Jag valde TÅLAMOD och motsaten är otålig. Jag älskar att vara i LUGN så tålamod är nånting fint för mej att få jobba med. Det kommer handla om att ha tillit till att det som ska hända det händer, utan att jag skyndar på det. Att det jag inte kan påverka ska jag bara låta vara så sköter det sej själv.
Jag har jobbat upp ett enormt tålamod med många saker på olika områden, men i vissa situationer har jag väldig brist på tålamod, då blir jag otålig och skarp i tonen, onödigt tydlig om det är utåtriktad, är det inom mej så blir jag ivrig, ältande för att komma nånvart och alldeles för upptagen av frågan.
Jag ska andas och stanna kvar i känslan. Se vad jag kommer i kontakt med, var otåligheten kommer ifrån och varför den finns hos mej, vad jag behöver få syn på för att kunna vara tålmodig istället.
2016-07-04, skrev Marie Olsson
2016-07-03, skrev Marie Olsson
Jag valde att arbeta med respekt, framför allt min självrespekt. Den negativa motsatsen är respektlöshet, och jag är ofta respektlös mot mig själv. Jag slår ofta på mig själv, fast jag försöker göra mitt bästa. Jag tycker att jag är värdelös, att jag inte är värd att må bra. När jag börjar må bra ser jag till att jag förstör för mig själv och börjar missbruka socker igen, bara för att bevisa för mig själv att jag inte är värd mer. Jag hamnar i en ond cirkel där sockerdrogande föder självhat vilket gör att jag drogar mer och då får jag bara mer bevis på att jag inte tillräckligt bra.

Jag ska istället respektera att jag har en sjukdom som tar sig olika uttryck. Jag ska respektera mig själv när jag är trött och slutkörd och vila istället för att gasa på. Jag ska respektera att känner sug emellanåt, men jag ska inte falla för det.
2016-06-30, skrev Anna Maria Eriksen
Ärlighet. Motsatsen är oärlighet. För mig handlar det både om att vara ärlig mot mig själv och andra. Sätta gränser kring mig själv och utplåna mig själv för andras skull. Att välja mig själv, att välja sanningen, att välja liv. Jag hade ett otroligt fint samtal med Trine kring detta och har redan nu börjat både tänka och fråga annorlunda. Jag inser att jag är rädd för att få veta sanningen, men att det egentligen är värre att tro och spekulera.

Numera börjar jag dagen med att fråga min make och dotter: vad förväntar ni er av mig idag. På det sättet vet jag och slipper gissa. Tack Trine =).
2016-06-30, skrev Sofi Markström
Jag valde "Mod" som min andliga princip. Motsatsen är feghet. Jag tycker att jag är feg i mycket, och i mycket räknar jag ofta upp allt fegt som jag gjort varje dag. Istället tänker jag försöka gå igenom allt modigt jag gjort.
Jag vågade ringa utomlands. Jag vågade hålla fast vid mina mål med sockret. Jag var modig när jag sa till mina storasystrar .
2016-06-30, skrev Madelaine Grimstedt
Jag valde acceptans och det känns fantastiskt som om det händer saker redan nu. Är så glad att jag kan acceptera att jag faktiskt mår bra och så mycket bättre utan socker.
2016-06-30, skrev Helen Persson
Värdighet. Motsatts är kränkning. Finns inget värdigt alls i att vara en slav under beroende. Det får vara färdigt med det nu.
2016-06-29, skrev Ellinore Vretlund
Hopp valde jag, motsatsen är förtvivlan.

Jag tänker att jag som inte vågar tänka speciellt långt fram i tiden eftersom det är kompakt mörker av elände och katastrofscenarion i allting vad gäller mitt liv samt förtvivlan över allt som händer i vardagen och på jobbet. Jag har lätt att tänka det värsta. Nu ska jag fokusera på hoppet, hoppfullheten. När mina tankar kommer ska jag fokusera på att se det hoppfulla i situationen och tänka hoppfullt när jag tänker på min framtid.
2016-06-29, skrev Sandra Bäcksholm
Jag valde acceptans och motsatsen är motstånd.

Jag tänker att jag i första hand ska försöka acceptera mig själv och mitt beroende men även min familj och mina vänner. Ska också försöka acceptera situationer som dom är och inte egga upp mig för mycket eller starta paniktåg.

Känner att jag kommit igång bra idag redan.
2016-06-29, skrev Trine Sandberg
Generösitet - framförallt inför mig själv och mina brister
2016-06-29, skrev Clara Osslind
Ärlighet - oärlighet
Jag tänker dagbok. Den här uppgiften ska jag skriva ner hela tiden varje dag. Min vardag är oärlig, mot mig själv och andra. Jag lever i senet, framtidsfantsier, dag drömmer. Jag tänker aktivt att jag ska skippa att skriva saker för om jag inte skriver mina tankar som inte är possitiva så är det inte på riktigt.
Om jag inte berättar saker som jag tänker så finns det inte.
2016-05-20, skrev Joanna Rothschild
Jag har valt att inte göra uppgiften eftersom jag har svårt att förstå den. Ber att få återkomma när jag har fnulat färdigt på den.
2016-05-20, skrev Helen Aresik
Jag har valt TILLIT och dess motsats är RÄDSLA.

Tack vara att tillit och rädsla hör ihop har jag dag fått en värdefull insikt. Hela min uppväxt präglades av att de vuxna ville varna mig för allt som var farligt och så planterades rädslan och rädslan flyttade in i min kropp och hjärna.

De lyckades forma mig till en mycket rädd liten tjej som min mamma släpade i väg till PBU (dagens BUP) för hon tyckte det var så konstigt att jag var så inbunden, rädd och vill helst vara för mig själv. Nu förstår jag varför, jag litade inte på någon och de fick mig att vara rädd för allting och då menar jag allting. Rädsla är en bekant känsla, säg det jag inte är eller har varit rädd för. Min hjärna går väldigt lätt i katastroftänk och jag vågade inte lita på någon. Ironiskt nog blev jag hårt kritiserad även som vuxen att min svagaste egenskap var att jag var så godtrogen. Jag matades alltså även med att inte skulle känna tillit till någon eller något. Hur i H_LVETE var det tänkt att jag skulle kunna känna tillit !!!!

Jag vill släppa in tillit i mitt hjärta och medvetet tillåta mig känna tillit. Ja det vill jag verkligen. Aldrig har det varit lika tydligt som nu.

Nu till ett exempel: Idag var det ingen sockersyster från kursen som jag kunde tala med och först blev jag jättestressad över det men eftersom mitt ord är tillit så lugnade jag ned mig och tänkte på att jag måste ha tillit till att det blir precis rätt ändå och vet ni på kvällen fick jag prata med en annan sockersyster som också gått vår kurs men före oss och då föll allt på plats.
Allt är möjligt jag kan tillåta mig lita på min tillit.
2016-05-19, skrev Anna Björk
Jag valde kapitulation. Negativ motsats är kontroll.
Bara ordet i sig är en utmaning för mig då jag tidigare har sett det ordet som att då ger jag upp, jag ger mig.
Jag behöver, jag längtar efter att släppa kontrollen och tillåta mig själv att bara leva, leva utan att ha koll på varje detalj så att det ska bli precis så som jag vill ha det. Vad händer om det inte blir precis så som jag vill ha det?? Tänk om det faktiskt blir bättre..
Jag tänker arbeta med affirmationer i min kapitulation.
Jag tänker också att jag måste acceptera att det finns olika sätt att gå tillväga, att mitt sätt inte alltid är det bästa.
Jag tänker att jag måste ha tillit, återigen tillit till processen.
Kapitulation är just nu mitt ledord.
2016-05-19, skrev Teres Ekholm

Valde disciplin som andlig princip. Är helt omöjlig med rutin och disciplin så det blir en utmaning som kommer att utmana och kräva oerhört mycket av mig, men som också kommer skapa en struktur och hållbarhet på sikt. Jag har längtat efter displin så länge jag kan minnas och har övar det i daglig meditation/avslappningsövningar och innan jag blev för sjuk också med yoga. Det var dock inte med medvetenheten kring mina beteenden och mitt kaos. Så med oförmåga att förstå mitt kaos blev displin inte fullbordad. Jag provade i för svåra sammanhang också.

Jag vill skapa utrymme för mig att leva ett balanserat liv där jag hinner andas och uppleva(!!!) livet också. Leva inte bara överleva som dom senaste 10åren i praktiken handlat om men hela mitt liv egentligen återspeglat. Börjar med att strukturera upp dagarna nu, göra och följa matplaneringen. Ta hand om mig själv i försa hand och sätta kärleksfulla gränser mot mig själv och omgivningen. Disciplin i att lyssna på mig och mina behov först. Hur mår min kropp och vad behöver jag nu, idag, här och nu el framåt. Och på morgonen och njuta av frukost, dusch, hundpromenad. Allt annat kommer efter mina behov från och med nu, vill börja höra mig själv och mina signaler. Lyssna på min kropp. Lära känna min energi, min kommunikation inåt och utåt. Inifrån och ut. Disciplin med mina nya verktyg som stänger av bruset och att jag bär åt andra och öppnar upp för mer av energi och hälsa och MIG!
2016-05-19, skrev Karin Almheden
Jag valde att arbeta med Tillit vs Rädsla

Detta känns SÅ passande för mig då det känns som att jag de senaste åren endast agerat och levt genom rädsla. Jag känner mig rädd för precis allt. Att dö/att leva, hur jag ska leva, att göra fel val, att ångra mig, rädsla för andra människor, vad andra ska tycka, hur jag borde leva mitt liv, hur jag ser ut, min sjukdom osv i all oändlighet.

Ordet TILLIT kom till mig för bara ett par månader sedan i och med ett 12 stegsprogram. Det kan vara det finaste ordet jag någonsin hört. Tillit och sinnesro, det ger mig rysningar av välbehag i kroppen. För mig betyder tillit att jag måste släppa på all kontroll jag vill ha. Att släppa mitt ältande och egenstyrande, och LÄMNA ÖVER. Ha tillit till att jag är precis exakt just där jag ska vara i livet. Att om jag bara "go with the flow" så kommer vägen att klarna upp sig. Jag är redan i processen och det händer saker hela hela tiden. Jag behöver inte försöka påskynda något eller försöka lista ut vem jag behöver vara, utan luta mig tillbaka och ha tillit till livet. Det som kommer är det som SKA komma. Universum vill att jag ska vara i kärlek, närhet och ärlighet. Om jag varje dag försöker leva i sanning, så kommer livet styra mig dit jag ska. Jag kommer bli guidad av vad jag behöver göra för att få det jag söker.

Tillit till processen, livet och att jag är precis där jag ska vara i livet just nu. Det ger mig hopp, lugn och kärlek, och jag behöver påminna mig om detta varje sekund just nu.
2016-05-19, skrev Sussi Bomanson
Tillit -Rädsla Ja rädsla skulle inte vara svårt att agera i.Så då får jag försöka att när jag känner rädsla vända det till hur det skulle kännas om jag istället hade tillit.
2016-05-19, skrev Åsa Rudström
Jag valde gemenskap, motsatsen är alienation. Jag litar inte på gemenskapen så jag ställer mig utanför. Pratade med Jessica (N) idag och blev påmind om känslor av utanförskap som barn (när DOM valde brännbollslag och man var kvar till sist "suck, ok då, om ni tar Robban så tar vi Åsa..."). Väldigt känsligt och sårigt alltihop. Så hur ska jag agera? Jag har lätt att känna mig utanför, men hur ska jag känna gemenskap? Jag får börja med att agera. Samtalen idag. Kören har konsert i eftermiddag. Även på jobbet där jag på sista tiden i flera sammanhang känner att alla andra kan och fattar och hör till men inte jag... Tre telefonmöten i morgon att träna på före kl 16 då VÅR gemenskap ses igen.
2016-05-19, skrev Kerstin Gavander
Jag valde förtröstan för att jag behöver förlita mig på att allt kommer att bli bra och tryggt. Anledningen var att jag behöver lära mig att jag inte kan styra precis allt och att jag behöver förlita mig på en "högre kraft" och på att det finns en mening med saker som sker även om jag inte kan se eller förstå den just nu
2016-05-18, skrev Jessica norell
Acceptans i vad jag mår bra av att äta och i det jag blir dålig av.
2016-05-18, skrev Jessica norell
Min andliga princip acceptans kommer jag använda i de sammanhang där jag går i motstånd..
När jag går in i motstånd till jonathans sätt eller hur han beter sig så ska jag istället för att gå i motstånd till hans beteende
Finna acceptans i att så här väljer han att göra. Der är en intressant handling. Att inte behöva förstå varför han gör som han gör. Fokusera på hur jag kan göra för att behålla mitt lugn istället. Acceptera att han är olik mig. Att jag är olik han.

När jag märker att jag går i motstånd till något som föreslås och jag kan skilja på rädslan och vad som inte är sant för mig så ska jag säga ja. Det som ger mig mest motstånd ska jag börja utforska så gott jag klarar av det . Acceptans innebär inte att jag godkänner der som gör mig illa det innebär att inte förneka verkligheten att det som sker är det som sker och finna acceptans i det istället för att gå i motstånd till det.

Att acceptera min känslighet istöllet för att gå i motstånd till det. Att varje gång ja går in i motstånd betyder det att jag har barriärer upp, där kan jag välja att dra ner dom.

Acceptera andras gränser istället för att försöka kring dom för att de inte passar mig.
2016-04-27, skrev Lotta Nilsson
Jag ändrade mig en sista gång och valde relationer - isolering.
Jag har verkligen isolerat mig under många år nu. Inte helt och hållet, jag träffar mycket folk men jag har tex två systrar i Stockholm som tjatar på mig att jag ska åka upp till dem och hälsa på. Sedan jag fick mitt första barn för 5 år sedan samt vi började bygga vårt hus så har så mycket av min energi gått åt till det. Jag har inte haft orken att åka till systrarna över en helg, jag ska ju orka jobba resten av veckan också. Mina systrar förstår inte min situation. Jag inser att jag inte har varit ärligt mot dem och sagt som det har varit.
Jag har några av mina bästa vänner som flyttade från stan för många år sedan nu. Några av dem har jag fortfarande inte hälsat på. Det skäms jag över. Jag som tidigare har älskat att resa och besöka nya ställen. Mitt sockerberoende har gjort att jag inte har orken och kraften till detta.
Jag har en hel uppsjö av vänner som jag vill träffa och säga tack till. Så många som har funnits vid min sida då jag förlorade min dotter i magen i v. 39. Jag visste inte ens att jag hade så många vänner. Jag har insett att jag har blivit så dålig på att hålla kontakten med folk. När jag väl ringer till någon så hittar jag på en massa ursäkter till att jag inte har hört av mig. Jag önskar bli mer ärlig om det är så att tiden går och jag isolerar mig.
2016-04-24, skrev Linda W Dahlberg
Stick to the truth and nothing but the truth....
2016-04-24, skrev Johanna Angrimer
Kontrollera och Kapitulera är det jag skall arbeta med.
Jag skall sluta kontrollera allt och alla runt mig. Kapitulera inför mitt kontrollbehov och låta människor göra så som de själva anser är bäst. Jag skall kapitulera gällande mina katastroftankar och istället låta tiden utvisa vad som sker. Ser fram emot denna förändring, att ha ett kontrollbehov är jobbigt!
2016-04-24, skrev Ulrika Kuneinen
Relation Isolering
Jag skall göra allt i min makt för att få energi och lust att umgås med vänner, barnbarn. Jag älskar mötet med nya människor och är en social människa. Jag har alltid känt mig utanför och har inte tyckt jag är värdig att umgås med alla "normala" människor. Det skall bli ändring på det nu.
2016-04-24, skrev Magdalena Abrahamsson
Min andliga princip är Empati och motsatsen är Förakt. Jag behöver jobba mycket med att inte döma andra personer i min närmaste omgivning som ofta tar sig uttryck i ett förakt. Genom att aktivt jobba med empati kommer jag inte bara att sluta förakta andra utan även mig själv då detta bottnar i självförakt. Det har tagit mig många år att förstå hur det hänger ihop och jag har en lång väg från förakt till empati men jag har påbörjat resan.
2016-04-23, skrev Ulrika Kuneinen
Relation isolering
Under min uppväxt har jag haft vänner men alltid känt mig lite utanför. Jag har aldrig förstått varför. Jag har isolerat mig de sista 15 åren och har i stort sett inte umgåtts med någon mer än med min syster och familjen. Jag behöver nu vårda mina relationer med vänner och ta upp kontakten igen.
2016-04-22, skrev Per Sone
Jag valde att jobba med TILLIT vars motsats är RÄDSLA
Jag ska träna på att tänka och känna tillit istället för rädsla genom att tränga bort gamla tankemönster och istället tänka positivt om tillit. Jag tror att det börjar med tanken och om jag börjar med tanken så kommer jag till slut att börja känna tillit också. Jag vet också att det kommer att ta tid att "ändra sig" men för varje jag tänker och känner tillit så blir det lättare och lättare att göra det automatiskt.
2016-04-22, skrev Mia Sjöstrand
Kapitulation - Kontroll

Jag ska kapitulera inför att det inte kan vara tiptop här hemma, inför att skorna ligger på golvet i hallen trots att familjen senast igår kom överens om att ställa skorna i skostället och inför allt annat som bara slängs där man står.
Jag ska kapitulera inför att jag inte kan kontrollera situationer i förväg, det är ingen mening att älta och skapa händelser som aldrig kommer att inträffa.
Jag ska kapitulera inför förlorade kläder, mössor, skor och gympaväskor och även inför glömda skolböcker.
2016-04-22, skrev Birgitta Ervik
Taksamhet. Njuta av allt som jag har omkring mig
2016-03-14, skrev Linda Hedman
Min positiva andliga princip är HOPP och negativa motsatsen är FÖRTVIVLAN.
Eftersom jag faller av cykeln ännu nu som då känner jag också ganska ofta förtvivlan. Vaknar ofta upp med HOPP när jag är utvilad på morgonen och känner lust att ta tag i en ny dag. Vart efter dagen lider och jag blir trött börjar jag känna mer förtvivlan och misströstan över jag inte kommer att klara det. Jag faller så lätt in i gamla ätmönster och sedan är det kört. För att jobba med min andliga princip ska jag försöka acceptera att jag blir trött på eftermiddagarna, vila, äta bra mellanmål och fokusera på bra saker i mitt liv samt vara tacksam. Jag ska söka stöd hos andra som gått före mig.
2016-03-10, skrev Cecilia Lindhoff
Den positiva andliga princip jag valt att arbeta med är ACCEPTANS.
Dess negativa motsats är MOTSTÅND.
Jag vet att jag har svårt för att smälta att jag skulle ha en beroendesjukdom. Om jag ACCEPTERAR det känns det inom mig som om jag kan slappna av och bli rofylld. Jag behöver inte längre göra MOTSTÅND mot den tanken vilket är energikrävande.
När det gäller utmattningssyndrom så agerar jag, varje gång jag återkommer till arbetslivet, som att jag är densamma som då för 13 år sedan när jag insjuknade. Om jag inte gjorde sådant MOTSTÅND mot tanken att jag inte är densamma som då, utan ACCEPTERADE att: ja, jag är en människa som utvecklats och ärrats under 13 års tid, då skulle jag kunna slappna av och njuta av livet.
2016-03-10, skrev Monica Petersson
För mig blev valet: Att göra sitt bästa - Perfektion
Jag tänker att detta blir någonting jag behöver påminna mig själv om så fort jag vaknar på morgonen - det är good enough om jag gör mitt bästa. Då jag uttalar detta känner jag att höga krav och prestation skalas bort och jag kan slappna av och tagga ner. Allt behöver inte vara perfekt (vad det nu är). Redan idag har jag kunnat tillämpa principen då jag har fått en ny arbetsuppgift som jag inte är helt bekväm och trygg med. Jag sa till mig själv att nu gör jag mitt bästa det räcker och det fungerade faktiskt. En sak jag inser är att jag också måste vara på min vakt mot egot så att detta inte används som något negativt t ex när det gäller mat och att vara abstinent.
2016-03-10, skrev Helena Thambert
ÄRLIGHET utan tvekan! Mår skitdåligt av allt småljugande, Negativa motsatsen är OÄRLIGHET

Det har redan börjat, då jag flera ggr under dagen kommit på mig själv med småljugandet och rättat till det så gott det gick. Exempelvis ljög jag för min kära syster att jag mådde så bra i dag och bara körde på och skulle vara lika duktig som hon i ett städprojekt på firman som vi gjorde tillsammans. Egentligen mådde jag skit, var ledsen, stressad o kände mig så fet och ful, var hungrig och törstig men tog ingen notis om det. Blev då en mycket farlig situation för mig med en hårsmån från att ta ett återfall på hemvägen.

Viktigt för mig att träna ärlighet främst mot mig själv, lyssna ärligt på kroppen och inte komma med en massa undanflykter då den talar om vad den behöver.
När jag berättar eller återger något var uppmärksam på känslan i kroppen, olustig eller harmonisk. Känner om det är oärligt eller ärligt.
2016-03-10, skrev Ola Sträng
Uthållighet---Lättja. Önskar att erövra uthållighet, att göra färdigt saker o ting. Inte fly in i lättjan.
2016-03-10, skrev Anki Larsson
Förtröstan och tvivel
Jag inser att jag så länge jag kan minnas har tvivlat på om världen är en god plats att vara på. Det var inte så att allt var dåligt under min uppväxt men jag fick en osäker start och tvivlade på om mina föräldrar skulle klara att ta hand om mig
Därför blev jag ett snällt, duktigt och fogligt barn med stort kontrollbehov som omedveten följt mig genom åren. Jag tror detta har påverkat min sjukdom genom att jag har försökt dämpa tvivlen i livet och skaffat kontroll genom maten. Nu när jag inser det ska jag verkligen träna på att coola ner mitt kontrollbehov och min duktiga flicka genom att ha förtröstan istället. Jag behöver inte vara bäst o starkast eller lösa allting. Jag har levt efter pappas livsmotto "Livet är en kamp och lita aldrig på någon" alldeles för länge redan. Det får vara slut med det. Jag längtar efter att ibland få lämna över till en högre makt och lita på att allt ordnar sig till det bästa. Livet kan inte kontrolleras det ska levas. Jag kan också ha förtröstan i att jag duger som jag är och att det finns människor som vill hjälpa mig när jag behöver, våga be om hjälp och att då lita på den hjälp jag får utan att känna skuld eller tvivel på om jag är värd det.
2016-03-10, skrev Anna-Maria Wikman
Jag valde att arbeta med Disciplin, motsatsen till det är KAOS.
Mina tankar är att jag ska arbeta med detta för att disciplin är en stor utmaning för mig. Jag behöver jobba med att följa min dagliga planering gällande jobbsökeri, sockerskolan, motionen samt det som ska göras i hemmet. Jag har lätt att bli distraherad av annat som känns roligare just för stunden. Ex att titta på tv, träffa någon kompis som lockar och pockar. Så går jag bort från det jag behöver göra för att må bra på sikt för att tillfredsställa någon som jag tycker är kul för stunden. Detta mår jag sämre av senare och tänker att "åååh jag skulle ju sökt jobb idag, inte träffat min kompis Eric inne i stan och hänga på ett fik och prata strunt" "eller kollat på tv show 2 timmar. Så nu ska jag skriva mina "att göra listor" dagligen och följa dem och bocka av. Samt fråga mig själv när jag börjar sväva iväg på annat "är detta att vara disciplinerad" ? är svaret nej. Återgå till min att göra lista. För den får mig att må bra när jag ser att den bockas av. 🙂
2016-03-10, skrev Maria Lundquist
Uthållighet.
Fick ett tillfälle tidigt i morse. Ställde frågan till mig själv om det visar på uthållighet att snoosa telefonen en gång till och ligga kvar i sängen. Svaret blev nej och därmed blev min dag minst nio minuter längre!
2016-02-21, skrev Linda Wais
Det kändes som en viktig grund - respekt. Först respekt, först efter det kan det komma kärlek, tillit eller vad det nu är.
Jag har alltid haft en förkärlek till entreprenörer eller drivande personer. Så pass att jag nästan placerar de på någon slags piedestal. Det är INTE respekt. Folk vill ju bara bli accepterade för den de är, inte upphöjd till skyarna. Det kan jag öva på en hel del i mitt jobb, respektera folk för vem de är.
Först kommer väl också respekten till mig själv. Sluta sätta mig i andra hand utan att för den delen vara ego. Med en nypa hänsyn till omgivningen och kärlek till mig själv, bör jag kunna prioritera mig själv ännu mer.
Respektera att livet går vidare, nu är det så här. Punkt.
2016-02-14, skrev Madelaine Erixon
Tålamod - otålighet.

Jag ska ha tålamod i att det tar lång tid att ändra ett beteende.
Tålamod i att det tar lång tid att gå ner i vikt.
Tålamod i att saker runt mig tar lång tid, allt kan inte hända på en gång, just nu redan.
Jag vill gärna att saker ska hända innan jag knappt ens börjat.
Jag ska likt Carina inte heller slå på mig själv för att jag känt mig "usel", eller haft en dag då jag exempelvis inte orkat träna.
Jag ska öva mitt tålamod med eleverna.

Övning ger färdighet!
2016-02-14, skrev Susanne Bengtsson
Tillit - Rädsla

Tillit till mig själv att jag kommer klara det här
Tillit till att allt kommer ordna sig
Tillit till att jag kommer må bra och leva länge
Tillit till att jag lätt kommer kunna ta bort colan

Rädslan är just nu den dominerande känslan, mycket nyttig uppgift.
2016-02-14, skrev Louise Runnemark
Jag ska jobba med tillit. att känna tillit för det som händer. Tillit till att jag gör och väljer rätt, Tillit till min omgivning, mig själv,mina medmänniskor och livet. Om jag väljer att ha tillit hoppas jag att mina rädslor, min oro och mina katastrofftankar minskar.
2016-02-14, skrev Gerd Sjökvist
Jag valde Ärlighet och motsatsen är lögner. Ärlighet har alltid varit viktig för mig och jag blir jättebesviken när jag upptäcker att någon ljuger för mig eller har ljugit. Jag vet att det ibland kommer små fula grodor ur min mun. Men nu tänker jag på det hela tiden. För jag vet hur ont det gör då jag har upplevd det så mycket i mitt liv. Man behöver inte alltid var ärlig om det betyder att man sårar andra. Men det är svårt.
2016-02-14, skrev Angela Lagerkvist
Jag valde att arbeta med Uthållighet. Egentligen bestämde jag mig bara så där snabbt , men är överväldigad hur jag kunde välja så exakt. Uthållighet är min sämsta sida och motsatsen är lättja. Jag är förvånad över hur lätt det gick in i mitt inre och jag började förstå varför jag aldrig har någon uthållighet. Så länge jag minns har jag känt trötthet över mig själv just därför jag är så otålig och alltid ger upp vid minsta motstånd. Motsatsen är LÄTTJA och jag ser nu en förklaring till varför jag inte är uthållig. Äh skit i det! Det ordnar sig sen! Jag gör det sen! Någon ser nog till att det blir gjort! Jag tar disken imorgon istället! Det finns grejer i bilen och jag säger :jag tar det sen! Jag fyller i ansökan sen och sen och sen...Jag tror att jag till stor del skapar mitt kaos med denna lättja. Jag är kreativ, får ide' efter ide' i mitt huvud jag börjar med full kraft och fullt fokus men uthålligheten tryter och jag tänker det fixar jag sen....
2016-02-13, skrev Carina Eriksson
Den princip som kändes mest rätt för mig att jobba med nu är TÅLAMOD, vars negativa motsats är otålighet. Det är egentligen lite konstigt eftersom jag alltid har varit en person med extremt lång stubin, ett oändligt tålamod. Men de sista åren har jag inte riktigt känt igen mig själv. Jag har fått kortare stubin, ibland blir den bara millimeterlång och det kan gå på en millisekund, jag har blivit otålig och det är något som faktiskt skrämmer mig. Det är inte sådan jag i grund och botten är, och inte heller vill vara.

Det jag ska jobba på bland annat, är att ha:
Tålamod med processen som jag är i just nu. Det kommer inte att bli bra på en gång, det finns ingen quick-fix, det kommer att ta tid och kräva att jag arbetar med mig själv.
Tålamod med mig själv de dagar som jag är tröttare och känner mig sliten, jag ska inte slå på mig själv och kräva att jag borde orka mer. Jag ska inte ge mig själv dåligt samvete eftersom jag gör det jag orkar och det räcker och är tillräckligt bra.
Tålamod när jag tycker att andra människor är för långsamma eller gör på annat sätt än mig, inte avsluta deras meningar eller tycka att jag vet bäst - det finns faktiskt flera sätt att göra samma sak 🙂

Min hjärna är inte helt inställd på processen ännu, för jag märker att jag kan bli irriterad och tappa tålamodet. Sedan kommer jag på mig själv, andas djupt och upprepar för mig själv: "tålamod, tålamod, tålamod". Men med övning så!
2016-02-13, skrev Jannica Skyving
Kapitulation är något jag behöver ha lättare för. Jag ser det lite som att jag måste lära mig "att gilla läget" och inte ha så mycket kontroll på allt jämt. Däremot beyder det för mig inte att jag ska släppa allt vind för våg och bara glida med. Det är nog balansen som behöver rättas upp en hel del iallafall och jag behöver ha en mer låt-gå-mentalitet och 'jaha' såhär är det nu-känsla.
Inte lätt men jag tränar hela tiden. Tex på min dans i morse. Jag är fortfarande så extremt trött och matt i kroppen, känns knappt som om jag orkar röra mig och har jättesvårt att jobba upp mig i puls nu sedan vi började kursen. Då i en vattenpaus så kände jag att jag höll på att börja prata med vännerna omkring om hur matt jag var. MEN det hjälper ju inte dem tänkte jag, det är bara gnäll från min sida. Dansa på så gott det går och ha roligt eller gå härifrån -tänkte jag då. Jag dansade på och blev gladare och jag slapp vara gnällig.

Jag fortsätter 🙂 Nyttig övning för livet!!!
2016-02-12, skrev Sonja di Gleria
Jag valde kapitulera/kontrollera.
Jag behöver lära mig att ge upp, jag är för envis för mitt eget bästa. Jag sitter hellre uppe och jobbar en hel natt istället för att säga "tyvärr, jag blir lite sen". Jag ska hela tiden klara mig själv och vill inte ta emot andra människors kärlek fast de gärna vill ge den. Jag går miste om så mycket.
2016-02-12, skrev Camilla Grahn
Kapitulera inför att jag har brister och inför det faktum att jag duger som jag är och är unik, att jag är kapabel och ibland inte når ända fram
Kapitulera inför att vägen inte är spikrak, att tårarna rinner idag, ikapp med svåra insikter.
Kapitulera inför min storhet och potential samtidigt som jag kapitulerar inför min litenhet och sårbarhet.

Kapitulerar inför möjligheten att lyckas
2016-02-11, skrev Camilla Grahn
Jag valde kapitulera med motsats kontrollera
Ordet och dess betydelse får det att krypa i kroppen på mig.

Att kapitulera inför rädslans worst case senario kontrollförlust i de situationer jag möter.
Att kapitulera inför hur den man jag träffat är och inför rädslan att han inte gillar mig bara för att han inte är så som jag tycker man ska vara.
Att kapitulera inför nuet, det enda vi vet någonting om
Att kapitulera inför sanningen, inför det som händer, inför det ovissa slutresultatet, ovissheten
2016-01-02, skrev Kim Lundqvist
Jag valde kärlek och motsatsen är hat.
Jag vet egentligen inte hur jag ska visa det utåt till andra utanför hemmet, men jag försöker.
Stod länge och höll upp dörren för en på jobbet som kom en bit efter mig och lät en gå före mig i kön dom bara hade plockat på sig en ynka vara medan jag stod med en full vagn.
Lite osäker på hur jag ska tänka inför den här uppgiften men det blir nog bra till slut.
2016-01-02, skrev Victoria Ellerstad
Relation var min positiva andliga princip. Isolering var den negativa motparten. När jag fick höra varför vi hade valt dessa ord kände jag att det blev så rätt för mig. De orden talar till mig och har genomsyrat större delen av mitt liv. Har alltid kämpat med relationer, både vänner, kärlek, arbete, familj som ofta slutar i att jag blir ensam. Nu har jag mer förståelse varför och jag behövde verkligen få höra de här två orden och förstå hur viktiga de har varit och är i mitt liv. Allt jag gjort sedan i onsdags och allt jag kommer göra framåt kommer att få mig att först tänka "gynnar detta mina relationer".
2016-01-01, skrev Annika Marklund
Jag valde ACCEPTANS - MOTSTÅND.

Denna andliga princip känner jag är jätteviktig för mig att arbeta med, och det fanns en stark känsla hos mig när jag hörde alla principerna läsas upp och denna kom upp. Jag tänker att acceptans är nyckeln till all utveckling och transformation. Accepterar man inte den nuvarande situationen så kan man aldrig att komma ur den och vidare -- motstånd föder bestånd. Och jag vet ju detta, ändå är det så svårt att tillämpa.....jag behöver verkligen utgå ifrån acceptans i alla mina angelägenheter, allt ifrån stora saker som min barndom och mitt föregående liv och de misstag jag har begått, till att äta den mängd grönsaker som sponsorn säger åt mig att äta eller att utföra de åtaganden jag har tagit på mig att göra för att tillfriskna. Min egenvilja är väldigt stark, det är något jag har fått insikt om den sista tiden, egot vill bestämma för jämnan. Men om jag tillämpar acceptans så matar jag inte dess behov av uppmärksamhet lika mycket.....
2016-01-01, skrev Elisabeth S Edlund
Kapitulation – Kontroll
Jag kan inte kontrollera sjukdomen alltså måste jag kapitulera. Hur gör jag det? Jag ska släppa taget, släppa kontrollen, sluta kämpa. Det tar mycket energi att hålla den röda hunden i strypkoppel hela tiden.
Jag tänker att det jag KAN göra är att fokusera på mitt tillfrisknande, att göda den blå hunden så mycket jag kan. Då svälter jag ut / tränger ut den röda. Jag ska göra så mycket bra saker som möjligt för mig.
Jag kan inte heller kontrollera vad det blir för resultat och när det blir. Det måste jag också kapitulera för. Jag tänker ha tillit till att allt är i sin ordning och att allt blir som det ska.
Jag ska bara fokusera på att göra min del.
2015-12-31, skrev Emma Berg
Min positiva andliga princip som jag ska jobba med är TILLIT!
Tillit till andra människor
Tillit att jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade
Tillit att släppa taget om min livsdröm som kraschade
Tillit att gå vidare i livet
Tillit att jag kan hitta MIN väg
Tillit att det ordnar sig

Motsatsen är rädsla;
rädsla för att ingen vill mig gott
rädsla för att jag inte har ansträngt mig nog
rädsla för att det inte går att hitta ngn annan livsdröm
rädsla för att jag sitter fast, att det alltid kommer att vara så här svart
rädsla för att det inte finns ngn väg framåt för mig - alls
rädsla för att det aldrig kommer att ordna sig
2015-12-31, skrev Claudia Larsson
Jag ska jobba med förlåtelse motsatsen är harm. Har slagit upp ordet harm och vad som är synonym till det. Återkommande är ilska upprördhet och irritation.
Jag ska vara förlåtande i relationer till andra och till andra människors handlande och beteende i olika situationer.
Jag ska ta tre djupa andetag och tänka på ordet förlåtande när ilskan, irritationen och upprördheten kommer.
2015-12-31, skrev Åsa Eibladh
Motsatsen är "rädsla" - rädsla för att något ska hända mina nära och kära.
Rädsla för att bli sviken.
Rädsla för att inte ha kontroll över andra.
Rädsla över att bli lurad av sjukdomen...

Min POSITIVA ANDLIGA PRINCIP som jag väljer att jobba med och som jag vill leva efter är TILLIT <3
Jag väljer att lämna över min sjukdom och ha tillit till min högre makt. Jag har tillit till mig själv, att min vilja att leva i tillfrisknande är
starkare än röda hund...

Jag väljer att ha tillit till att mina kära har sin egen högre makt och att det bästa jag kan göra för dem är att hjälpa mig själv!

Jag väljer att ha tillit till att jag är precis där jag ska vara och att det som händer för något med gott med sig, nu eller i framtiden...
2015-12-31, skrev Mia Sjoqvist
TILLIT - RÄDSLA
Jag tror att det blir kanonbra för mig att arbeta med tillit! Jag har förstått att rädslor stör mig jättemkt, att jag oroar mig och inte är i nuet utan försöker planera framåt eller är "på flykt" och försöker förtränga gnagande obehagskänslor. Jag har haft svårt med andligheten ett tag och vet att tro bygger på tillit och att rädsla blockerar mig från Gud.
När jag nu börjat tänka mer på detta märker jag att det innebär att jag bara får lämna allt jag oroar mig för, och då kan jag vara mer här och nu. Jag behöver då inte fundera ut lösningar eller tänka på olika katastrofscenarion, jag behöver inte "ta hand om" nån annans humör eller problem heller, jag kan bara vara jag, som i grunden mår gott när jag är abstinent och nära Gud. Jag pratar då inom mig med Gud på ett befriande sätt.
Igår låg jag vaken och lyssnade på dotterns plötsliga astmahostningar som höll mig vaken, oroade mig att vi inte skulle få sova, ska hon bli sjuk? etc. Men sen tänkte jag att jag kan inte styra det, det som sker det sker, jag bara överlämnade det till Gud, i tillit att antagligen blir det nog bra, och sen somnade jag! 🙂
2015-11-19, skrev Sofia Åberg
Jag valde acceptans och den negativa motsatsen är motstånd,.,
mitt ätande kretsar väldigt mycke kring leo, när leo inte mår bra så äter jag.
jag har fått se mitt barn lida på en nivå som ingen ska behöva göra.
Jag blir arg och frustread när jag ser leo kämpa sig igenom sitt liv och de har jag svårt att acceptera , jag har ett stort motstånd som säger att accepterar jag leos autism så accepterar jag att han får kämpa sig igenom livet.
jag måste acceptera att jag inte kan göra saker som många andra, att jag inte kan lägga samma tid på jobbet , att jag är mer låst i mi vardag och att jag inte kan göra spontana saker.
Om jag accepterar leos autism och fokuserar mer på hans framsteg och glädja mig över de , acceptera att jag faktiskt nu kan jobba och ta vara på tiden som jag är där.
Acceptera att jag faktiskt kan göra saker bara jag planerar de, de kunde jag inte alls för 2år sen.
Jag behöver lägga mycke bakom mig och gå vidare , de skulle underlätta i mitt ätande och få mig och min famikjbatt må bättre,
2015-11-18, skrev Sofie Karlsson
Valt villighet- motsatsen ovillighet
Ovillighet är det som styr mitt liv just nu. Jag känner ovillighet i det mesta
Får anstränga mej hårt för att få saker gjort. Jobba går bra
Men ovillighet med maten, laga mat ,träning och ovillighet i mitt förhållande med min
sambo
Tror det är det som satt igång ätandet. Och så ett otroligt tungt dödsbesked på det
Jag gömmer mej i sockret, flyr från jobbiga känslor
När jag äter socker blir jag pigg, glad och possitiv. Men jag måste lära mej handskas
med mina känslor utan socker, inte gömma mej- villighet
2015-11-18, skrev Maria Hagberg
Jag valde empati. Motsatsen är förakt.

Jag valde empati för det skrämmer mig när människor inte har det. Det känns väldigt obehagligt. Jag har nog själv inte heller alltid varit empatisk mot alla människor. Till och med visat förakt. Min tanke är att jag ska jobba mer med att sätta mig in i andra människors liv och känslor. Så fort jag känner någonting i närheten av förakt ska jag försöka sätta mig in i den personens situation och känslor mer. Min mormor som är en person jag beundrade mycket. Hon hade alltid förståelse för människor även om de betedde sig konstigt och hon sa aldrig något ont om någon människa. Jag skulle vilja bli mer som hon.
2015-11-18, skrev Linda Berg
Jag valde integritet för det är ett område jag inte är helt klar på vad det innebär men jag har förstått att det är något jag behöver jobba med. Det kan vara att jag går med på att berätta saker jag inte vill till exempelvis kollegor eller andra som jag inte har någon större relation till. Jag har svårt värja mig i sådana situationer och upplever ofta efteråt att nu berättade jag alldeles för mycket privat. Jag vill också bli bättre på att hantera andra personers kontrollbehov över mig. Min mamma vill gärna att jag ska bli en kopia av henne och leva efter hennes önskemål, oavsett om jag vill det eller inte.

Jag var tvungen googla på vad ordet integritet innebär och ser att det har fler betydelser än vad jag tänkt på. På Wikipedia står det "Integritet är ett begrepp som innebär frihet från (och/eller avsaknad av) självmotsägelser i handlingar, värderingar, metoder, principer, förväntningar och så vidare". Jag måste fundera vidare hur jag förhåller mig till detta. Jag känner ofta stor dubbelmoral i att jag kan bli stött av någon men aldrig berätta det för vederbörande, ofta upprepar sig samma sak igen och jag ångrar att jag inte sa något första gången. På det sättet agerar jag mer efter den negativa motsatsen, falskhet. Jag skulle behöva bli mer ärlig på den punkten och ta upp vissa saker med en del vänner. En punkt kan vara att jag ofta upplever att vänner ringer och bara vill prata om sina problem medan jag aldrig får komma till tals. Jag hade behövt säga det men i stället undviker jag ta egen kontakt med den vännen. På det sättet känner jag mig ofta utnyttjad. Jag håller ofta med den andra personen i telefon fast jag inte gör det egentligen, vill undvika en jobbig stämning genom att säga det.
Jag ska begrunda min tillit och dess motsats rädsla. Jag känner att jag har tillitsproblem till människor. Jag vågar inte riktigt lita på dem fullt ut. Jag visste inte att rädsla var motsatsen, men förstår det nu. Det är min rädsla för att bli avvisad, förlöjligad, baktalad, oälskad som spökar. Jag är kanske egentligen mest rädd för att känna mig så när jag får någon sorts kritik. Jag har så svårt att hantera just de känslorna. Så nu ska jag, istället för att bara låta skeenden hända med dessa känslor som resultat, tänka tanken: hur skulle jag göra nu om jag hade tillit? Jag vet inte vart det kan leda, men är villig att försöka ändra mitt sätt att tänka och agera i detta.
2015-11-18, skrev Marina Karppinen
Jag valde principen göra sitt bästa och motsatsen till den är perfektionism.

Jag ska ha med mig den i tanken och reflektera över principen i alla situationer som uppstår där jag tänker att jag måste göra något helt perfekt annars så kvittar det och tänka att gör jag mitt bästa så räcker det. Det kommer antagligen vara tufft men jag måste ju börja någonstans.
2015-10-18, skrev Fia Westberg
Jag har den positiva principen kapitulation och den negativa kontroll
För mig tror jag att den här principen är väldigt viktig i mitt tillfrisknande men också i de flesta andra delar i mitt liv. Jag behöver inse att jag står maktlös inför mitt beroende. Jag måste kapitulera till min matplan och förlita mig på den kunskapen som vi får i kursen. Jag vill kunna kapitulera i min vardag, att jag bara kan göra det jag gör och att jag gör så gott jag kan. och om det inte räcker så gör det inget eller så löser det sig tillslut ändå. Jag vill kapitulera i mina relationer, inte behöva kontrollera allting jämnt. Kontrollen blir ofta väldigt energikrävande för mig. Jag vill släppa kontrollen och kapitulera inför mitt liv, och framför allt mitt ätande och min sjukdom. Genom att kapitulera och lägga ifrån mig kontrollen blir det svårare för den röda hunden att få grepp om mina tankar. Jag känner verkligen att denna principen är viktig för mig.
2015-10-17, skrev Annika Pettersson
Jag valde tålamod, och den negativa motsvarigheten till det är otålighet. Jag behöver verkligen jobba med mitt tålamod, jag behöver lära mig att hela den här resan kommer att ta tid. Jag har försökt jobba en hel del på det redan tidigare, främst när det kommer till tålamod kring mina barn och andra i min närhet. Jag försöker att leva mer i nuet och inte stressa så mycket. Men fortfarande behöver jag jobba mycket på min otålighet kring min sjukdom och min vikt. Jag behöver inse att det här kommer ta tid, att jag förmodligen kommer få jobba med det här väldigt länge. Samtidigt har jag svårt att ha tålamod kring det här, speciellt när det handlar om min vikt. Jag har i princip i hela mitt liv varit överviktig och blivit mobbad för det, och jag vill verkligen inget hellre än att gå ner i vikt och bli smal för första gången i mitt liv. Det känns som att jag vill visa dem att jag kan, ta revansch på nåt sätt. Det känns som att jag först då kan acceptera mig själv och känna mig nöjd. Fast jag vet att jag borde acceptera och tycka om mig själv även som jag ser ut nu, men jag har väldigt svårt för det. Jag ser mig själv i spegeln flera gånger varje dag för att se om jag har blivit smalare, för att bekräfta allt det fula och för att nedvärdera min kropp och mitt utseende. Så jag måste verkligen jobba med tålamodet, att låta det ta tid och att försöka acceptera mig själv precis som jag är.
2015-10-17, skrev Lill Eriksson
Jag tyckte detta var jättesvårt då det var flera som talade till mig.... Först var jag inne på relationer/ isolering eller mod/feghet men nu har jag istället valt tillit....
Jag behöver känna tillit till att allt ordnar sig till det bästa till slut, så jag ska slippa gå och oroa mig för saker och vara rädd för saker. Känna tillit till min högre makt som kommer att vägleda mig till rätt beslut i en jobbig situation jag har i min relation just nu. Jag vet liksom inte om det är jag själv eller beroendesjukdomen som har dessa tankar och de svänger dessutom upp och ner och fram och tillbaka som i en bergochdalbana. Ena dagen är jag helt säker på mitt beslut och nästa morgon jag vaknar börjar jag tvivla igen..... Mycket av rädsla... Jag behöver känna tillit och överlåta detta till min högre makt för att kunna koppla bort det och fokusera på mitt tillfrisknande. Tillit, istället för rädsla!
2015-10-16, skrev Lotta Lundberg
Det var jättestarkt att jag skulle välja kapitulation där den negativa motsatsen är kontroll. Att ha kontroll genomsyrar både min personlighet och mitt agerande. Därför blir det så ångestfylld när jag äter okontrollerbart samtidigt som det blir vila för mig. Jag vill verkligen kapitulera inför sjukdomen och inse att den har starkt grepp om mig. Jag vill även kapitulera i relationer och på jobbet där jag ofta har en garde uppe för att inte tappa kontrollen. Genom kapitulationen kan jag visa vem jag är utan sockerberoendet och därmed får röda hund ett svagare grepp om mig. Känns även viktigt att jag kapitulerar min envishet och trots. Drabbar ju mest migsjälv. Genom att kapitulera vill jag hitta en annan väg av vänlighet och omtanke mot mig själv. Släpp Kontrollen!
2015-10-16, skrev Hanna Olofsson
VÄRDIGHET - kränkande
Värdighet och kränkande handlar nog i första hand om hur jag behandlar (tänker om) mig själv, inte hur andra behandlar mig.
Jag tycker det är svårt. Jag vill kunna känna mitt egenvärde utan att få positiv bekräftelse utifrån men vet inte riktigt vart jag ska börja.
Ex att klä mig "finare" eller sminka mig, vilket gör att jag kan må bättre kan samtidigt kännas "falskt" då jag vill att det kommer inifrån.
Jag har perioder då mitt egenvärde (inom de områden jag har problem) är bra men jag misstänker att det är bra pga av yttre stimuli (ej bara socker utan ex att jag får uppmärksamhet etc.) BE A QUEEN är bra att tänka, men jag har ganska bra hållning, inte för att boosta mitt egenvärde men eftersom jag pluggat anatomi, fysiologi och ergonomi.
F-n, nu har jag fastnat i mina tankar. Kanske bör köpa och läsa Nakkens bok?! Återkommer om jag kommer på mer saker.
2015-10-16, skrev Nea Ringdahl
Jag var inte med på denna lektion men jag har läst lite vad ni andra skrivit och jag tar och väljer TILLIT som min andliga princip och jag tror att motsatsen är RÄDSLA eller kanske TILLITSBRIST eller kanske KONTROLL..
Jag behöver tillit till livet. Tillit till att det finns en universell plan för mig och att jag behöver slägga min kontroll och göra det bästa jag kan av varje varje dag efter min bästa förmåga.
Jag behöver tillit till att jag är en tjej som är bra och värd att bli älskad av mig själv och andra. Tillit till att jag är fantastisk och tillräcklig!
2015-10-15, skrev Evelina Snäll
Jag valde tillit för att jag har svårt att känna tillit. Motsatsen är rädsla, som jag har massor av. Är nästan rädd hela tiden.
Just nu vill jag kunna känna tillit till en person som jag får en mer och mer nära relation till. Vill att hon ska få veta lite mer om mig. Men är rädd att hon kommer att överge mig. Hon är som en mamma till mig och jag vill att inte ha någon relation till personer som inte kan ta att jag har en beroendesjukdom, så har tänkt berätta men känner mig rädd. Så jag tänkte arbeta med det här genom att göra de saker jag vill göra och som känns bra även om jag är rädd för det. Rädslan i mig håller mig tillbaka från att leva ett liv jag vill ha. När röda hund är framme känner jag mig rädd för att leva det liv jag vill ha. Det livet är utan socker och det gör röda hund galen. Är rädd för den hunden.
2015-10-15, skrev Karin Jansson
Jag valde att arbeta med disciplin och motsatsen kaos.

Det känns svårt att bringa disciplin i livet över en natt och jag måste inse att det kommer jag inte att lyckas med. Istället kan jag försöka tänka på det i alla val jag gör framöver.
Till exempel så bjöd jag in min syster på mat i helgen fast jag vet att jag ska flyttstäda hela helgen och har massa annat att göra, så jag hinner inte laga mat. Nu kunde inte hon (puh) - men det är ett exempel på att jag borde ha haft disciplin och prioriterat andra saker.

Jag ska börja säga nej oftare.

Jag ska inte kompromissa med min tid. Ofta hör jag mig själv säga "jag jobbar egentligen inte på helger men jag kan säkert hinna svänga förbi" eller "jag ringer dig på torsdag" när jag VET att torsdagen redan är fullsmockad med grejer.

Det här går också ihop med ett annat ord jag valde, ärlighet. Att säga som det är. "Tyvärr jag hinner inte".

Jag ska också sluta med att stressa igenom vissa saker bara för att få dem gjorda. Istället ska jag välja bort. Jag måste rensa i mitt liv.

Jag måste försöka agera mindre på impuls. Det betyder inte att jag inte får göra roliga saker, men jag måste skapa utrymme för dem.

Amen.

Planering

Att planerna maten och att följa sin matplan är en del av den andliga principen disciplin som är motsats till kaos. Detta är den andra av de principer som vi arbetar mycket med under kursens gång.

Gör en enkel plan över vad du skall äta nästkommande dag och dela med gruppen. Har du en matplan som du följer så planerar du enligt den. Detta gör du varje dag.

Din dagliga planering fyller du i på Mina Sidor.

Tacksamhet

images (5)

Tacksamhet är också en utav av de positiva andliga principerna och är motkraft till cynism. Det är en av de andliga principerna som vi arbetar mest med under kursens gång.

Fortsätt att skriva din tacksamhet varje dag och dela med dig på Mina Sidor.

Stolthet

Stoltheten är en del av den andliga principen Att göra sitt bästa som är motkraft till Perfektionism. Var stolt för det du gör.

Fram till nästa lektion ska du fylla i vad du är stolt över varje dag på Mina Sidor. Välj Stolthet i dropdown.

Avgiftningen

Fortsätt att fylla i din avgiftningslista varje dag. Notera i kroppen om du börjar känna positiva sidor av det som tidigare stod på listan.

Andliga principer i kursen

images (4)

Under kursens gång så arbetar vi med flera utav de andliga principerna. Förutom tacksamhet arbetar vi bland annat med

  • Tacksamhet – Vi skriver tacksamhet och stolthet varje dag.
  • Ärlighet – Vi är ärliga mot varandra.
  • Öppenhet –  Vi delar med oss utav våra liv och erfarenheter.
  • Värdighet – Ett värdigt ätande. Vi byter gamla ätmönster till nya värdiga sätt att äta.
  • Uthållighet – Kursen är 9 veckor lång och för en beroende är det en lång tid. Vi väntar in den försenade belöningen.
  • Villighet – Vi försöker motivera er med kunskap så att ni ska vara villiga att göra arbetet ni behöver göra för att tillfriskna.
  • Disciplin – Planera maten varje dag, tacksamhet och stolthet varje dag. Ringa samtal, göra uppgifter och komma in på lektionerna i tid.
  • Göra sitt bästa – Utifrån var och ens förmåga så gör ni det bästa ni kan och inte går in i perfektionism.
  • Tillit – En dag i taget. Det är en process. Det har tagit många år att hamna där ni är nu och det tar längre tid än tre veckor att tillfriskna. Tillit till processen och att du är precis där du ska vara.
  • Gemenskap – Ni bygger ett nätverk med varandra och med tidigare deltagare.
  • Hopp –  Med kunskapen ni får och de som har gått före i tillfrisknandet som visar att det går att tillfriskna från beroendesjukdomen.
  • Anonymitet – Vi lämnar inte ut det någon delar utanför gruppen.
  • Omtanke – I våra samtal med varandra visar vi omtanke.
  • Mod – Varje gång vi vågar att dela något som ligger och gnager inom oss eller gör något som är utanför vår komfortzon samt står emot sug så visar det på ett stort mod.
  • Medkänsla – Visar vi för varandra i våra samtal och på Facebook.
  • Pålitlighet – Vi ringer varandra som det är sagt och att komma in på lektionen, varje lektion. Du är en viktig del för att lektionen ska bli bra.
  • Sammanhållning – Att värna om gruppens alla deltagare att alla är med.
  • Tålamod – Tillfrisknande tar tid, tålamod med oss själva, varandra och processen som vi går igenom.

Beroendepersonligheten

Beroendepersonligheten av Craig Nakken

Beroendepersonligheten är en bok som är skriven av Craig Nakken som på ett lättförklarligt sätt berättar hur beroendepersonligheten uppstår samt hur ett tillfrisknande kan se ut. Vi rekommenderar dig att läsa den. Den finns att köpa på alla bokaffärer på nätet.

 

 

 

 

 

Att vara öppen och ärlig är superviktigt om vi vill in i tillfrisknande. Det enklaste sättet att vara det är att prata med andra i din grupp. Detta är också en av de andliga principerna. 🙂

Har du skarvat lite med sanningen i tidigare samtal, förstorat eller förminskat något? Ta tillfället i akt och rätta till det.

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

9 – Risksituationer

Kram och energi
/Cristina och Jessica

]]>
Nystart Uppgift 7 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-7/ Mon, 07 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21360 Trotsig som en 4 åring?

Vi som är sockerberoende är av naturen trotsiga. Vi tycker inte om att bli kommenderade. Upplever vi att någon ger oss en order slår vi ifrån och vänder taggarna utåt. Denna person som vi upplever som auktoritär kan vara vem som helst; partner, barn, föräldrar eller terapeut. Chefer, kollegor och vänner kan också vara med i denna kategori.

don__t_shoot_me_anymore__by_boobookittyfuck_52a0cac5e087c36ccab920b7

Trotset kan vara lika naturligt för oss som det är att andas. Någon försöker styra oss!!! Det går ju inte! För vi har ju alltid rätt.

Självklart visar vi inte vårt trots öppet. Vi kan uppträda med fullständig artighet och låtsas att vi helt och hållet håller med, men inombords smider vi tankar och startar intriger för att få vår vilja igenom.

Om en av dina nära och kära ser att du är på väg mot sockret, vad skulle du vilja att de sa till dig när de upptäcker att du går mot sockret? Det är bra att formulera denna meningen idag när du är på tillfrisknandets väg och inte på väg in i sjukdom. Vilken formulering kommer du att kunna lyssna till?

Dela med dig till gruppen.

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 183 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-09, skrev Karolina Ramqvist
Först var jag så uppfylld av att ha erkänt och insett att jag är sockerberoende att jag inte kunde tänka mig att jag någonsin igen skulle förneka det men sedan kunde jag se att det kommer att hända. När det händer vill jag att de jag har omkring mig påminner mig om detta och talar om för mig att den de hör tala är beroendepersonligheten och inte jag själv.
2017-08-09, skrev Eleonor Dalhäll
Just nu vet jag inte om jag är redo än för att någon ska säga till mig om sockret. Det räcker med att jag har människor runt omkring mig så äter jag inte socker.
Risken finns att det får motsatt effekt om min man skulle säga något, så vi hittar just nu andra strategier, som att inte ha något hemma, prata mycket om vad vi ska laga och äta, planera tillsammans.
2017-08-08, skrev Eva Jaktlund
"jag vet att du är vuxen, och väljer vad du ska äta. Men jag ser att du tänker äta socker, och jag vet att du kommer att ångra dig. Du blir sjuk av socker"
2017-08-08, skrev Lissandra Rickemark
Jag gör oxå så att jag lånar lite guldkorn. Har svårt att tänka ut ngt som inte känns klyschigt.

Jag vill att min man ger mig en kram och säger: Lissandra, stop, jag älskar dig men vet att du inte trivs med vem du är när du äter socker. Det verkar som att du är på väg att göra ett val som jag inte tror att du egentligen vill.
2017-08-08, skrev Nadja Lindqvist
Nu när jag tog del av mina sockersystrars svar så ser jag flera väldigt bra formuleringar.
Ska samla ihop dem och ge som en gåva till mina nära o kära. 🙂
2017-08-08, skrev Nadja Lindqvist
Oj, det här var verkligen en svår fråga. Jag vet inte om det skulle spela nån roll hur mina nära formulerar sig för att få mig att stanna upp och lyssna...tror att min trotsighet skulle ta över oavsett.
OM det är någon av mina barn så skulle det kunna vara "mamma, jag ser att du är på väg att göra något som du egentligen inte vill"
Funderar även på OM det kan vara olika beroende på VEM som säger det...
En sån tankeställare jag fick, för det känns som jag måste övervinna min trotsighet på nåt sätt.
2017-08-08, skrev Sophie Aspgren
Låt din röda hund vila o gör något du tycker om.
2017-08-08, skrev Susanne Galloway
Susanne, jag har sett hur du har kämpat och varit så duktig och jag säger detta med kärlek: Jag ser att det går åt fel håll nu och vill bara att du ska stanna upp ett ögonblick och verkligen känna efter om det är värt det.
Att vara abstinent gör att du mår bättre, går ner i vikt, orkar mer, är lugnare och inte är slav under begäret.
Vilket liv vill du leva?
2017-08-08, skrev Carina Nilsson
Jag vill att min man ger mig en kram och håller om mig länge. Sedan vill jag höra:
"Carina, jag säger inte detta för att vara dum eller för att du är tjock. Men jag tror att du är på väg att äta socker nu. Något som inte alls är bra för dig och din kropp. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag är rädd om dig. Om du är hungrig äter vi en riktig måltid tillsammans men om det bara är ett sug föreslår jag att vi sätter oss tätt tillsammans i soffan och dricker en god kopp te istället. Du är alldeles för värdefull för mig för att sockret ska få slå rot i din kropp igen."
2017-08-07, skrev Maria von Zweigbergk
Maria, stopp! Du är på väg ner i beroendeträsket där du mår uselt och blir deprimerad.
Du är värd mer! Vad behöver du just nu?
2017-06-06, skrev Caroline Zickbauer
Tänk på hur dåligt du kommer att må efteråt. Det är inte värt det!
2017-06-06, skrev Ingela Dawid
Det är inte värt det och det vet du.
Du fixar detta utan socker och gluten!
Jag tror på dig<3 Du kommer tacka dig själv när du blivit frisk och är på topp!:)
2017-06-05, skrev Pia Lönnroth
om du tar det där kommer du inte kunna sluta och sen kommer du att kräkas....
2017-06-05, skrev Erika Järnkvist
Allra helst tror jag att jag i dem lägena behöver en kram.
Men jag skulle nog också vilja att dem sa:
Minns varför du gör detta, minns vem du är i Gud,
Kom så ber vi
2017-06-05, skrev Beata Ulfsäter
2017-06-05, skrev Beata Ulfsäter
Hallå en indiandans! Har du glöm hur dålig du blir.
2017-06-05, skrev Patricia Crone
Tänk hur långt du har kommit i ditt sockerfri liv, hur bra du mår nu förtiden, stay strong
2017-06-05, skrev Anna Bergström
"Jag ser/hör att du är påväg att ta "något", kan du försöka komma ihåg hur glad och stark du kan vara och hur stolt du är när du avstår." "Jag vet att allt känns jobbigt just nu och du vill gärna döva de känslorna, kan vi sätta oss och prata en stund". " Skulle du kunna använda något av dina verktyg för att låta bli" " Vad behöver du egentligen?"
2017-06-05, skrev Barbro Larsson
Vad känner du just nu? Kan du leva med det?
2017-06-03, skrev Karin Tagesson
Den här uppgiften känns inte relevant för mig, eftersom jag bor ensam med mina barn och de är för små för att lägga sig i mittt ätande. Min särbo skulle inte se att jag var på väg mot sockret förrän det var för sent.
2017-05-10, skrev Pia Pilerud
Vill du tillbaka på ruta ett?
Kom så gör vi något roligt istället!
2017-05-07, skrev Carina Gunnarsson
Stopp, vänta lite nu!! Nu plockar vi fram friskboken och läser.
2017-05-05, skrev Petra Waltersson
Petra, vi har ju bestämt att jag ska säga till... så nu gör jag det...
Jag tror att du är i återfall eller på väg i återfall i sockret.
Jag vill ge dig en kram
Vad är det bästa jag kan göra för dig just nu ?
2017-05-04, skrev Alexandra Fregelius
kom så går vi och tränar eller hittar på något annat kul.
2017-05-04, skrev Pia Pilerud
Vill du må så där dåligt igen?
Vill du vara en slav under sockret?
Vill du inte vara en mer balanserad människa?
2017-05-04, skrev Marie Wenlöf
Ser och hör att du inte mår riktigt bra - är det något jag kan hjälp dig med? Du vet att jag älskar dig - kom får du en kram! Jag lagar gärna lite bra mat så tänder vi ljus, pratar och äter ihop. Jag gör mycket så det blir till matlåda också!
2017-05-04, skrev Maria Boëthius
Jag bryr mig om dig och märker att du inte mår bra just nu, är det något jag kan göra för dig? Vill du ha en kram?
Om det är jobbigt för stunden, kom så går vi en promenad/ biltur.
2017-05-04, skrev Elisabeth Karlsson
Oj.. Den är lite knepig, för risken i detta stadiet är att jag går till attack. Motståndet mot att göra alla de där sakerna som jag får till förslag är ju så starkt så även om jag vet att dem hjälper så gör jag inte, orkar inte, vill inte!

Kanske... Men Elisabeth... Du har testat detta (Äta) så många gånger utan framgång, inte en enda gång har du gått ur ett återfall o känt, "Yes, detta gjorde jag bra". Vad skulle hända om du försökte vara abstinent idag istället?
2017-05-03, skrev Tamara Fenjan
For fuck's sake Tamara jag ser ju att du är på väg mot sockret - och vad du än gör så kom ihåg att det är ett gift. Du säger jämt att du är rädd för diabetes. Du kommer få det if you go there. Du får så klart göra vad fan du vill. Jag älskar dig hur du än gör - men inte om du behöver kapa av en fot pga diabetesen!
2017-05-03, skrev Towe Levhorn
"Towe, jag upplever att du är på väg in i återfall och jag känner..." Eller " Jag är rädd för att du inte mår så bra just nu, det är något med dig och det är bara du som kan vara ärlig mot dig själv".
2017-05-03, skrev Inger Lundqvist
Jag säger det här till dig för att jag bryr mig om dig och inte för att jag vill bråka med dig men jag märker att något hänt och att du möjligtvis är på väg in i sockerträsket igen.

Hur landar det här hos dig när jag säger så?
2017-05-03, skrev Sandra Kouassi
Finaste vännen. Jag upplever att du är lite frånvarande och stressad. Hur kan jag stötta dig just nu? Vad behöver du för att känna dig trygg och älskad just nu? Vad är det du vill fly ifrån? Är detta vad du vill? Vågar du välja livet och stanna i sanningen bara detta ögonblick?
2017-05-03, skrev Katarina Genell
"Kom och gör något som är bra för dig istället", helst i kombination med förslag på att ta med mig på en annan aktivitet, t.ex ta en promenad, se på TV tilosammans . Gärna en lång kram också.
2017-05-03, skrev Annika Lindahl
Jag skulle nog bara vilja ha en kram och en bekräftelse att jag är bra och omhuldad.
2017-05-02, skrev Sophie Allstedt
Hur mår du just nu Sophie?
2017-05-02, skrev Catarina Bjelkenborg
Det är nog- Kom så går vi ut o går i skogen,el ut på sjön.
Men tyvärr vet jag alla gånger jag sagt till min man att nu hjälper inget,nu ska jag bara fortsätta äta,ingen kan hjälpa mej.Ingen idé att du tjatar
Men jag tror nog idag att det är idé att ta hjälp
2017-03-28, skrev Fanny Strömberg
Jag har svårt att tänka mig att jag skulle lyssna på någonting om jag går in i sjukdomen igen.. Allt som min familj säger när jag inte mår bra vänder jag till något negativt och blir bara arg.
Kanske om de påminde mig om att de stöttar mig oavsett valen jag gör men också försöka påminna mig om hur bra jag mår när jag är på väg mot tillfrisknande. Och absolut inte nämna något om vikt! Det triggar mig något otroligt när mamma eller pappa börjar prata om kilon hit och dit
2017-03-28, skrev Veronica Hansson
Veronica, Mår du verkligen bra av att äta det där?
2017-03-27, skrev Häla Washbrook
Varför ville du sluta med socker?
2017-03-27, skrev Zora Boumaza
Jag skulle vilja att mina anhöriga använder fraser som:

"Kom vi kan gå ut och ta en promenad jag ser att du är sugen"
"Kolla hur långt du har kommit Zora det är inte värt det"
"Zora jag älskar dig fortsätt jag vet att du klarar det"
" Ska vi laga något nyttigt tillsammans?"
"Finns det något jag kan göra för att det ska bli lättare för dig?"
"Vill du ha en kram eller massage?"
2017-03-27, skrev Marianne Karlsson
A och O är att den personen inte pratar "dömande och nedlåtande" till mig. Jag vill att den personen som upptäcker att jag är på väg mot socker ska fråga "hur mår du?" "Det känns för mig som att du mår sämre. Jag märker det på det och det.."
Jag svarar oftast på vad andra människor känner och öppnar mig då lättare. Känner jag att någon dömer eller blir nedlåtande, slår jag taggarna utåt.
2017-03-27, skrev Eva Bergsten
Något i följande stil:
"Kom igen Eva, ge inte upp. Du har ju redan kommit så långt, du klarar detta. Tänk på konsekvenserna, hur länge du har velat vara frisk. Det är inte värt det"
2017-02-18, skrev Åsa Frostensson
än så länge är det bara min man som är involverad i det här och jag är tacksam att han är med på noterna, jag kallar honom min ordningsvakt, och att bara prata högt om situationer hjälper, jag säger att : åhh, jag vill ha... då svarar han , nej det är inte bra för dig, ta en sån här nu eler kom så gör vi det här...och ligger det ngt som inte är mitt men som jag gärna vill ha frågar jag: är det här ditt? får svar: j, och det ska du inte röra! svar av mig: ta bort det då så jag inte ser och så sker!
2017-02-16, skrev Gudrun Skoglund
Ja, när suget sätter in kan hjärnan vara otroligt listig och manipulativ så det här var en bra övning:
Jag vill att maken ska säga nåt sånt här:-Nu ser jag att du börjar vackla i din övertygelse. -Jag märker att du äter större portioner och att du har börjat småäta mellan måltiderna. -Nu kommer du med bortförklaringar, du vet att du måste vidhålla din abstinens för att må bra.- Du negligerar det som du tidigare framhållit som viktigt, du försöker övertala oss i familjen att du inte är så mycket sockerberoende och att det då är ok att ta lite drog i bland när du varit abstinent en längre tid. -Jag märker att du har ätit/köpt godis i smyg, planerar ätt äta.- Jag märker på ditt humör och beteenden att du har börjat frångå de rutiner som får dig att må bra. Jag själv ska också vara helt ärlig mot honom när han påpekar något och inte gå i försvar och bli trotsig bara för att han genomskådat mig. Om jag känner honom rätt (efter 30 år) så kommer han mycket väl att vara rätt ute när han väl säger till mig . Och jag vet att detta göra han med 100 % i all välvilja genemot mig 🙂
2017-02-16, skrev Pia H Sjölin
"vi behöver dig stark och lugn"
2017-02-16, skrev Sara Stierna
Du vänta lite...du ville jag skulle påminna dig om att...
Tänka på hur hur känslan är efteråt och hur sockret förgiftar dina tankar och handlande. Tar dig in i offerrollen. Det är inte ditt rätta jag som talar till dig nu. Kom så hittar vi på något tillsammans istället så går suget över!
2017-02-16, skrev Lotta Willman Eriksson
Det är inte värt det!
Tänk på hur dåligt du har mått....
2017-02-16, skrev Hannah Östebo
"Always come back"
"Är det värt det?"
2017-02-16, skrev Malou Grabe
Här gäller det att vara smidig.... marken är minerad!
Jag tror det är bäst att min man säger typ: -Kom ihåg att du kommer inte tycka att det är värt det! eller -Det smakar inte lika gott längre det är din RödaHund som lurar dig! Sen måste han nog gå fort därifrån så jag får reflektera.
2017-02-16, skrev Elin Holmkvist
En dag i taget, En stund i taget, Det viktigaste först.
2017-02-16, skrev Sofia Gustavsson
Om jag skulle hamna i det läget så blir det svårt men jag tror att jag vill att min man skulle verkligen försöka stoppa mig och fråga om det är värt det och tänk efter nu Sofia. För jag har en förmåga att bara stänga av och äta på, jag är liksom inte med själv riktigt när jag gör det.
2017-02-16, skrev Frida Svahn
Är det verkligen värt det? Vad får du ut av att äta den/det? Tänk efter en extra gång...
Kommer du må bättre om du äter den/det? Tänk på hälsan...
Jäkligt smart idé Jenni hade tkr jag, med brevet ☺
2017-02-15, skrev Erika Gordh
"Du vet jag juh att du egentligen inte vill! Det är inte ditt sanna jag som vill äta den skiten, du vet det är giftigt för mig! Tänk hur din hud kommer må i flera veckor efteråt"
2017-02-15, skrev Sandra Törnkvist
"Är det värt det?"

Helt enkelt, tror jag.
2017-02-15, skrev Maria Wänqvist
Älskling, kan jag göra något för dig? En kram? En promenad? Ett varmt bad?
2017-02-15, skrev Jenni Mårtensson
Jag tänker att då jag är EXTREMT trotsig så skulle det bästa vara att jag skriver ett brev till mig själv, där det står hur jag mår när jag går av vägen och hur min kropp känns. Svarar på mina egna frågor helt enkelt. Att det här brevet sen ligger öppet i huset och när jag är på väg att tappa bollarna så kan min sambo bara be mig läsa detta innan jag tar den där tuggan eller köper vad de nu var jag vill köpa. I min värld existerar inga milda hjälpmeningar då jag är uppvuxen med kommentarer som "ska du verkligen ta mer" eller "tänkte du vräka i dig det där" osv. för skadad helt enkelt
2017-02-15, skrev Cecilia Askrot
Möjligen någon av följande:
"Tänk till Cissi, är det värt det?"
"Vill du att röda hund ska vinna?"
2017-02-15, skrev Ebba Tannlund
Måste nog vara på mitt sätt som jag får en tillsägelse! Min man har många gånger sagt till mig; Nu ger vi oss du kommer få ont i magen
Svaret är då givet, äh vadå jag ska bara ta den här!
Så jag tänker ; tänk att få en tillsägelse att jag ser dig. Ska vi kramas eller kanske vi gå promenad eller
2017-02-15, skrev Eva Nordin
Eva, nu har du kämpat så hårt mot det här, så stå emot, du vet ju hur dåligt du mår av det och vad svårt det blir att sluta igen sen!
2017-02-15, skrev Carolin Johansson
Ärligt så blir jag provocerad av att någon ens ska "säga till mig". Men just nu är varje timme en kamp oxå och jag vill krypa in i den minsta kokningen som finns så jag inte syns. Ber högre upp att kampen ska sluta.


"Älskling, du vet ju hur bra du mår i kropp och själ när du äter socker och glutenfritt. Är det verkligen värt det?"
2017-02-15, skrev Sandra Lindroos
Jag känner absolut igen mig, jag vill inte ha en order. Däremot så lever jag väldigt mycket utifrån mina egna erfarenheter och vad som har fungerat och fungerar för mig, när någon kommer in och skall ändra på det kan jag bli jag väldigt upprörd.
För mig skulle orden ''Du vet utav erfarenhet vad konsekvensen blir om du inte står emot och du är värd så mycket mer, lägg dig på soffan och läs en bok'' (eller göra något annat som distraherar). Gärna att man kan bli omfamnad samtidigt.
2017-02-14, skrev Sara Hellberg
Sara, du kommer inte att må bättre av att äta det där. Du har lyckats fått bort det lilla monstret,
väck det inte igen. Det är inte värt det. Du mår så mycket bättre utan det där. Det påverkar dig så negativt på så många plan, det är inte värt det. Du är värd att må bra!
2017-01-25, skrev Marianne Ihlen
Jeg tror det er lite noen kan si hvis jeg er på vei inn mot sukkret/glutenet, da har jeg bestemt meg.
Men nå som jeg forstår mer, og har lært mye på SockerSkolan, så tror jeg en påminnelse på de "inaktive" reseptorene, og hvor mye jeg ødelegger ved å ha et tilbakefall, og hvor tungt det vil bli å komme tilbake.
2017-01-24, skrev Lillemor Starlander
Du bär själv det fulla ansvaret för hur du väljer att leva.
2017-01-24, skrev Alexandra Forsblom
När jag är på väg mot sockret så är det inte mycket som nån annan kan säga för att förhindra det. Men något skulle ju kunna vara att vädja om hur sjuk jag blir och hur illa mina barn far av att jag blir sjuk . Om jag dör för att jag inte kan kontrollera mitt ätande så blir mina barn utan mamma... och det klarar jag inte av att tänka på.
2017-01-24, skrev Annette Lundberg
För mig spelar det ingen roll vad andra säger om jag skulle äta socker. Inga argument hjälper. Vill jag äta så äter jag. Måste verkligen fundera ordentligt på detta.
2017-01-23, skrev Sophie Aspgren
Du blir sjuk av socker och så länge du missbrukar det kommer du gå upp i vikt tappa utstrålning tänka negativt om dig själv och du behöver vara stark för livet är en kamp med socker bruk. Det är en annan kamp att vara abstinens. Vilken väljer du?
2017-01-23, skrev Veronica Kindblad
Jag behöver att min partner säger nej och står fast vid det. Om jag tjatar om att få köpa godis så vill jag att han ska säga nej, även om jag är trotsig och beter mig som en unge. Idag har jag insett att det är ingen annans ansvar att se till att jag inte äter godis.
Om jag befinner mig i sjukdomen fast på andra sätt än att äta godis så behöver jag att min partner ser mig, lyssnar "lite" på mig och sen sätter en gräns för vad som är ett okej beteende. I sjukdomen är jag helt frikopplad från realistiskt tänkande.
Jag behöver även närhet. En kram.
2017-01-23, skrev Malin Eklöf
Har nog aldrig varit trotsig, utan har alltid gjort de jag blivit tillsagd att göra och inte göra. (Ja, kanske när jag va super liten men det är inget jag kan komma ihåg) jag är för snäll helt enkelt. Sen kan jag vara envis men det är inte samma sak. Om jag skulle vilja köpa godis så säger mamma eller pappa bara till mig att nej. Vi skanningen köpa godis.. jag skulle aldrig åka ner själv och köpa godis då skäms jag men om jag har någon med mig så kan jag köpa både det ena och andra.
2016-12-05, skrev Ann Sundin
Jag kan inte komma på något vettigt. När jag är inne på fel spår blir jag irriterad oavsett hur någon säger till mig. tror att man behöver binda fast mig och tejpa för munnen med silvertejp...
2016-12-02, skrev Annkatrin Alfredsson
Min vän säger att bästa sättet säga till mig är att
använda vattenpistol. Det värsta är att han skulle
inte tveka.
Men annars har vi kommit fram till "Din röda hund
pratar nu, kom ihåg hur han lurade i dig ölen" "Läs din
text i filofaxen" (jag har skrivit upp hur bra jag mår, alla
krämpor som är borta osv)
Inga "Du måste skärpa till dig" osv. för då vaknar 4-åringen
direkt och gör tvärtom.
2016-12-01, skrev Annkatrin Alfredsson
Jag har inget svar ännu... Jag och min vän diskuterar detta just nu, för
det är han som jag pratar med dagligen, bor ju ensam och träffar
inte familjen så ofta.
Jag har duperat alla i hela mitt liv, så han måste verkligen träffa rätt
knappar för att det ska funka.
Det innefattar även om han märker att jag går över i andra missbruk.
2016-11-30, skrev Matilda Jernevad
Jag vill att de ger mig en kram. Jag vill inte att de säger någonting utan går fram och håller om mig en lång stund tills jag har lugnat ned mig.
2016-11-30, skrev Maria Sehlstedt
Jag vill ha en kram och att min man säger:
Du vet att du kommer att må dåligt och att det kommer att påverka hela familjen. Minns vad du sa innan du började Sockerskolan.
2016-11-30, skrev Ulrika Källqvist
Ulrika...det är inte värt det!
Låt inte reptilhjärnan lura dig!
Använd ditt intelekt!
Vem vill du vara...ska drogen få styra dig?
Tänk på allt du lärt dig på SockerSkolan.
Varför har du det här suget nu?
Finns det något annat som kan få dig att må bra?
Va inte så kortsiktig...du kommer ångra dig!
Du är ansvarig för dig själv och dina handlingar.
Du vet vad som är rätt...ta hand om dig!
2016-11-29, skrev Gun Margret Utsi
Som min dotter sa till mej en gång: Mamma, jag vill inte att du ska dö!
Hade önskat att någon sa:
"Har du glömt hur dåligt du mådde då du drogade dej med socker, sluta direkt. Kom så gör vi något roligt istället!"

2016-11-29, skrev Sofia Åberg
Jag är lite svår för jag tror att de kan vara olika sett att säga de olika gånger.
Ibland måste Krille vara hård och bestämd och bara säga nej , för jag är stark och väldigt övertygande i sockret.
Jag kan bli jätte arg och sätta på mig offerkoftan för att få igenom mitt ätande.
Jag önskar nog att krille gick till nivån där han sa att jag blir elak i sockret att jag förändras och att han säger att han inte orkar leva med mig , då skulle de ta hårt i mitt hjärta, jag är ingen elak person, utan i grunden snäll och omtänksam.
Jag har försökt att få honom att säga hur mycket de påverkar honom men han säger ju ingenting åh de kan jag oxå gå igång på.
2016-11-29, skrev Anna Molin
Anna, du är en mkt varmare, mer närvarande och kärleksfull person mot mig och våra barn när du inte äter socker. Fortsätt vara abstinent, ditt sug kommer att gå över och du kommer att må bättre. Socker är inte lösningen.. Och så skulle jag vilja att min man efter det bara stod och höll om mig länge tills jag fick känna suget rinna av mig.

2016-11-16, skrev Frida Lundkvist
"Frida, kommer du ihåg den 27 augusti 2016?"
2016-11-15, skrev Jenny Gabrielsson
Om du äter det där kommer du att må dåligt. Jag tycker att du förtjänar att må bra och du har varit så stark.
2016-11-15, skrev Madeleine Jespersen
Har du glömt hur du mår när du äter massa socker?
2016-11-14, skrev Sofie Bengtsson
Tänker du långsiktigt och för ditt eget bästa nu?
2016-11-14, skrev mattias åberg
"Tänk på hur det du stoppar i dig påverkar din relation till barnen och övriga familjemedlemmar"
2016-11-14, skrev Martina Olsson
Jag skulle önska att mina nära sa "lova att må lika bra efter som före du äter den där Martina"!
2016-11-14, skrev Jennika Lindblad
Är det här det som är bäst för dig?
2016-09-06, skrev maria Lundquist Persson
Du kan väl berätta om något du gjort tidigare som har fått det att vända.
2016-09-06, skrev Malin Ekblom
Malin jag ser att du håller på att ta upp samma beteendemönster som när du tidigare åt socker och mådde dåligt. Jag vill lika mycket som du att du ska må bra, kan jag hjälpa dej på något sätt? Jag finns här för dej och vill hjälpa dej framåt.
2016-09-05, skrev Carolin Lindgren
Carolin, jag märker att du verkar falla tillbaka i gamla vanor och mönster. Vill du verkligen tillbaka till det som varit? jag finns här och stöttar dig om du istället vill vända blicken framåt!
2016-09-05, skrev Karin Zartmann
2016-09-05, skrev maria Lundquist Persson
Maria, jag ser att du är orolig för att falla tillbaka. Om det var jag så skulle jag påminna mig själv om vad som har fungerat tidigare och göra så igen
2016-09-05, skrev Christina Gustafsson
Tänk på helvetet du lämnade! Vill du verkligen tillbaka dit?
2016-09-05, skrev Ina Beidestam
2016-09-05, skrev Ina Beidestam
Ina, mår du alltså bra av att äta sockerprodukter nu? Eller glömde du tillfälligt bort dig bara? Tånk på hur bra du har mått nu, är det värt det? Du bestämmer ju själv men säg till om jag kan hjälpa dig hålla dig borta från socker.
2016-09-05, skrev Karin Zartmann
Karin, jag ser att du är på väg att falla
tillbaka i gamla negativa mönster.
Stanna upp och tänk efter hur följderna
kan bli. Du mår bra nu!
2016-08-10, skrev Marika Manninen
Även jag tycker att det här var svårt.
Men är inne på banan att jag behöver omtanke och kärlek. För när jag vill äta så är det för att jag saknar någonting annat. Jag behöver värme, kramar och veta att jag är älskad.
Någonting i stil med:
"vännen, är allt okej?
Jag ser att du är på väg att välja att äta någonting som du sagt till mig att du vill låta bli, för att konsekvenserna är så svåra efteråt.
Kan jag hjälpa dig att låta bli det på något sätt?
Finns det någonting du vill prata om?
Jag finns här för dig!"
2016-08-10, skrev Gerd Sjökvist
Jag vet inte vad det skulle vara. Jag fräser så snart någon försöker "säga åt mig" ivarjefall när det gäller maken och några i familjen. Men mot vänner och andra är jag som oftast tyst och håller med. Men det finns andra tankar i mitt huvud .
Har jag satt mig något i huvudet så skal det var så. Jag äger inga tålamod.

Vilken formulering jag kommer lyssna till ? Hmmm. Nej jag vet inte
2016-08-10, skrev Anna Andersson
Oj den var svår.
Enda jag kommer på är att fråga: vad är det som kommer bli så mycket bättre om du äter detta.
Är det värt det.
Men vill nog inte höra något ifrån de närmaste då blir jag bara arg och vill äta ännu mer.
Vill inte att de ska bry sig.
2016-08-09, skrev Isabella Näslund
Först kom jag inte på någonting då jag vet hur jag blir, alla taggar utåt. Men sen tjuvkikade jag lite vad ni andra har skrivit.
Och jag skulle också vilja höra något kärleksfullt, få en kram, också få bli påmind om att jag vill vara abstinent, få leva, få njuta av allt det goda livet har att ge och när jag har tagit första tuggan så vet man aldrig när och om jag tar mig upp igen. Jag vill höra på ett kärleksfullt sätt att det är INTE värt det.. Och ja, istället för att gå till affären, göra något tillsammans.

2016-08-09, skrev Katta Soldotter
Tyvärr tror jag inget hjälper att säja när jag "bestämt mej för fail" men jag skulle behöva zooma ut och se mej sj i ett större perspektiv.

Behöver tänka på hur jag kommer må imorgon om ja failar respektive klarar dagen. Även en påminnelse att jag har makten att förändra mitt liv. Jag har levt med ätstörningar i 14 år nu, varje fail dag bygger på den tiden medan varje abstinent dag ger näring åt ett friskt sunt lyckligt liv..
2016-08-09, skrev Maria Paredes
Om du äter allt detta kommer du att ångra det i morgon , jag älskar dig och jag bryr mig om dig , älskar dig som jag älskar dig
2016-08-09, skrev Sophie Larsson
"Du vill egentligen inte ha det där. Du vet att det är giftigt och att det bara kommer få dig att må ännu sämre. Du kommer ha världens ångest imorgon, är det verkligen värt det? Du är värd att må bra och det här skulle inte få dig att må bra. Är det något som tynger dig? Vill du prata om det istället, kanske ta en promenad?"
2016-08-08, skrev Elizabeth Kuylenstierna
"Du vill egentligen inte ha det där. Du vill ha en frisk och stark kropp och göra val som är sunda och snälla. Nu kan du göra ett val som du kommer att känna dej nöjd och stolt över, kanske inte i det här ögonblicket, men lite senare, och imorgon och på lång sikt. Kom, så hjälper jag dej, så hittar vi på nåt annat istället. Du behöver inte det där just nu."
2016-07-03, skrev Marie Olsson
Jag hade kanske lyssnat om de hade sagt:
"Jag tycker det ser ut som om du har det kämpigt nu. Kan jag hjälpa dig, eller vill du prata?"
2016-07-03, skrev Teres Ekholm
Vad vill du med ditt liv teres? Tänk på alla år av sjukdom och hur långt du kommit i din läkning.
2016-06-29, skrev Ellinore Vretlund
Något i stil med "är det verkligen värt det, du vet ju hur dåligt du kommer må sedan"
2016-06-28, skrev Sofi Markström
Jag vet egentligen inte vad jag skulle vilja att någon sa till mig, men kanske något i stil med:
" jag ser att du kämpar nu, kan jag hjälpa dig?"
2016-06-28, skrev Clara Osslind
Fy va svårt!
Jag tror att jag kommer vända mig till mina nya nätverk.

Skulle sambon komma på mig med fingrarna i "kakburken" så får jag bara säga TACK om han kommer på mig. Kanske ett -Vill du verkligen det? Är det värt det? Har du funderat över det här?

Får bara vara förberedd på att jag inte ska gå i svar eller bli arg... Jag vill inte nu, idag och så kanske det är den dagen oxå.
2016-06-27, skrev Helen Persson
Jag tycker det är svårt. Min kära make har nog testat det mesta. Bäst fungerade det när han sa till mig efter en lång svältkur som jag firade av med en skål chips och en öl - var försiktig nu älskling! Det tog hårt eftersom han visade sådan omsorg. Men jag tror att jag ska be honom säga såhär. - Är det verkligen värt avgiftningen? Eller - Du kan inte förvänta dig mer av Viggo (min sockerberoende 6åring) än av dig själv. Jag tror det lyfter mig en nivå. Min modersinstinkt är starkare än mitt beroende. (Ännu så länge)
2016-06-27, skrev Anna Maria Eriksen
Jag skulle vilja höra " jag ser att du har det tufft, vad kan jag göra för att underlätta för dig, hur kan jag hjälpa dig?"
2016-06-27, skrev Trine Sandberg
Jag är extremt känslig för "påståenden" så jag behöver att min omgivning ömsint bara speglar mig isåfall. Dvs. exempelvis "jag noterar att du har ökat ditt sockerintag, har det hänt nåt som gör att du ändrat nåt?" Eller ... "jag upplever att du är stressad och uppe i varv, är det därför du oxå pratar mer om godis för tiden - kan jag hjälpa dig"?
Vad andra upplever kan ju inte jag lika enkelt "attakera" eller gå i försvar kring så det hjälper mig.
Men detta är känsligt och skam/skuld kommer gärna fram i situationer som detta så det kräver extra mycket träning från min sida på att våga se och ta mitt hela egna ansvar i dessa stunder och INTE projicera tillbaka...
2016-06-27, skrev Sandra Bäcksholm
Jag tror att det vore bra om någon påminde mig om att jag är sockerberoende ifall jag är på väg mot sockret. Jag faller oftast i tron att jag kan äta "bara denna gång" och så är jag fast.
Vore också bra att be mig dricka en kopp te med kokosfett innan jag beslutar mig för att äta socker.
2016-06-27, skrev Madelaine Grimstedt
Vad dom kan säga istället till mig.
Vill du att jag köper en frukt till dig ist?

Supersvårt.......
2016-06-27, skrev Madelaine Grimstedt
Haha, tragiskt jag är exakt så som det står i testen det har mitt ex ex sagt och mitt ex mina barn mfl blir sur för minsta lilla ooch låter ibland cv väldigt vresig. Blir ledsen eller och arg för att få min vilja igenom. Tjafsig, startar ofta bråk eller tjafs eller är en riktig dramaqvinne, hm va läskigt att man har gått nästan hela livet och varit så här har ofta fått höra att jag är känslig osv.....
2016-05-18, skrev Åsa Rudström
Känner verkligen igen mig Helen! Röda hunden har redan tagit över helt i det läget, den som säger att jag ska låta bli att äta socker får en smocka. Men något borde ju kunna göras. Mina föräldrar är väldigt införstådda med att jag äter LCHFkost (och vet vad det är) och brukar förutsätta det, men när jag har återfall/slarvar/skiter i det så kan det bli både bullar och glass. Det bästa för mig vore att de inte förde fram det som ett val för mig - "äter du bullar idag?" - utan bara tog för givet att jag inte vill ha. Men när jag ändå säger att jag vill ha skulle de kunna säga något. Men vad? Då har jag ju redan kämpat ned mina egna "nej vilken dålig idé, snälla låt blir" och är i total försvarsställning?

Min son säger redan "men mamma du ska ju inte äta xxx" som ett eko av att jag har sagt "jag ska ju inte äta xxx". Även om jag blir lite störd då så funkar det åtminstone för att MINSKA felätandet, jag hör ju att det är jag som säger det och dessutom älskar jag honom så förbehållslöst att det är OK ändå.
2016-05-18, skrev Helen Aresik
Jättesvårt att svara enkelt på den frågan. För når jag är i det tillståndet att jag känner att jag vill stoppa något i munnen så har min hjärna kidnappats av det ni brukar kalla "röda hunden". När jag är i det tillståndet så är jag lättretlig och har taggarna utåt.
Min man och mina döttrar kan stoppa mig genom att vara kärleksfulla, inte dömande och bara fråga hur jag mår och fråga om det är mitt beroende som styr mitt beteende och tex ge mig en kram eller fysisk beröring.
2016-05-17, skrev Sussi Bomanson
Det är förstås ditt val men är det värt det? Kan vi prata om det i stället?
2016-05-17, skrev Anna Björk
Anna, är det värt det? Finns det någonting annat vi kan göra tillsammans som stillar din känsla du har just nu?
Är det någonting som trycker dig? Kan inte du berätta för mig?
2016-05-17, skrev Joanna Rothschild
Jag är ju sjukt envis och vill göra allt själv. Vill kunna bekräfta mig själv och ge mig den där kramen eller klappen på axeln.
Jag skulle vilja fråga mig själv;

"Nanna är det värt det...?"

Det ska räcka för min del för om jag bara stannar upp och tänker lite så vet jag vad svaret blir.
Jag är en mycket gladare, roligare, säkrare människa utan det här giftet.

NEEEEEEEEJ det är inte värt det och jag älskar mig själv...:D
2016-05-17, skrev Karin Almheden
Jag kände mig lite låst i denna uppgift så läste bland annat Jessicas formuleringar och dom träffade mig SÅ bra! Så jag kopierar dom lite och hoppas att det är okej <3

- Finaste Karin, det du gör nu/så som du uppträder nu får mig att se tecken i från gamla sjuka Karins beteende och jag vill bara fråga om det finns något som du vill prata om som tynger dig eller något du vill sätta ord på? Tänk på att du har oss alla på din sida som kan hjälpa och stötta dig och alla dina vänner i programmet. Lyssna inte på sjukdomsdemonen som vill sprida sitt svarta gift, utan släpp in oss som vill ge dig kärlek och sinnesro <3
2016-05-17, skrev Kerstin Gavander
2016-05-17, skrev Kerstin Gavander
Gå inte in på den där sockerstigen. Du vet ju att den snart blir en motorväg. Jag vill inte att du ska bli sådär ångestfylld och ilsken igen.
2016-05-17, skrev Margit Zeijlemaker
Jag skulle vilja att de tittar på mig med en blick full av kärlek, tilltro o respekt o säger:
"Margit, jag älskar dig!"
Kanske en kram o en klapp på kinden, men bara om kramen är för att fylla.mig.med kärlek o inte för att.ge.mig.en krycka. Jag.vil att.de.visar att.de.tror att jag kommer att.kkara detta.En kram fylld av kärlek o tilltro ?
När jag.är på väg.till sockret:
Ge mig kärlek o uppmärksamhet. Gör något roligt med mig o få mig att skratta ???
2016-05-16, skrev Jessica norell
Hur mår du just nu jessica? Jag upplever att du har visat gamla beteenden. Vad pågår inom dig?

Älskling jag känner igen det här du gör nu. Kan du behöva ett möte? Säger jag nej det behöver jag inte och börjar försvara mig så säg, jag finns här om du behöver det. Va sann mot dig själv för din skull älskling. Det är din resa du väljer precis som du vill..

Jag vill inte på något sätt säga att jag vet men kan det va så att du är påväg in i sockret igen?

Jessica är du hundra procent sann mot dig själv nu?

2016-04-28, skrev Magdalena Abrahamsson
Jag och min man har kommit överens om att han ska säga "Drick citronvatten" Det funkar varje gång. När min rastlöshet sätter in, vilket jag inte upplever som sug, utan snarare abstinens/kli under huden så ska han säga att jag ska dricka citronvatten. Det hjälper varje gång och vi har även gått igenom olika sätt som jag kan reagera på. Allt ifrån att jag blir tacksam till att jag fräser som en ilsken katt. Sen kommer det är drös med hejarop om hur grymt duktig jag är och då blir jag lugn och glad....allt hjälper! Vi har även pratat om att när sockermonstret dyker upp så ska han bara lugnt säga dessa överenskomna saker och inte bli arg tillbaka. Jag lugnar ner mig när han blir stöttande och peppande. Givetvis blir jag arg först men ler inombords. OMG, jag måste verkligen vara gräslig att leva med. Tack kära make för att du står ut! (detta skriver jag bara här. Kan inte säga förlåt, tack eller andra snälla och nödvändiga saker ännu. Får jobba på det med...
2016-04-23, skrev Ulrika Kuneinen
Hallå Ulrika ! Hur vill du må ? Vill du vara sockerstinn och dränerad på energi och isolera dig och inte träffa människor, du som är så levnadsglad ? Vill du vara förvirrad och ha en hjärna som inte fungerar fullt ut ? Vill du vakna på nätterna med hjärtklappning och tro att din sista stund är kommen ? Vill du ständigt ha ont i magen och ta magmedicin ? Vill du ständigt ha sug som du är så förbannad på och som gör dig orolig och okoncentrerad ? Vill du ständigt börja om på måndagar och tro att livet blir bättre ?
2016-04-21, skrev Mia Sjöstrand
Mia, du vet hur dåligt du mår. Snälla för din egen skull så låt bli denna gången, du kan ta ett nytt beslut i morgon.
2016-04-21, skrev Lotta Nilsson
Nu är du på väg in i sockrets klor, där vill du inte fastna och må dåligt, var rädd om dig och fortsätt på den bra vägen istället.

Du har två val, antingen ett liv i friskhet, utan socker eller sjukdom och socker som gör att du hamnar i berg-och -dalbanan igen.
2016-04-20, skrev Per Sone
Jag ser att du är på väg till sockret igen. Jag älskar dig och vill stötta dig. Jag vill inte att du gör dig illa så för din egen skull, gå inte den vägen.
2016-04-20, skrev Linda W Dahlberg
- Linda, du vet att du kommer få samma gamla resultat om du inte vågar gå den nya friska vägen...
2016-04-19, skrev Birgitta Ervik
Jag älskar dig, så för din skull ta inte ........
2016-03-09, skrev Maria Lundquist
Jag ser att du är på väg mot något som du egentligen inte vill. Vänta en liten stund. Det brukar gå över och du har själv använt det som påminnelse många gånger. Så kommer det att bli även denna gång.
2016-03-09, skrev Linda Hedman
Jag kan också bli lite trotsig om någon (min man) säger emot mig för jag vill ju bara ha lite till och bara lite av det där.... Tror det är bättre för mig om min man ställer frågor som: Blir du bättre av att äta det där? Vill du faktiskt äta det där? Vad händer inom dig nu när du vill börja hetsäta? Hjälper du dina binjurar att återhämta sig genom att hetsäta och äta fel saker?
2016-03-09, skrev Monica Petersson
För mig är det viktigt att personen har empati och insikt. Och istället för att säga något/ge råd vill jag att personen kan ställa frågor till mig: Hur tänker du nu? Vad händer inom dig? Så att jag själv får tänka efter och att beslutet kommer inifrån.
2016-03-08, skrev Cecilia Lindhoff
"Cecilia jag älskar dig.
Jag vill helst inte att du tar av det här som gör dig skada.
Kan du vänta 10 minuter med att ta beslut om det här?"
2016-03-08, skrev Helena Thambert
Det är väldigt viktigt att tonen inte är mästrande eller tjatig. Tala till mig som en medmänniska.
"Helena nu är det sjukdomen som talar, inte riktiga, fina Helena"
" Helena jag tror att du just nu behöver sätta eller lägga dig ner och träna Medveten Andning. Blåsa ur skallen helt enkelt"
2016-03-08, skrev Anna-Maria Wikman
"Anni, du vill inte det här. Tänk hur bra du mår nu och hur dåligt du mådde psykiskt när du åt av giftet. Du vill väll fortsätta vara som du är nu, frisk och må bra psykiskt. Håll ut Anni, en dag i taget, precis som med cigaretterna. Du kommer klara det. Var snäll mot din kropp och använd den inte som en sopcontainer att kasta skräp i. Du är starkare än vad du tror! "
2016-03-08, skrev Anki Larsson
Älskling, kommer du ihåg när den friska delen av Anki bad mig att hjälpa dig när Ankis beroende hjärna vill ha sin drog? Du bad mig säga att: "Anki det är din sjuka del som ropar på uppmärksamhet och det vet du själv innerst inne. Det är inte vägen utför du vill gå. Du vill vara stolt och vital."
2016-03-07, skrev Ola Sträng
Hur skulle det vara om vi hjälps åt med en sån där god sallad som jag vet att du tycker om. Sen så kan vi ta en promenad och o prata om allt mellan himmel o jord.
2016-02-21, skrev Linda Wais
"Varifrån kommer denna tanke/idé?" Får mig att fundera över varför den kommer.
"Kom ihåg nu Linda vad du verkligen vill". Den bör få mig att fundera över mitt kontrakt, och varför jag öht slutade en gång.
2016-02-11, skrev Carina Eriksson
Nu förstår jag varför texten klipps... Suck. Sorry för mitt spammande här.
Jo, syrrans komiska "Ben AND Jerrys"-dans i affären när jag fick värsta glasscravingen. Inklusive jazzhänder, dansade hon framför glassdisken: "Ingenting här, ingenting där, just keep walking, ingenting här, ingenting här, fortsätt gå, fortsätt gå!", vilket resulterade i ganska konstiga blickar från andra shoppande kunder och att vi bröt ut i ett asgarv. Hon bröt min tankebesatthet och jag kommer aldrig att glömma denna dans! Tack syrran 😀
2016-02-11, skrev Carina Eriksson
Ok, ett tredje försök att skriva det sista jag vill få med:
Syrrans komiska "Ben
2016-02-11, skrev Carina Eriksson
Äsch, texten klipptes! Jo, var var jag.. Syrrans komiska "Ben
2016-02-11, skrev Carina Eriksson
Det här var jättesvårt! Jag vänder taggarna utåt, blir sur och tvär om någon säger något. Tyvärr märker inte min sambo alls när jag är påväg att falla, kanske bara att jag är lite mer sur än vanligt och hans sätt att hantera mig då är att låta mig vara ifred. Han kan inte hantera situationen, för det är så HAN vill att jag ska göra när han är upprörd, då vill han vara ifred istället för att prata om det.
Det här är vad jag skulle vilja höra, som jag tror skulle kunna bryta tankebesattheten: "Carina, vänta lite. Andas och tänk nu! Om du inte äter kan du lättare hantera den jobbiga situationen och du håller dig lättare lugn. Tycker du att det verkligen är värt att äta? Det är inte värt att du får ont i kroppen och kommer att känna dig sjuk. Kom så pratar vi om det som du känner istället."

Ser för mitt inre syrrans komiska "Ben
2016-02-11, skrev Angela Lagerkvist
Att krama om mig ,hålla mig och säga "snälla ät inte det där söta, jag älskar dig och jag vill inte förlora dig" Kom jag hjälper dig" "Jag FINNS HÄR för dig BARA du inte äter det sär söta"
2016-02-10, skrev Susanne Bengtsson
Just nu lyssnar jag inte alls på min sambo utan vänder alla taggarna ut. Det måste jag jobba stenhårt med.
Men istället för att säga ska du verkligen äta det kanske min sambo och jag kan prata ihop oss och komma på ett annat sätt. Fast egentligen handlar det om att jag har offerkoftan på mig fortfarande och det är jättesynd om mig. Min självkänsla är i botten och jag tycker inte om mig själv. Men det börjar bli bättre. Det kommer glimtar. Det kommer stunder när jag känner kärlek till mig själv. Så det är bara att fortsätta.
2016-02-10, skrev Madelaine Erixon
Jag vet vad som inte skulle hjälpa i alla fall och det är att någon ifrågasätter vad jag äter eller hur jag äter så jag liksom Gerd, fräser ifrån på en gång. En promenad i naturen skulle inte heller funka.

Däremot tror jag att det skulle fungera om en kompis kunde prata med mig eller om jag fick göra något jag tycker är roligt istället för att avleda mig från sockret. Shopping skulle nog funka bra!
2016-02-10, skrev Louise Runnemark
Beoende lite på vem det är som ser att jag är på väg ner i sjukdomen igen. Skulle jag vilja bli omhållen och få kärlek och inte säga något om att jag inte ska äta. Att personen talar om för mig att jag är betydelsefull och viktig. Bra och fin och är ärlig i sina ord. Tar med mig ut på promenad ute i naturen. Om jag skulle få en mening av någon som jag känner är sann skulle det vara." Det är inte värt att äta på det där"" Du fixar det, ta en stund i taget"
2016-02-10, skrev Gerd Sjökvist
Jag vet inte vad det skulle vara. Jag fräser så snart någon försöker "säga åt mig" ivarjefall när det gäller maken och några i familjen. Men mot vänner och andra är jag som oftast tyst och håller med.
Har jag satt mig något i huvudet så skal det var så. Jag äger inga tålamod.

Vilken formulering jag kommer lyssna till ? Hmmm. Nej jag vet inte
2016-02-09, skrev Jannica Skyving
"Men gumman, kom så får du en kram istället. Jag sätter på en kanna te så kan vi prata lite" eller "kom, nu går vi en promenad"

Jag känner att det är omtanke och närhet jag behöver inte några pekpinnar som förstärker mina felaktiga handlingar. Det vore underbart med en sådan förståelse och omtanke.
2016-02-09, skrev Camilla Grahn
Jag uppskattar en fråga, då kommer prestations jag fram och jag vill hitta svaret.
Kanske de kan fråga mig;
Hur vet du att du håller på att trilla dit?
Om jag såg varningssignaler på att du är på väg tillbaka, hur vill du att jag berättar det för dig?

Alternativt att de sätter sig ned med mig och säger: - Jag har märkt det här och jag är så orolig att det kan vara så att du håller på att falla tillbaka. Jag minns förra gången, kommer du ihåg hur det var då, minns du det?

Eller säger rakt ut. Nu ser jag det här och det här, kan det vara varningssignaler på att abstinensen äventyras?

Jag vet inte... Nybörjare på området....


2016-02-09, skrev Sonja di Gleria
Jag kan inte riktigt komma på något som jag inte skulle trotsa emot. Om hen däremot tog med mig ut på promenad, gav mig massage eller tvingade mig att spela schack så tror jag att det skulle funka.
2015-12-30, skrev Victoria Ellerstad
Tänk på hur långt du har kommit! Tänk på hur dåligt du mådde med sockret.

Det får mig att tänka till.
2015-12-30, skrev Kim Lundqvist
Oj, Jag tror att jag mest skulle bli arg om min man skulle kommentera att jag är på väg mot sockret. Gör jag det så gör jag det i smyg, när han inte är hemma så då finns det ingen här oavsett. Smyga är något jag är duktig på, så att äta öppet tror jag inte att jag gör.

Skulle vi vara på middag t.ex så vill jag nog heller inte att han säger något just för att avvara de andra den olusten utan då hade jag nog föredragit att han la en hand på mig och gav mig något form av blick bara för att visa att han ser men sen är det så klart upp till mig om jag äter det eller inte.
2015-12-30, skrev Mia Sjoqvist
Jag känner som Annika, det är omöjligt för ens nära och kära att göra rätt i den situationen... Jag kommer bli arg på antingen orden, blicken eller tonfallet... Jag tycker inte heller om att bli tillsagd inför barnen.
Jag måste hitta nåt med humor, nåt som bara vi vet vad det betyder, som säger mig att jag ju själv har bestämt detta. En mening med helt annan yttre innebörd, men som jag kan ladda med en kärleksfull innebörd, en påminnelse till mig själv om vad jag ju egentligen vill och vet.
tex: "Behöver du lite mer oxytocin?" Gärna åtföljd av lite kram då, så jag stannar upp...
Jag skulle oxå behöva en mening som min man kan säga när han tycker att jag försvinner in i mina uppgifter, stressar upp mig, glömmer blir honom el barnen, eller är frånvarande på nåt sätt.
2015-12-29, skrev Emma Berg
Precis som Elisabeth skriver nedan så kan en väg vara att prata med sig själv, särskilt för mig som inte har ngn mer närstående än hunden (och hon pratar inte så mkt).

"Låt bli det där, det är inte värt alla negativa konsekvenser. Ta hand om dig istället! <3"

Ihop med Claudia funderade vi på att det i återfalls-lägen kan vara bra att ha en färdigskriven krisplan sedan tidigare med ett antal exempel på tex. alternativ mat/dryck, personer att ta kontakt med eller ngt att göra (istället för att falla för frestelsen)!
2015-12-29, skrev Annika Marklund
Åh, det här är en sån svår sak att klura ut....för när jag är på väg in i ett återfall så vill jag ju inte ha någon som helst kommentar från min man, för det är ju oftast han som uppmärksammar det, då vill jag ju naturligtvis att han ska hålla tyst så jag kan äta ifred. För vad han än säger så reagerar jag fel.....säger han något vädjande, upplever jag honom som alldeles för medberoende och då tycker jag han är patetisk, säger han något kritiskt blir jag förbannad för då upplever jag honom som en förälder som ska uppfostra sitt barn, säger han något kärleksfullt så tar jag honom inte på allvar.....suck.

Men han kanske skulle kunna säga något i stil med: men hjärtat, hur tänker du nu? Har du bara de kortsiktiga vinsterna för ögonen och inte de långsiktiga konsekvenserna? Och säga det med ett neutralt uttryck, varken vara dömande eller medberoende. (hur lätt som helst) 😉
2015-12-29, skrev Elisabeth S Edlund
En tanke som kom när jag pratade med Emma:
Det är inte lätta att be nån om att bry sig om en om man inte ens gör det själv.
Det kanske är jag själv som ska säga till mig: Du är värd att må bra. Ät inte den där skiten...
2015-12-29, skrev Åsa Hedlund
Tänk vidare, följ tankekedjan, hur kommer du att känna om en minut, om fem minuter, om 30 minuter, om två timmar, inatt, imorgon bitti, tänk tanken klart, vill du verkligen äta det där?
2015-12-29, skrev Åsa Hedlund
2015-12-29, skrev Åsa Hedlund
tänk tanken klart, vad kommer att hända fem minuter efter, en kvart efter, en timma efter, två timmar efter, i natt, imorgon? Berätta hur kommer det här att påverka dig?
2015-12-29, skrev Elisabeth S Edlund
Jag tror att det enda som jag faktiskt skulle ta till mig på allvar är om nån sa till mig på ett sätt som gör att jag förstår att de verkligen bryr sig om det på riktigt. Som "Jag vill att du ska må bra och om du tar det där mår du ju dåligt igen"
Kanske också uppmuntra med att påminna vad roligt vi kan ha det om jag tillfrisknar.
Jag skulle också bli glad om jag fick erbjudande om stöd: Vad kan jag hjälpa till med / stödja dig med?
2015-12-29, skrev Claudia Larsson
Skulle nog vilja att de sa, " nej du vi skiter i det här vi tar inte det det är ändå inte gott, kom så går vi...eller vi tar det här istället....
2015-12-29, skrev Christina Alme
Oj, lite mer skulle jag nog vilja att de sa! Till exempel följande: "Vill du tillbaka till att vara fixerad vid socker och inte kunna styra över ditt liv själv?"
2015-12-29, skrev Christina Alme
2015-12-28, skrev Åsa Eibladh
Det här är jätteviktigt att ta upp!
Min stackars man försöker alltid med "ska du verkligen äta det där?" och då svarar jag bara "ja, just nu ska jag det!" och så gör jag det.
Jag vill ha hjälp när jag är i tillfrisknande men inte när röda hund redan har tagit över.. och i slutändan så måste det ju vara mitt eget ansvar.

Jag skulle önska att min man (det är oftast bara han som är närvarande i dessa situationer men det kan vara min mamma eller mina barn också...) skulle ta mig i händerna och se mig i ögonen alternativt krama mig hårt och säga;

Åsa, Jag är så glad för varje dag som du låter bli det där för jag ser hur fantastiskt BRA du mår utan!
Kan jag hjälpa dig på något sätt att avstå?

2015-11-18, skrev Marina Karppinen
Älskling, hur mår du? Är du på väg mot sockret igen?
2015-11-17, skrev Sofie Karlsson
Sofie, ska du verkligen äta de där. Du mår
ju inte så bra då!
2015-11-17, skrev Sofie Karlsson
2015-11-16, skrev Sofia Åberg
De har hänt fler tal gånger att min man har fått stoppat mig. De kan hända när vi är borta hos folk, äter ute mm .
Där blir frestelsen för stor och jag behöver någon som säger nej.
Min man skulle bara säga åt mig att jag inte får välja potatis tex .efterrätten skulle han plocka bort och säga till att jag ska inte ha något.
De har hänt att jag har blivit jätte sur och sagt något dumt så han ska ge med sig.
Jag har sagt till krille att jag vill att han sks vara hård och bestämd för de är de ända som kan funka.
2015-11-16, skrev Maria Hagberg
Jag ser att du börjar tappa kontrollen. Kan vi prata om det? Jag finns här för dig.
2015-11-16, skrev Linda Berg
Linda, jag ser att du börjar må sämre igen. Är det något jag kan göra?
Maggan, jag ser att nåt är förändrat med dig nu, som kanske är på väg åt fel håll. Hur kan jag stödja dig?
2015-10-16, skrev Nea Ringdahl
Min vän som jag bor hos säger "DETDÄR ÄR VÄL INTE ENLIGT DIN MATPLAN?!?!!!!" jag blir piss arg och super tacksam... Hon har stoppat mig många ggr.
2015-10-14, skrev Annika Pettersson
Jag tycker det är jättesvårt att komma på vilka ord som skulle fungera på mig en sådan gång. Min röda hund är så oerhört stark så om jag skulle vara på väg att gå tillbaka till sockret så skulle jag säkert bara bli sur och irriterad på den som försökte få mig att låta bli. I alla fall om det är någon jag känner väl. Jag skulle vilja att någon kunde få mig att inse hur dåligt jag mår när jag överäter socker, och framför allt alla gånger som jag slutat med socker då abstinensen nästan får mig att vilja gå under. Men det har jag en tendens att glömma när väl röda hund har tagit makten och bestämmer att socker ska intas.
Det som gör mest ont är att mitt sockerberoende skadar mina barn på olika sätt, så det skulle nog bita bäst på mig att nämna något om det.
2015-10-14, skrev Evelina Snäll
"Jag vill inte att du äter sånt", brukar hjälpa när min pojkvän säger det. Inget annat verkar fungera. Blir han inblandad i mitt drogande tappar jag intresset för det, för att jag inte vill skada honom. Vet inte varför det är så. Den meningen är magisk för mig.
2015-10-14, skrev Fia Westberg
Fia, hur mår du egentligen? vill du ses och prata om det? Du är stark och bra precis som du är.
Jag tror att jag skulle behöva lite närhet så som kramar men också bara att vara med människor som älskar mig genom vått och torrt.
2015-10-14, skrev Karin Jansson
"Jag ser att du inte verkar må så bra, vad kan jag göra?"
2015-10-13, skrev Lotta Lundberg
Jag skulle nog vilja att de frågade hur jag har det för de ser att jag verkar ha det kämpigt och sist de såg mig sån så var jag i sockret.
Jag hoppas min reaktion då blir att jag lyssnar, men även om jag skulle reagera med att fräsa åt dem så skulle det sitta kvar och jag skulle ha lyssnat även om det inte märks. Och det skulle göra skillnad för mig för då är det som någon skakar til mig så jag ser vad jag håller på med.
Och det kanske är det jag ska förmedla till dem, att jag vill att de säger till och jag hör, oavsett vad jag svarar just då.
2015-10-13, skrev Hanna Olofsson
Jag skulle nog vilja att de sa något som liknar "Hanna, hur mår du? Jag upplever att jag ser att ditt sockermonster är på väg att vakna."
2015-10-13, skrev Lill Eriksson
Jag skulle nog vilja att de påminde mig om hur jag mådde när jag åt socker, om jag verkligen vill tillbaka till det? Om jag vill utsätta mina nära och kära för det, främst mina barn... Det är nog det som skulle ta bäst.... Att få mig att minnas tillbaka och aldrig mer vilja hamna där igen...
2015-09-09, skrev Olivia Holmén
Ingen aning. Alla säger det på olika sätt. Men jag blir sur ändå...
Jag tror att det handlar om att jag måste vilja. Har Jah bestämt mig för att ta socker så gör jag det. Ingen annan vill Jah ska lägga sig i.. Tyvärr!
2015-09-08, skrev Annika Kolstad
Jag vill bli hållen om och sagd till att "det där förstör ditt (mitt) liv.Vänta en timme eller halvtimme och se vilket beslut du (jag) fattar då."
2015-09-07, skrev Lena Olofsson
De får inte säga Låt bli sockret.
Utan kan lite lugnt säga: Stanna upp och tänk efter, tänk på hur du kommer att må efteråt. Är det värt att äta det där. Kom så kan vi kramas istället.

Planering

Gör en enkel plan över vad du skall äta nästkommande dag och dela med gruppen. Har du en matplan som du följer så planerar du enligt den. Detta gör du varje dag.

Din dagliga planering fyller du i på Mina Sidor.

Tacksamhet

Skriv ner minst tre saker som du är tacksam över varje dag fram tills nästa lektion. Dela din tacksamhet med gruppen på Mina Sidor. Välj Tacksamhet i dropdown.

Stolthet

Som beroende så har vi ofta låga tankar om oss själva och tänker att inget som vi gör är bra. Nu ska vi börja göra annorlunda. Nu ska vi vara stolta över det vi gör.

Skriv ner minst tre saker som du är stolt över varje dag fram tills nästa lektion. Dela din stothet med gruppen på Mina Sidor. Välj Stolthet i dropdown. Detta är en övning som hjälper oss att se vad vi gör bra och att vi gör mängder med saker som vi faktiskt kan vara stolta över.

Avgiftningen

Vi går in i tredje veckan. Vissa utav er har varit abstinenta sedan vi började. Ta fram din avgiftningslista och titta på vad som händer. Notera för dig själv och var stolt över vad som har förändrats. Dela med dig! Fortsätt att fylla i din lista med några dagars mellanrum.

Har du fallit, fortsätt att fylla i din avgiftningslista varje dag. Börjar du se hur det förändras? Vilka symptom lättar?

En skyddande symbol

64711_1273700991

Ibland behöver vi lite extra skydd och säkerhet kring oss. Skapa en kärleksfull skyddande symbol. Det kan vara en sten som du hittar ute som du ritar en bild som betyder något för dig på. Du kan ta ett gem och vika till ett hjärta eller stjärna. Det kan vara en liten virkad sak. Vad som är viktigt är att det betyder något för dig.

Du ska fylla din symbol med kärlek, styrka och gruppens energi. Det ska vara en enkel liten sak att ha i fickan och ha med dig och känna på när du är ute och rör dig när du behöver lite av gruppens energi.

Ta gärna en bild på din symbol och dela med i Facebook gruppen.

1440995952050Att prata med de i din grupp är fortfarande det viktigaste verktyget.

Be den du ringer till att säga det du vill att dina nära och kära ska säga till dig om de ser att du är på väg mot sockret. Testa om det fungerar.

Finns det förbättringspotential så arbeta om och dela igen i den uppgiften.

 

 

 

 

 

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

8 – Andliga principer

Kram och energi
/Cristina och Jessica

]]>
Nystart Uppgift 6 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-6/ Fri, 04 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21358 Matporr

Matporr är alla beteenden där vi använder lukt, syn, hörsel, smak eller känsel på ett osunt sätt. När vi på något sätt vill närma oss sockret och vara nära det utan att egentligen stoppa det i munnen. Processerna i hjärnan startar igång och förbereder sig på att det kommer att komma socker. När processen väl är i rullning så kommer vi att fortsätta på den vägen tills dess att vi har stoppat det vi verkligen vill ha i munnen.

Denna process har vi gjort så många gånger förut. Jag ska bara lukta lite. Jag ska bara känna lite. Jag ska bara läsa lite. Jag ska bara … lite.

Flera av er har upptäckt att bara att skriva om sina triggerprodukter triggar. Att tänka och att skriva drar också igång processen.

Hur har du matporrat i ditt liv? Fortsätt din ärliga resa genom att våga dela med dig utav alla konstiga varianter.

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 176 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-07, skrev Eleonor Dalhäll
Älskar matprogram, älskar mattidningar och älskar nya kokböcker. Jag lagar gärna nya rätter istället för att laga samma. Lagar gärna nyttigt utan kolhydrater och socker så det handlar mer om skapande, smakkombinationer och annat. Lägger även mycket tid på vardagsmaten för att barnen ska få en trevlig upplevelse och nyttigare matval.
Älskar att gå i butik och hitta färska råvaror, eller åka till lokala fiskhandlarn.
Jag bakande jättemycket förut, men gör det aldrig längre. Köper fikabröd till de tillfällen jag måste (om man har gäster), slänger det som blir över.
Att känna doften av bröd är sååå mycket matporr. Eller en godisdoft i bilen (barnen äter bara godis med pappa nu). Kanelbulledoften är sååå god! Varm mjölk är trygghet och lugn för mig, fick det alltid av mamma när jag var liten för att komma ner i varv på kvällen.
När det gäller mat har jag nog landat i att det endast är min kreativa sida som får sitt och att det blir ett roligt inslag i vardag som skapar glädje för alla i familjen. Blir inte triggad av det, snarare positivt att jag blir taggad och laddad för ett gott sockerfritt, glutenfritt och kolhydratfritt matliv. Våga expremitera med nya nyttiga råvaror. Introducera barnen i en annan typ av matlagning (de är ofta med mig i köket och skär och hackar).
Att se barnen äta kulglass med mina favoritsmaker i gassande sol, det är matporr för mig.
2017-08-06, skrev Carina Nilsson
Jag lagar gärna mat och bakverk till andra som en del av matporrandet. Att se andra äta mina sockriga bakverk eller kolhydratstinna måltider fyller en stimulans hos mig.
Ibland kan jag gå in i en mataffär eller bageri/café och funderar ut vad jag skulle ha köpt om jag inte vore sockerberoende. Bara att se dessa produkter och låtsas att jag köper dem är matporr för mig.
2017-08-06, skrev Lissandra Rickemark
Nästan bara via doft. Kan inte kolla på bakprogram eller bakvideos på sociala medier. Däremot genom att lukta i en påse godis, wienerbröd eller bullar har jag njutit av doften. Jag inbillar mig att doften räcker men att det är sjukligt beteende är ganska klart när man måste gå å rycka upp alla dörrar till ICAs bakeupverk för stt doften ska fläkta mot en och sedan stoppa näsan nära å låtsas granska hyllorna uppifrån och ner medan jag sniffar... pinsamt!!
2017-08-05, skrev Susanne Galloway
Jag är helt ointresserad av mat- och bak program så på det sättet porrar inte jag.
Jag har en gång under dessa tjugo dagar luktat länge och väl på nybakt bröd, men det gör jag inte om!!!!!
Visst, om jag känner lukt av godis, bröd eller bullar kanske jag tar en extra lång inandning genom näsan, och det kanske räknas som lite matporr...
2017-08-05, skrev Maria von Zweigbergk
Jag har luktat på nybakat bröd och bullar. Jag har även tuggat Bullen och sen har jag spottat ut Bullen. Jag svalde inte Bullen.
Jag har tittat på buffébord både med mat och efterrätter.
Jag hat köpt många kokböcker och bläddrat i.
Jag har lagat mat och bakat men jag åt inte av maten. Jag bjöd andra.
2017-08-05, skrev Karolina Ramqvist
Jag har framför allt lagat mycket mat åt andra - och bakat; surdeg, levain på vildjäst, surdegskanelbullar och saffransbröd och tårtor som också de tagit flera dagar att baka och bygga och dekorera. Egen pasta och olika pajer. Nu har jag slutat med det och lagar den mat jag själv äter samt "vanlig" mat som jag inte äter, typ kokar pasta istället för att göra egen.

Jag har inte matporrat på länge men förr älskade jag att läsa kokböcker och t ex SvD:s matsidor pga fina bilder. Nu porrar jag mest genom att läsa om resor och tänka på vilken mat det finns på resmålet - jag är kluven till resandet då mina resor handlar mkt om att äta om än attvdet är bra mat och oftast ett bra ätbeteende! - och att själv ta bilder på min mat. Mitt problem nu är att en del matkreatören som jag följer, som är sockerfria och intressanta pga har många bra matrecept för paleo/keto gillar att skylta med efterrättsersättningar på t ex instagram.

2017-08-04, skrev Eva Jaktlund
jag ser gärna på matlagnings- och bakningsprogram
jag har samlat på recept i hela livet, trots att jag inte tycker om att laga mat speciellt mycket. Det är en tjusning att läsa recept även om man inte ska laga/baka efter receptet.
jag älskar att gå in och läsa menyer på restaurangers hemsidor
2017-08-04, skrev Nadja Lindqvist
När barnen eller någon annan har en godispåse eller chipspåse så kan jag be om att få lukta i den. Och säger personen nej, så kan det bli som en fix ide om att jag MÅSTE lukta i den, så jag övertalar personen att jag ska få göra det.
Kan stå i brödavdelningen på affären och dra in lukten av nybakt bröd.
Att säga att säga att jag bara ska smaka ETT chips (en så tunn skiva kan ju inte ens märkas av kroppen, tänker jag) och sen när jag får den smaken i munnen så kan jag inte stoppa.
2017-06-04, skrev Barbro Larsson
Jag måste akta mig för att titta, jag kan bli vansinnigt triggad bara av att få syn på godisomslag, kakor/skorpor som ligger kvar på fat etc, går gärna som katten runt het gröt både fysiskt och med ögonen och planeringen har börjat i huvudet.
Förr när jag fastade minns jag att jag läste kokböcker på kvällarna och planerade allt jag skulle få äta när jag började igen.
Bageridofter är också så mysiga att andas in, när jag står och sniffar efter wienerbröd vet jag att ett återfall är nära.
Förhandling är också ett sorts porrande tycker jag, när man börjar förhandla in torkad frukt t ex.

2017-06-03, skrev Caroline Zickbauer
Jag har alltid haft ett stort intresse av matlagning och bakning. Jag letar gärna efter nya recept i tidningar, tittar på mat/bakprogram och följer grupper på Facebook. Jag har flera gånger bakat look-alikes.
Däremot skulle jag inte klara av att lukta på godis eller nybakat - skulle trilla dit direkt.
2017-06-03, skrev Beata Ulfsäter
2017-06-03, skrev Beata Ulfsäter
Går jag förbi ett bageri måste jag bara gå in och känna dofterna av nybakat bröd o bullar,
Kan gå en riktig godisaffär för att känna på lukten av sött,
Nu drömmer jag om en speciell chookladkaka som bara finns på....................!
Slut med denna typ av porrande nu.
2017-06-03, skrev Pia Lönnroth
jag har matporrat mycket, jag samlar på kokböcker sen 30 år tillbaka!!! och jag är ju en gammal kock från början och har haft mat som ett stort intresse.
jag älskar att trycka ett nybakat bröd in under näsan och dofta på det, samma gäller bullar mmmmm. Jag doftar gärna på vin
2017-06-03, skrev Patricia Crone
Jag känner igen mig i att lukta på conjac när någon jag känner har ett glas bruker jag ta den och lukta på den.
Jag sniffer i mig doften av det och känner mig lycklig. Som tur är händer detta inte mer en någon gång
per år. Det var först vid lektionen igår att jag insåg betydelsen av detta. Sedan finns det cinnamon bröd eller bullar där kan jag mår bra och lycklig när jag gå förbi en bagare.
2017-06-02, skrev Erika Järnkvist
Jag har tänkt mycket på mat, mitt matporrande försegår oftast i huvudet. Så fort jag bli irriterad och arg så börjar jag tänka på chokladdroger eller någon annan av mina huvud. Jag känner inte igen mig i att titta på bilder, stå och lukta extra men mina tankar och fantasier är desto starkare. Tänker ofta på att få bunkra upp alla gottigheter för mig själv och vräka i mig allt. Jag har också gjort nyttigt godis och nyttiga lussekatter/pepparkakor osv men det funkar aldrig eftersom det ALLTID slutar med att jag börjar äta riktiga.
2017-06-02, skrev Ingela Dawid
Idag har jag matporrat rejält i hjärnan
2017-06-02, skrev Ingela Dawid
Jag går igång på smågodis i alla möjliga färger och konsistense och himlen är nära när butikerna bestämmer sig för att ha "rea" på sitt
Smågodis!!!oj vad jag har planerat för när hur och hur jäkla mycket godis jag ska kunna köpa.. även wiwenerbröd och sockerbullsr
Är en riktig helkväll (nja inte riktigt jag trycker ju i mig 4-5 stycken på en kvart men ändå..) Jag blir glad lugn trygg och förväntansfull
när jag planerar för mina mat orgier.
Det kr allt i de stunderna
T om porr fniss!
2017-06-02, skrev Anna Bergström
Hög igenkänning från lektionen och jag har luktat på bakverk nyligen. Jag har stått helt stilla och riktigt dragit in doften. Precis som jag gör med syrenerna nu när de blommar.
Jag kan stanna upp vid en bild eller titta i bageridisken och riktigt studera utseendet, formen och färgen och där har jag tänkt hit men inte längre men nu fattar jag att detta är en högrisksituation.
Försöker vara kallsinnig inför barnens lördagsgodis men visst fastnar blicken där ibland (vad tog du för godis? Hur mycket?.) Med skräckblandad förtjusning.
Utanför ica finns reklamskyltar och där kan jag också fastna med blicken och studera detaljer på "drogen" och bli helt fascinerad hur de lyckas få fram sådan overkligt detaljrika bilder.
Ibland väljer jag loka på burk för ljudet när man öppnar påminner om...
2017-05-10, skrev Pia Pilerud
Den värsta matporren för mig är mina tankar. Tänker, åh vad gott ska bara ta lite, om jag vet att det finns något i skafferiet. Har vi inte något hemma eller jag är utomhus tänker jag, åh vad gott med... och plötsligt har jag köpt det... Det räcker för mig att ha ett sug och tänka på vad jag vill ha. Varje gång det kommer upp en reklam på Facebook eller instagram med socker i kryssar jag alltid i att reklamen är olämplig och att jag inte vill se det. Tänker att det förhoppningsvis rensar upp mitt flöde... Det tråkigaste jag vet är att läsa recept, laga mat och kolla på matlagningsprogram, så det gör jag iallafall inte. Matporr för mig är också om någon annan äter och frågar om jag vill ha, eller att se bilder, känna doften, gå förbi i mataffären (ens vara inom några hundra meter från min favorit affär Tesco är farligt). Matporr för mig är framförallt om jag vet att det finns tillgängligt (på buffe, i skafferiet, hemma hos farmor osv). Matporr för mig kan vara att läsa menyer, t. ex dessert eller drinklistor...
2017-05-03, skrev Karin Tagesson
Läst recept i tidningar, kokböcker och på bloggar. Pratat mat med alla. Druckit kaffe i tid och otid. Tagit de sista matresterna på bordet med händernaoch "torkat ur" såsskålen med och fortsatt äta, trots att jag varit mätt.
2017-05-02, skrev Sophie Allstedt
Jag brukar roa mig med att titta på tårtfilmer - hur man bygger tårtor från grunden till vackra konstverk.
2017-05-02, skrev Sofia Ek
Min mamma brukade läsa om madicken och när dom bakade inför jul och jag ville höra om matstycket om och om igen.
2017-05-02, skrev Elisabeth Karlsson
Jag försöker undvika all form av matporr, det är tortyr o gör livet till en sjuk plåga. Vad jag får jobba mycket med är att inte föda andra. Ge barn o barnbarn överflöd med skräpmat.
2017-05-02, skrev Alexandra Fregelius
Glass!! Allt som har med glass och choklad att göra. Kan äta hur mycket som helst. Finns inget stopp. Sitter ofta framför tvn och äter detta - kopplar bort allting och inser oftast inte att jag har ätit alldeles för mycket innan allt är slut.
Yoghurt med frön och nötter är någon som jag inte heller kan sluta och äta. Samt Sart-flingorna.
Under vissa dåliga perioder tycker jag dock att allt är marporr för mig och kan äta hur mycket som helst. ALLT är gott!
2017-05-01, skrev Katarina Genell
Jag har letat "nyttiga" recept på sötsaker.
T.ex. gjort glass på grädde och frusna bär, främst "för barnens skull" har jag sagt, men det är ju framför allt jag själv som vill ha.
Ätit alternativ till socker på ett osunt sätt, t.ex. kokosflingor.
Ätit alternativ till gluten, t.ex. bovetekex, på ett osunt sätt.
2017-05-01, skrev Steph Nordin
Att äta sockerfri och glutenfri musli med mejeriprodukter är riktig torrpundning för mig. Bara det där med en skål fylld med något gottigt sätter igång tankarna på att överäta och hetsäta.
Att äta saker med fingrarna ur skålar, som nötter, ost. Min kontakt med magen försvinner, syftet att äta för att ge kroppen det den behöver försvinner. Jag går istället in i ett slags trans, nomnomnomnom, gott gott gott, mer mer mer..
Börjat fundera på om jag är känslig för kaffe.. dricker kaffet på ett anmärkningsvärt sätt.. Känner att det känsloreglerar lite väl mycket..
Äta vid tv:n är jobbigt, även om det bara är gurka eller selleri. Bör äta vid matbord och ingen annanstans egentligen. Min kontakt med magen försvinner här också, syftet att äta för att ge kroppen det den behöver försvinner. Trans; nomnomnomnom, gott gott gott, mer mer mer..
Att kolla på film och soffhäng är lite triggande.. skulle behöva lära om att det inte behöver innebära socker och något att äta.


2017-05-01, skrev Marie Wenlöf
Gillar att läsa Recept i tidningar och kokböcker. Alla läckra bilder. Leila är en favorit med mycket pastellfärger. Snygga kök ihop med matlagning eller bakning - föder tankar om att så vill jag också ha det. Perfekta middagar i ett perfekt kök - då äntligen blir man väl ändå lycklig på riktigt? 🙂
2017-04-30, skrev Anna Alfredsson
Jag vet inte om jag har matporrat på det viset. Men visst tittar jag på hyllorna i butikerna där allt det onyttiga finns. Men numera känner jag inget sug. Jag blir snarare lite äcklad av allt nu. Det finns ju socker precis överallt!!
2017-04-30, skrev Carina Gunnarsson
Matporr för mig är att maten/ätandet får en onormalt stor uppmärksamhet. Vara på restaurang och fota maten och lägga upp på insta eller att när jag funderar på vad jag ska göra på helgen så är det vad jag ska äta som är i fokus. Att sitta och prata om goda recept och beskriva smak och konsistens i detalj.
2017-04-30, skrev Maria Boëthius
Mitt stora intresse är och har varit mat så länge jag kan minnas.
Samlat på kokböcker, gärna" hälsosamma"sådana som 5:2, GI, lchf, vegtariskt osv men även andra kokböcker, har många böcker hemma, älskat och sitta och slå i dem, kolla och drömma. Har gjort mig av med några nu men eftersom det är så mycket jag så har jag svårt släppa det helt.
Även på tv så är favoriterna att se andra laga god mat, det saknas ju inte direkt såna program heller.
Min närmaste vän är "frisk" men väldigt matfixerad med och pratar om vad han ska laga, vad han ätit osv. Inser att i våra liv har maten helt klart fått för stor plats, även påtalat att vi får ändra på detta.
Följer många bloggar, särskilt nu lchf och de har väldigt smarriga recept o bilder. Sitter i timmar med telefonen och kollar.
Hemma matporrar jag genom att äta med händerna, stående och ett slaskigt sätt.
Smygätit tom inför mig själv. Alltid tuggat på nåt.
2017-04-30, skrev Sandra Kouassi
Jag har tagit fram trigger produkter ur min mans kyl/skafferi luktat, nästan stoppa dem i munnen etc
Gått vissa vägar i affären, passerat ex naturgodiset och stirrat, dividerat om jag ska smaka eller inte
Gömt triggers för min man, ätit på toaletten, bakom ryggen, kompletterat när jag varit hos gäster i smyg..
Plockat triggers ur skåp, skyllt på att diska..
Ätit väldigt fort, bortom mättnad, velat spy, fortsatt iallafall då jag velat få fler kickar- tröst äta och straffa mig själv. Ätit på besvikelse över att drogen inte funkar längre. Att det är tomt både med och utan mat i mig..



2017-04-30, skrev Inger Lundqvist
Jag har läst matrecept i tidningar. Kollat på nätet efter recept. Titta på bak/matlagningsprogram på TV. Gått runt i affären och tittat på allt gott.
2017-04-29, skrev Petra Waltersson
tittat i affärer.. märker ibland nu också att jag tittar och blir då rädd och tittar bort eller går annat håll
läsa recept. samlade 5 tjocka pärmar med recept som jag skulle "göra om" till det jag kunde äta. Har kastat dom för några år sedan
Påverkas av lukt och tuggande och mmm va gott. Behöver vara ärlig mot vänner när vi ses. Vänner har frågat och jag sagt att det är okej !!
Porr är också att jag langat hem och "handskats" med godis och annat till min son.. ätit genom honom, fått hålla i det osv.. slutade med det för några år sedan.
triggar också på "look a like" ex efterrätt som innehåller produkter jag kan äta men i "situationen" att äta efter maten ( tillhör ju dessutom inte mängderna i matplanen).. och det betyder ju också att jag sitter o ser vad de andra äter.
Vill också vara ärlig ( men inte vågat än) mot en meditationsgrupp jag deltar i som äter sött till kaffet.. det påverkar mig.
2017-04-29, skrev Sara Apelqvist
Luktat på mat
Slickat på mat
Tuggat och spottat ut
Läst mattidningar och kokböcker
Sett matlagningsprogram
2017-04-29, skrev Catarina Bjelkenborg
Älskat o bakat, rena rysk roulette. Antingen bara för andra,inte ens nudda ngt,el aj då bara en tesked av smeten och så en till o en till,det blev visst inget kvar.
Har ibland haft skafferiet fullt av bakgrejer,även blockchoklad,mandelmassa etc. El som nu ,inte en torrjäst paket ens,tryggare så.
Hoppas o tror att jag aldrig mer skall baka,har även vart inne i palleoträsket med massa mixade dadlar o mörk choklad som absolut inte passade mej,men låter så sunt.
Jag har inte svårt att få fram känslan av nybakade kanelbullar i munnen,försöker då att framkalla smaken när man sprutat ner dom med diskmedel i stället o lägga i det i huvudet.
Jag kommer ihåg när Frithiofsson började rekommendera olika vin på Nyhetsmorgon ,då blev det mycket kritik med tanke på alkoholister,men nu när varenda kanal har bak o ät o matlagningsprogram hela tidenär det ingen som ifrågasätter detta trots att diabetes2 ökar o övervikt ökar.
2017-04-29, skrev Jenny Brungs
Trots att jag är nybliven abstinent och vet att man inte skall titta på sådant - så kan inte mina sinnen undvika att lukta eller ögon dras till det- går alltid med flit förbi den värsta bakhyllan för kan inte låta bli lukten - att jag ska sluta med det känns också konstingt - men samtidigt vem vill göra sig påmind om sin drog. hur som så har det varit svårt att släppa alla kokböcker och matbloggar. det är en sorgeprocess i sig. det är ju så mysigt och hemtrevligt med en händig kvinna som kan laga mat - i alla former - hemmagjort bröd, hemmagjord musli, hemmagjord pasta och laga härlig husmanskost till familjen. känns jobbigt att jag aldrig kommer att bli det. måste sätta mitt tillfrisknande först - och då skippar jag allt det där . lagar minimalt med mat - gärna så jag äter samma sak i 2 -3 dar. så slipper jag ens tänka på vilka tillbehör såser och så vidare jga skall ha. bara tanken av att laga mat sätter igång en process. så tobbw har fått ta större ansvar för det i hemmet och jag har fått städat. han älskar att laga mat och jag tycker om att städa, en rättvis fördelning. det är jobbigt att laga mat men jag gör det flera dar i veckan. så kommer inte undan, men är glad att få slippa det då få gånger som han gör det. eller när man gå rut och äter. det är skönt för då kan man bara ta det som serveras, och inte tänka på annat.

men en sorgprocess är det. en identiteskris - för vill ju bli den dära perfekta felfria mamman som bakar bullar och tar med på fotbollsträningar. det är en fix ide i mitt huvud som jag har svårt att släppa. men den drömmen måste också krossas.
2017-04-29, skrev Towe Levhorn
2017-04-29, skrev Towe Levhorn
Jag har tittat mycket på Leila bakar, hur man dekorerar tårtor (filmklipp), kollat bakrecept, försökt hitta nyttiga kakor. I mataffären kan jag gå runt och bara titta och lukta på allt de bakar själva där. Matporren har ju blivit starkare och mer förekommande under självsvält eller under diet/ bantning. Innan jag skulle fylla 17 bantade jag med Vikt Väktarna en hel höst, mycket strikt och begränsat och under hela den perioden suktades jag av godis. Jag började köpa av allt jag ville äta och la i en stor glasskål och på min födelsedag skulle jag få äta av allt i denna skål. Jag åt. Jag mådde skit. Trodde att min mage skulle gå sönder, kunde inte stå upprätt. Jag vägde 56 kg och på några få månader hade jag gått upp till 80 kg. Jag har ofta gått i affärer och tittat på allt godis som jag senare ska unna mig när jag gått ner i vikt jag har pratat om kakor, choklad etc och dess konsistens, smak och ljuvlighet. Delat bakrecept med andra.
2017-03-27, skrev Anna-Karin Bergström
Läst recept på godsaker, länge.
2017-03-26, skrev Marianne Karlsson
Jag följer "Hela Sverige baka" och även Norge och England bakar. Samt andra bakprogram.

När jag bakar slickar jag noggrant sleven från alla håll och kanter om det är någon som smakar gott.

Går jag förbi något cafe eller bageri kan jag stanna till för att det luktar gott.


2017-03-26, skrev Veronica Hansson
Jag har matporrat genom att följa mat konton på instagram. Även genom att läsa matbloggar. Nu gör jag inte det längre för jag insåg att det triggade mig omedvetet.

Jag läste även mkt tidningar om mat osv. Det gör jag inte heller längre!

2017-03-25, skrev Fanny Strömberg
Titta på alla olika sorters matprogram och söka upp recept på nätet. Särskilt videor där folk gör tårtor, jag har för mig att det ger mig en lugnande effekt men i själva verket är det kanske en trigger...
Söker upp recept och bläddrar hur länge som hellst, kollar på instagram och facebook när folk lagar mat och bakar.
2017-03-25, skrev Zora Boumaza
jag matporrar mycket när jag är på jobbet... jag sitter framför datorn och jobbar administrativt så när jag får en stund över så kollar jag in matbloggar, recept videos.. en gång googlade jag till och med mina favoritchips bara för att kolla på bilder och sen drömma att jag skulle äta den efter jobbet. Nästan så att jag kunde känna smaken på tungan..

Har märkt att jag haft många på instagram som jag följer som är bakbloggar, matbloggar osv. Hamburger hak jag följer osv... bara för att få kolla på bilderna och dagdrömma... har nu avföljt alla såklart.

Älskar att kolla tidningar som tex buffe eller tidningar som "hemmets journal" på jobbet och längtar tills receptsidorna då jag fäster blicken på bakelserna och nästan dreglar över bilderna.

Jag matporrar också i butiken då jag går förbi bageriet och kondis.. kan stå länge vid chips hyllan och planera allt jag ska hinna äta också..
2017-03-25, skrev Eva Bergsten
Tittat på halv åtta hos mig och videos på matlagning/bakning..
2017-03-24, skrev Häla Washbrook
Jag matporrar inte så mycket genom mattidningar- går inte igång på samma sätt utan använde de till inspuiration. Har aldrig varit en bak-tank- det är för jobbigt, men om ngn annan bakar eller om man köper redan bakat så är det en annan sak.

Någon gång har jag kommit på mig att bli sugen när jag swishat förbi FB och en massa mat bilder kommit upp- men rätt hanterbart.

Intressantat att jag inte bara kälmmer på bullen- utan tar jag den så stoppar jag den raka vägen i munnen... har jag väl rört den så är det kört och det vet jag.
2017-02-26, skrev Marianne Ihlen
Kokebøker er min store kilde til matporr. Deretter kommer kokeprogrammer på TV.
Men det verste er nok det faktum at jeg prater ekstremt mye om mat, i en nærmest pornografisk måte, hvor jeg hengir meg i hodet til hvordan visse matvarer smaker, og lukter og kjenns. Kan nesten kjenne spyttkjertlene begynne å gå, og trigges veldig av dette.
2017-02-14, skrev Sara Stierna
Kolla recept på nätet. Bjuda in till fika för att få baka ngt gott att bjuda på. Köpt choklad i present som skulle ges bort om en tid, åt då upp den själv istället för jag kunde inte vänta. Var inte ens goda sorter. Välja saker länge i affärer, vilket choklad jag ska köpa tex.
2017-02-14, skrev Malou Grabe
Jag älskar matprogram och bakprogram på TV!!!
2017-02-14, skrev Jenni Mårtensson
att se och titta på Carlos bakery har varit en jätte grej för mig och dregla över alla tårtor, små äta i bilen på vägen hem, Baka till alla andra men inte äta själv.. ja vad har jag inte gjort. Jag har inte sagt ifrån
2017-02-13, skrev Pia H Sjölin
Precis som många andra redan skrivit är jag en "feeder" gentemot min familj... I perioder äter jag skräpet tillsammans med dem och när jag har mina "duktiga"
perioder köper jag och ger dem, eftersom jag på något sjukt sett tror att de blir lyckliga bara för att jag skapar min lycka på det sättet *skäms*
Sen är alla substitut, tex ketobollar matporr för mig, lurar mig själv att det är "godkänt" men det är alldeles för sött och alldeles för lika riktig vara.
2017-02-13, skrev Sandra Lindroos
Tvingar mig själv ibland att gå förbi godiset för att kunna känna doften.
Klämmer gärna på nya bakverk och sötsaker, smaker etc.
Doftar ofta på andras bakverk även om jag inte äter det.
Jag köper presenter några dagar i förväg bara för att jag själv skall få chansen att äta upp det.
Om jag har bestämt att idag skall jag få äta sötsaker och förbjudna saker så går jag omkring länge i affären för att komma på exakt vad det är jag är sugen på. Oftast blir det att jag köper massor med olika sötsaker och trycker i mig det när jag kommer hem.
2017-02-13, skrev Åsa Frostensson
jag tar i och luktar på, när jag är på jobbet finns ju doften mest hela tiden, när det kommer ut ur ugnen, när det går att ta i, känna, klämma, dofta, stoppa näsan i, även under produktion finns det vissa saker som doftar underbart och jag längtar tills det blir klart så jag får äta. en del saker är väldigt goda att ta det sista ur skålar och slevar innan de åker i disken.
är jag i en affär tar jag gärna i allt som intresserar mig
tv reklam påverkar ibland
såklart väcks tanken att äta det jag skriver som triggar mig eller att ngn säger ngt, nämner ngt till namnet, just nu finns en viss aktuell sort i mitt huvud varje dag och jag förhandlar om jag ska eller inte, men jag ska inte såklart...
2017-02-13, skrev Carolin Johansson
Titta på godsaker i cafedisken. Luktat och klämt på maten. Sitta och sukta i receptböcker.
2017-02-12, skrev Elin Holmkvist
Jag har matporrat massor tidigare, alla matlagningsprogram som finns har jag nog sett men i regel tycker jag inte att jag triggas av dem men däremot när jag ser bakverk. Jag bakar gärna till andra och bjuder på sjukliga fikabjudningar där jag gör allt för att hålla mig undan sötsakerna... men det är ju så roligt at baka och göra vackert. Få smakerna att gifta sig osv men nu för tiden gör jag inte det längre. Fixar inte att se bilder på bakverk och efterrätter, det var länge sedan jag matporrade på det sättet nu.
2017-02-12, skrev Sofia Gustavsson
Läser recept i olika tidningar ifrån allt från bakverk till olika godissorter som man kan baka. Ger bort godis i present, efter att först ha ätit upp det i några omgångar. Kan gå i affärer och titta på olika efterrätter, bakverk osv.
2017-02-12, skrev Sandra Törnkvist
Senast nu i veckan "prackade jag på" min sambo både semla och choklad, istället för att äta själv.
Gjorde en lchf-smoothie med smak av semla....
Googlat/funderat på copy-cat recept/produkter
Kollat mat-/bakvideos på facebook
2017-02-12, skrev Eva Nordin
Jag har gått omkring på godisavdelningen typ i 10 min o scannat av vad som finns/inte finns, priser, erbjudanden etc.
Jag har köpt choklad för att "ge bort" till "nån" som jag själv inte ens vet vem det är o ätit upp själv såklart.
Jag har flera väninnor som jag pratar mycket godis o mat med, o tala om det triggar mitt begär oerhört mycket!
2017-02-12, skrev Maria Wänqvist
För mig så handlar det om att köpa sötsaker, kaffe, godis och ge till andra. På något sjukt sätt så känner jag ett lugn efteråt. Helt sjukt! Det värsta är att jag köper godis och glass åt min son, ibland utan att han bett om det. Jag överför min sjukdom på honom. Mår riktigt dåligt i magen när jag tänker på det. Jag brukade kolla på matprogram förut men känner idag att jag inte klara av det. Jag är så pass känslig att jag inte kan kolla på vanlig tv med mycket reklam (läs mat och chokladreklam).
2017-02-12, skrev Ebba Tannlund
Det porrigaste just nu är att jag tittar på fruktskålarna både hemma o på jobb. Och att titta in i skafferi o skåp är ju också på sätt o vis porr
Dadlar, spagetti, olika socker o olika möjligheter att tillaga, men jag är så programmerad att det angår inte mig så jag använder inga sinnen utan mest ett konstaterande. Jaha där står det och det måste det ju göra.
Mästerkocken kan jag fastna vid o titta på, jag tycker om upplägget av programmet på nåt sätt!Tror inte det är matporr utan mer
Intressant att studera hur deltagarna tar sig an stressen spännande att studera beteende tror jag.
Jo, jag har studerat i mataffären om de har ngt nytt smågodis alltså hallo stopp med det!
2017-02-12, skrev Frida Svahn
Tittar olika tv-program, face och-instagramkonton med mat/bak. Njuter av att se andra ät sötsaker/snacks.... Äter typ med ögonen då. Går förbi godishyllorna, bakverken bara för att osv...
2017-02-11, skrev Erika Gordh
Mmm.. som jag nämnde i dag, så bara måste jag gå förbi godishyllan. Ska bara kika att det fortfarande är kvar liksom. Men jag brukar hålla för näsan för att inte trilla dit.
Och ibland kan jag lukta på bröd, bara för att.... Men oftast tycker jag att det luktar tort mögel 😛 Det norska brödet är inte som det svenska.
Något som jag kan tycka hör till matporr, är att man stoppar något i munnen, tuggar och sen spottar ut det. Det har jag gjort med bland annat jordnötter, mandlar och bröd. Ibland även mat när jag känner att jag ätit för mycket. Men får ganska stor skuld så jag tycker det är oerhört orättvist mot miljön!
2017-02-11, skrev Gudrun Skoglund
Luktar i barnens godispåsar och försöker övertala mig själv att jag inte gillar godis
Har genom åren bakat och tillagat godsaker till övriga familjen, det som jag egentligen själv vill ha, medans jag själv suttit med en sallad. (Har dock slutat med det sedan länge)
Jag har en förmåga att nästa alltid komma i håg och i efterhand beskriva vad vi ätit när vi varit bortbjudna, på restaurang, eller på resa. Min man har alltid fascinerat av mitt minne för just det.
Gillar att gå in i affärer och bara titta på bagerier och delikatesser. T.ex en saluhall eller matvarubutik/bageri med vackert presenterade charkuterier, ostar, bakelser, praliner m.m även om vi inte planerat att köpa något.
2017-02-11, skrev Sara Hellberg
Genom att köpa hem olika snacks när vi ska ha gäster, med motiveringen att dom vill ha. Fast det är jag som vill ha det och gå och titta på det o sen äta.
Har i olika perioder tittat mer eller mindre i mattidningar, bloggar, kokböcker. Just nu var det ett tag sedan.
Fantisera överlag är jag bra på, tänka på olika grejer som skulle vara gott.
Gå runt länge i mataffären.
2017-02-11, skrev Lotta Willman Eriksson
Jag kan ha bestämt mig för att bara ta en bit choklad som blir hela chokladkakan.
Lukta på godis har jag gjort flera gånger.
2017-02-11, skrev Cecilia Askrot
Jag brukar lukta på barnens lördagsgodis
Tittar på mat och bakprogram
2017-01-22, skrev Veronica Kindblad
Jag kan bli sugen om någon annan sätter igång och bakar hemma i mitt kök. Då kan avundsjukan slå till för en stund.

Vi har ett bageri på min gård som jag går förbi varje morgon när jag tar ut min hund, det luktar alltid helt magiskt. Det får mig ibland att fantisera om deras ljuvliga bakverk.

Jag skulle aldrig välja bakverk om jag ska till och äta socker, mitt förstahandsval är ALLTID smågodis!!

Jag kan bli besatt av att se chokladpapper på gatorna.

Om jag är på restaurang och någon annan i sällskapet, som är normal tar in en efterrätt och inte äter upp hela för att hon är för mätt.
2017-01-22, skrev Lillemor Starlander
Idag har jag varit på saltspa med ljusterapi i Gamla Stan. Jag är tacksam för att verkligen tog mig före att gå dit.
Jag är tacksam för att jag klarat att avhålla mig från choklad så här långt tid av kurstiden. Det går!
Jag är tacksam för att jag mår bättre och känner mig starkare.
2017-01-22, skrev Lillemor Starlander
Klart jag har haft godis på hjärnan. Det har jag fortfarande av och till. En för mig ny metod är att helt enkelt inte titta åt godiset när jag går in i affären och köper min fil. Jag klarar det! I alla fall i viss mån. Åtminstone bättre än tidigare. Men jag tänker hela tiden "inte titta, inte titta".
2017-01-21, skrev Angela Lagerkvist
Jag har svårt att titta på bakprogram! Älskat dofter av bullbak,brödbak och kaffelukten
Klarar inte av att titta på recept på bakelser i veckotidningar utan att det dräglar i munnen
Jag har alltid FALLIT när jag KÄNT doften av bakverk....
Inte nu längre men för många år sedan när jag försökt att sluta med socker och någon annan suttit med något gott ville jag alltid LUKTA på godiset eller kakan. Som alltid så forsade det saliv under tungan och jag har inte vetat att jag absolut inte skulle utsätta mig för detta!
2017-01-21, skrev Sophie Aspgren
triggas av att åka tunnelbana, ljud som när jag hör tics, matlagning när jag inte ska äta det jag lagar,provsmak,
2017-01-20, skrev Alexandra Forsblom
Klarar inte av att se reklam om bakverk och annat gott..
Kan inte gå in på ett konditori
Lukten av nybakat
Lukten av mat
Mina egna tankar
Jag drömmer till och med om att jag frossari godsaker
2017-01-20, skrev Annette Lundberg
När det luktar nybakat, viss matos, när ngt ser gott ut. Godishyllorna kan hag stanba brevud och vara glo på 🙂
2017-01-20, skrev Malin Eklöf
Har nog aldrig varit så att jag ska lukta på något för att sedan äta det. Jag bestämmer mig hemma innan att detta ska jag handla idag. Går jag förbi baket på Ica så går jag bara förbi för det var inte de jag skulle ha.. inte stannar jag och luktar. När jag känner nybakade doft så blir jag bara hungrig och inte sugen för oftast bakar dem på morgonen. Så skulle man vara känslig för denna doft, handla på em för de bakar inte då= ingen nybakad doft.
2016-11-29, skrev Ann Sundin
Jag älska att bläddra i kokböcker och då gärna delen med efterrätter och bakverk.
Om jag bläddrar i något reklamblad kollar jag alltid extrapriser på kakor och godis.
I matbutiken går jag ofta förbi godishyllorna bara för att kolla in läget.
Ser ofta hela Sverige bakar osv på tv.
Jag matporrar nog en hel del och då främst via ögonen. Om jag ser bilder på godis drar jag iväg i tankarna.
2016-11-28, skrev Anna Molin
Vet inte om jag ägnat mig så mkt åt matporr. Jag tycker om att göra maten fin och färggrann, blanda olika färgrika grönsaker och färska kryddor, kanske är det matporr. Den maten som jag frossar på är ofta ganska färglös, typ glass, kakor, bullar, chips.

En grej jag bävar för inför i år är pepparkakshusen. Det har blivit en tradition I vår familj att baka pepparkakshus med alla möjliga dekorationer och det doftar ju väldigt gott. Jag kan nog ägna mig åt matporr genom att tillåta mina barn att baka lussekatter och pepparkakor. Jag gillar ju doften vld mkt och kan verkligen dra in lukten av nybakta bullar och lussekatter om vi bakar hemma eller om jag går förbi ett kaffe. Ibland har jag t.o.m. snabb-bakat innan jag ska få besök för jag vill att mitt hem ska dofta nybakat! Så jag är nog en doftporrare.
2016-11-27, skrev Sofia Åberg
Matporrar i affären, lukten när de ny bakat är hemsk.
Kan gå till hyllorna där kakor ,, godis och glass är och tittar,
Ger gärna bort godis, vill gärna köpa barnens godis.
Vill hälla upp godiset i skålar till min man och barnen då jag både kan lukta, titta och känna.
Bakar gärna fast jag inte ska de själv.
Tittar gärna på när andra äter överallt.
Tittar på nätet , tidningar , tv mm
2016-11-27, skrev Annkatrin Alfredsson
Jag tittade nog på alla bakprogram som gick på tv.
Inte matprogram, förutom han som åkte omkring i USA
o frossade i snabbmat, så starkt, friterat o stort som möjligt.

På Facebook hade jag många sidor med bakning o choklad
i alla dess former.
2016-11-26, skrev Gun Margret Utsi
Ja, sett på tvprogram om mat, jättepopulärt med matprogram.

2016-11-26, skrev Maria Sehlstedt
Det har jag gjort men förut stoppade jag det mesta i munnen... Njuta av lukten av bullar o godis... Har en doftolja (till värmeljus) som jag tar fram till jul. I år blir det annorlunda nu när jag inser att dofter kan trigga.
2016-11-26, skrev Ulrika Källqvist
Jag har tusen kokböcker...men är inte speciellt intresserad av att laga mat.
Jag jobbar med mat...hela dagarna är jag omgiven av bilder på mat och varuprover. När jag tänker på det så är det kanske inte en slump att det blivit så.
I skafferiet har vi en svart brödlåda som gömmer brödet så jag inte ska se det varje gång jag skall hämta något i skåpet. Nu när jag slutat äta bröd har jag varit där och lyft på locket och luktat och klämt på brödet...helt knasigt ju!!!
2016-11-13, skrev Martina Olsson
Jag jobbar på ett lager på söndagar och ÄLSKAR att lukta på det nybakta brödet.
Jag brukade gilla att ligga i sängen och äta, allt från mat till snacks.

2016-11-13, skrev Madeleine Jespersen
Matporra har jag väl gjort genom åren mest genom att titta på alla sorters mat, bak o dessertprogram på TV. Även under mina 17 år som konditor har jag ju förstås också matporrat 8 timmar om dagen. Allt jag har haft framför näsan har ju haft innehåll av massa socker och fett.
2016-11-13, skrev mattias åberg
Har aldrig känt behov av att klämma eller lukta. Kan inte minnas att jag blir triggad av vad jag ser på tv eller i tidningar.
Åtminstone inte medvetet.
2016-11-13, skrev Jenny Gabrielsson
Jag matporrar via instagram. Blir manisk att kolla på bilder och videoklipp av olika desserter. Sitter och fantiserar om hur jag äter det jag ser och hur det skulle smaka.
2016-11-12, skrev Mona Järlefors
Jag kan inte komma på att jag använt mig av att matporra, känner rent instinktivt att jag inte kommer att titta på Bakprogram mer pga att det tror jag kan vara en tripper för mig. Jag har inte gått o klämt på bullar, lukten kan man ibland inte komma ifrån eftersom dom släpper ut det i affären så att man ska bli sugen.
2016-11-11, skrev Jennika Lindblad
Jag kan inte komma på något som jag gör.. Jag försöker undvika situationer där jag kan bli triggad. Förrut tittade jag mycket på " kockarnas kamp" och "Sveriges mästerkock" men vet att jag kommer trigga igång om jag kollar idag! Förrut satt jag mycket på café och pluggade men det vågar jag inte göra längre!
2016-11-11, skrev Sofie Bengtsson
Jag kan inte direkt känna igen mig, det har inte varit aktuellt, aldrig gått och klämt på bullar eller luktat. Ev gått och tittat på godiset i affären men mest för att jag tänkt köpa men sen ångrar mig.
Inte heller följt matprogram mer än för spänning, tex Sveriges mästerkock.
Inte heller samlat recept. Eller förresten när jag var barn hade jag en recept pärm med bakverk.
2016-11-11, skrev Frida Lundkvist
Tidigare har jag plöjt nätet på lchf efterrätter. Inte nödvändigtvis med sötningsmedel utan även osötade efterrätter. Men jag känner att saliven ökar och insulinet skjuter ut i kroppen bara jag tittar på en efterrätt och min hjärna tror att den ska få något sött så detta har jag slutat med. Och varför ska jag äta det? Jag är ju mätt. Fredagsmys och lördagsgott är utbytt till mat med bättre råvaror, som kanske får ta lite längre tid att tillaga.
Jag ser inte själv på tv men barnen tittar och när det är sockerbagarna i någon form försöker jag sätta mig med ryggen till och koncentrera mig på något annat. Bor litet så jag kan inte gå till ett annat rum.
Jag har även slutat titta i Coops och Icas månadtidning som kommer i lådan. Det finns ändå inget recept där jag kan äta, eller reklam för några tillåtna livsmedel. Det är bara "hjälp oss med vardagsrätter på under 20 min" svaret verkar för det mesta vara pasta. Och recept på efterrätter.
Nu ska jag åka till gårdsbutiken som liggen en kilometer bort. Jag ska unna mig lite fredagsgott- kött från lösgående gräsbetande kossor!
2016-09-05, skrev maria Lundquist Persson
Program som "hela Sverige bake" och "Sveriges mästerkock" brukar jag titta på. Det första på "paddan" och då kan jag se hur många program som helst på rad om jag vill.
Inser tack ock lov att jag har slutat med det mesta av porret med tidningar. Har haft högar med tidningar och böcker med mat, träning, må bra artiklar. Det är skönt, saknar det inte alls. Kan ibland tyvärr ersättas med receptgooglande på paleontologer-recept, typ..
2016-09-04, skrev Malin Ekblom
Och nyhetsflöder på facebook är förrädiskt... Poppar upp recept och bilder på godis och bakverk titt som tätt.
Ett recept på kakao"pudding" av endast icke-trigger-ingredienser har poppat upp och skulle "belöna" mej med detta för mina 2 veckor - fastän små varningsklockor ringde... Själva "bakandet" triggade igång beteendet att äta den råa degen och slicka skålen 🙁 Själva resultatet påminde om chokladbakelser och kunde inte sluta äta förrän det var slut.
Nåväl, inget återfall med själva drogen, "bara" beteendet - och triggerlistan uppdaterad =D
2016-09-04, skrev Ina Beidestam
Jag kom på en sak till som är jätteviktig, köksmaskiner... jag har alltid haft för många och funnit anledningar till att skaffa både det ena och det andra för att ännu lättare kunna tillaga det jag vill.
2016-09-04, skrev Ina Beidestam
Min största matporr genom åren måste vara alla kok och bakböcker, urklipp och recept på nätet. Att lägga upp det man bakat på extra fina tallrikar och uppläggningsfat och ingen får röra förrän det är dags att tex fika.
Att lukta på andras mat.
Att under tillagningen känna förväntan stiga tills det är dags.
2016-09-03, skrev Malin Ekblom
Jag tittar när andra äter, känner doften och "njuter" av doften.
Kan fingrera och dofta på bröd eller godis.
Äta gurkstavar eller nötter och låtsas att det är chips och godis.
Ser inte på TV eller läser tidningar, men tidigare har jag samlat på recept.
Olika former av chokladbakelser eller -godis, bakverk som kan verka Lchf men ofta med honung eller annan sötning.
2016-09-02, skrev Christina Gustafsson
Under föreläsningen slog det mig att jag fortfarande matporrar en hel del. T ex tittar jag på bakprogram på TV, inte så ofta men för ofta. Senast i förrgår luktade jag på makens lakritsglass. När min man brygger svart te, vilket jag tycker doftar underbart gott, lägger jag märke till det och kommenterar ofta, men jag springer inte efter och stoppar näsan i muggen. Jag läser matrecept med hänblick på om jag kan ändra så att det passar mig och/eller barnbarnen (mjölk- och äggfritt bl a). Ibland tittar jag på kakrecept också, det känns lite osunt. Och så är det det där med Österrike, när jag är där kollar jag ofta bakhyllorna efter roligt pynt. Vid senaste besöket köpte jag en liten ask med pynt till ett speciellt tillfälle. Dessutom köper jag koffeinfritt bryggkaffe där, de har så många olika sorter. Av någon anledning luktar jag alltid på makens öl, och jag fattar inte varför. Jag har aldrig druckit öl och längtar verkligen inte efter det. Jag brukar säga att jag gör det för att kolla om beskrivningen av det (ni vet, blommigt och svag doft av lyktstolpe och allt vad det är) stämmer, men jag vet inte, jag. Ja, det är vad jag kommer på nu, jag återkommer om jag kommer på mer. .
2016-09-02, skrev Carolin Lindgren
Jag älskar att titta på program liknande Hela Sverige Bakar. Matlagning ibland, men helst bakning?
Titta på Bake Off fikat på affärn och dofta lite, även när jag inte köper nåt.
Tidigare har jag kunnat sitta och skriva av olika recept (mest fikabröd) men det är sällan som jag bakat nåt av de.
2016-09-02, skrev Karin Zartmann
Alltså - jag prenumererar på Må Bra! Ofta har jag undrat varför. Jag har inte genomfört ett enda råd från tidningen eller provat ngt recept. Jag bara gluttar och känner mig misslyckad. Och så väntar jag på nästa nummer!
2016-08-08, skrev Anna Andersson
Hm vet inte riktigt men godis och pizza är ju så gott.
Men när vi var i Danmark och jag precis börjat vara abstinent såg jag godis överallt och då gick jag och klämde och kände på godis påsarna och bara önskade att jag kunde få köpa och äta.
Bara att tänka på detta gör mig jättesugen ?
2016-08-07, skrev Gerd Sjökvist
Jag tittar aldrig på matprogram. Godis i reklam kan ibland få mig att få vatten i munnen, men det beror på vad det är. Jag tänker aldrig så mycket på mat, då jag inte tycker om att göra mat.

Men doften av nybakat bröd, bullar osv. Kan få mig att trilla dit.
Och doften av godis, tårtor osv är också jobbigt.

Mina problem med matporr var godis, chips, ostbågar , vaniljbullar, vitlöksbröd , bredbara ostar, glass,Norsk getost.
Jag kunne vräka i mig mängder på bara en liten stund. Jag gömde glass bunkar, godis påsar osv i klädskåp eller lådor för att ingen skulle hitta det. Jag vräkte i mig medan min make var på jobbet. Ibland vräkte jag i mig mängder medan jag körde bil.
2016-08-07, skrev Isabella Näslund
Jag tycker inte jag matporrar speciellt vad jag kan komma på. Mer än att mina ögon dras till det söta om jag går förbi något i affären, men jag börjar inte fantisera om det efter, jo de gånger jag är riktigt nära till att äta drogen då händer det givetvis.
Annars har jag några lchf tidningar hemma som jag har fått av min mamma som jag nästan aldrig ens har kollat i, är inte intresserad. Har även en lchf kok bok som jag fick av en vän för nått år sen men har nog bara bläddrat i den en gång..
Reklamen på tvn kan vara svår att undvika men jag förstår att allt sånt är osunt för mig att kolla på, och speciellt tv programmen, bläddrar alltid vidare om ett sånt dyker upp.
2016-08-06, skrev Katta Soldotter
Matporrar genom att fantisera om vad jag ska äta. Kan gå in på typ mathem och "fönstershoppa" - proppa varukorgen full med hetsätningsmat men sedan stänga ner internet.

Har ingen tv och tittar aldrig på matprogram eller tidningar men blir väldigt fixerad vid mat, kan inte riktigt kalla det matporr för det är inget jag hänger mej åt utan det bara blir - tex är jag helatiden medveten om vad andra äter eller var man kan köpa mat. Tappar koncentrationen runt mat å om det dukas fram något så är det som min hjärna stönger av å jag inte längre kan koncentrera mej på tex samtalet eller handlingen.

Försöker annars undvika allt som har med mat attgöra men reklam å "dagens matbilder" svämmar ju över överallt så det är svårt..
2016-08-06, skrev Maria Paredes
När jag reser köper alltid böcker om matlagning och försöker experimentera hemma. Jag älskade att laga mat och bjuda på men de sista 2 åren har jag ändra på det, har tappat min sug efter att laga mat och jar nästan alltid likadant för familjen.
Jag gillar att titta på program som handlar om mat, trodde att detta påverkade inte mig men efter våran sista mötte, undrar jag om det stämmer.
Mina orgier är alltid med mat som är lätt att stoppa i, popcorn, nötter och att sedan galoppera till söt som choklad aldrig godis.
2016-08-06, skrev Sophie Larsson
Bilder, program och reklam överallt på tv och internet, fixa gott till andra när man själv inte äter det, eller lagat söt-substitut som ser precis ut som det riktiga, m.m. kommer inte på så mycket mer just nu.
2016-08-06, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Jag är en riktig bakerska och har bakat massor åt vänner, hemlösa, alla möjliga. Älskar att baka. Men bakningen har också varit en fristad i den krishantering jag upplevde i traumat jag var med om för två år sedan, det var den enda sysselsättning som gjorde att jag för en kort stund glömde vad jag var utsatt för och själen fick lite ro. Inom akut krishanteringen är det jätteviktigt att hitta nånting som man tycker om att göra som kan skingra ens tankar en stund. Jag åt nästan ingenting av det jag bakade då, bakade jag 100 bullar så åt jag kanske 2 resten fikade vänner, familj, barn upp.
2016-08-06, skrev Marika Manninen
Alla sociala medier, tidningar, titta i affärerna på produkterna, baka åt andra, kolla på alla kockprogram/bakprogram.

Kommer inte riktigt på fler... Kanske gör det efter att jag läst vad ni andra har hittat
2016-07-03, skrev Marie Olsson
Min dotter bakar mycket. Hon brukar fråga mig om det är okej. Jag svarar alltid att det går bra, fast jag kanske är väldigt skör. Det gör det oerhört jobbigt, och det är inte alltid jag kan hålla mig abstinent.
2016-06-30, skrev Madelaine Grimstedt
Jag är med på flera såna sidor på fb men det är inget som jag lider av jag kan lika gärna ta bort dom för jag tittar bara med ett halft öga på om iaf.
2016-06-27, skrev Helen Persson
Mitt obcena intresse för Halv åtta hos mig och Det stora tårtslaget får nog allt räknas som matporr. Det är tydligen slut på det nu. Ajaj.
2016-06-27, skrev Trine Sandberg
Gör inte detta idag men vet att jag titidgare i mina försök att "banta" etc.. lagade mat som en tok för att se alla andra äta.Min man fick säga till mig att sluta baka för hans kollegor klaga på att de börja gå upp i vikt av allt han fick ta med till jobbet 🙂
2016-06-26, skrev Madelaine Grimstedt
Jag kollade lite idag men slutade efter typ två bilder.
2016-06-26, skrev Sandra Bäcksholm
Jag har tidigare förstått att man kan matporra på olika sätt o försöker undvika det så långt som möjligt när jag är socker o glutenfri. Det har varit jobbigt att komma på beteenden som jag ägnar mig åt för det har känts otroligt triggande, det var ju förstås en del av uppgiften så kan inte kalla det matporr direkt.

Jag kan ibland komma på mig själv med att i affären stå och fundera vilka produkter jag eventuellt skulle kunna äta, då brukar jag fort skaka av mig tanken och gå vidare. Oftast lyckas det.

Jag har nån gång suttit o bläddrat i LCHF tidningar och undrat om jag kanske skulle baka nåt "tillåtet" som substitut också men även det har jag slutat med eftersom jag märkt att det triggar.
2016-06-26, skrev Ellinore Vretlund
Har lite svårt att komma på igen: Men jag vet att det har hänt att jag kommit lite tidigare till en fest och jag hör att värdinnan/värden öppnar chipspåsarna i köket eller i rummet intill så blir det ett enormt adrenalinpåslag, så starkt att jag genast måste ge mig själv förmaningar om att inte kasta mig över skålarna och äta upp allt utan hålla mig så länge jag kan och sedan använda all min kraft till att bara ta en i taget. Enormt jobbigt och jag har svårt att fokusera på samtalen som förs med chips framför mig...

När jag ätit strikt paleo sista gångerna har jag googlat kakrecept med fantastiska bilder och liknande. Vet inte varför jag plågat mig själv med det men det har varit det närmsta jag kunnat komma. Suttit och suktat framför skärmen. Verkligen matporr...
2016-06-26, skrev Clara Osslind
Min hjärna fungerar mer som en matmesil. Ser jag något som skapar crawing så börjar den fundera, planera och organisera hur och när jag kan få tag på det jag vill.

Tex. godis som blev över efter dotterns kalas, som sambon har gömt för att jag inte ska sluka det.
Min hjärna organiserar planen
Plan A)Tar jag en tidigare buss och går hem innan jag behöver hämta barnen så hinner jag leta i 15 minuter.
Plan B) Om jag ber honom att hämta till oss alla och så spänner jag öronen så kan jag få fram ledtrådar som gör att jag sedan kanske kan hitta det.
Plan C) Om han nattar idag så somnar han troligen för han ser väldigt trött ut, då kan jag leta i lugn och ro utan att bli upptäckt.
Oplanerade planen) Vaknar mitt i natten och går målstyrd ner i köket och börjar systematisk leta i alla skåp från höger till vänster uppifrån och ner.
2016-06-25, skrev Anna Maria Eriksen
Ja, genom att googla, läsa bloggar, spara bilder och laga till andra.

Genom att ersätta och försöka göra om produkter
2016-06-24, skrev Sofi Markström
Jaig har matporrat genom att köpa en påse godis och säga till mig själ att jag ska bara äta lite och sen slukat hela påsen i ett nafs.
Jag har tex "bara luktat lite" på en dricka och sedan smakat på den för att sedan köpa en egen dricka. "för det kunde ju inte vara så farligt. Jag har många gånger gått förbi en bageriavdelning i en affär och tänkt att jag ska bara lukta lite på bullarna och sedan har jag handlat en bulle för det luktar ju så gott.
Jag har ibland delat en sallad och en Pizza med min mamma för att det skulle vara nyttigare men det har nästan alltid slutat med att jag ätit något sött efteråt för att jag inte varit nöjd.
Jag har ståt och klämt på godis påsar för att känna hur mjuka t.ex. colaflaskorna är. Jag har tagit känt på ostbågspåsar och kollat innehållsförteckningen bara för det ska se ut som om jag gör något nyttigt.
jag har luktat på öppnade choklad kartonger t.ex. vid jul el andra högtider. Jag har luktat på fikat när vi har haft fikat på jobbet. När det har vankats fika har jag börjat kretsa runt fickat , med t.ex. förevändingen att " jag ska hjälpa till att duka av bordet". bara för att få möjlighet att se och lukta på fikat.
2016-05-16, skrev Joanna Rothschild
Titta på matlagningsprogram på TV, gör jag det är det kört sen.
Kokböcker och recept är också livsfarligt för mig. Doften av nybakat i affärer, hudlotion som luktar citronsockerkaka...
Folk jag följer på instagram kan också trigga mig när dom lägger upp små klipp på hur man gör sötsaker etc.
2016-05-16, skrev Helen Aresik
Det som plågat mig mest är min mans glutenfria knäckebröd. Det finns spår i hela köket efter min mans knäckebrödsätande. Smulor och vitt mjölliknande pulver på bordet, på tallrikar på bänken ja i princip överallt. Min hjärna går i spinn varje morgon när jag är hungrig och ska göra i ordning min frukost och jag vill ha et där brödet.

Även om jag lyckas avstyra min besatthet av att vilja äta det där brödet så hänger tanken och längtan efter det kvar hela dagen. Och nästa dag blir jag påmind om det igen. Jag får det bara inte ur min hjärna. Känslan av att bita i det och känna hur det knastrar och är hårt och sprött på samma gång. Egentligen är det inte ens gott men ändå är det så attraktivt.
Lite lättare har det blivit när jag med hjälp av kursen insett att det innehåller en massa "skit" som är direkt skadliga för min hälsa.
Tack för att jag fick svara på denna fråga för nu har jag sagt till min man att jag verkligen störs av hans brödspår.
2016-05-15, skrev Margit Zeijlemaker
Jag tar alla receptbroschyrer som finns i alla mataffärer.
Köper alltid GI- o LCHF-bilagorna till alla tidningar.
Jag prenumererar på Måbra o sparar deras recept.
Samlar recept på "nyttiga" ersättningar till bakverk, godsaker o efterrätter.
Har prövat de flesta light-versioner av glass, yoghurt, efterrätter etc
2016-05-14, skrev Teres Ekholm
Det enda jag idag kan komma på är kolla bilder på recept. Gärna LCHF midsommartårtor, chokladefterrätter osv.

ibland, under alla år, har jag varit sugen, min hjärna fixerar på det jag vill äta JUST NU och då föreställt mig smak mentalt. En hel del har jag gjort så under åren och sen åka och köpt det jag tänkt på och så smakade det inte så gott som min hjärna tänkte. Till och med inte alls gott haha

Får fortsätta den processen och fundera.
2016-05-14, skrev Anna Björk
Jag läser LCHF-recept.
Det är det enda jag kommer på. Jag undviker allt som kan trigga mig,
jag vill inte utsätta mig själv för frestelser det blir för plågsamt för mig.
Ska vara uppmärksam på mig själv, tänker att jag kanske gör saker som för mig
ännu är omedvetna..
2016-05-14, skrev Kerstin Gavander
Jag läser LCHF recept. Kollar på matreklam i tunnelbanan o fina bilder på mat o frukt i veckotidningar. Handlar fika o godis till sonen.
2016-05-14, skrev Karin Almheden
- gått förbi bagerier för att få känna doften
- checkat av allt som finns "ska bara se vad som finns här hemma/hos någon annan"
- läst bloggar och på instagram om vad folk äter
- velat kolla när andra äter saker som jag inte ska äta "äter genom dom"
2016-05-14, skrev Sussi Bomanson
När jag äter mera/mycket kolhydrater blir matporr hjärnan mera aktiv,jag planerar o "smakar" fantasin.
2016-05-13, skrev Jessica norell
Jag hade ingen aning om att jag har matporrat när ja vill få känna eller dofta på någon annans bröd tex.
Jag brukar tycka att det hjälpt när ja får känna och dofta för då har ja fått vara med men behöver inte äta.
När ja har bett om att få känna på brödet tex så är det gör att konstatera att det inte är tillräckligt färskt eller tillräckligt gott att ja missar något. Å det har hjälpt att få sätta skeden i kladdkakan för å bli glad över att den är inte som ja föreställt mig i mitt huvud.

Jag har dock en grej med min kille att när han äter bröd eller något som jag inte äter nu så säger han fy vad äcklig den är. Det hjälper mig dirwkt att tappa intresset. Även om ja vet att det är för min skull. Jag har ju tur på ett sätt att ja äter inte all bröd och den måste ha en viss känsla pch doft för att ja ska vilja ha den. Så ja tror att ja letat efter att få bekräftat att det inte är der där som ja vill ha. När ja tänker efter då ja mött på det jag älskar så har jag luktat och kunnat nöja mig med det. Ibland kan ja tänka mig att jag äter det i tanken å känner att det va inte så speciellt . Sen upplever jag att När ja får hålla i det så kommer ja så nära att jag kan inte ta det. När det ligger en bit ifrån så skapar jag en tanke besatthet och föreställer mig en massa saker. Så när ja väl har det autentiskt i min hand så är det inte som ja skapat det. Jag blir Skit sur när ja säger kan ja få lukta och min kille säger nej det här ska du inte lukta på och tar det beslutet åt mig, å äter framför mig. Det triggar mig enormt. Kom.inte här å bestäm Hahaha. Så ja fattar att han försöker hindra mig från att utföra matporrat. 🙁

Jag ska uppmärksamma hur mitt mat intag ser ut när ja väl kommer in i matporr. Om ja klämt pch luktat om det kanske bidrar till mer mjölkprodukter istället jag är dock helt övertygad om att det skulle få mig att göra eget abstinent bröd.

Jqg brukar kunna gå förbi en reklamskylt som visar tex en kexchoklad och jag tänker hmm en kexchoklad skulle va gott men ja köper ingen för att inte äta socker då jqag försökt va utan.. tyvärr släpper inte tanken på den där kexchoklad till ja köpt den ja kan sitta på kurs och återkommande tanke på den dyker upp som att glöm inte bort mig. Å den känslan är Skit jobbig när jag ser reklam eller hör någon prasslar med papper eller känner doft att hjärnan släpper inte målet tills jag nått det. Idag tex hade jag en vän på telefon som ja hörde stog i affären för varje gång varorna scannade plinga det till . Jag va hungrig så jag direkt fråga är du i affären ? Å märkte att bara der triggade och det va en intressant upplevelse. Der va liksom inga socker grejer utan ett ljud kopplat till affär där man köper mat. För ja va hungrig. Det anpassas efter mat nu och inte socker. För det är det ända jag stoppar i munnen fortfarande.
2016-05-13, skrev Åsa Rudström
Jag kan faktiskt inte komma på något tillfälle när jag matporrat. Får se om något dyker upp under helgen. Men när jag är abstinent och går förbi pressbyrån och det luktar nybakade kanelbullar av min favoritsort brukar jag kunna tänka att det luktar så gott att jag inte behöver äta dem...
2016-04-19, skrev Ulrika Kuneinen
Jag har så mycket böcker om mat och bak. Jag har sparat recept sedan slutet på 70- talet som jag har sorterat och tittat, läst, sparat och bakat. Jag har prenumererat på många olika mattidningar. Det var faktiskt inte så länge sedan jag slängde alla recepten. Jag var tvungen att titta igenom var enda ett innan jag slängde dem. Vi har ett populärt konditori i Trollhättan, Ritz. Jag är där mins 2 gånger i veckan och tittar vad de har bakat och om det finns något nytt som jag kan missa. Jag kommer ofta ut med samma saker och sitter i bilen och "mölar". Jaghar tittat på alla mat och bak program.
2016-04-19, skrev Birgitta Ervik
Jag brukar mest slötitta på matprogram eftersom det är min särbos störst nöje.
Nu förtiden kollar jag väl mest på LCHF Facebook grupper, massa saker man tänkt göra
2016-04-19, skrev Per Sone
Jag tänker på mat ofta det är nog det sättet jag matporrar mest på. Vill nog gärna titta och lukta också om det är nåt gott på gång.
2016-04-18, skrev Mia Sjöstrand
Det där att tvinga sig själv att sitta bredvid kollegor som äter frallor på fredagsmorgonen. Det är ju galet, inte fattat att det är fel innan men det är ju lika fel som att lukta i folks snusdosor.
2016-04-18, skrev Lotta Nilsson
Ljusa frallor, jag blir helt tokig inombords. Doften och det krispiga skalet på frallorna.....kan inte gå genom en affär känner jag doften blir det konstigt i munnen. Lösgodis, bara jag hör att det hälls upp i skålen i köket så drar något konstigt i kroppen igång.
2016-04-18, skrev Linda W Dahlberg
Det rullas igång inne på konditoriet, alltid "bara en sista gång".....
2016-04-18, skrev Azadeh Mohseni
Jag älskade färsk bröd, den är krispig och luktar gott.
Kanel knäckebröd brukar jag lukta på och vaniljdoftande gröt eller pannkakor.
2016-04-17, skrev Johanna Angrimer
Jag har matporrat genom att läsa recept. Eftersom jag provat väldigt många dieter så har jag även "googlat" väldigt många recept för respektive diet. Jag kunde titta på bilderna, läsa texterna och nästan känna smakerna... Sjukt!
2016-03-06, skrev Linda Hedman
Matporr är verkligen något som jag sysslar med. När jag för många år sedan började äta lågkolhydratkost sökte jag istället saker att baka med sötningsmedel, madelmjöl, mörkchoklad och grädde, som om det skulle gå att äta bara lite av det....det var verkligen att lura sig själv. Nu söker jag inte längre bakverk men gillar fortfarande att söka matrecept och följa lchf-profiler på instagram. Det är svårt att veta var gränsen går. Matlagningen blir ju så trist när man bara gör samma sak hela tiden och det är roligt att pröva nya recept. Men det är väl när dom flyttar in i huvudet som man ska vara på sin vakt.

Ibland när jag ska vara duktig och inte äta av godsakerna så brukar jag ändå dofta på makens kanelbulle eller liknande om vi är på cafe.
Prassel av maken chipspåse och knastret när han tuggar kan verkligen vara tortyr ibland också, ibland sticker jag ner näsan dit också för att lukta.
2016-03-06, skrev Cecilia Lindhoff
Kokböcker, mattidningar och internetrecept med LCHF/Paleo är min matporr idag. Jag läser och fantiserar om maträtterna. Ibland kan jag samla kraft till att laga dem. För det mesta blir det att jag överäter dem. Ibland hittar jag spännande brödrecept som jag bakar med tanken att frysa in. Tyvärr kommer det sällan så långt som till infrysning…….
2016-03-05, skrev Anna-Maria Wikman
Jag har tittat på oerhört många bakprogram Ray Fares är en stor favorit. Även tittat i receptböcker timme efter timme. Bakat och tänkt att Jag ej ska äta själv men sedan helt klart ätit mest av alla. Min systers man är en stor gottegris men han tränar sjukt mkt så han har inte problem med vikten. När Jag vart hemma hos dem och passat deras barn så "ska jag bara titta i deras godisskåp" tittat en sekund sen smakat på allt i skafferiet i sötväg. Detta har vart ok med dem de har sagt att jag får äta av allt när jag är där. Jag älskar praliner som är lite lyxigare som finns att plocka i montrar. Där kan jag stå o glo jättelänge men de slutar oftast med att. Jag köper 3-4 st. Slinker ner innan jag räknar till 10.
2016-03-05, skrev Ola Sträng
Nej har nog fallit för frestelsen snarast.
2016-03-05, skrev Helena Thambert
Går ofta in på ett café bara för att titta vad dom har bakom disken, men tittandet resulterar att jag till 99% handlar.....-
Känner lukten av nybakat bröd och vips drar suget igång med raketfart
Ligger alltid " sockerfritt " tuggummi o läkeroltabletter i bilen, jag kollar på paketet och vet att det innehåller flera andra sockerarter som drar igång mig,
men det är ju juste att ha och bjuda eventuella passagerare på, men tror ni att det finns något kvar när
Hen sätter sig i bilen.
Matporr sysslar jag med mest hela tiden. Kollar recept på härligt kaffebröd i tidningar o på TV.Kan fastna länge med blicken på det doftande nybakat brödet i ta det självfacken. Samma med plockgodis, där jag noggrant tittar över vad som finns i alla fack.
På Bensinstationer sker värsta matporren, där finns ju allt gott på en liten yta, attraherar både syn, lukt och å det värsta.
2016-03-05, skrev Monica Petersson
Jag var på skidresa med en vän i Frankrike och hon åt ju såklart socker, bakverk mm och jag kan se tillbaka nu att jag med glädje följde med och fikade, hon tog in de smaskigaste bakverket och där satt jag med en slät kopp kaffe men det var ändå som att hon fick äta för mig också. Och det blir också dubbelmoral - åh vad jag är duktig som inte äter sött, ha ha jag ville ju inget hellre än att vräka i mig, men då skulle det inte räckt med en liten bakelse. En hel hög och sen mer mer mer...Jag minns särskilt vid ett tillfälle så skulle hon in i ett franskt bageri och jag hängde på och det var verkligen som att vara i drogernas paradis för mig, syn, doft , smak - allt kickades igång. Bara titta inte äta och hon köpte och åt. Det hade varit mer sunt om jag väntat utanför och inte exponerades för allt i bageriet.

Matporr har jag absolut sysslat med, slukat bakrecept med ögon och tankar och tänkt att detta blir ju sista gången. Även i affären kan jag gå runt och liksom sukta och titta extra på det jag inte äter, svänga in i en gång som inte är för mig och längtansfullt fantisera. Jag har med åren lärt mig att tunnelseende och korta kommandon i affären är bäst för mig. Jag går enbart till de avdelningarna där det finns mat jag äter, när drogmaten kommer kan jag säga till mig själv: gå förbi. Och sen är jag vid kassan. Checkar oftast ut själv så då slipper jag viss exponering vid kassan.
Något jag också sysslar med är dietporr, den dieten verkar bra, den ska jag testa. Ju mer extrem desto bättre. Fast jag klarar ju inte mer än högst en dag eller så stannar det vid tankebesatthet. Googla på dieter är något jag inte ska syssla med.
2016-03-05, skrev Anki Larsson
Det jag kan komma på är att jag prenumererat på Matkärlek för mer nyttiga LCHF inspirerade recept. Annars ganska ointresserad av matporr, matlagning och smaka av vad jag kan komma på nu. För mig har det varit mer pang på rödbetan när jag vill äta något.
2016-03-05, skrev Maria Lundquist
Jag har matporr i form av tidningar och kokböcker överallt. Har ofta legat i sängen och läst recept och samtidigt bullat upp med te, mackor, riskakor, godis eller vad som finns i huset.
Kan var och handla på COOP och väljer noga ut en tidning med både träning och mat och andra brasaker. Kör sedan förbi McDonalds som ligger på vägen, Drive In. Sitter i bilen och vräker i mig hela menyn ofta även kaffe o glass, samtidigt som jag läser om allt nyttigt som jag ska börja med nästa vecka.
På jobbet kan jag och min kompis som har liknande problem, sitta och planera menyer, dela recept och googla om mat osv. Och vi får andra att hänga på.
2016-02-09, skrev Angela Lagerkvist
Jag har svårt att titta på matlagnings/bakprogram! Älskat dofter av bullbak,brödbak, kaffelukten och matdoft

Klarar inte av att titta på recept på bakelser i veckotidningar
När jag tänker efter vet jag inte helt ärligt OM jag har matporrat någon gång bara för att (kanske) jag är mer säker på att jag har FALLIT när jag KÄNT doften. Aldrig förstått att jag skulle akta mig och undvika men kanske jag matporrade när jag var yngre. Svårt detta tycker jag att svara på.
2016-02-09, skrev Susanne Bengtsson
Varje gång jag går in i affären hemma tittar jag i skåpet där bake-off produkterna finns.
Tidigare har jag alltid köpt nåt.

Letar efter "fusk-produkter". Glutenfritt sockerfritt bröd. Hittade ett knäckebröd. Åt två utan att blinka med MASSA bregott på. Rätt smör men en deciliter smör är nog inte så bra att sätta i sig... Liten överdrift kanske men inte långt ifrån



2016-02-09, skrev Louise Runnemark
Jag kan titta på matprogram utan problem. Däremot stannar jag vid lösviktsgodis hyllan och dreglar. Eller framför tårtdisken i affären. Går igång på doften.
2016-02-09, skrev Jannica Skyving
Efter att ha haft en sk..dag igår då jag triggade på allt, var sur och SÅ otroligt arg och irriterad på kvällen så känner jag att jag kan skriva listor här. Istället för att göra det så tar jag den lata vägen och bara erkänner mig skyldig som matporrare precis på samma sätt som Carina så tydligt beskriver det.
2016-02-08, skrev Carina Eriksson
- Öppnat min sambos skafferi och "bara tittat lite" på alla godsaker som finns där.

- När suget varit som värst har jag stoppat ner näsan i hans chipspåsar, öppnade kakförpackningar och dylikt och "snortat" lukten. Aaaah... Då har steget till att stoppa i munnen aldrig varit långt borta.

- Eftersom jag lagar min sambos mat och inte kan komma ifrån att han gillar saker som triggar mig, kan jag komma på mig själv att stå och lukta på löksåsen t.ex. låter helt sjukt 😉 Men om jag råkar få kladd på fingrarna vid matlagning går jag i alla fall till kranen och tvättar händerna, istället för att slicka av fingrarna, men den instinkten satt kvar länge.

- Jag har i smyg sneglat och inombords dreglat när andra ätit godis eller prasslat med godispåsar.

- Stått i affären och njutit av doften av nybakat.

- Smygsneglat ner i andras kundvagnar i affären och blivit frestad av deras vardagsbröd och flingor eller stora påsar fredagsmys och lördagsgotta.

- Spanat in bullpåsar och kakförpackningar mm på affären - "bara tittat lite".

- Gått igång när någon i detalj beskrivit hur något smakat och den kladdiga konsistensen som smälter i munnen... osv. Nu tystar jag den som pratar, fortast möjligt!

- Klickat vidare på Facebook-länkar som lovar "baka sockerfritt" och då hittat saker fulla med annan stärkelse, sötningsmedel, björksocker eller dadlar. Ett tag testade jag eftersom jag trodde att det ändå var ett bättre alternativ (aldrig sötningsmedel dock), men inser att jag bara lurade mig själv när jag använde "istället för"-produkter. Nu har jag gått ur massa grupper och avföljt flera sidor som bara la upp en massa sötsaker. Jag vill inte längre se. Problemet är de vänner som hux flux lägger upp bilder - jag kan ju inte avfölja alla som gör så, då blir det inte många kvar 🙂 Jag klickar bort det ur mitt flöde i alla fall, men problemet är ju att jag redan sett...

- Jag har dreglat över bilder på sockriga bakverk och fantiserat om hur det skulle smaka, men aldrig köpt baktidningar bara för att få kolla.

- Även då jag ville bli sockerfri, tittade jag på bakprogram och trodde inte då att det påverkade mig, eller så ville jag väl inte erkänna det. Nu för tiden tittar jag knappt på tv.
2016-02-08, skrev Madelaine Erixon
Jag har inga som helst problem med mat- och bakprogram. Däremot lukter i affären, oj oj oj vad det luktar underbart.
Nybakat färskt bröd och alla bakverk på ICA MAXI är livsfarligt. Och det luktar lång väg.
Idag matporrade jag nästan på lärarmötet. Lukten från chokladkakorna slog emot mig ett antal ggr men jag försökte tänka på annat och var inte alls nära att ta en.
Tidigare när jag gått på diet har jag matporrat genom att lukta på kompisars godis eller bakverk.
2016-02-08, skrev Gerd Sjökvist
Jag tittar aldrig på matprogram. Godis i reklam kan ibland få mig att få vatten i munnen, men det beror på vad det är. Jag tänker aldrig så mycket på mat, då jag inte tycker om att göra mat.

Men doften av nybakat bröd, bullar osv. Kan få mig att.
Och doften av godis, tårtor osv är också jobbigt ibland.

Mina problem med matporr var godis, chips, ostbågar , vaniljbullar, vitlöksbröd , bredbara ostar, glass,Norsk getost.
Jag kunne vräka i mig mängder på bara en liten stund. Jag gömde glass bunkar, godis påsar osv i klädskåp eller lådor för att ingen skulle hitta det. Jag vräkte i mig medan min make var på jobbet. Ibland vräkte jag i mig mängder medan jag körde bil.
2016-02-07, skrev Camilla Grahn
Ja visst har jag det. Jag är expert att i detalj måla upp en smaknjutning för många sinnen.
Ta bara semlan, jag har föreläst om hur upplevelsen av en semla ska vara för att den ska vara värd all den energin den innehåller, då ur ett överviktsperspektiv. Jag såg alternativa semlor och började fundera om jag skulle anstränga mig och fixa några sådana åt mig.
Men jag tror inte på specialarrangemang på det som triggar mig, så nej.

Tv program, Nigella är nog värst... Laila. Jag kunde idetalj upprepa ett recept nakna kocken gjorde.

Jag pratar mycket smaker, dofter, går in i macroperspektiv i detta.

Dofter av nybakt bröd,

Brukar undvika reklam med slisk.

Jonathan satt lördag och åt lite godis och chips, han fick själv lägga upp det och ställa undan resterna. Men det var plågsamma dofter i soffan till filmen. Å det godiset, hmm kom på mig själv att sitta och stirra på den godisbiten.


2016-02-07, skrev Sonja di Gleria
Min värsta orgie var nog när jag och några vänner fastade. Vi satt mer eller mindre hela veckan och läste kokböcker 🙂 Annars så har jag ingen läggning åt det hållet. Inte ens på Pinterest, där man kan samla allsköns olika bilder, har jag någon anslagstavla för mat.
2016-02-07, skrev Jannica Skyving
Jag tittar inte alls i tidningar på det sättet. Däremot i godishyllan kan jag leta efter just det godis jag vill ha, på bagerier eller i bullhyllan på ica, tittar jag efter det godaste jag kan tänka mig och köper det om jag är i träsket. Jag kan drömma om knäckiga pajer när jag ser dem. Jag går gärna och luktar på det jag är sugen på. Alltid något tänker jag då, får tänka om nu.
2015-12-30, skrev Victoria Ellerstad
Matlagningsprogram! Jösses, kan alla program utan och innan. Jag har tänkt ungefär att om jag inte får äta det kan jag i alla fall titta på mat...Inser att det är sjukt osunt och ger bara mer sug efter mat och socker.
2015-12-28, skrev Christina Alme
Jag har (haft, numera gjort mig av med) en mängd receptböcker som enbart handlar om godis, choklad, glass och marmelad. Och efterrätter förstås. Har även skrivit ut ett oändligt antal recept på godis osv. Har ett litet register längst bak i huvudet på olika rätter från Allt om Mat, allt med socker förstås.
När jag bläddrar i en kokbok i en bokhandel eller hemma hos någon börjar jag alltid längst bak, dvs där desserterna finns. Resten är ganska ointressant. När jag har ätit LCHF har jag googlat allra mest efter efterrätter och sötsaker.
När jag kommer hem till familjesläktingar plus min närmsta väninna tar jag alltid en runda i skåpen för att inspektera godis- och snaskläget (OBS, inte hos vem som helst, det finns ändå gränser!). Hos min väninna gör jag det förstås när hennes man/barn inte är där, knappt när hon är där själv heller.
Jag älskar att gå in på sajter som recept.nu för att titta på t ex Lailas alla recept, eller att surfa runt på olika pralintillverkares sidor.
2015-12-28, skrev Mia Sjoqvist
Jag minns att jag blev besatt av att kolla i kokböcker en gång när jag jag gick på pulverdiet, planerade alla goda o nyttiga saker jag skulle laga när jag skulle börja äta igen, men det blev förstås godis istället direkt... hihi!
Undviker matlagningsprogram osv, men jag har svårt att inte "njuta" med barnen när de äter sina godsaker, tex pepparkakor nu vid julen, göra pepparkakshus med dem osv... Vet att de vill det, men för vems skull gör jag det mest? Jag drar i mig dofter och bilder, hanterar det lite för gärna, lägger upp kakorna med lite för stor omsorg... Jag är gärna den som serverar barnen lördagsgodiset (och ibland luktar jag på det...)
Jag har tyvärr alltid koll på vad andra äter. Vad som bjuds för fika osv.
Några gånger har jag tillåtit mig att i tanken gå in i en stor mataffär med en tom kundvagn, och bara plocka ner ALLT som jag skulle vilja ha i den... hur det skulle kännas... Usch!
2015-12-27, skrev Annika Marklund
Hmm....jag vet inte riktigt vad jag ska svara på denna uppgift. Jag har väl "matporrat" i ordets rätta bemärkelse när jag var hade en anorektisk period i tonåren och då var besatt av att baka och laga mat till andra, och kom ihåg hur jag liksom "åt" genom andra.

Men jag har sen dess inte "matporrat" på det viset, eller genom att kolla konventionella kokböcker och tv-program e.d. Jag har varit/är besatt av mat och ätande, men kanske inte ur den aspekten, utan mer av att jag vill äta rätt och göra rätt. Jag har blivit helt rabiat vad gäller att läsa om och laga så hälsosam och bra mat som möjligt, inte bara för mig som individ utan för hela mänskligheten. D.v.s. den ska vara både hälsosam, hållbar, ekologisk, etisk, etc. Jag har köpt hur många olika kokböcker/livsstilsböcker som helst som handlar om detta, och följer olika bloggar och sidor. Det jobbiga är att ju mer jag läser och sätter mig in i allt sånt här, desto mer motsägelsefullt blir det och till slut känner jag att jag inte kan äta någonting alls. Och så överäter jag på det då....
2015-12-27, skrev Kim Lundqvist
Osäker på det här med matporr men jag kom på mig själv idag på butiken. Skulle köpa något bröd till dottern och där stod jag i bröddjungeln och luktade, det doftade ljuvligt. Klämde nog på alla påsarna jag kom åt, insåg att köpa bröd till henne idag var en väldigt dålig idé så jag gick vidare. Längre fram fanns frukten och naturgodiset så brast det, köpte en blandad påse med nötter plus 2 chokladdoppade nötter. Handlade resten av mina saker gick till kassan, hann bara ut innan jag hade stoppat de där chokladdoppade nötterna i minnen, resten av påsen fick ligga orörd under vagnen på väg hem.
2015-12-27, skrev Elisabeth S Edlund
Jag kan läsa på insidan av Aladdin-asken för att se vilka nya sorter som finns.
Jag är väldigt nyfiken på nya GB-glasslistan när den kommer inför sommaren.
Går ofta ett extra varv förbi godishyllorna liksom letande efter NÅT vad som helst som jag FÅR äta, att nåt mirakel skett och DÄR står den, den där totalt ofarliga chokladkakan HAHA.
Jag köper gärna chokladaskar och godis / Kakor till nån annan. Det är som om jag bara vill hantera dem, hålla, bära osv

När de andra dricker Whiskey eller Konjak kan jag få för mig att ta flaskan och lukta i den och minnas hur gott det var.

Jag har alltid bläddrat i mattidningar i timmar och rivit ur recept i massor. Sånt jag ska laga SEN. ( jag har såklart haft nytta av en del också) Men alla efterrätterna kommer jag ju aldrig att laga men de har varit viktiga att läsa och titta på. (men är rätt duktig nuförtiden att hoppa över sidor med det jag inte får äta)
Ser på matlagningsprogram på TV. Följer inget men om det råkar vara nåt igång så fastnar jag där.

2015-12-26, skrev Åsa Eibladh
Det första som jag kommer på som jag går igång på både med syn och lukt är choklad!
Det är det enda med socker som jag verkligen saknar och det som jag har trillat dit på ett antal ggr.
Tyvärr är det det godis som förekommer mest i vårt hem då jag har jobbat hårt för att familjen ska hålla sig till det
istället för sorter med (ännu) sämre socker och färgämnen...
Jag porrar säkert lite när jag gör någon av mina abstinenta chokladmousser. Inte när jag äter det planerat till efterrätt i
Vänners sällskap men när jag sitter själv framför TVn! Oj vad det är mysigt!! Man kan till och med börja fantisera om att söta
Den lite... Och när jag har varit aktiv/i återfall så har jag gjort det och då är det "vi mot världen"....
Trots detta sug som choklad kan ge, ögonen kan nästan rulla på mig när andra äter, så har jag inga problem med choklad i affären.
Jag har provat med 90%-ig (både ren och som ischoklad) för mycket socker för mig!!!
Jag har provat 100% kakao - tungan krullade sig!

Andra saker som jag "porrar" med är bananer! De ska ätas på ett visst sätt, först gnager jag av allt runt om och sen äter jag det mosiga i mitten.. (Det här låter verkligen porrigt!!!)
Bara synen av perfekt mogna/gula små eko-Bananer kan få mig lite snurrig.
Vill gärna servera mina barn bananpannkakor och småsmaka själv, helst kanterna som har blivit lite krispiga i kokosoljan.

Jag har inga problem att förbereda, koka eller servera mina barn havregrynsgröt men om kastrullen står kvar på em när jag kommer från jobbet så blir jag galen! Konsistensen och smaken av den kalla gröten är himmelsk! Och gärna med hackad banan... Porr!!!!

Doften av nybakat bröd (hemma) - barndomsminnen!
Doften från ett bageri - tonårsminnen..
Doften av pepparkaksdeg (inte färdig kaka) - mums! Degigt och kladdigt och porrigt!


2015-12-26, skrev Emma Berg
Min vanligaste matporr: gå förbi triggermat (och ev. klappa på den) i mataffären.
Ägna mig mkt åt att planera, inhandla, analysera mat (även nyttig sådan).
Lukta på fel mat/dryck när tillfälle bjuds.
2015-12-26, skrev Claudia Larsson
Kanske jag missförstog uppgiften. Matporr ja det är väl när jag har perioder då jag trycker i mig mat, då går allt ner som finns inom räckhåll. Försöker ha så lite onyttigheter hemma som möjligt, finns de åker de först, fett och socker i kombination och sen bröd pasta etc. Ibland har jag bara kanske rostbröd i frysen, då blr det 10 rostade mackor med smör på en kväll.
2015-12-26, skrev Claudia Larsson
Synen är nog det jag triggar igång på mest. Vackra smörgåsar med mycket grönsaker i olika färger på cafeer eller när man blir bjuden på jobbet eller dyl. Det är svårt att stå emot. Annars har jag inte tänkt så mycket på hur jag går igång på olika sinnen. Jag står emot i affären för det mesta när jag handlar, tar bara det jag har på listan och det " sunda" goda??? Ska hålla mig öppen för mina sinnen och uppmärksamma mig på hur jag reagerar.
Jag har köpt hem godis till man och barn fast jag inte ska ha själv. Det har hänt vid tre tillfällen med år emellan och det lärde jag mig tolka som en varningssignal för återfall.
Jag kollar ibland vad de andra har i sina påsar.
Men jag tycker inte om att läsa kokböcker och har aldrig diskuterat recept - det tycker jag är så ointressant för jag gillar inte att laga mat.
2015-11-14, skrev Marina Karppinen
Jag har tittat mycket på baknings- och matlagningsprogram och läst mycket bloggar som handlar om mat och bakning.
Senast idag stod jag och pratade med en gammal arbetskamrat i affären och märkte att folk handlade bakverk bakom mig för att de öppnade
luckan till skåpet där de ligger så jag kände lukten därifrån.Jag kom på mig själv med att stå där och hoppas på att fler skulle ha något därifrån så att jag fick känna lukten igen.
2015-11-14, skrev Sofia Åberg
Jag har matporrat i affären, går och tittat på kakor, bullar munkar mm. När dom lägger upp kakor eller godis i gångarna där en stor skylt står så man ser att de ska vara billigt, går jag dit och känner och klämmer lite.
Godis hyllan har jag stannar vid, köper till min msn och barn så intalar jag mig att dom ska ha i helgen.
När man är på café, resturang, hemma hos folk så tittat jag på när dom äter, vill gärna lägga upp kakor och bjuda på fika fast jag inte ska ha. Vill gärna lägga upp barnens godis i skålar somjag oxå kan lukta på.

2015-11-13, skrev Linda Berg
Jag har följt en hel del sidor på facebook och instagram om mat. Tänkte att det skulle inspirera mig till att äta nyttigt själv. Även handlat en del matböcker och ofta bläddrat i receptböcker i affären. Maten jag har tittat på har dock varit nyttig, har nästan aldrig letat efter bakrecept. Jag går ofta i affärer och tittar på mat och tänkt att jag borde handlat något att äta men i stället köpt godis till middag. Jag spenderar en del tid med att skriva matlistor och sätt för att börja äta bra igen men följer det aldrig, alltid planer på "mitt nya liv". Handlar hem massa nytt som sen blir kastat. Sen jag blev medveten om begreppet matporr har jag avföljt många av sidorna på instagram och facebook. Men det är mycket kvar att jobba på med att faktiskt ta och laga maten och därefter äta upp den.
2015-11-13, skrev Maria Hagberg
Läsa recept.
Titta på bak- och matlagningsprogram
Titta i påsar som står på fikabordet vad det är i fast jag vet att det är något jag inte ska ha
Köpa godsaker till barnen och andra
Gillat sidor på Facebook som lägger ut bilder på ätbart.
2015-11-13, skrev Sofie Karlsson
Tittat på matlagningsprogram.
Titta, klämma och känna i affären,
På caféer, lukta och titta
Bilder i tidningar och på sociala nätverk
Prata om produkter, hur gott det är
Titta på vad andra äter
Köpt och dukat upp till andra
2015-10-16, skrev Nea Ringdahl
Jag har använt lukten för att matporra.
2015-10-14, skrev Evelina Snäll
Jag kan titta på chipsen på ICA, fundera på vilken jag ska köpa (fast jag helst inte vill ha någon), sen gå runt en stund i affären och fundera om jag ska köpa eller inte. Jag kan även sätta ner den i korgen och gå med påsen en stund innan jag går tillbaka och sätter tillbaka den på hyllan, efter det kan jag går tillbaka till hyllan och ta med den ut, eller så låter jag den vara. Vet inte om det är matporr.

Jag kan också köpa chips i syfte att smaka lite. Köper en eller två påsar då, istället för en minipåse.

Har receptböcker hemma och små häften från ICA. I häftena är det mycket juice-recept och sånt i. Vet inte om det är någon matporr.

Drägla över någon som äter grillmat på jobbet, är kanske matporr, Men jag ser det mer som tiggeri.
2015-10-13, skrev Fia Westberg
Jag har surfat på olika recept sidor och fantiserat om vissa recept som jag ska göra, recept som jag ska göra om på ett "nyttigare" sätt. Jag har många gånger fantiserat på vad jag ska äta och hur det smakar. Jag brukar spana in vissa produkter lite extra ibland när jag går i matbutikerna och kanske fundera lite på hur det skulle smaka, och hur jag skulle må om jag köpte den produkten. Jag har väldigt ofta fantiserat i mitt liv om att när jag är smal så kan jag göra de där recepten och äta den där maten. För mig är de där fantasierna som nästan automatiskt kommer när suget är på besök som lämnar djupa spår för den röda hunden som väldigt ofta har lett raka vägen tillbaka till drogandet.
2015-10-13, skrev Lotta Lundberg
Jag planerar i förväg vad jag ska äta, vad jag ska göra. Kan försvinna i matfantasier när det är rörigt runt mig. Älskar att planera middagar och mat för stora helgdagar. Ofta gör jag det med tanken att jag ska göra andra glada men jag vet ju också att det är röda hund som sitter och smider planer. Sen får jag ångest. Jag har börjat handla på nätet men det är en jäkla process då jag först går in och beställer massa skräp, sen raderar jag och gör bra lista, sen gör jag ny lista igen och låtsas att jag kan visst äta det eller bara ha hemma. Sen gör jag om den igen så den blir bra innan jag skickar iväg. Det braiga är att jag hinner tänka och ändra. I affären kör jag racer för att komma därifrån. Sen försökte jag ofta hitta substitut till bullar mm men faktiskt insett att det inte funkar så det har jag slutat med. Även om det lämnar ett stort hål efter sig.
2015-10-12, skrev Lill Eriksson
Jag har ofta suttit på nätet och kollat på recept på en massa olika sidor, även i tidningar och kokböcker. När jag har ätit sockerfritt så har jag gjort precis samma sak men letat efter sustitut i tron om att det var ok, slut med det nu 🙂 jag kommer att spara såååå mycket tid nu när jag slutar med det ?
Har följt många olika mat och bakprogram, har inte trott att det alls kunde påverka mig.....har lite svårt att sluta med det men det kommer nog, det är ju mååånga sådana program på TV.
Jag har även tidigare prenumererat på mattidningar och lchf- tidningar med recept..
Jag har ibland luktat på sånt som jag inte får äta av men insett att det bara gör mig mer sugen
Det är säkert mer men det här är vad jag kommer på just nu....
2015-10-12, skrev Hanna Olofsson
Jag har planerat långt i förväg vad jag ska laga för efterrätter, letat och jämfört recept etc. Senaste 5 år sk LCHF recept.
Jag kan oxå gå runt runt i matbutiken och fundera på vad jag vill ha, både när jag haft "återfall" och funderar på kolhydratsmat men även gjort likadant när det gällde att hitta lite halv LCHF godkänd mat, som grädde
2015-10-12, skrev Karin Jansson
Tagit flera varv i butiken för att välja ut det jag är mest sugen på (det blir alltid fel).
Kolla smaskiga efterrätter på nätet.
Börjar planera efterrätten först när vi ska ha middag.
Kollat några gånger på bakprogrammen på tv, men det brukar bli too much för mig.
2015-10-12, skrev Annika Pettersson
Men åååååh! Jag skrev nyss ett långt inlägg här, och så när jag skulle ladda upp det så stod det Nope! Skriver igen och förkortar ner det lite.

Jag har tittat mycket i tidningar och i receptböcker, matrecept har jag aldrig varit särskilt intresserad av men däremot efterrätter och bakverk. Jag har verkligen älskat att bläddra i sådana tidningar. Även på Internet har jag suttit en hel del och tittat runt på olika bakbloggar osv. När jag har haft uppehåll från sockret så har jag suttit och sparat recept och planerat allt jag ska baka när jag äter socker igen. Jag har även prenumererat på baktidningar som innehållit massor av recept på kakor och andra bakverk. Jag har ofta gått förbi fika- och godisavdelningen när jag har handlat för att få se och känna lukten. På Facebook har jag också följt sidor som handlar om bakning, men nu har jag slutat med det. Även allt det andra har jag slutat med. Jag har insett att det bara förstör för mig.
2015-09-07, skrev Lena Olofsson
Denna måste jag känna på ett tag. Tror inte jag matporrar så mycket. Men det blir en del ofrivillig matporr när man är bortbjuden ibland. Jag märkte att dagen efter dopkalaset var jag extra sötsugen. Det kan ju bero på allt sött jag såg.
2015-09-05, skrev Olivia Holmén
Jag matporrar inte allt för mycket tycker jag. Då jag känner mig medveten om att det är tufft att ens se det. Sen bryr jag mig inte så mycket om jag har saker hemma i frysen tillexempel. Men som jag delade på samtalet så är väl det jag gör att gå igenom godis delen i butiken för att bara kolla. Vilket jag från och med nu ska sluta med 🙂

Planering

Gör en enkel plan över vad du skall äta nästkommande dag och dela med gruppen. Har du en matplan som du följer så planerar du enligt den. Detta gör du varje dag.

Din dagliga planering fyller du i på Mina Sidor.

Tacksamhet

Öka din andel Gamma-vågor. Känn tacksamhet så det står härliga till.

Skriv ner minst tre saker som du är tacksam över varje dag fram tills nästa lektion. Dela din tacksamhet med gruppen på Mina Sidor. Välj Tacksamhet i dropdown.

Avgiftningen

Fortsätt att fylla i din avgiftningslista varje dag. Börjar du se hur det förändras? Vilka symptom lättar?

Hjärnvågor – EEG

brain-waves

Hjärnvågor har vi hela tiden så länge som vi lever. Om vi tittar på vilken hjärnfrekvens som är mest dominant vid ett givet ögonblick så får du en indikation på vad din hjärna gör bäst just då.

Gamma (30 – 100 Hz) Ses mest förekomma hos munkar som mediterat under många år. Tros vara kopplad till en ökad förmåga till tacksamhet och meta-medvetenhet (medvetenhet om sin egen medvetenhet).

Beta (14 – 30 Hz) Hög nivå av alerthet, vi är vakna och har oftast focus riktat utåt. Aktiviteter är förknippade med tänkande och beslutsfattande.

SMR (sensoriskmotor rytm) (12 – 14 Hz) En stila kropp och ett stilla sinne. Perfekt tillstånd för kroppsnärvaro och meditation. Är vi ofta här så ökar det förmågan att hantera stress.

Alpha (8 – 12 Hz) Avslappnat sinne som vi ofta går in i när vi blundar. Optimalt tillstånd för återhämtning från några minuter upp till 20 minuter. Stannar vi längre här blir det lätt Theta-vågor.

Theta (4 – 8 Hz) Lätt sömn eller meditation. Här dagdrömmer vi eller drömmer och tappar vår självmedvetenhet. Klassiskt är när kroppen slappnar av och vi tappar pennan, nycklarna eller huvudet.

Delta ( < 4 HZ) Djup sömn. Kroppen läks och reparerar sig.

För att läsa mer om hjärnvågor och lyssna på olika ljud-program som kan hjälpa till att försätta oss i den vågform vi önskar, läs vidare på www.brainsync.com.

Att prata med de i din grupp kommer alltid att vara det viktigaste verktyget. Ni har snart gått kurs i två veckor och ni har redan lärt er massor av ny kunskap. Fråga den du ringer vad som är den viktigaste kunskapen hitintills.

Dokument i dagens uppgift

Bra handlingar för sinnet

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

7 – Familjen, Dramaqueen

Kram och energi
/Cristina och Jessica

]]>
Nystart Uppgift 5 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-5/ Wed, 02 Aug 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21356 Tvångsmässiga beteenden

Vissa beteendena drar igång samma känslor och tankar som maten gör. Det blir en torrfylla utav det. Vi gör beteendena men tar inte drogen. Till slut kommer hjärnan att inte klara av det utan sockret och vi är tillbaka.

Tänk er en sprutnarkoman som tar och gör sitt beteende, använder sprutan, men använder koksaltlösning istället. Och har motiveringen, med det är inte droger, det är bara koksaltlösning…

Är det ett sunt beteende? För oss är det samma sätt med våra beteenden, vi måste sluta med dem.

Vilka är dina beteenden och ritualer som du hänger dig åt? Åter igen, var ärlig när du delar. Det kan vara som så att du kommer på fler beteenden efter hand. Fortsätt att dela med dig utav dem när du kommer på dem.

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 217 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-07, skrev Eva Jaktlund
jag letar efter "den bästa" i ett uppläggningsfat - jag har alltid letat efter den största bullen som ser ut att ha mest socker och smör på sig, den största kakan, den största brödbiten, vad det än är. Jag gör likadant nu fast jag inte äter sockermat.
2017-08-04, skrev Eleonor Dalhäll
Sparar svaret på din uppgift, detta kan ta lite tid.
Kom ihåg att andas medan du väntar.
2017-08-03, skrev Maria von Zweigbergk
Efter en middag med gäster eller har varit borta kan jag äta när gästerna hargått eller när jag har kommit hem.
Smygkör till McDonalds drive in och handlar Cola light , hamburgare och äter i bilen och sen slänger jag skräpet så att ingen ska märka att jag har ätit mcdonald mat.
2017-08-03, skrev Maria von Zweigbergk
Småäta direkt från kylskåpet .
Köpa te vid olika coffeshops när jag ser en .
2017-08-03, skrev Maria von Zweigbergk
När jag är på landet kollar in godis/kakskåpet hos min mamma. Det hår på automatik.
Smygäter barnens godis.
När jag är själv passar jag på att njuta dvs att äta en massa godis, bullar eller vad som finns.
Jag dricker Cola light istället för vatten. Jag tycker att det smakar godare.
2017-08-03, skrev Lissandra Rickemark
När jag kommer hem till mamma går jag tillbaka till ett gammalt beteende: jag går direkt till "godisskåpet" och kollar vad som finns där och ofta äter jag upp deras kakor (kakor som jag inte skulle äta om de ens fanns hemma hos mig för jag inte är sugen på samma sätt hemma hos mig). Jag kan även kolla i kylen. Det går på ren rutin. Intressant är att jag är inte uppvuxen i detta hus så det kan lixom inte vara den fysiska miljön som triggar mig utan måste ju vara "hemmet"-känslan, eller mamma som triggar igång det för jag har aldrig bott där. Att åka hem till mamma är min värsta trigger. En annan sak som är intressant att när min moster kommer dröjer det bara fem minuter innan hon kollar i samma skåp...

2017-08-03, skrev Lissandra Rickemark
Äta något gott när jag kör bil
Ta mer och mer och mer mat om jag sitter kvar vid bordet (just nu testar jag att inte ha karotterna på bordet och att min man och jag tar varsin portion och inte fyller på maten).
Vill äta så stora tuggor som möjligt med så mycket kladdig mat som möjligt samtidigt.
Vill äta snabbt och mycket om det är små grejer.
2017-08-03, skrev Nadja Lindqvist
Har svårt att slänga mat eller se överbliven mat, då måste jag äta upp det som "blir över". Om det är en hel måltid så kan jag spara det till dagen efter men om inte så måste jag äta upp det.
2017-08-03, skrev Nadja Lindqvist
Att småäta när suget sätter in, fast det numera blir tillåten mat som t.ex ostskiva med smör och gurka eller kaffe med grädde eller pumpafrön osv.
Äter "för fort" och får i mig mer mat än vad jag behöver.
2017-08-03, skrev Carina Nilsson
Jag kommer hem från jobbet. Är ensam hemma. Jag värmer grillkorv i stekpannan. Tar fram korvbröd, senap och räksallad. Det blir min midddag. Jag dukar inte fram bestick utan äter allt med händerna. Dricker vin till det. Jag sitter inte vid matbordet och äter utan sitter i barstolen vid köksön. När korven är slut hugger jag in på efterrätten. Kakor, bullar, glass. Jag vet inte hur många gånger jag gjort detta i mitt liv. Otaliga. Ritualen är att jag måste vara ensam, sitter inte vid köksbordet och dukar inte fram maten utan äter helst med fingrarna. Och jag dricker vin till maten. Utan vinet är det ingen riktig ritual.
2017-08-03, skrev Karolina Ramqvist
Nuvarande beteenden:

Jag tar mer mat trots att jag är mätt och trots att jag ser hur någon vid bordet hajar till när jag gör det.

Jag går ut i köket och öppnar kylskåpet och tittar i det när jag känner mig trött eller tom.

Jag äter det jag tycker om från barnens tallrikar som de har lämnat.

Jag gnager av min mans lammracks in på benet.

Jag äter upp kokosnötsbitar som barnen lämnat spridda på bordet.

Jag häller upp chiliflakes och slickar av från handflatan.

Jag äter fruktköttet från citron eller lime som jag använt i matlagningen eller på krogen när jag får en citronklyfta i glaset.

Jag tar mer grillat kött/kyckling/fisk och äter det som dessert fast jag redan är mätt.

Jag har minutiös ordning i kylskåpet och vet exakt vad som finns där

Jag blir stressad när det finns för mycket mat i kylen eller frysen och måste laga den.

Jag kan inte slänga mat och vill helst inte att andra slänger, allt skall sparas och bli nya måltider och vi skall helst inte åka och handla så mycket. (Tetrispussel i kylen och matplaneringen på landet.)

Jag tar en sked kokosolja och lägger i kylen med flingsalt på så att den stelnar och det blir som att äta choklad med havssalt.

Jag äter La Baratte du Cremier-smöret med havssalt i tunna skivor direkt ur det vackra prassliga vita papperet istället för att äta ost.

Jag äter böngroddar direkt ur paketet ur kylen.

Jag äter kall vitkål som jag stekt i nötfett direkt ur matlådan i kylen.

Jag äter upp äggulan som min dotter lämnat när hon ätit kokt ägg till frukost.

Jag äter skedvis med ekologisk kycklingleverpastej som jag gjort med vanlig kokosolja istället för deodoriserad vilket gör att den smakar nästan som choklad.

Jag slickar av skedar och tallrikar med spår av salviasmör eller salladsdressing eller köttsaft eller smör som fisk stekts i.

Jag ställer fram serveringsfat, pannor och skålar och tar lite mat många gånger istället för att lägga upp en full portion på en gång med så mycket mat som jag skall äta.

Jag gör matlådor till nästa middag men äter upp till frukost i förväg, kallt direkt ur lådan.

Jag dukar av för att kunna äta upp något överblivet jag vill ha från någon annans tallrik.

Jag drar med fingret i en ugnsform som det varit grönsaker i och där det finns kvar maillardpartiklar från chilies och örter och vitlök och så slickar jag oljan från fingret alternativt äter den med sked om det finns riktigt mycket.

Jag gör en hel plåt grönkålschips med olivolja och flingsalt till middagen men äter halva själv innan resten av maten är klar.

Jag äter romantica-tomater direkt ur paketet i skafferiet som godis utan att skölja eftersom jag tänker att jag inte äter dem.

Jag äter kalla revbenspjäll som jag hittar i kylen. Eller kall kyckling eller torsk som stekts i smör.

Jag äter all överbliven varmrökt lax jag kan se när jag dukar undan allas tallrikar efter lunchen på midsommarafton.

Jag äter varmrökt lax med fingrarna direkt ur påsen ur kylen på midsommardagen.

Jag äter oliver direkt ur burken ur kylskåpet.

Jag skrapar ur en halv hummer så att skalet är helt renrakat på insidan.

Jag äter av varenda liten fiber från en majskolv.

Jag äter en getostkant som min dotter är på väg att slänga.

Jag skär skivor av ost som jag brer smör på och saltar och stoppar i munnen stående vid köksbänken.

Jag slickar på smörkniven innan jag diskar den.

Jag äter för många hallon eller krusbär medan jag plockar.

Jag slickar av mixerstaven när jag gör aioli eller majonnäs och smakar av med matsked istället för tesked.

Jag äter kokosolja med fingret direkt ur burken.

Jag dricker upp överbliven citron- och vitlöksvinägrett eller äter upp den med sked efter middagen.

Jag är på resa och äter min middag i sängen framför tv:n på hotellrummet precis som jag när jag var yngre gjorde med glass som jag sedan kräktes upp.


Inaktuella beteenden som fortfarande ligger nära:


Jag slevar i mig kall boeuf bourgignone/gulasch/kalops/chili/fiskgryta från kylen.

Jag hyvlar upp en hel fänkål och äter med fingrarna som snacks.

Jag äter mat som efterliknar goda mackor

- romansallatsblad och smör med ost eller skinka eller tomat

- noriark med Cajsa Wargs sardiner i olivolja

- zucchini med smör och hemlagad leverpastej och örtsalt

Jag kommer hem och är trött och sätter mig vid ett bord och äter sallad, gurka, endive etc på ett hetsigt sätt.

Jag äter en halv burk Renée Voltaires kokossmör med sked direkt ur burken och läser plocksidorna i Styleby.

Jag äter stjälkselleri tillsammans med svarta hojiblancaoliver utan kärnor för att det påminner mig om att äta godis, kanske lakrits.

Jag äter skivade kokta ägg med smör och salt för att det känns som att äta en Vika-knäckemacka med kaviar.

Jag äter varm tunnstekt omelett med smör och kardemumma eller kanel för att den skall kännas som pannkaka.

Jag köper frysta körsbär eller andra bär och äter ett eller två hela paket framför tv:n precis som jag gjorde förr med glass.

Jag äter kebabsalladstallrik fast jag inte vill äta den typen av kött

Jag äter upp resterna i salladsskålen som efterrätt efter middagen och bryr mig inte om vad andra tycker om det.

Jag äter marconamandlarna i Cajsa Wargs bjudskål och tar typ en näve som jag häller i mig (eftersom jag inte får köpa hem mandlar) och bryr mig inte om att folk tittar.

Jag läser inrednings-, rese- eller modetidning medan jag äter något som går att äta med händerna från ett litet fat.
2017-08-02, skrev Eva Jaktlund
jag småäter när jag lagar mat, är nästan mätt när maten är klar, men äter ändå en full portion
jag rengör skålar och kastruller med goda saker i med slickepott så jag får i mig allt
jag äter av rester när jag tar reda på i köket efter måltid. Jag kan äta en hel köttbit till ståendes vid bänken, eller flera stora skedar gratäng.
Äta i bilen: tokäta , dvs vräka i migså att det ska vara slut när jag kommer fram, så jag hinner ta bort påsen och borsta bort smulorna.
eller köpa MYCKET och äta så mycket i bilen att det ser ut att vara normal mängd när jag kommer hem. Skölja ur munnen och borsta bort smulor runt munnen så att det inte ska lukta godis.
2017-08-02, skrev Susanne Galloway
Att alltid äta något i tv-soffan på kvällen.
Vara upptagen med tanken på mat.
Att inte planera maten.
Att alltid äta då jag är ensam.
Att äta när jag är ledsen, glad, stressad, arg.
Äta fort.
2017-08-02, skrev Maria von Zweigbergk
Det eviga te drickandet.
Små äta mellan måltiderna.
Äta eller dricka i bilen.
När passerar en Pressbyrån vid tunnelbanan till och från jobbet.
Det eviga springandet till te maskinen på jobbet.
2017-06-01, skrev Patricia Crone
Jag har en känsla av att jag har haft besvär med magen efter frukost om jag åt mat med mycket gluten. Innan kursen har jag inte
Fungerar deras särskilt på gluten.
2017-06-01, skrev Ingela Dawid
Mina åkturer till affären och mysiga ensamma stunder i bilen..
Fixa mat och annat i köket- smaka passa på att äta innan maten..
Vid stress- planer smids för att möjliggöra att äta något ifred..
Ensam hemma trött/nedstämd/stressad/orolig osv..
2017-06-01, skrev Barbro Larsson
Jag slickar slevar och tallrik, tar det sista ur stekpannan med fingret, smälter alltid för mycket smör så jag kan äta det smält med sked innan jag börjar steka. Äter också kallt smör ur paketet skivat med kniv. Provade att köpa osaltat med resultat att jag saltar det mer flingsalt och det blir ännu mer attraktivt, ska nu prova klarifierat smör på inrådan.
Har en låda jag ständigt går och plockar nötter och mandlar ut på kvällarna. Tar mandlar och kompletterar med andra smaker direkt ur skafferiet och kylen in i munnen. Köper ofta något litet sött som belöning när jag handlat eftersom det är så tråkigt. Periodvis äter jag oststavar med oliver och skinka helt i onödan på kvällen. När jag har frukt, bär och grädde hemma får jag hejda mig för att inte ständigt tycka att det är en bra lunch eller middag.
2017-06-01, skrev Caroline Zickbauer
Jag köper alltid något att äta i bilen på väg hem från affären, slickar tallriken efter maten, äter med fingrarna, jag smakar flera gånger på maten när jag lagar den, skickar sleven och rensar kastrullen och skålar efter maten, äter framför tvn i soffan när jag är ensam, går flera gånger till kylen och småäter om det finns matrester, jag förhalar måltider (tänker att jag äter sen) hoppar ofta över både frukost och lunch och äter ibland desto mer på kvällen
2017-06-01, skrev Erika Järnkvist
Går på cafe en beställer abstinent mat, eller mat som är i gråzonen...
Isolerar mig
väljer bort promenader och att göra "friska" saker
2017-05-31, skrev Pia Lönnroth
Jag smakar på allt, tex vispad grädde....helt galet för jag vet ju redan hur det smakar, eller kaksmet...samma sak.
känner mig ofta sugen på ett mellanmål på kvällen, jag drar och river i skåp och kyl för att hitta något, förut blev det snask och mackor, nu blir det ost. Men är jag ens hungrig?
2017-05-31, skrev Patricia Crone
Om jag lämna mat rester på köksbänken, ta jag av den varje gång jag går förbi
till slut blir det ingen rester kvar.
Små tomater äta jag direkt från container till allt är uppäten. Frukt can jag göra det samma med.
När jag stå ock lägar mat stoppar jag i munnen under hela processen.
2017-05-31, skrev Beata Ulfsäter
2017-05-31, skrev Beata Ulfsäter
Gömde mitt godis spec chokladkakor på ett speciellt ställe under en kudde i TV soffan, lade fram en sax för att snabbt kunna klippa upp emballaget. Som värst varje kväll när jag var hemma.
Bor väldigt nära en ICA bara 2 från min dörr, så har det varit slut på chokladen har det bara varit att gå ner o köpa mer.
Inte OK.
2017-05-31, skrev Jaana Liedes
är jag hemma så har jag en liten runda jag alltid går för att göra nått, jag klarar inte av att ha tråkigt. måste alltid ha något att göra. och oftast leder de till att äta. små äta. hela tiden.

2017-05-31, skrev Anna Bergström
Krypa upp i soffan och skyffla i mig nötter med fingrarna. Äta av maten innan den står på bordet och sedan äta lagom vid bordet för att sedan skarpa kastruller efter middagen. Slicka tallriken om gaffel inte fick upp sista såsen. Äta i ensamhet även abstinent mat, både hemma och på jobbet. På jobbet smyger jag alltså med min mat på sätt och vis för jag orkar inte förklara mitt smör till exempel. Det är precis lika mycket smusslande för mig att ha rent smör på tallriken som om jag skulle ha en bit choklad där. Inför familjen är jag ärlig med vad jag äter.
2017-05-28, skrev Steph Nordin
Att småäta något i obestämd mängd i en skål. Det spelar ingen roll vad det är i skålen, kroppen triggas extremt mycket av det beteendet och går direkt in i hetsätnings-trans. Då vill jag bara fortsätta äta och äta.

Mys-äta framför tvn. Jag behöver ha begränsade måltider som har en början och ett tydligt slut. Ska jag dra ut på ätandet så länge som möjligt så vet jag att jag vill kicka och stanna i ätandet för att det är så skönt och tillfredsställande.

Att stressa vid måltidsförberedelserna. Gör lätt det. Har så lätt för att småäta medan jag hackar grönsaker. Har svårt att vänta, det blir liksom så frestande. Vill inte hålla på med det men försöker att göra det på ett normalt sätt. När jag småäter utan kontroll så har jag märkt att det stör min naturliga mättnad, jag kan bli mätt helt plötsligt när jag hackat klart maten och ska börja äta vid matbordet. Att äta mig övermätt är en jättetrigger för mig och då har jag hamnat där ibland pga småätandet innan.

Att äta oplanerat. Jag behöver ta ett beslut att jag äter endast en portion som jag godkänner innan jag börjar äta. Tar jag inte ett beslut och istället äter slentrianmässigt och tänker att kroppen själv ska säga stopp när den ä nöjd så är leker jag med elden... Det kommer inte sådana signaler från min kropp. Den älskar ju att sysselsätta sig med att äta. Hamnar i hetsätningstrans då.



2017-05-14, skrev Sophie Allstedt
Mina beteenden gällande de mesta jag gör är att jag går "all in" och specifikt på arbetet. Ger mig själv stresspåslag för att jag tror att det gör mitt arbete mer effektivt. Har på senaste tiden förstått att jag själv skapar stressbeteendet och jag själv är ansvarig över hur jag lägger upp mitt arbete och i alla möjliga/omöjliga situationer i livet.

2017-05-03, skrev Karin Tagesson
Jag har ätit av barnens godis, smygätit i köket så att mina barn eller min särbo inte ska se, ätit på stående fot, ätit med tidning, bok, telefon eller dator, har haft bjudningar eller varit på bjudningar bara för att det då var "tillåtet" att äta mycket, gått till kioskautomaten på jobbet och köpt godis varenda dag när mina kollegor som jag delade rum med var på semester, vräkt i mig mer efter att jag varit bortbjuden eller ätit på restaurang, hetsätit, när jag varit bjuden på plockmat borta har jag inte kunnat hejda mig när jag väl börjat - är den som slutar äta sist av alla. Det som jag tror är mitt farligaste beteende är att jag börjar ersätta mat med mellanmål (typ bara triggers) och fortsätter så måltid efter måltid..
2017-05-02, skrev Sofia Ek
Jag äter i sängen. Nu har jag slutat med det. Känns bra. Känns fel att äta i sängen.

Jag går för länge utan mat och då blir jag super hungrig och äter snacks istället för mat.

Äter när jag blir ledsen och känner mig dålig.
2017-05-01, skrev Katarina Genell
Jag kan bli besatt av att vara ute i solen under sommarhalvåret. Måste "passa på", och vill gärna bli brun.
Torrfyller mig med alternativ till socker och gluten.
Om jag börjar träna, blir jag besatt av att hålla den frekvens jag bestämt. Om jag har bestämt att springa varannan eller var tredje dag, kan jag inte koppla av förrän jag gjort det. Då allra helst på på andra dagen.
2017-05-01, skrev Marie Wenlöf
Måste duscha på morgonen annars blir hela (matdagen) fel.
2017-05-01, skrev Marie Wenlöf
Jag drack "fel" Ramlösa (avslagen och med någon tillsatt smak) kände direkt att det skapade tankar om att jag "måste" äta på den här dåliga känslan. För mig har det varit så att har jag t ex ätit mat jag inte gillat så mår jag dåligt och eftersom "dagen redan är förstörd" kan jag lika gärna hetsäta godis. Det har fungerat på samma sätt som första godisbiten.
2017-04-30, skrev Anna Alfredsson
Jag har den sista tiden ätit min mat i soffan då min dotter varit hos sin pappa. Ätit maten jag köpt med hem efter jobbet och suttit och bara tryckt i mig mer och mer tills det tagit slut. Alltid i myskläder uppkrupen i soffan under en filt.
Jag har stått och smygätit i köket då min dotter varit hos mig. Gömt det för att hon inte ska hitta det. Jag hat ätit upp hennes godis som hon sparat. Frågat henne om jag får smaka när hon ätit sitt, flera gånger, har slutat med att vi ätit upp det tillsammans. Känns inte bra att inte kunna låta bli att tjata på sin dotter.
Jag har gått ner till Ica varje dag på jobbet också köpt onyttigheter och suttit på rummet och ätit i smyg. Gömt det under papper för att ingen ska se det om de kommer in.
Letat efter min dotters godis som hon har gömt för "annars äter mamma upp det". Tar alltid hem allt överblivet godis till pappa numera. Litar inte på sin mamma.
2017-04-30, skrev Carina Gunnarsson
Jag har använt sprutnarkomanens beteende, bakat massor av fikabrödssubstitut på "ok" lchf-produkter, behållit fikabeteendet som leder till att jag överäter och sen fortsätter till socker.
Duktigflickabeteende, vill gärna hjälpa andra, vara till lags och vara duktig. Planerar in för mycket utgivande i relation till vad jag får själv av vila och energi, leder till trötthet och ett behov av belöna mig själv och då blir det oftast med godis, fikabröd, mackor, snacks etc.


2017-04-29, skrev Sara Apelqvist
Skyndar mig att äta så ingen ska se
Står och äter
Gömmer mat i fickor/väska för att kunna ha maten tillgänglig
Äter direkt från kylskåp/skafferi
Äter i soffan
Äter i sängen
Äter på natten
Äter helst när jag är ensam
Vill träffa vänner på fik bara för att kunna passa på att äta
Äter i bilen
Äter på bussen
När jag handlat och ska packa ner varorna tar jag tex godiset och sätter det i fickan eller väskan så jag snabbt ska kunna få tag i det.
2017-04-29, skrev Jenny Brungs
Ett dåligt beteende är att jag äter för att döva min ångest eller lugna mig själv, sedan hätts-tränar jag för att jag hatr migsjälv hur jag mår och hur jag ser ut - så försöker akut bli av med de 3000 kalorierna jag nyss stoppade i mig, sedan är jag så trött i kroppen dagen efter arr jag måste äta för att bli pigg och då får jag ännu mer ångest för det - så äter ännu mer.

och träning har blivit som ett slags tvångsmässigt beteende - jag gör det enbart för att gå ner i vikt - så sjukt nog kan ja inte träna för tilfället - för tänker bara på hurr mycket jag hatar migsjälv. Så jag promenerar bara nu. tar långa långsamma promenader. det är det enda som funkar för tillfället.

jag tar även på mig så mycket jobb eller saker i mitt liv för att döva ångesten, om jag inte överarbetar övertränar eller över pluggar eller jobbar så komer ångesten - så då tar jag till med maten - oftast kommer det på eftermiddagen/kvällen.
Sedan skall jag starta nytt liv på morgonndagen - så börjar akutstäda hättsstäda för att allt måste vara perfekt inför den nya drogfria dagen - dessa dagar brukar jag kunna hålla mig i tre timmar.


Så min nya livsstil är att försöka sänka kraven - gör det som är roligt istälet för att städa.
be om hjälp med städningen - då jag har svårt att bo i stökiga miljöer.
ta mer hjälp av tobias - när vi går och handlar mat och lagar mat. Våga visa sig svag och våga visa att man mår dåligt. behöver inte vara på topp jämt och ständigt. man har låga och bättre dar, det är olika. idag är en sådan dag som allt är skit och jag bara käner mig låg.


men stannar i det och tänker inte äta på det, eller träna, eller försöka städa bort känslan. tänker ta det lugnt och låta det gå över av sig själv.

2017-04-29, skrev Tamara Fenjan
Slickat på slevar/skålar etc
Äta omedvetet framför datorn/el film
Äta på stående fot, medan jag är på väg någonstans, vid datorn på jobbet
Småätande när jag är hemma - omöjligt att stå emot om jag är ensam hemma! Av den anledningen jobbar jag inte hemifrån om jag inte absolut måste.
Gömt undan choklad från min pojkvän så att han inte ser hur mycket jag faktiskt äter/äter oftast glass/choklad när han inte är här - gärna i ensamhet.

2017-04-29, skrev Maria Boëthius
Något som jag haft tvång på är sockerfritt tuggummi och halstabletter i tex hallonsmak, detta var tvunget att tas med överallt. Kunde inte avsluta en måltid utan tuggummi, gärna flera st och även om de var sockerfria så var de himmelskt söta och goda.. Nyttigt ju! Sen jag var hos tandläkarn i höstas o erkände så sa han att det är det värsta jag kan göra med mina tänder, de slits ner av allt tuggande. 3 min Max sa han, så jag klockade mina tuggande fram tills nu. Sen vi började här har jag lagt ner det.
Ett tvång är att alltid ha med mig ett lass med extra mat överallt, nötter, massa frukter, vart/ är livrädd för att bli hungrig. Smusslar gärna med det så inte andra ska se hur mycket jag äter, eftersom jag är så tjock att jag inte borde äta på det sättet.
Ett tvång är att alltid äta något när jag kommer hem, inte hungrig men ett sätt att varva ner..
Om det är gratis choklad på en restaurang snor jag alltid några extra med mig.
Att äta substitut till socker och tro att det är lugnt då, ex baka ketobollat, lchf chokladkaka, dessa har jag hetsätit på typ samma sätt men ursäktat mig med att de är bättre.
En ritual när det blivit allt för mycket är att fortsätta hetsäta allt möjligt för att sedan kräkas, det är en av de sakerna jag förstår är mest fel. Men också den som följt mig i spåren mer eller mindre genom åren.

2017-04-29, skrev Petra Waltersson
Jag gör något annat medans jag äter.. började med detta för ett par år sedan ( att lägga ner besticken efter varje tugga och att tugga många gånger) att jag skulle äta långsammare. Nu tar en måltid ca 15 minuter och det är bra.
Men någon sa att det är inte bra. Man ska bara äta .. när man äter.. så hjärnan fattar att den är nöjd
Jag kollar på tv när jag äter, läser något eller pillar med telefonen.
2017-04-29, skrev Alexandra Fregelius
När jag är uttråkad, trött och själv så äter jag oftast.
Har både pizzeria och kiosk under min lägenhet och 50 m till Ica så det är väldigt lätt att gå dit för man inte vill äta sin matlåda.
Jag är expert på att göra matlådor men också expert på att slänga de för jag tycker de är skittråkigt att äta dessa.
Varje gång jag är på jobbet och har min tråkiga matlåda med mig och ser personallunchen är bättre överäter jag den istället och tänker: imorgon ska jag äta min matlåda.
Om jag gör mat på kvällen för middag och matlådor och inte gör matlådorna på en gång eller ställer utan maten överäter jag alltid och det finns knappt något kvar till mina matlådor. Då rasar det dagen efter för jag inte har någon planering gällande mat.
2017-04-29, skrev Petra Waltersson
ligga lite till på morgonen, kommer upp för sent, får äta i bilen

säga att det är okej när andra äter ex familjen, ( det är inte okej)

när jag är i återfall gör jag många tokiga saker: äter godis i affär när jag handlar, gömmer mat för sonen, ljuger, äter ur sopor, kladdar ner kläder, äter i bilen, langar hem saker till min son från ex mässor i överflöd,
2017-04-28, skrev Towe Levhorn
2017-04-28, skrev Pia Pilerud
Att gå in i affärer bara för att köpa drogen är ett slags beteende för mig. Efter jobbet går jag alltid in på Tesco runt hörnet på vägen till busshållplatsen. Måste börja ta en annan buss och gå åt andra hållet istället...

Mitt emot min dörrport är en typisk liten drogbutik...

Är även en annan Tesco (tesco är motsvarande Ica här och har min nummer 1 favorit drog som ingen annan livsmedelsbutik här säljer ) nära mitt hem. Borde totalt skita i att gå in i dem butikerna medans jag är så pass svag i sinnet som jag är nu. Har ingen kontroll över om jag inhandlar min favorit sak där...

Äter när jag är ensam hemma, särskilt om jag är ensam hemma på eftermiddagarna. Alltid varit min största ovana. Kan äta i 3 timmar i sträck

Så fort något känns jobbigt äter jag

På morgonen äter jag för att orka ta mig upp och börja dagen

På kvällen äter jag för att kunna somna

Ett annat dåligt beteende är att jag sällan lagar mat eller äter rejäla måltider. Äter istället större mellanmål (med drogen) därimellan. Mycket för att jag aldrig gillat mat eller förstått poängen med det

2017-04-28, skrev Towe Levhorn
Hittills under min korta nykterhet med maten har jag ätit på ett värdigt sätt, vid ett matbord, med bestick. Men innan dess har jag betett mig helt galet. Jag har ofta ätit i bilen på väg hem. Ätit på toaletter med kranen på för att det inte ska höras. Jag har stulit mat från kompisars kök, från kyl och frys hemma hos mina föräldrar. Jag har ofta legat framför tv:n och ätit glass och godis. Ätit i sängen. Ätit sötsaker som min man fått från jobbet och inte sagt något för jag vet att han glömmer bort att det finns hemma. Smugit ut i köket hemma när min man ligger i badet för att ta för mig av glass, kakor och godis. Har stått där på golvet i köket och bara tryckt i mig fort ifall något barn kommer upp och vill något. Lyssnat efter steg och andra ljud för att inte bli påkommen. När jag kommit hem från jobbet och ätit sötsaker i bilen har jag gått in i badrummet det första jag gör för att skölja munnen och tvätta händerna. Ibland har jag fått avslöjande fläckar på kläderna som jag torkat bort fort som fan innan någon ser. Har inte haft någon aptit vid middagstid, ätit en pytteportion och skyllt på att jag ätit en jättesen lunch eller att jag har ont i magen. Har bakat och hittat på efterrätter till familjen bara för att själv få äta.
2017-04-28, skrev Inger Lundqvist
Småäta i samband med måltider.
Slickat bunkar, slevar och skålar.
Ätit upp rester som skulle bli till lunch.
Kryper upp i soffan i min hörna med en skål (eller flera) med chips, godis osv.
Tagit av min mans glutenfria kakor för att det finns socker i dem utan att säga något och sedan handlat hem nya utan att han märkt något..
Tagit av min kollegas glutenfria kakor för att det finns socker i dem.
Ätit av smågodis i affären innan jag betalt. Plockat ihop en påse, ställt den i kundvagnen och sedan ätit mig igenom hela affären.
Tagit godis osv hos min granne på landet.
Hittat på ursäkter för att gå in i personalrummet för att se om det finns något fikabröd/godis.
När barnen var små tog jag godis ur deras godispåsar eller påskägg när de sov eller inte var hemma.
Om jag äter ensam så tittar jag på en serie eller något på telefonen. Eller spelar spel på telefon. Jag kan inte bara sitta och äta rakt upp och ned inte ensam i varje fall.
Hängt med vänner på grejer som jag egentligen inte ville men gjort det endast för att få tillfälle att dricka och äta
på restaurang.

Jag vet inte om detta är rätt ställe att skriva det på men jag skriver det i alla fall här.
Jag kan inte lägga ifrån mig min telefon utan håller på med den i stor sett hela tiden och jag för allt på den. Den är min viktigaste kompis. Jag är livrädd för att den ska bli stulen av en fick/väsktjuv.




2017-04-28, skrev Sandra Kouassi
Innan jag blev abstinent gjorde jag ofta följande:

STAL mat av min mans kyl (trots att vi kommit överens om att jag inte skulle röra hans grejor, då de triggar mig)
STAL mat, småplock från olika affärer genom att: "smaka" någon frukt här, ett gäng dadlar där, några tomater, en näve nötter där m.m Ibland plockade jag tom en påse nötter och åt på vägen ut utan att betala! Andra gånger drack jag upp en fruktsmoothie pga törst och räckte den till kassörskan och skyllde på lågt blodsocker, men sa att jag naturligtvis ville betala. Har även smugit och stulit hos mina föräldrar, min farmor, min syster och hos vänner, hittat en ursäkt att gå in i deras kök..

Jag har slickat tallrikar, slevar, skålar..

Jag har i princip alltid ätit framför dator/telefon om jag ätit själv, ganska sällan vid tv:n då jag vet att det gör mig helt bortkopplad och kan få mig att äta non stop.. äter jag utan någon form av stimulering får jag panik och vill inte äta alls, det känns bara som ett övergrepp att äta då. Ser så mycket ut och jag känner mig så ensam..och får panik, läskigt, blir sådan press att bara äta den tallriken..

Har ätit på stående fot, låtsats som om jag egentligen inte äter.. förakt distrahera mig samtidigt
Har ätit plockmat

Jag har ätit mellan planerade måltider eller medan jag lagat maten, pga hunger/otålighet

Jag har ätit saker jag inte tål pga min tarmsjukdom i smyg när vi haft gäster och min man bjudit dem på annan mat..

Jag har skjutit på måltider (pga dålig planering) sedan känt mig "duktig" och "värd" att äta mer när jag väl ska äta..

Jag har smygätit trippers på jobbet, ätit av barnens mat, och rensat personal rummets sötsaker, sedan slängt asken, eller ätit i smyg vid personalfester.. slickat/tagit delar av mat från personalens kyl..

Hamnat i ekonomisk kris pga matinköp/frosseri, ljugit och bett få låna pengar av andra..

Jag har gått ut på cafe/restaurang bara för att "få frossa", eller valt att äta med vänner som inte känner min problematik och därmed kunnat äta vad som helst..

Ljugit för mig själv och andra och sagt att jag tål allt helt plötsligt..

Jag har frossat rejält efter gästerna gått hem och sagt till min man att jag kan diska och han kan gå vig och träna eller något annat (för att få frossa själv)

Jag har frossat loss hemma efter vi varit ute på middag hos andra, eftersom jag haft svårt att göra det hos dem..

Jag har ätit frysen, bränd mat och tom mat från skräpkorgen..

Det lägsta jag gjorde på slutet var nog när jag köpte plockmat i en affär, tog en plastsked, stoppade maten i en plastpåse och sedan åt jag upp allt innan jag gick ut och gömde påsen på vägen

Jag har köpt nötter i en godispåse för att få billigare kilopris..

Jag har tom ätit mat som jag INTE tycker om, i brist på annat och under tvång såklart!

Jag har snott massor av min man och sedan åkt och köpt samma sak och ställt tillbaka det där det stod. Plus köp lite extra för att gottgöra (utan att säga vad jag gjort)

Jag har ätit i bilen och nästan krockat flera gånger..

Jag har ljugit och förvrängt sanningen otaliga gånger inför min man då han frågat om jag ätit fel, tagit av honom etc.. lögnen började redan som barn inför mamma och hennes kak skafferi..

snattade smågodis som barn..

Gjort gourmé rätter och velat njuta länge, medan min man varit klar på 10 min.. blivit besviken över att han inte varit mer intresserad av mat

Fixat bjudningar/middagar för att få njuta av min mat passion, men blivit så besviken att andra knappt ätit något i mina ögon, då har det varit mer pinsamt att dölja mina enorma portioner

Jag har fått otaliga kommentarer om hur mycket jag äter..




2017-04-28, skrev Maria Boëthius
Jag gör majonäs ofta och då slickar jag ur skålen med fingrarna o vispen o känner hur gott det är, på samma sätt som jag gjorde med sockerkakssmeten. Så gör jag även med vispgrädde.
Äter gärna ost o dyl rakt ur kylskåpet ståendes snabbt o lätt har jag ätit mer än tänkt.
Äter alla måltider ensam framför teven uppkrupen. Äter jag inte vid teven utan i köket så är det rörigt, jag gör många grejer för att distrahera mig ifrån maten, ex radio, sms, etc.
Jag äter långsamt o fint med andra men är jag själv så hetsar jag helst i mig maten, gärna med fingrarna, tar större portioner än med andra. Slickar av kniven o beter mig väldigt glupskt.
När jag är själv så har jag vana att småäta, tugga på något. Gå till skafferiet och hitta något, vad som helst o tugga på.
2017-04-28, skrev Elisabeth Karlsson
Många delar av mitt liv är uppbyggda av struktur o rutiner. Jag kör in mig på vissa saker som ska göras dagligen o i en speciell ordning för att det ska bli gjort, för sedan... Det är spännande med det där sedan för det finns liksom inget sedan utan summan av kardemumman blir då att jag blir sjukt stressad o känner mig jagad av att ha dessa rutiner hängande över mig. Allt känns som måsten, även den mysigaste sak. Försöker att ändra på detta men det är svårt! Jag vill helst sitta i soffan el sängen o äta med tv el film på, skyffla i mig maten. Jag försöker bromsa mitt görande o ta lite små pauser mellan i form av meditation _ apsvårt för kommer jag igång vill jag inte sluta förrän det är färdigt. Det handlar ofta om inövade beteenden som behöver bytas ut till nya o bättre. Många av mina tvångsmässiga beteenden handlar om rädsla, tex rädsla att inte ha kontroll.
2017-04-28, skrev Annika Lindahl
Jag äter när jag sitter i soffan och tittar på TV. Allt ätande är framför TV:n.
Ibland vid skrivbordet på jobbet
2017-04-27, skrev Petra Ek
Läser när jag äter
Äter när jag går
Köper hetsätarmat tills. Med annan mat för att dölja för mig själv hur mycket hetsätarmat jag faktiskt köper.
2017-03-24, skrev Anette Eriksson
jag har ätit på alla känslor och beslut negativa och postiva, jag äter själv i bilen och jag äter själv hemma.
2017-03-23, skrev Eva Bergsten
När jag får ångest efter att jag har ätit något osunt, blir jag oftast väldigt aktiv och börjar städa för att "tvätta mitt samvete". Jag mår mycket bättre då. Idag städar jag när jag hinner städa 😀
Förr var det träning eller fingrar i halsen..
2017-03-23, skrev Häla Washbrook
Nötter
Blåbär
Hallon
Plockmat
2017-03-22, skrev Veronica Hansson
Att äta i bilen. Sitta själv med en påse godis, bra musik och bara köra och äta. Då mår jag bra! Tills godiset är slut...

Att äta plockmat och med fingrarna triggar mig.

Äta framför tv triggar mig också.

Ibland kan det vara lyxigt att äta en god brunch. Det går inte heller för mig. Jag kan inte förskjuta måltider.



2017-03-22, skrev Fanny Strömberg
Jag har gömt otroliga mängder godis i mitt rum för att inte visa hur mycket godis jag faktiskt äter.
Åker omvägar för att kunna köpa godis med mig hem, åker hem tidigare från vänner etc.
Brukade gå tvångsmässigt från tunnelbanan till ica och köpa sötsaker för att sen ta bussen hem.
När jag tog promenader brukade jag gå förbi mataffären för att ha godis att äta när jag kommit hem från promenaden.
2017-03-22, skrev Zora Boumaza
Jag gömmer, smusslar och varje gång jag har ätit en påse chips kastar jag det i sopporna och sedan tömmer jag och kastar påsen så att min man inte hittar något i sopporna. Jag brukar alltid efter jobbet gå förbi coop och köpa massa gott och sen springa hem och äta (hoppar alltid över middagen när min man jobbar kväll för jag hinner inte både äta chips och mat och dessutom så har magen bara plats för sötsaker och chips middagen är inte viktig för mig)

Jag har gömt godis och chips i mitt klädskåp för där vet jag att min man inte letar. Min man brukar fråga "har du ätit bra idag?" och mitt svar på det är ju alltid att "ja älskling du vet ju att jag sa till dig att jag skulle börja äta nyttigt" och då svarar min man "vad bra jag är stolt över dig". Känner mig hemsk som ljuger men min hjärna påtalar att det är nödvändigt för att jag ska kunna fortsätta att ägna mig åt sötsaker.

Kastar alltid sopporna efter att jag frossat så inga spår finns. Borstar alltid tänderna innan min man kommer hem från jobbet så det inte luktar eller känns att jag ätit chips tex.
2017-03-22, skrev Zora Boumaza
Sparar svaret på din uppgift, detta kan ta lite tid.
Kom ihåg att andas medan du väntar.
2017-03-22, skrev Zora Boumaza
Ett beteende som jag har kopplat till min hetsätning är städning. Varje gång jag har handlat med mig hem en massa sötsaker och chips så ser jag till att alltid ha städat innan. Jag vill ha det rent och snyggt omkring mig när jag äter. Det tar på något sätt bort ångesten att "här sitter och och hetsäter med mitt hem är städat iaf"

Jag och min man är ute och reser mycket och varje gång efter vi har bokat hotell börjar jag kolla vilka matställen vi har i närheten. Vad finns det för restauranger, vad finns det på menyn osv. Tankarna flyger iväg när jag gör detta och jag fantiserar hur jag beställer och tar extra potatis och sås och bara njuter. Jag känner hur det riktigt vattnas i munnen.

Jag associerar helgen med frosseri. På helgerna tycker min hjärna att det är välförtjänt att äta. Så fort det närmar sig fredag börjar jag planera i mitt huvud allt gott som ska ätas.

2017-03-22, skrev Fanny Strömberg
Köpte alltid hem socker på vägen hem från jobb/skola och åt i bilen. Det som blev över sparade jag och åt i hemlighet i min säng framför en film. Ätit i sängen är ett beteende jag har haft otroligt länge.
Alltid köpt med om jag åkt buss också och ätit på bussen.
2017-03-22, skrev Marianne Karlsson
Jag äter medan jag lagar maten. Provsmakar ofta och drar med slickepotten i skålar om de innehåller någonting som är för mig gott.

Är jag ensam äter jag frukost och lunch stående vid köksbänken. Middag vid köksbordet då min man är hemma. Är han inte det äts middagen framför tv:n.

Jag hoppade alltid över frukosten tidigare.

Maniskt receptbytande med vänner då det gäller kaffebröd. Super med ögonen först, sedan smäller det till och elvisp, hushållsmaskinen kommer fram. Ja, ofta bakar jag två sorter samtidigt.

Det är oftast jag som handlar maten. Jag gör det på sen eftermiddagen då jag börjar känna hunger. Känns mer legitimt då att köpa choklad och annat godis. Tar en omväg hem så jag hinner äta upp det. Kvittot ser jag till att gömma längst ner i min stora handväska. Där letar inte min man.. Tror jag.

Något som upprepar sig är att jag alltid har med flera chokladkakor i husbilen. Väl gömda. När maken somnat kliver jag upp och äter upp den, plus några Bragokex. Borstar tänderna igen och lägger mig. Minns en gång då jag hade med mig chokladen i sängen och råkade somna över chokladen. Den hade smält och lakanet vid kudden var fullt av smält choklad. Hade fullt sjå med att dölja detta för maken. Jag var säker på att jag lyckades. Men som med allt annat så vet jag att han såg det. Men i stället för att få en tvärilsken och förnekande fru så var han tyst. Med förnekande, så hade jag garanterat sagt att det bara var en chokladrad istället för en stor 200 g choklad som jag satt i mig.

Förnekelsen och gömmandet är en ritual för mig. Varje gång godis följer med hem från affär eller kiosk gömdes det snabbt undan och efter en viss tågordning. Fanns godis eller snacks i påsarna såg jag till att själv få packa upp. Fanns det inte med så fick han gärna hjälpa till. När det gäller förnekelsen använder jag mig av samma argument hela tiden. Något nytt kan dyka upp mellan varven.



2017-02-12, skrev Lillemor Starlander
Att gå på stan. Jag arbetar i Stockholm City och rör mig mycket runt där, helst med en chokladkaka i fickan, som jag fort smaskar i mig.
Vi har sedan länge en regel hemma, som Ulf infört. Vi får inte äta eller dricka framför TV:n. Helt enkelt för att MATTAN inte tål det. Den har blivit fläckig och ful. Det underlättar! Suck!
Att sitta i bilen och köra långt, t ex 10 mil till sommartorpet eller 60 mil till Östersund och Duved. Det går inte utan choklad, och sommartid även glass. En Magnum i Vagnhärad till landet lyser upp.
2017-02-11, skrev Hannah Östebo
Allt ätbart har varit tvångsmässigt för mig. Jag kan överäta på godis men lika gärna på knäckebröd. På LCHF-mat ifall det innehåller kolhydrater.
2017-02-11, skrev Ebba Tannlund
Avslutar den riktiga måltiden bra men far sen upp o plockar runt efter lämpligt
Dra ihop en smet för razfoodbollar
Äter fler fler fler nävar nötter o gärna i bilen
Att aldrig riktigt bli nöjd
2017-02-11, skrev Elin Holmkvist
I perioder kan jag gå till skåpen hela tiden. Åker vi bort och äter så tar jag alltid med mig mina egna alternativ men trots att den där efterrätten (livsmedlen i den) inte ens är sånt jag triggar på så går jag igång och väcker den röde. Klarar egentligen inga substitut alls. 70% choklad har ofta varit det som gör att jag halkar dit igen (den är ju full av socker, smakar sött men "helt okej nån gång i bland" - NOT, Mjukt lchf bröd, tror inte ens det fungerar om jag äter det med gaffel och kniv. Så länge jag tänker "inga substitut för något" brukar det fungera bra.
2017-02-11, skrev Maria Wänqvist
2017-02-11, skrev Jenni Mårtensson
Att jag alltid "måste" äta framför tv
Springer alltid och letar i kylen även om jag redan ätit
Äter ofta medans jag lagar mat
2017-02-11, skrev Maria Wänqvist
Att sitta på soffan, framför tv:n är mitt värsta beteende eftersom det väcker hungern och suget något enormt. Då kan jag inte sluta äta oavsett vad det är. Ett annat beteende är kylskåpskikandet, när jag öppnar kylskåp och skafferi och bara letar efter nååååågot att stoppa i munnen.
2017-02-10, skrev Gudrun Skoglund
Äter för fort. Famijen har t.o.m erkänt att de tycker jag tuggar för intensivt och fort.
Öppnar skåpdörrar o kylskåp, letar, även om jag vet att det inte finns något "gott".
Så fort jag blir ensam i huset vill jag äta.
Äter när jag har tråkigt.
När jag har krävande uppgifter på jobbet går jag ut i fikarummet i jakt på kakor/godis.
Stoppar i munnen när jag lagar mat och bakar
Äter av rester från tallrikar när jag dukat av.
Tillåter mig bli föör, hungrig trots att det nästan alltid straffar sig när det är dags att ära.
Tackar nej eller äter lite när jag är borta, kompenserar är jag kommer hem
Äter mer än andra, blir inte mätt lika fort som andra.
Lagar ofta för stora portioner.
Handlar godsaker till mig själv när jag handlar mat, äter upp på vägen he
2017-02-10, skrev Frida Svahn
Även kalorifattiga grejer åt jag ner av bara för att de skulle vara "nyttiga" och så kan man ju äta mer av det. La till det i min lista
2017-02-10, skrev Frida Svahn
2017-02-10, skrev Frida Svahn
Tex. Förut överdrev jag med sötningsmedel...kalorifattiga proteinpuddingar, bars, sockerfri proteinglass, energidrycker, sockerfria sportdrycker, zero och light osv. Sötningsmedelvaror som anses vara bra kunde jag överkonsumera emellanåt.
Sen vill jag gärna ha fint omkring mig när jag ska överäta å så..
2017-02-10, skrev Malou Grabe
Äta i soffan framför TVn det är slut med det jag blir bara mera sugen.
Samma sak med bilen, sen jag slutat med kolhydrater har kaffet blivit en ständig vän, kan inte åka någonstans utan en termosmugg.
Tidigare var det choklad, bullar, muffins eller jordnötter, huuum det här känns svårt!
Jag handlar ofta på väg hem ifrån jobbet, det håller inte! Tidigare köpte jag alltid fyra dubbelbitar, alltid erbjudande på det, eller
Annat passa på godis som jag åt upp i bilen på väg hem. Sen jsg slutat med socker har jag köpt paranötter eller ostkuber typ, suck...
2017-02-10, skrev Sandra Törnkvist
När vi pratade om detta kände jag igen mig och tänkte att jag hade massa exempel men nu kommer jag inte på något (fast jag vet att jag har massor av dom). Återkommer!
2017-02-10, skrev Sofia Gustavsson
Lör
Fr:omelett m ost och skinka grönsaler
Lu:hamburgare med dressing och sallad
Mi:fläskfilegratäng med blomkål
2017-02-10, skrev Sara Hellberg
Äter medans jag lagar mat, helst ost.
Äter supersnabbt och fortsätter sen gärna plocka.
Äter jag blir rastlös, uttråkad, trött, har svårt att koncentrera mig.
Köper alltid hem snacks o liknande om vi ska ha gäster, även om jag inte skulle äta det. Och jag äter det, kan nästan hoppas att det blir kvar till dagen efter så att jag kan äta det själv.
Äter när jag blir ensam hemma.
2017-02-10, skrev Sandra Lindroos
Äter framför tv:n vilket gör att jag inte slappnar av.
Plock äter om det är något som står framme.
jag äter ALLTID upp all mat även om jag är propp mätt!, är nåt som jag har fått med mig hemifrån. "Du går inte från bordet innan du ätit upp allt"
2017-02-10, skrev Sofia Gustavsson
Om vi ska ha gäster så över handlar jag så att jag är säker på att inget fattas men det värsta är att jag får oftast åka och handla igen för att det är uppätet. Vid högtider som påsk och jul ska jag alltid se till att vara ut i god tid och handla på mig saker som sedan blir uppätet. Jag äter medans jag lagar mat, ståendes vid diskbänken för jag ger mig inte tid till att sätta mig ner. Har jag sovit kan jag gå som i trans och nästan åta sovandes och då är det som att det inte finns någon botten.
2017-02-10, skrev Åsa Frostensson
-jag "belönar" mig med att vila i tv-soffan=att äta, förr en massa "fel" nu en massa nötter
-jag överhandlar, för att vara säker på att jag oxå får ngt att äta! speciellt om vi har gäster, men de vill säkert ha liet av de här, ingen äter bara jag!!!
-äter ett visst antal, tre syycken blir bra, det räcker men gör det om och om igen, så hela skålen, påsen kunde varit framme hela tiden...
-äter medan jag lagar mat


2017-02-10, skrev Carolin Johansson
Äter alldeles för fort så det blir oftast mer mat än som behövs.
Är inte närvarande när jag äter.
Kan "springa runt" och äta vilket gör att man har ingen koll alls hur mycket som jag äter.

Tidigare kunde jag känna en befrielse att få åka och handla, som en besatthet. För då fanns möjlighet att få köpa hem massa sötsaker. Nu som sockerfri är det behovet som bortblåst. Jag får ett inre lugn och tankarna slappnar av.

2017-02-10, skrev Erika Gordh
Mina ursäkter för att få äta mycket har ofta varit det är LCHF, så då är det ok att överäta.

Som ritual kan det för exempel vara att jag gör klart allting som jag har på min dagens to-do-list. Tex, handla, träna/promenad, städa, fixa något. och sen när allt är färdigt, krypa ner i soffan inför ett valt tv-program och tänker "nu ska jag njuta".
Men så någonstans inom mig njuter man inte fullt ut ändå. Man njöt mest av tanken innan om att man skulle njuta ...
2017-02-09, skrev Eva Nordin
Beteenden el saker som jag tror att jag kan göra
Kunna komma överens med andra vad som ska ätas--slutar med att jag kompromissar med vad jag behöver tänka på.
Handla när jag är hungrig
Handla utan matlista--slutar med att jag inte har nåt vettigt med mig hem
Gå o kolla på kvällen vad som finns i skåp o kyl
Äta substitut till det jag vill ha ex vis nyttigt bröd, godis substitut etc
Vänta för länge med att äta
2017-02-09, skrev Pia H Sjölin
Att äta substitut när andra äter riktig 'vara' på tex kalas. Då känns det kanske bra för stunden, men väcker massor av känslor och ffa röde hund efteråt.

.
2017-02-09, skrev Cecilia Askrot
* Ja men sallad från pizzerian (kyckling, kebabsallad), typisk exempel på torrfylla som är svår att hantera mängden av....
* Nötter och fröer som äts med fingrarna
* Nyttiga varianter på mjukt bröd
2017-02-09, skrev Sara Stierna
Äta framför datorn.
Äta i soffan.
Stressäta, kasta i mig maten typ.
Äta när jag lagar mat, särskilt om jag är hungrig.
Tidigare åt jag i bilen när det var bråttom iväg.
När det varit som värst har det tillochmed hänt att jag ätit på toa ibland, mackan har hängt med in när jag ska fixa mig och pinka innan jag ska iväg.

Jag tänker att jag ska unna mig att ta tid på mig, tända ett ljus på kvällen och en brasa i köksspisen när jag äter och njuta av situationen. Att det är jag värd 🙂
2017-01-30, skrev Marianne Ihlen
Jeg like best å spise alene, da kan jeg fråtse uten at noen ser det.
Spiser alltid foran TV'en, i sofaen, og spiser til jeg er syk.
Bestiller takeaway ofte, store porsjoner
Lager alltid mat til 4, med tanke om at jeg kan ha rester til dagen etter ... det blir aldri rester
2017-01-26, skrev Alexandra Forsblom
Jag använder sötningsmedel i allt! Och jag äter framför tvn.
Jag älskar att vara ensam. Har inga behov av andra människor runt omkring mig. För det enda jag vill är att få missbruka ifred. Bästa jag vet är när jag får vara själv med mitt missbruk. . Jag älskar mina barn och vet att alkohol och narkotika inte är ett alternativ som mamma. Så då byter jag bara ut missbruket mot socker och gluten som är en laglig drog än så länge... men jag blir lika knäpp och sjuk ändå...och varje gång jag försöker sluta missbruka mat och socker så vill jag ta något annat och döva mig med istället. Så jag måste bryta det beteendet.
2017-01-19, skrev Angela Lagerkvist
Plockar med nötter och mandel, handen i påsen och äter eller i en skål- fika "tillåtet fika"med andra, tar med mig min sockerfria mat och äter i bilen -
Äter när jag tittar på teve, Äter när jag gör annat,
Blir ibland otroligt rastlös då letar jag recept som är "tillåtna" för sockerberoende och då vill jag baka det och bjuda hem någon som kan äta detta tillsammans med mig mig - Alltså allt detta istället för....
2017-01-19, skrev Sophie Aspgren
Ut på stan och traska runt och köpa gott
Äta fort triggsr
Dötid pga dålig planering triggar
Provsmaka triggar
Äta mellan och frukt triggar
Att njuta för sig själv i ensamhet triggar
2017-01-18, skrev Annette Lundberg
Jag har med all bestämdhet flera beteenden jag gör men dagsläget kommer jag inte på ett enda ☺Återkommer
2017-01-18, skrev Malin Eklöf
Tv är min största trigger. Vissa ljud från början på en film kan få mig att vilja ha nått godis. Bara ett visst ord kan vara en trigger. Hade bilen förut men det har jag slutat med sen 3 år tillbaka. Inget ätande i bilen.
2016-12-07, skrev Martina Olsson
Missbrukar relationer och prestationer på jobb.
2016-11-27, skrev Gun Margret Utsi
Tvångsmässigt beteende: svår fråga.
Då jag ska tanka bilen, och går in på macken för att betala, så köpte jag alltid godis,glass eller fika beroende på säsong.
Då jag handlade i affären före middag, så måste jag alltid köpa lite choklad. Snabb energi.
Kaffe krävde alltid en kaka, kex eller något annat.
Bio: godis och läsk.
Bilkörning: godis, helst choklad.
På stan, alltid fika.
2016-11-27, skrev Gun Margret Utsi
2016-11-26, skrev Ulrika Källqvist
Jag har jättesvårt att lämna mat...allt ska ätas upp. Det gäller både sötsaker och vanlig mat.
Ibland tillåter jag mig själv att frossa bara det är "nyttiga saker". Då kan jag äta mig proppmätt på tomater, gurka och morötter eller dricka en hel liter med hemgjord smoothie på yoghurt och bär.
På kvällarna har jag det extra jobbigt...förr tog jag ofta te och macka för att mysa lite och varva ner...det har jag försökt att komma ifrån.
Helgerna är lite samma sak...i veckorna är allt lite mer inrutat och går på rutin...då har jag enklare att följa det jag satt upp som mål mätmässigt. Lördag och söndag händer det allt som oftast att det blir lite för ont om tid och då hamnar vi på Max eller något Pizza hak...(jag brukar beställa sallad men "glömmer" ofta att säga till att jag inte vill ha det där nybakade, varma, härliga pizzabrödet som man får till).
Om det är folk runt mig då det serveras godsaker så äter jag inget eller mycket lite...sedan kompenserar jag det genom att äta en massa efteråt när ingen ser.
2016-11-26, skrev Anna Molin
TV tittande -- hetsätning är väldigt förknippat med TV tittande för mig, det blir som en form av avslappning och sätt att fly verkligenheten och vardagen och koppla bort alla tankar på mitt egna liv. Det är en skön verklighetsflykt och sockret förhöjer den upplevelsen.
Bio besök – också förknippat med verklighetsflykt och sockerätande. Äter fortfarande popcorn på bio.
Kaffedrickande – måste ha kaffe på morgonen och gärna minst en kopp på eftermiddagen efter lunch. Inte direkt kopplat till socker men jag söker ju en typ av kick
Städning/plockande/fixande – har ibland svårt att slappna av, framförallt om det är stökigt eller behöver städas eller det finns grejer i huset som borde göras. Kan ha svårt att bara vara. Går och plockar, städar, fixar, donar även om jag ibland blir på dåligt humör av det och kan tycka att min man och mina barn borde göra mer. Kan komma in i offermentalitet, och känna att jag alltid får ta störst ansvar för hem och barn.
2016-11-26, skrev Ann Sundin
-Ligga i sängen eller soffan, stå eller gå och äta.
-Mani på extrapriser. Så fort det är nedsatta priser på godis, kakor, bullar, bröd osv känner jag att jag måste handla.
-Äta så snabbt jag knappt märker vad och hur mycket jag får i mig.
-Lögner. Det är ofta jag säger till mina barn att jag måste gå ner till affären och köpa mjölk fast det är något vi redan har bara för att ha chansen att köpa en chokladbit.
2016-11-25, skrev Annkatrin Alfredsson
Ett beteende som nog är risk är att jag ofta slarvar med middagen.
Jag är så trött och mätt ännu, när jag kommer hem och planeringen som kanske varit omelett blir ett kokt ägg och en burk makrill.
Jag funderar nu på om jag har råd laga matlåda även till kvällarna.

Stress vid frukost är annat beteende när duschen tagit för lång tid eller försovit mig.

Småäter morötter hela dagen när de var planerade som mellanmål, slutat med morötter efter nån dag
2016-11-25, skrev Sofia Åberg
äta med fingrarna är ju de bästa, äta i soffan, äta i soffan för att de är kväll, söndagar är min ätardag då släpper jag taget helt för mitt nya liv börjar ju alltid på måndagar.
Vill gärna ge mina barn godis och min man så jag kan "äta" genom dom.
Äter nästan aldrig på kalas utan väntar tills alla har gått så frossar jag.
Äter upp mina barns godis jämt.
Köper hem saker för de kan ju vara bra att ha.
Köper gärna när de billigt.
2016-11-24, skrev Maria Sehlstedt
Äter framför TV'n, allt socialt ätande tror jag kan trigga om man inte är uppmärksam.
2016-11-10, skrev Mona Järlefors
Äter ibland i soffan framför tv,n. Åt alltid godis i bilen på väg hem, gömde resten i väskan och sen gömde jag det som ev var över i huset.
2016-11-10, skrev Jenny Gabrielsson
Jag åt alltid godis i bilen i ensamhet
2016-11-10, skrev Madeleine Jespersen
Äter när jag tittar på TV.
Äter när jag kör bil.
Ska mysa och äta något speciellt när det är fredag och lördag.
Äter när jag är trött och stressad.
2016-11-10, skrev Sofie Bengtsson
Äter när jag tittar på tv. Och gillar att äta måltiderna med tvn som sällskap istället för att sitta rakt upp och ner.
Vill också ha helg och filmmys plock.
Äter ofta för mycket på kvällen när barnen lagt sig så man får sitta i lugn och ro.
2016-11-10, skrev Jenny Gabrielsson
Jag äter systematiskt och planerar varje tugga. Detta måste jag bryta.
När helgen kommer så till hör mys i soffan, film och tugga på något. Det är något jag måste få bort. Att sluta relatera mys, soffa och mys med mat.
2016-11-09, skrev mattias åberg
Gillar sleva i mig mat med sked.
Vill bli proppmätt.
Äter hellre onyttig mat än slänger maten ur kylen.
2016-11-09, skrev Frida Lundkvist
Under avgiftningen i september så tillät jag mig själv att äta nötter, bär, ölkorv och plockmat av olika (tillåtna) sorter. Men när jag sedan kom in i att äta tillräckligt med fett för att hålla mig mätt till nästa måltid så tog jag bort alla mellanmål. Jag har på resan förstått hur viktigt det är att bryta invanda beteenden. Förr unnade jag mig alltid något i affären, en belöning för att jag åkte och handlade. Försökte även ett tag att unna mig lite fredagsmys med barnen. Ofta ostkuber, klippt ölkorv, grönsaker med dipp. Men jag märkte att jag åt och åt framför tv utan att ens känna smak eller njutning. Handen gick av sig själv och helt plötsligt var tallriken tom utan att jag hade känt något "mys" överhuvudtaget. Så det är också borttaget. Jag har alltid med mig nötter om jag ska på fest och känslan av utanförskap skulle infinna sig medan de andra fikar men jag har aldrig behövt öppna påsen. Och om jag skulle göra det så vet jag att det är sex stycken maccadamia nötter som gäller. I och med detta skulle jag verkligen känna efter och njuta av varenda tugga.
2016-11-09, skrev Martina Olsson
Jag vill gärna äta mer när jag äter mat, sitta och småäta lite efter. Annars tycker jag om att äta när jag kommer hem från jobbet, småätning åter igen.
2016-11-09, skrev Jennika Lindblad
Äter i soffan
äter när jag är trött
titta på tv = äta något
Skära upp frukt i mindre bitar och äta med händerna
Gillar att slänga ner all mat i en stekpanna och "woka" det och sedan äta allt på samma gång
Småäter grönsaker
2016-09-01, skrev Ina Beidestam
Öppna kyl och skafferi även när jag inte tänkt äta något men vill kolla vad som finns.
Äta ngt innan läggdags.
2016-08-31, skrev Christina Gustafsson
Slickar tallriken av rädsla att inte få i mig allt fett. Äter för fort, lägger därför ifrån mig besticken mellan tuggorna. Speciellt om jag är stressad har jag bråttom. Jag blir också frånvarande och kan äta utan att märka det. Det händer att jag inte vet om jag har ätit eller inte. Tycker om att äta med fingrarna, det har jag kommit på idag. Äter ibland i soffan med tallriken i handen men fötterna i golvet. Det händer när jag är ensam hemma.
Jag har jobbat med att få bort småätandet vid Tv:n och ersatt det med pyssel med händerna. Många barnvantar har det blivit. Tyvärr märker jag att det är alldeles för lätt att jag ägnar mig åt plattan istället.
2016-08-31, skrev maria Lundquist Persson
Att äta på kvällen innan sångdags. Under nästan hela livet sedan tonåren har jag haft en vana att det måste alltid vara kvällsfika. Trodde att det går inte att sova med tom mage. Har även hållit på med det när mina barn växte upp och antagligen lärt dem en dålig van.
2016-08-31, skrev maria Lundquist Persson
2016-08-31, skrev maria Lundquist Persson
Att köra bil och ha en godispåse att äta ur. Även om jag gör det mer sällan nu så händer det att jag ändå svänger in på en mack vid långkörning och sitter där med en , inte så jättestor påse, men alla fall. Ätandet i de fallen i bilen och kanske inte bara då, när jag tänker efter, blir väldigt tvångsmässigt. Hinner knappt svälj den ena gidisbiten förrän nästa ska in i munnen.

Att sitta / ligga i soffan och äta med tv: på. Gärna ha något också på bordet bredvid att ta när den första tallriken eller skålen är tom.

Gå och dra i kylskåp och skafferi fast jag nyss varit där.
2016-08-31, skrev Malin Ekblom
Äta i bilen, speciellt efter arbetsuppdrag, på långa färder och bara för att dämpa tråkigheten. Byter nu ut det mot ett samtal istället.
Äter med ena benet upplyft, ibland i soffan men inte så ofta. Oftare framför datorn, småäter och jobbar samtidigt.
Byter ut det mot att äta all mat vid bordet med fötterna på golvet.
Har gjort "rullar" av salladsblad och brödpålägg, går omkring och tuggar gurkor, ibland morot.
Nu ska jag äta allt med kniv och gaffel.
Ska småäta på det som står och svalnar, slicka skeden.
Söker i skåpen efter något, fast jag vet att det inte finns.
Bland folk är jag strikt, på hemvägen kör jag via kiosken och frossar i bilen. Stannar ytterligare en gång för att slänga tomma emballagen före jag kommer hem.
Att dippa grönsaker i gräddfilssås istället för chips, småäta nötter iställer för godis.
Puuuh, kommer säkert på flere anefter ?
2016-08-31, skrev Carolin Lindgren
Hetsäta choklad i bilen hem från affären.
Köpa "mys" (dvs choklad, glass, läsk o ibland chips) och "unna mig" när jag är så kallat "barnfri". Numera triggas jag redan när jag lämnat min son där han ska vara och kör raka vägen till affären.
Gå i skåpen hos mina föräldrar. Äter sällan något numera men själva beteendet triggar och ger ångest/oro i kroppen. Detta beteende startade tidigt i mitt liv.
Slicka av skeden och ibland ta en extra tigga direkt ur kastrullen. Hänt att jag slickat av tallriken, men inte lika ofta. Likaså slicka av syltskeden och liknande.
Sitter ofta vid TV:n och äter...både mat och när jag frossat. Vet dock inte om jag äter mer då än vid matbordet,
2016-08-31, skrev Karin Zartmann
Jag stannar uppe och säger till min man att jag ska se en film eller läsa en stund till. Han går till sängs och jag stannar kvar och äter, och äter, och äter.................................
Klassikern: har handlat och äter en påse godis, en chokladbit eller något glutentätt i bilen på vägen hem. Det kunde bli lie problem med att gömma emballaget. Skräcken att bli avslöjad är förfärlig.
Tackar nej till mat och goa saker när jag är i grupp. Skyndar mig sedan hem för att avsluta måltiden. I kaos.








2016-08-05, skrev Gerd Sjökvist
Jag äter något hela tiden. När jag kör bil, lagar mat, sitter i soffan, läser en bok osv. Så när maten är klar så är jag inte hungrig. När jag har ätit upp det jag köpt hur mycket det än är, så går jag i skafferi och kylskåp och tänker "Varför köpte jag inte mera". Jag klarar inte sluta med socker nu. Slår på mig själv och känner mig nere. Vet att jag skall ringa ut, men hjärnan har bestämt sig så då gör jag inte det. Tyvärr
2016-08-05, skrev Sophie Larsson
I tonåren åt jag alltid antingen själv i mitt lilla rum hos min pappa framför en film på datorn, eller hemma hos storasyrran framför tv:n. Blev så att jag ofta manipulerade dom till att köpa det jag ville ha, det blev en kick i sig att inte behöva betala/gå till affären själv. Samma beteende har hållt i sig med min sambo, beroendehjärnan vill gärna manipulera honom så den ska få det den vill ha.
Måste alltid ha nåt gott att äta framför tv, film, bio etc. Ta fler omgångar mat fast man är mätt bara för att det är gott, småäta och smaka medan man lagar mat, slappna av för mycket när det är helg och typ "okej:a" med sig själv- det är okej att äta lite slappare, småäta mer, eller gå ut o äta bara det inte är uppenbart socker och gluten osv...
Vet inte om det är beteende eller bara situationen men när jag är med närmsta familjen så blir jag lätt triggad till att överäta, tänker att det är okej så länge det är något nyttigt jag äter.
2016-08-04, skrev Anna Andersson
Jag har min lilla ritual på kvällarna när barnen gått och lagt sig.
Då kryper jag upp i soffan med godis och cola och tittar på en bra serie.
Det är då jag har min mysstund.
2016-08-04, skrev Maria Paredes
Min vardag klarar jag mer eller mindre men helgerna är min största rädsla, speciell fredagar .Jag kopplar av med mandel och loka vatten , kanske tycker man att det är inte så farligt men beteenden att tugga under lång tid är farligt ,att tugga och läsa samtidigt gör att inte känna min kropp och transportera mig till en overklig fred.
Jag måste hitta andra alternativ som gör mig att känna den frid som jag saknar
2016-08-04, skrev Marika Manninen
Jag har länge tagit morgonpromenader för att jag mår bra av fysisk aktivitet på morgonen, men en dag kom jag ju på att bensinmacken är öppen på morgnarna och där kan jag ju "boost" min energinivå med energidryck... Till sist handlar det mer om att få den där drycken på morgonen än att gå en promenad.

Jag hittar ursäkter för att få gå iväg ensam till affären så att jag kan köpa mig min drog i fred och inte visa det för någon.

Träningen är en sådan som lätt har hamnat i kategorin; träna som en idiot så behöver du inte tänka på maten...

Titta på Instagramkonton med snygga kroppar och mat konton för att fylla tid och "självhat"...
2016-08-04, skrev Isabella Näslund
Just nu har det hänt flera gånger att jag har suttit och ätit maten vid soffbordet, men tror det handlar om att jag inte vill ha kontakt med maten och försöker hitta något annat att lägga fokus på samtidigt, tvn. Förstår nu att det är helt fel, behöver sitta vid köksbordet utan sånt som ska distrahera mig, njuta av hur snäll jag är mot mig och min kropp istället.
Andra gånger när jag har varit abstinent men börjar alltid gå in i olika beteenden eller andra utlopp (det är de jag faller på tillsist) jag brukar kunna börja röka, börja shoppa, söka efter bekräftelse och börja dricka (men då är det kört med maten på en gång), jag börjar också äta nötter var och varannan dag och grädde och bär, byter gärna ut måltider till ost och nötter exempelvis.
Jag kan också börja bli för utseendefixerad, eller det blir jag varje gång när jag märker att det ger resultat på kroppen, väger mig och är helt insnurrad på att gå ner mer och mer, det slutar inte heller bra. Därför har vi ingen våg hemma 🙂
2016-08-04, skrev Katta Soldotter
Äter stående / i sängen eller soffan / äta i badkaret / småäter när jag lagar mat / äter när jag sitter å pratar m någon / plockmatsäter / går tillbaka till köket å äter när jag ätit upp maten = behöver få rutin i ätsituationen - bara äta sittande vid bordet utan att läsa eller titta på något. Ofta ärker jag inte ens att jag äter förän maten är slut å jag undrar typ "vem åt upp min mat?!".

Gå in i kicken att inte äta - att hoppa över mat för att den är äcklig.

Måste sluta hata o trycka ner mej sj..

Måste sluta titta på skönhetsgrejer på nätet, måste sluta med hemska dokumentärer (ta ansvar för min HSP), måste sortera ut destruktiva relationer i mitt liv. Se längre fram - även om det är mysigt just nu att falla tillbaka i nån relation så hjälper det inte mej konstruktivt i längden.

Måste sluta fokusera på vad jag inte kan äta utan vad jag kan äta. Måste sluta deala med mej sj. Få in positiva ritualer i mitt liv på rutin så att jag lättare använder dom när det är som svårast.

2016-08-03, skrev Elizabeth Kuylenstierna
Jag har helgerna där jag behöver hitta nya beteenden fredag kväll om jag är hemma, gäller även lördag kväll. Min vardagar är så fullproppade så helgerna vill jag oftast ha fria så att jag kan vara spontan. Det betyder då även att avkoppling kopplas ihop med äta socker. Se på film behöver inte kombineras med att äta socker, oavsett om det är hemma eller på bio.

Efter långa svåra jobbdagar har jag ibland ett beteende att ta ett glas vin och lite nötter och koppla av en stund innan jag börjar laga mat. Under bra tider har jag övergått till att dricka en kopp té istället men på lektionen idag blev det tydligt att det kommer inte duga för min hjärna framöver... Jag vet inte riktigt vad jag ska byta ut det beteendet mot, kanske meditera eller läsa istället?

Samma sak på landet, där är det ju så mysigt att äta godis och geggamoja, men där tänker jag nu inför nästa vecka att jag ska ha mattider och göra trevliga måltider och sen bara äta då. Kan det vara en bra idé?
2016-07-03, skrev Marie Olsson
Jag är taxichaufför och måste ibland uppsöka toalett mellan turerna. Då kör jag in på en mack, helst den som jag vet har mitt favoritgodis. Jag känner mig stark och tuff när jag är abstinent, men jag vet också att jag till sist trillar dit när jag fortsätter att besöka macken. Jag vet också att jag kan köra till en kyrka istället, de brukar alltid ha allmänna, rentvättade och fräscha toaletter att låna.

När jag är inne på macken och jag är "abstinent" tycker jag att jag kan unna mig en kaffe latte (har förstått nu att det är en trigger för mig). Sedan slutar det alltid med att jag måste ha något till kaffet.
2016-06-30, skrev Madelaine Grimstedt
Jag köper saker eller gör saker och skriver sms eller mail till mitt ex och mina barn samt andra som inte bryr sig ibland snälla meddelande ibland inte ?
2016-06-27, skrev Helen Persson
Förutom att äta ensam framför tv:n så har jag en förkärlek till att shoppa loss som det heter som substitut för ätandet. Jag handlar inte mycket men det bereder mig ett stort nöje kan jag säga. Mina barn har väldigt mycket kläder....
2016-06-23, skrev Clara Osslind
Suck... Var ska jag börja... Förr i tiden stannade jag på olika affärer varje dag för att köpa något som jag "förtjänade" eller "behövde". Sen klämde jag i mig det på vägen hem. Nu förstår jag att jag gör samma sak med hallon från grönsakshandlaren på torget. Ett paket hallon slinker lätt ner.
Förr i tiden åt jag "fredagsglass" och "fredagsmys" och "lördagsgodis" inte alls i smyg utan för att det är "helt normalt". Nu har jag förstått att jag har hittat nya saker att förtära men med precis samma anledning, det är en viss veckodag.

Vidare, kryper upp i det högra hörnet i soffan med en lite skål i handen med något som är bra att äta....precis som förr med godisskålen, glasskålen, chipsskålen .....

För några dagar sedan var jag och handlade och hittade "bra ekologiska salta nötter"... Bara det att som förr så åkte påsen fram redan i bilen på parkeringsplatsen sen goffade jag i mej på vägen hem som om det var godis. Insett senaste dagarna att jag äter nötter som smågodis och att jag har tänkt att det är bättre eftersom det inte är godis... Exemplet med sprutan med koksaltlösning gav mig en liten aha-upplevelse.

Fröknäcke är gott men med förmycket salt förvandlas det till chips och om det då står framme är det lätt att äta av bara farten. Suck....

Nu måste jag sluta med den här uppgiften för nu börjar den att få mig deppig. Är allt jag gör kopplat till sockerberoendet eller var sockerberoendet allt jag gjorde.

Nu är det yoga, te och mandalas;)


2016-06-23, skrev Ellinore Vretlund
Svår uppgift. När jag äter mina chips, godis, glass etc. äter jag direkt ur påsen, förpackningen, glasskartongen etc. Direkt när jag kommer hem nästan. Jag står vid diskbänken och trycker i mig som i trans tills det är slut, eller mycket lite kvar. Eller sätter jag mig vis tv-bordet (tv:n ej på och äter. Huvudet är helt tomt då. Detta händer oftast då jag är mycket trött. Jag kommer nästan aldrig så långt att jag faktiskt häller upp det. Och gör jag det är det för att det inte ska vara jobbigt att "gräva" efter godiset. Till exempel om jag ser film på datorn, som är den andra platsen i hemmet jag äter mina chips och mitt godis. Och all mat. Det är mitt sällskap. Framför datorn sitter jag och tristessäter. Äter för att roa mig typ eller för att slippa tänka på min tråkiga middag som jag behöver äta upp.
2016-06-23, skrev Trine Sandberg
Detta var en svår uppgift, jag funderar och tänker men hittar inga tvångsmässiga beteenden som rör mat/ätande. Jag lagar aldrig mat utom det jag själv äter. Sen har jag andra typer av "beroenden" typ kan fastna i spel, shopping, träning etc. är det sådant vi menar här?
2016-06-22, skrev Sandra Bäcksholm
Äta framför tv:n är ett vanligt beteende. Brukar underlätta att borsta tänderna före jag tittar tv, då äter jag inget längre.
Att vakta min mat från min man. Min dotter får hur mkt hon vill men min man håller jag ögonen på.
Åt mycket godis förr så att sitta och plocka med händerna är nog också ett beteende som triggar.
Äta i smyg på ex. jobbet.
Ibland när jag tagit tag i kosten och börjat med LCHF igen så kan jag undvika att säga åt bekanta o vänner att jag kör LCHF endast för att det ska vara mer tillåtet/lättare att äta ifall nån bjuder.
2016-06-22, skrev Anna Maria Eriksen
Äta abstinent mat samtidigt som jag ser tv/film, läser/lyssnar på ljudbok.

Handla hem sådant som jag själv vill äta för att andra ska äta det (alltså för att jag vill).

Kompensera det jag inte får äta med ersättning. Som jag får inte äta tårta på festen, då får jag äta jordgubbar och grädde när jag kommer hem, för det är så synd om mig.

Tvångsmässigt vägande/tankar på vikt. Jag fixar inte vikthets utan behöver fokusera ENBART på att vara abstinent.

Resa bort där jag inte kan hålla min matplanering. Jag behöver veta att det finns abstinent mat eller att jag själv kan ta med. Behöver fixa rutiner för detta.
2016-06-22, skrev Sofi Markström
Beteenden som jag har är att jag kretsar kring ficka och jag vet att det ska serveras fika eller sötsaker.
När jag har börjat en ny bantingsmetod så har jag nästan alltid bakat något - oftast bullar- andra veckan för att "bevisa " att jag klarar det. Vilket jag naturligt vis inte klarar.
Jag sitter ofta framför TV och äter eftersom jag tycker att det är ensamt att sitta själv vid bordet och TV:n blir som ett sällskap.
Jag har ofta köpt hem Godis, chips, ostbågar, Coca-cola light, fickabröd eller annat gott, och tänkt att nu ska jag spara detta och inte äta upp allt på en gång, men det har nästan alltid varit så att jag har ätit upp det söta direkt och sedan har jag "varit tvungen" att köpa nytt nästa dag.
Jag har "smugglat in" godis och sötsaker på jobbet - jag jobbar på en skola-och sedan smygätit det på min planering. Det beteendet som jag nästan skäms mest för är när jag är hemma hos mina föräldrar så går jag alltid i skafferiet för att se om de har något gott. Finns det inget där så går jag vidare till kylskåpet, deras godis skåp och sist men inte minst frysen. Det är ett invant beteende från när jag var liten.
2016-06-06, skrev Helen Aresik
Kan lägga till:
när jag är trött
när jag är rastlös
när jag har lite energi
förvirrad
upprörd
nedstämd
uttråkad
osäker
smärtpåverkad (kroppsligt)
känner oro
2016-05-13, skrev Helen Aresik
När jag sätter mig i bilen vill jag gärna suga på en halskaramell eller tugga tuggummi.

När jag kom hem till pappa ville jag ha något att stoppa i munnen. Låg inget lämpligt framme började jag kicka i kyl och skåp om jag kunde hitta något. Min pappa gjorde exakt lika när han kom till mig.

När jag kommer hem till mig idag gör jag likadant, men det stannar oftast numera bara till glas vatten.

När jag ska varva ned vill jag gärna smaska på något.

2016-05-12, skrev Teres Ekholm

Äter för snabbt.
Äter framför tvn
Fixerar vid vad jag VILL äta
Fixerar vid vad jag inte får äta
Bakar men äter inte själv, väldigt klassiskt här under åren
Drar igång av reklam och vad andra äter på bilder på facebook osv
Tänker jag att det är synd om mig att jag aldrig mer kommer få äta det och det och så går jag in i känslor och tankar kring smaken och känslan
2016-05-12, skrev Sussi Bomanson
När jag kör bil ensam, lätt att fylla på förråden o fortsätta äta o köra. Tv soffan , bastubad vid sommarstugan öl o chips o glass en självklarhet.
2016-05-12, skrev Åsa Rudström
- TV-snaskandet är vi många som har problem med! Sockret byts ut mot ostkuber mm "tillåtet (?)" godis.
- Jag överäter nästan bara när jag är ensam (eller när sonen gått in på sitt rum och jag "diskar" grytor och kastruller...). Och så måste jag jobba med att ta kontakt. Har dock sedan länge principen att alltid tacka ja om någon vill göra något.
- Och så de förbaskade automaterna på pendeltågsstationen på väg hem från jobbet. Sport Lunch till den optimala (kalla) temperaturen. Om jag kommer förbi den i Helenelund så finns det en till i Södra station. Som tur är funkar de ofta inte. Ibland fastnar kakan i den där skruven, jag har foto på när kaka nr två också har fastnat (i stället för att putta ned kaka 1)
- Och så vin som jag också har fått för mig att det är tillåtet godis. slurp slurp på helgerna. Och gissa vad som då händer med det där att inte äta skräp... rätt vad det är så har "någon" hämtat en pizza.
- Enda sättet är att inte vara hemma (ha vittnen!) eller ha ekande tomma skåp. Men som Anna säger, då går det ju bra att överäta abstinent mat.
2016-05-12, skrev Anna Björk
Jag vill alltid ha något att tugga på när jag tittar på tv, nu är det ostkuber eller avocado istället för sockret.
Jag tänker på vad jag ska äta härnäst i princip all min vakna tid.
Maten har blivit oerhört viktig för mig, jag känner mig så snuvad "på konfekten" om det inte är så gott som jag föreställt mig.
Jag överäter abstinent mat.
2016-05-12, skrev Kerstin Gavander
Jag äter för snabbt o sitter ej vid matbordet. Även matlagningen ska gå snabbt. Jag tänker på var jag ska ära hela tiden o retar mig på att vännerna inte verkar bry sig om var vi äter. Jag blir stressad om maten blir försenad o tror jag ska DÖ trots att jag inte är speciellt hungrig. Jag tänker, som Jessica, redan på vad jag (inte) ska få äta till mello. Jag överäter abstinent mat. Jag kollar resor o klädinköp med frenesi.
2016-05-12, skrev Karin Almheden
Även att jag hetsäter abstinent mat med ursäkten "men detta är ju bra för min kropp". Men beteendet är helt sjukt- jättemängder på stående fot i stress, där jag liksom bara mular i mig maten.
2016-05-12, skrev Karin Almheden
Mina beteenden som sitter i även när jag är abstinent, är att jag gärna vill trycka i mig maten fort och gärna kolla på någon serie eller tv-ptrogram samtidigt. Jag äter gärna ståendes eller börja äta innan jag satt mig ner på riktigt. Jag märker att jag även går "husesyn" och kollar vad som finns, men tankar som "jag ska inte börja droga utan vill bara kolla vad som finns i kyl/frys/skafferi/gömmor" osv.

Tidigare kunde jag "torrdroga" genom att gå förbi dofter ifrån bageri, kolla på när andra åt min drog/tv program typ bakprogram osv men försöker undvika det nu.

Jag märker att jag även vill föra över kontrollen på annat när jag inte får droga mat, som rörelse, shopping, perfektion osv.
2016-05-11, skrev Jessica norell
Jag ter abstinent mat eller tilltugg med noll närvaro. Precis som.Jessica förklarade man sitter å tittar på tv och plötsligt är det slut å går upp och fyller på. Dock blir det inte lika enkelt att äta mer av abatinent Mat. Jag upplever att jag har beteendet i att bli glad över att jag idag hade köpt saker som kan bli ett substitut nu när jag har pms. Jag märker att jah idag har haft ett beteende där jag ägnade hela morgonen till att kolla flyg och hotell och datum och blev manisk. Att det tog väldigt npnga timmar i man jag åt. Jag hann aldrig äta min 3e måltid. För min andra blev av så sent. Jag har vakant vädret tidigt i dag 6.15 pågrund av att min kille går till jobbet då. Å kunde inte somna om. Så ja gick upp och satte igång med planeringen, alltså redan va något han nämnde och jag gjorde ett projekt och sen säger ska vi köpa flygbiljetten nu då? Insåg att jag håller på med npgot just nu för ja går å känner mig sugen hela dagen. Jag tror jag triggar på mitt dopaminpåslag av att planera resan och gick för länge mellan måltiden. Stack till ÖB för å köpa hårfärg. Köpte bröd form ifall ja vill prova göra ett gott paleobröd och en pajform och köpte smultron arom till kolsyrat vatten som.i te har några andra tillsatser. Gick och handlade mat och köpte nötter bland annat och påfyllning för abstinent mat. Hittade en hummus och blev lite glad att få lite mer kul på talriken. Jag får samma beteende som när jag handlar godis och allt sånt. Känslan av att komma hem å veta att ja har allt ja behöver. Alla beteenden jessica nämnde kände jag igen mig i. Ja går till kylskåpet för att ja är hungrig och orkar inte laga mat och har inget ja kan ta som substitut som när ja hade icke a Sri en mat i kylen. Så går ja tillbaka till vardagsrummet och dricker vatten. Sen är ja där i kylskåpet igen . Jag har beteendet kvar om vad jag ska äta på lördag till eurovision . Sånt ja kan få äta när andra äter chips och godis. Jag har redan den där tanke verksamheten. Likaså igår när jag hade tränat så skulle vi gå äta och jag hade sett fram emot det sen dagen inna . För mig va höjdpunkten matstället. Å jag tyckte det va Skit äckligt. För de hade sprutat balsámico vinäger och lagt någon kål som.va inlagd och alldeles lila allt såg otrevligt ut ja fick en droppe på tu han som kommit på tomaten å det smaka Skit äckligt. Ja har fått smak för hur det verkligen smakar nu om ja får något som ät sockrat jag blev Skit irriterad för att ja kunde bara äta en tomat som inte blivit dränkt och nötfärs spettet. Jag triggas enormt när min mat blir inte vad jag föreställt mig i huvudet precis som den där underbara rösten. Så jag lärde mig att jag kommer få va jätte noga med att kolla vad mer än bara grönsaker restaurangen kommer lägga på.

Jag fortsätter med beteenden så fort dom kommer upp så To be continued..
2016-04-17, skrev Magdalena Abrahamsson
Jag äter när jag är arg, ledsen, stressad, oroad, känner ångest, glädje vill fira...jag är en känsloätare med andra ord.
Jag vill helst vara ensam, sitta i soffan och mysa under en filt. Ställer fram allt i skålar och sätter på en film.
Jag kan aldrig bara ta en bit av något. Även om jag lyckas i stunden så har hjärnan gått igång så jag senare samma dag eller dagen efter är igång igen med ätandet. Allt eller inget!
2016-04-17, skrev Birgitta Ervik
När barnen var små drack jag coca cola light i Tekopp så att barnen inte skulle se
2016-04-17, skrev Birgitta Ervik
Stor handling själv är det lätt att ta och äta något redan i bilen på vägen hem
Slickar alltid slevar och vispar jag bakat fixat
Småäter medans jaf lagar maten
2016-04-17, skrev Lotta Nilsson
Vid ensamhet äter jag mycket. Känner att det är skit samma, jag kommer ju ändå aldrig bli smal så jag kan lika gärna äta.

2016-04-17, skrev Per Sone
Ett tredje tillfälle är när jag tycker synd om mig själv sitter och ömkar. Det blir en massa mat för att trösta mig.
2016-04-17, skrev Per Sone
Ett av mina beteenden är att inte äta någonting alls i stället för att äta nyttig mat. Det slutar oftast nästan jämt med ett riktigt frosseri av något slag. Ett annat är att dra mig undan och ställa mig själv utanför. Det brukar också sluta med en massa ätande.
2016-04-16, skrev Lotta Nilsson
När jag har storhandlat belönar jag mig med godis som jag sen äter upp i bilen hem. Slänger kvittot direkt så att inte min sambo ser att jag köpt godis. Får sen så dåligt samvete över detta samt att jag är så självisk och bara köper till mig själv. Jag kunde ju väntat med att stoppa i mig godiset tills vi sitter ner i soffan jag och min sambo.
Jag gör alltid extra mycket när jag bakar till en middagsbjudning så att jag har över sen efter kalaset.

När jag städar undan efter en middagsbjudning småäter jag i godisskålarna under tiden. Har ingen aning om hur mycket jag har fått i mig men lär vara enorma mängder för jag blir proppmätt och dagen efter mår jag så dåligt.
2016-04-16, skrev Azadeh Mohseni
Mitt värsta beteende är när jag sitter med folk och har ett skål med nötter eller vad som helst och mina händer åker mekanisk fram och tillbaka utan att jag märker att jag äter eller njuter jag av det jag äter.
Det kan ta upp till 15 minter att jag plockar i mig utan att ens märka.
Sedan att jag går ofta till kylen,tar nåt och äter utan att ens märka eller komma ihåg det.
2016-04-16, skrev Ulrika Kuneinen
När mina barn växte upp bakade vi mycket. Mina barn har bara fått det minsta "skrapet" i bunken. Jag sa alltid att allt skall ner i kakan annars växer den inte i ugnen. Jag slevade i mig smet själv när barnen inte såg. Jag fick halsbränna och ont i magen resten av dagen, usch vad hemskt. Jag kunde också göra smet utan att sätta in den i ugnen, jag åt upp allt.
Jag har aldrig kunnat ta bara en bit, jag äter tills det är slut. Jag har varit på ställen där man har tagit bort fika under tiden jag är närvarande. När jag kom på att det är på grund av mig, skämdes jag fruktansvärt. Det bästa är att inte stoppa något i munnen, därför har jag isolerat mig och inte är med på kalas och dylikt.
Jag älskar prinsesstårta. När vi har kalas köper jag den största så att jag vet att jag kan äta tårta resten av dagen. Jag kan också gömma en stor bit för att vara säker på att jag får mer. Om tårtan håller på att ta slut blir jag orolig och irriterad.
Jag har i många år suttit i bilen och ätit smågodis/chokladkakor/glass. Bilen har blivit en stor trigger. Jag skall byta bil sista april och skall aldrig mer äta i bilen. Mina grannar har undrat vad jag gör i bilen så ofta, alla möjliga tider på dygnet.
Jag har suttit i min fotölj precis som Cristina beskrev det(min mamma satt likadant) och slevat i mig glass till Dr Phil på kvällarna. Lucas sitter vid datan i sitt rum och märker ingenting. Han har kommit ut några gånger och sagt att det "luktar som glass" och jag har ljugit mig ur situationen. När Lucas inte är hemma sitter jag och äter min mat likadant. Jag skall sluta med det.
2016-04-16, skrev Johanna Angrimer
Att äta när jag är ensam eller ingen ser. Ofta ser jag mig över axeln när jag står vid kylskåpet, oavsett vad jag skall ta fram, och redan där inser jag att jag är sjuk. Inte behöver jag skämmas om jag nu skulle haft ett "normalt" beteende runt mitt ätande...
Jag kan omöjligt bara "ta en". En blir flera innan jag hinner tänka. Känns som att handen och munnen samarbetar utan att min hjärna är inkopplad.
Jag äter när jag är glad, ledsen, trött, ensam, med vänner, för att fira, för att sörja, för att jag har ångest, för att jag väger för mycket... Ja, ni fattar.... Jag är en känsloätare! Precis som min pappa som är alkoholist är en "känslodrickare"... Har dock börjat inse det nu och försöker stoppa ätimpulsen innan det är för sent.
2016-04-15, skrev Lotta Nilsson
Jag kan aldrig bara ta en godis, kaka, vindruva eller annan liten snacksbit . Mitt mantra är; "En leder till fler, därför är det bäst att inte ens smaka"....ibland funkar mantrat och jag kan stå emot men i de flesta fallen vinner hjärnan och jag äter massor.
2016-04-15, skrev Lotta Nilsson
Jag hinner sällan sitta ner och äta min frukost utan äter den oftast på språng. Visserligen är det Äggmjölk men jag borde verkligen sitta ner och dricka så att jag njuter av frukosten.

När vi ska på utflykt packar jag alltid ner massor av mat. "Ifall något oväntat händer". Katastroftänk, ja! 🙂 När vi kommer hem och jag ska packa upp den mat som ej blev uppäten åker den in i min mun istället för i kylen/frysen/skafferiet
2016-04-15, skrev Linda W Dahlberg
...lämnar inte huset utan proviant, som alltid äts upp utan att någon nödsituation
uppstått på vägen.
Ofta om jag tar EN för mycket leder det till att jag rättfärdigar att äta upp hela burken/påsen.
2016-04-15, skrev Mia Sjöstrand
Detta var svårt men jag kommer nog upptäcka de efter hand nu när jag tänker på det.
Att äta så snart familjen går utanför dörren som vi pratade om igår.
Att äta i bilen när vi ska på utflykter och åker lite längre.
2016-04-01, skrev Maria Lundquist
Tankar på nästa gång jag ska (får) äta något. Det kan ibland börja på en gång efter att jag ätit att en sorts längtan till ellr saknad efter att äta igen. Jag behöver inte ens vara hungrig eller sugen. Men jag låter ändå dessa tankar frodas.
2016-03-24, skrev Cecilia Lindhoff
Starkt kontrollbehov
2016-03-23, skrev Cecilia Lindhoff
Monsterutbrott
Om jag lagat mat för att frysa in och ha till hands står den ofta framme för att svalna. Ibland när jag kommer för att packa in maten kan det hända att någon varit och nallat på de portionerade bitarna. Då kommer från magtrakten ett fruktansvärt monster fram och ger upp ett ohyggligt vrål. !!!! Vad var det som hände? Är detta jag?
2016-03-22, skrev Helena Thambert
Jag fortsätter glo på TV halva nätterna och äter något som är tillåtet, farligt, farligt.<
2016-03-15, skrev Carina Eriksson
Jag har hittat ett till beteende jag håller på med ibland. Kanske inte hör till den här punkten, men jag skriver upp det ändå. Jag kan få ett "tonårstrots" och vara vaken SENT på nätterna eftersom jag får för mig att jag inte vill ha nästa morgon då det kommer mer krav och måsten. Det gör ju att jag sabbar för mig själv och jag får en mycket sämre start på nästa dag än om jag vore utvilad.
2016-03-05, skrev Carina Eriksson
Överäter - "kram inifrån"
Slutar att planera maten
Vill inte störa andra
Ringer inte ut
"Kan själv!"
Hetsäter
Överdrivet fokus på mat och äta
Slickar på fingrarna
Småäter under tiden jag lagar maten
Jag har fått för mig att jag måste äta upp allt på tallriken
Äter på känslor/tröst
Äter överblivet
Äter när ingen ser
2016-03-04, skrev Maria Lundquist
- Går på promenad men har en dold agenda att hamna på kondis eller hamburgeri.
- Äter hallon som godis - sen är det bara en tidsfråga
2016-03-04, skrev Anki Larsson
Tror jag missuppfattade frågan tidigare eller så har jag laddat upp min tidigare svar på fel ställe.
Jag tar fasta på Ayur Vedan (kom just på att jag testat att äta efter min doscha också☺) där varje måltid behöver innehålla alla smaker för att man ska bli tillfredställd. Alltså unnar jag mig alltid en bit mörk choklad efter varje måltid. Dock inte sedan en vecka tillbaka.

Oh shit! Tänk om det är så att mina ”ketobollar” som jag nu bakar och tar till mitt kaffe, ger mig torrfylla?? De innehåller ”bara” kokos, smör, lite kaffe, kakao, kanel och äkta vanilj. Nu blev det jobbigt!! Tänk om…
2016-03-03, skrev Cecilia Lindhoff
Afterglow
När vi har gäster är jag alltid duktigt abstinent medan middagen pågår. När gästerna gått frossar jag i nötter och rödvin.

Night watch
Om jag inte kan somna på kvällen blir jag orolig och suget börjar tillta. Till slut blir det ett SUPERSUG och jag tar mig ut till köket och hamnar ofta i kylskåpet. Om det inte finns något olämpligt ätbart i kylskåpet tar jag något abstinent istället. Det abstinenta ätbara dövar inte några känslor så jag åt det i onödan. En torrfylla.
Snuttefilten
Om jag bakat en LCHF-saffranslängd passar jag på när ingen är hemma och laddar upp med en massa skivor. Tar med kaffe och bröd till sängen där jag lägger mig för att njuta av detta tillsammans med bok/film. Efter alla brödskivorna (hur kunde de ta slut så fort?) kan livet fortfarande kännas tomt och innehållslöst. Vart tog tillfredställelsen vägen? En torrfylla.
2016-03-03, skrev Ola Sträng
Caffé. Måste ha en bakelse, räcker inte med en kopp te.
2016-03-03, skrev Linda Hedman
När jag lagar mat står jag ofta och småäter av t.ex grönsakerna, sedan av såsen/grytan så jag inte är hungrig när maten är klar men har ändå inga problem med att att äta fullt stor portion. Sedan fortsätter jag att sleva i mig när jag ska fylla matlådor och diska undan efter maten.
Vill alltid ha kaffe och något sött efter maten.
Mellanmål urartar ofta till mera än jag tänkt. Tänker jag ska bara ta lite till och lite till och kan inte sluta förrän allt är slut och fortsätter gärna med någon annan produkt.
Äter ofta stående framför kylskåpet.
När jag äter ensam sitter jag alltid och läser i Ipaden och äter alldeles för snabbt och blir besviken och det känns tråkigt att maten redan tog slut.
När vi har gäster visar jag alltid upp en "duktig" sida och tar inget av godsakerna möjligen några bitar mörkchoklad MEN när gästerna gått hem då....
2016-03-03, skrev Monica Petersson
Eftermiddagsmellanmålet är min utmaning och "ersättningsmåltid" för att jag avstår socker och vitt mjöl. Jag är kreativ och hittar på alternativ med abstinenta eller gråzonsprodukter. T ex paleobollar som jag tidigare gjorde med dadlare=supersött, gick över till aprikoser= minst söta bland torkad frukt, men fortfarande sött. Beslutatde att avstå torkad frukt och ersatte med köpt jordnötssmör som jag sen ersatt med hemgjort mandelsmör. Denna tidpunkt på dagen kommer jag hem och vill koppla av med kaffe och någon slags treat. Tänker ofta att jag istället borde ha en meditationsstund när jag kommer hem eller ringa någon.
Jag har inte så svårt att gå ut och fika med andra som väljer sött. Jag brukar ha med mig lite osaltade nötter i en påse som jag smugglar in och äter till mitt kaffe med lite kokosfett. Viktigt för mig att ha en ersättningsprodukt.

En annan sak som jag gör torrfylla av är mitt beteende kring vikt och dieter. När jag väl börjar googla på detta är det en start till att börja planera i huvudet, köpa någon ny bok eller tidning som ger en kick för stunden. Att avstå från beteendet helt gör att jag blir mer befriad och jag kan också se att upptrappningen börjar med en liten "oskyldig" aktivitet som sen accelerar in i värre beteenden som jag till slut inte kan ta mig ur på egen hand.
2016-03-03, skrev Anki Larsson
Gör en utflykt med min sambo eller väninna till stans bästa kondis och äter "lunch" i form av räkmacka,semla och kaffe.
Unnar mig samma sak på kondis när jag haft ett konsult uppdrag på stan eller emellan två uppdrag.
Hemma är faran popcorn framför en bra film på tv.
Passar också på att slira med maten när vi har middag hemma för vänner. Det blir både för mycket mat, att vi sitter länge och äter tex förrätt, varmrätt, dessertostar och dessert med mörk choklad, bär grädde. Det blir också många olika drycker till maten från skumpa till vin till cognac. Samma när vi är bortbjudna eller går på restaurang.
2016-03-03, skrev Anna-Maria Wikman
1:Efter nattningen av min son är avklarad så brukar jag ha paddan i sängen och kolla på "skräp tv" ex hollywoodfruar men även dokumentärer etc. Då har jag alltid haft ett glas cola med mig samt lite mackor eller chips om jag har haft tur har min man handlat på kiosken mina favoriter kexchoklad och Daim eller Snickers. Men vet även att när jag haft nyttiga perioder så har jag suttit med gurka eller tomat i sängen o kollat så det v ar en bra väckarklocka.

2:Känner igen mig massor i det Helena skrev om "macken" varje gång blev det Starbucks kaffe (sån där kall) en bulle eller glass, godis kanske nån macka med kyckling röra mm.

3: Käka framför TVn samma där. Märker att nu när jag sätter mig framför tvn saknar jag något. Det känns tomt nå på något sätt. Så bör nog undvika den fällan.

4: Umgås med våra vänner Johanna och Eric. Det blir alltid matfest, då de har samma beteende som oss (min man äter så han med) Vi ses och är helt besatta av vad vi ska svulla i oss. Hetsar, åker och handlar en massa skit sen trycker vi i oss sen får alla ångest. Ska bli skönt att inte haka på det där mera.
2016-03-03, skrev Helena Thambert
Jag har en ritual att sätta mig i TV soffan och äta alla måltider med TV som sällskap. Har jag sällskap till maten inga problem sitta vid matbordet och njuta. Likaså belönar jag mig med TV soffan och ex glass, mackor, godis om jag har varit duktig ex städat .
Jag går till två olika fik där jag bor nästan varje dag och proppar i mig åt deras fantastiska nybakat bröd, det drar som en magnet.

Jag slickar alltid på slev eller sked när jag lagar mat ( lärde mig av mamma) smakar på maten flera ggr under tillagning och är nästan mätt
när vi ska äta. Hittar jag något annat gott i kylen äter jag det också under tiden. Äter med fingrarna nästan alltid. Inte all mat på tallriken
men alltid något som går att plocka.
När jag handlar mat slinker det ALLTID med glass, godis eller kaffebröd som jag käkar upp på hemvägen.
Smyger ner godsaker i handväskan om jag ex fikar med någon. Sist var jag med Kärbon på ett fik med hel fikabuffe´ uppdukad på ett
långbord, jag skickade då iväg honom och sa " jag betalar, leta bord du" så köpte jag till en kardemumma sockerkaka och en tosca
och lindade in godsakerna i servetter och smög ner i handväskan för att äta senare. Gissa hur det såg ut i väskan efter ett par timmar?

Att tanka bensin på en mack är ALLTID förenat med att köpa nybakade
bullar, latte och annat godis.
Jätteviktigt avsluta måltid med efterrätt eller choklad.
2016-02-07, skrev Camilla Grahn
Kom nog på det skämmigaste. Jag blandade ofta marsansås, det var relativt lite energi och mättade snabbt. Åt till tv. Åt tills jag mådde illa.
Hade jag slisk hemma, så kunde jag slänga resten när jag mådde illa och ångra mig på en stund och faktiskt ta upp ur soporna och fortsätta äta.
När jag just slutat med socker så satt jag kvar på jobbet en kväll och fyllde i papperna till biokemiska reparationen och visste att jag slavade m middagen då jag återvände hem först kl 19.30. När jag kom ut till min bil så låg en oöppnad godisförpackning där och lyste. Jag stod och stirrade på den ett tag och hann tänka att jag kunde gott äta upp den eftersom den var orörd.

Jonathan hade lite Kina puffar kvar och de lekte med påsen delvis ute i trappuppgången. När jag kom hem från jobbet ensam och tog hissen till min våning, när jag öppnade dörren såg jag en liten sådan puff i hörnet vid hissdörren och mot trappen. Den skulle man kunna äta...
2016-02-07, skrev Jannica Skyving
Nu blev jag ensam efter att ha haft killen och även gäster här under helgen. Ojoj vad det triggar. Tog ett majskex med oststående medan jag gjorde te. Inte bra. Suget kom tillbaka pang bara. Min hjärna har börjat dividera med mig igen. Jag har ätit enligt min plan (plus kexet) men nu förstår jag vad torrfylla är. Usch detta känns inte bra. Upp på hästen igen så att jag finner balansen.
2016-02-07, skrev Susanne Bengtsson
Äter/dricker i soffan framför datorn
Äter/dricker i bilen
Äter/dricker förmycket ensam
Alltid OK i sällskap
2016-02-07, skrev Madelaine Erixon
Känner igen mig i allt det ni andra skriver.

Mina beteenden som jag hänger mig åt:

Ätande i TV-soffan. Det kan bli hur mycket som helst. Börjar det med godis, fortsätter det med chips och när chipsen är slut hämtar jag mackor. Dagen är ändå förstörd så fort jag börjat äta en godisbit.

Kalas klarar jag jättebra, speciellt att ha dem hemma. Jag tar en kopp kaffe och en liten kaka och när alla gått hem trycker jag i mig av allt som exempelvis två bitar tårta, 5 bullar, 2 delicatobollar, 3 kakor. Överdriver tyvärr inte. Skäms.

Jag skäms när jag går på affären och köper cola, godis, chips, bakverk och typ pan pizza. För att styra upp detta måste jag köpa något som är nyttigt så inte folk tror jag är knäpp. Tur att det finns scanning nu. Det värsta är när det blir avstämning.

Att äta när ingen ser är väl det värsta. Helst när maken är borta och han inte vet att jag förgrenat med pannkakor, sylt och grädde och fortsätter med allt det sunkiga. Han undrar dagen efter varför jag är så sur. Finns alltid annat än socker att skylla på. PMS är det vanligaste för det är nåt jag inte kan styra över. Tror han i alla fall.

Kan aldrig ha något triggande hemma. Då tar det slut innan det ens ska ätas, typ som till fest.
2016-02-06, skrev Angela Lagerkvist
Att gå på kalas, fika med andra, konditori , Köper godis ,glass när jag handlar och äter det i bilen på vägen hem
Äter när jag tittar på teve, Äter när jag gör annat,
Blir ibland otroligt rastlös då vill jag till någon eller något ställe där jag kan glufsa i mig onyttig mat och sedan fika och bryr mig nästan inte om vad det kostar.....köper hem lite också ifall ifall
Vill besöka och "hälsa på" folk för att få tillgång till fika. Angela: "Ska jag köpa något? Glass ?" Just för att jag ska vara SÄKER på att jag får i mig "Något gott" (Mycket så jag blir mätt)
2016-02-06, skrev Louise Runnemark
Kan inte spara något ska alltid äta slut på det kan vara musli tex. Så det har jag slutat ha hemma
2016-02-06, skrev Louise Runnemark
Kan inte sluta äta när jag börjat äta något som jag triggar på
smakar mycket när jag lagar mat.
Äter när ingen ser, smyger.
Kan aldrig bara ta 1 av något
Kan inte smaka på något som triggar mig då blir jag som tokig
Plockar godis i lösgodishyllan som ramlat ner.

2016-02-06, skrev Louise Runnemark
Att dricka Pukka te eller kaffe med mjölk så fort jag vill släcka suget och det har blivit lite för mycket.
Skär gärna några extra skivor av osten när jag lagar mat.
Äter på väg till matplatsen.
Äter gärna när jag gör något annat istället för att ägna mig åt maten.
Äta när jag kör bil.
Äta när jag är trött och orolig på kvällarna även om det är okej mat

2016-02-06, skrev Carina Eriksson
Den här uppgiften tyckte jag var väldigt svår att svara på och behövde någon dag att fundera. Det här är vad jag har kommit fram till så här långt. Om jag alltså har förstått det rätt: beteenden jag nu har med mat, som är likadana som jag brukade göra med sockret?

- Slickar sleven, istället för att bara skölja av den
- Slickar ibland av tallriken
- Eftersom jag ofta gör storkok, kan jag komma på mig själv att äta av den mat som jag egentligen ska plocka undan, trots att jag är mätt av måltiden jag nyss ätit
- Om jag har en färdig matlåda, så äter jag ju bara den portionen, men om jag har lagat storkok och sedan har ätit färdigt, men det finns mer kvar på spisen, tar jag ibland om, trots att jag egentligen är mätt och blir då proppmätt istället.
- Äter i djuptallrik med sked eller bara gaffel, det som egentligen borde ätas på flattallrik. Då hamnar jag i ett glufsbeteende där jag sitter ihopsjunken och tar gärna upp tallriken i händerna och:
- Äter för fort, så att jag inte hinner känna mättnadskänslan
- Gör annat samtidigt som jag äter, ex. tittar på en serie, kollar facebook, instagram, läser en bok = fokuserar inte på vad jag äter
- Äter stående
- Det där med att köpa cocktailtomater på affären och sedan i bilen äta upp alla innan man kommit hem, känner jag igen. Men däremot brukar jag då inte gömma förpackningen (vilket jag i princip alltid gjorde med godispåsar o. dyl)
- Jo, om jag hamnar i det här beteendet är jag bara en hårsmån från att falla tillbaka i sockerträsket: Jag går i min sambos skafferi (ja, vi har ett varsitt), tar hans öppnade chipspåsar eller vad det nu är, stoppar ner näsan så långt det går och drar ett DJUPT andetag och njuter av lukten. Inte så hälsosamt beteende, nej...
- Idag är jag bättre på att avfölja fb-grupper och dylikt som lägger upp bilder av kakor/bakelser mm, men min hjärna har ju redan hunnit registrera vad jag sett...
- När jag går omkring med jobbiga känslor rotar jag i skåp, kylskåp och frys och försöker hitta något att stoppa i munnen, förut var det socker, nu blir det "bra mat", men ändå vill jag ju ifrån beteendet
- Kryper upp i soffan med mat eller en liten skål nötter eller kokoschips, men inte så ofta som jag springer och hämtar mer och hämtar mer, utan när det är slut i skålen, så är det slut
2016-02-06, skrev Camilla Grahn
Kan ibland ätit mig mätt under matlagningen och ibl ätit upp delarna av måltiden stående då de blivit klara. Mitt ex nämnde att det vore ju trevligt om vi kunde äta tillsammans.

Mätt efter en måltid så kan jag ha fortsatt att äta vid bortplockning, skyn från kycklingen och det vita jasminriset, såsen, ...

Tårta på jobbet, 1-2 bitar, ibl till kylen i min ensamhet och ta en liten bit på handen, äta upp den, rädd att någon skulle se, skam, tankarna på kylen, tårtan...

Dölja mitt ätande, medveten vad som syns i papperskorgen, äta så barnen inte ser,

Film och plockmat



2016-02-06, skrev Camilla Grahn
Min trygga zon, tv, hörnet i soffan och äta. Skrämmande utanför, med stor möda jag tar mig an livet och friskfaktorer. Drar mig ibl därifrån till gymmet, all frisktid rinner iväg där. Här spenderas gillar som jag kunde lagt på meditation, avslappning, vila, träning, matlagning, vara social, leva livet.

Rädsla att dö av svält och falla för fel saker, gör att jag alltid haft med mig mat i parti och minut, köper 2,3 fast en skulle räcka, min pappa påpekar detta.

Som utbildad dietist så har jag alltid strävat mot måltidsordning, tallriksmodell... Och ständigt levt med suget och detta sug och denna ständiga hungerskänsla genererar också oro och rädsla (där säkert glutenet gjort sitt) som jag äter nu, dels glutenfri men också mätt och nöjd, ger ett lugn och en inre trygghet jag aldrig kunnat finna tidigare. Jag har nog kunnat finna den tryggheten i n man men då alltid kopplat till att jag överlämnade mig helt till någon annan och därigenom avstod både ansvar och friheten över mitt eget liv.

2016-02-06, skrev Camilla Grahn
Oro, konflikter, katastroftankar: här är det kanske den där oxytioxineffekten jag är ute efter,
Äter konstant tills oron lagt sig, magen är antingen rejält fylld av "bra mat" gärna salt varvat med sött, eller direkt på källan socker, mätt ger lugn och socker ger effektiv lindring och jag somnar ifrån allt. Det här oron är och har många gånger varit kopplad till en lamslående rädsla att bli hängd, vara fel, bli straffad, att andra inte tycker om mig, att andra är ute efter att förstöra för mig...
Den rädslan gör att jag drar mig in i mig själv, fryser i rädslan, blir passiv och får inget gjort. Jag sätter mig då också och äter framför tvn och mina känslor kopplar rakt in i handlingen på 2sekunder. Lever tv bolagens påhitteliv istället för mitt eget. Minimerad till noll och ingenting, inte mycket stolthet i det, berövad all potential att leva mitt liv fullt ut.
Stress tar mig nog hit också, de ständiga konflikterna mellan pojkarna.
2016-02-05, skrev Sonja di Gleria
"Jag ska bara ta en". Att bara ta lite, en portion eller en smakbit funkar helt enkelt inte, i alla fall inte om det är gluten inblandat. Jag vet ju hur mycket lagom är, så allt över det innebär skam. Att jag äter godis när inte barnen ser, tar en portion till i köket eller rensar faten när de andra är klara.
2016-02-05, skrev Gerd Sjökvist
Jag åt alltid godis när jag skulle köra långt i bilen. Hade jämt min Cola och godis i sätet bredvid.
Och även när jag satt vid datorn eller kika på tv. Allt det är borta. Jag äter i köket .
Jag åt alltid något när jag lagade mat, men det är också slut nu. Jag åkte till affären för att handla och alltid blev det något godis, ibland var det tomt innan jag kom hem.
Det jag har kvar är att jag kikar i skafferi och kylskåp efter något att putta i mun när jag blir sugen på något.
I vardagsrummet äter jag inget och inget i sovrummet heller.
När jag har ätit mycket godis så har jag en fruktansvärd klåda på kroppen och svettas mycket.
2016-02-04, skrev Jannica Skyving
Jag åker in på Maxi och söker av vad som ger mig den största kicken. Jag köper lite av varje så att jag kan undersöka och överäta. Det blir både kakor, godis och nötter ofta. Nån gång glass. Jag självscannar alltid vilket innebär att jag redan scannat produkterna så jag börjar äta redan i butiken medan jag går runt. Ibland är godispåsen slut innan jag kommer till kassan. Jag slänger kvittot och allt godisskräp så ingen kan spåra.

Om min kille lämnat bröd hemma hos mig så äter jag upp det innan han kommer nästa gång. Ibland får jag köpa nytt likadant och ta några skivor därifrån så att det ser ut som det var när han lämnade mig senast. Jag behöver ofta även köpa ny ost och eller bregott.

På jobbet har vi ett skåp med en massa massa kakor då en medarbetares man jobbar på Göteborgskex och hon tar med sig mängder till jobbet. Jag kan ibland smussla och äta massor med kakor på jobbet och därmed kicka igång receptorerna för att sedan överäta och isolera mig hela kvällen.

Usch, jag skäms så för detta. Jag får svårt att andas, svårt att sova, nattsvettningar och känner mig såå tung och seg i hela kroppen.
2015-12-30, skrev Victoria Ellerstad
Måste alltid äta framför tv'n, oavsett om det är en morot eller vad det kan vara så är det nästan tvångsmässigt att äta något i det sammanhanget. Gärna när jag ligger i sängen. Och där märker jag att jag letar "genvägar" nu när jag inte äter socker, det blir ost, vindruvor, ibland nötter och annat man kan plocka med. Plockmat är min drog!
2015-12-28, skrev Åsa Hedlund
Ensamhet och sorg är också känslor som skapar ätande i mig, jag har alltid varit så fruktansvärt ensam, även i de relationer jag haft, där finns en stor sorg.
2015-12-26, skrev Emma Berg
I mataffären går jag oftast förbi bullarna/kakorna (händer till och med att jag klappar på mina favoriter om jag är riktigt sugen), likaså med godishyllorna (smågodiset låter jag dock bli att klappa 😉 tappade suget på att äta sådant för många år sedan).
Köper hem både glass (hyfsat bra sort utan tillsatt socker) och mörk choklad (inget av det triggar jag på men det kan ju ändå vara onödigt att ha hemma).
Älskar att dricka kaffe latte eller jordgubbsmilkshake när jag kör bil och känner suget så snart jag ser ngt inköpsställe. Tänker genast "men bara den här gången när jag är trött/stressad/haft en tuff dag etc.
Anordnar event och köper relativt nyttigt fika till de som ska komma (men inget som jag ska äta/dricka), slutar dock oftast med att jag tar resterna även om jag lyckas avstå så länge gästerna är kvar...
Sitta framför datorn, i köket, kvällstid, ensam - hur dumt kan det bli liksom?
2015-12-25, skrev Mia Sjoqvist
Ett sjukt tvångsmässigt beteende jag har är att jag vill äta fullständigt rent på tallriken. Skrapa så folk sneglar på mig ibland, dra med fingret eller slicka när jag är ensam. När jag lägger upp mat från matlådan till tallriken på jobbet så drar jag ibland m fingret runt burken för att verkligen få med all sås tex, vilket jag har fått skämtsamma kommentarer om... "Var såsen så god?" Så gör inte en frisk människa inser jag då...
Att vara ensam är ofta liktydigt med att få chansen att göra något som jag smyger med. En känsla av att jag nu meddetsamma måste "passa på"...
Duka av, plocka undan och stoppa in i disken efter måltider, då har jag svårt att slänga barnens rester eller att inte ta lite av det som blivit över... Plocka, fingra, slicka...
2015-12-25, skrev Annika Marklund
Att ständigt ha någonting att stoppa i munnen är mitt största beteendeproblem. Kaffe är ju den största snuttefilten, men te eller bubbelvatten funkar också....Den största fällan är när jag ska göra någonting hemma, som att prata i telefonen eller sitta och göra nånting vid datorn...då måste jag ha en mugg eller ett glas bredvid mig. Har även en förmåga att äta när jag har gått och lagt mig, för då kan jag bli sugen och småhungrig. Då kan det lätt slinka ner ett äpple eller en banan. Det händer på nätterna också, då händer det ofta att jag vaknar och är jättehungrig...viktkontroll är en annan ångestdämpare, när jag har tillgång till våg väger jag mig flera gånger i veckan, ibland varje dag.
2015-12-25, skrev Mia Sjoqvist
Jag gör maten till dagens höjdpunkter, fokuserar för mkt på den. Jag sätter ofta måltiden före det sociala.
Jag slickar tallrikar, slickar slevar, äter gärna med sked i djup tallrik, småäter vid skärbrädan och vid spisen...
Jag dricker kaffe för att förhöja myset i olika sammanhang... eller för att göra nåt tråkigt lite roligare.
Jag köper för mkt godsaker till barnen istället i olika sammanhang, när jag själv förr hade velat ha nåt.
Jag håller koll på vad som finns i fikarummet eller vad de andra får för fredagsfika osv. Min hjärna registrerar fortfarande alla gamla "möjligheter" hela tiden...
Jag vill gärna äta ensam, njuta av "min stund", läsa tidningen osv när jag äter. Vara ifred och "njuta"...
Jag luktar alldeles för ofta på andras mat, tex pepparkaksdoften...
2015-12-25, skrev Kim Lundqvist
Ännu ett beteende jag vill framhäva är ensamhet. Jag äter när jag är ensam, tror det handlar om att jag har tråkigt. Äter, kastar/gömmer pappret för att inte visa någon eller för att lura mig själv
2015-12-24, skrev Åsa Hedlund
Sitta i soffan och titta på tv. När alla barnen somnat. Nattätande. I bilen på vägen hem från jobbet. När jag tar undan disken.
2015-12-24, skrev Kim Lundqvist
Jag kan komma på mig själv med att stå och hacka något och sen helt plötsligt stoppa en eller ett par bitar i minnen, nästan oavsett vad det är.
Står det nån skål framme så slinker händerna ner och bara plockar upp nåt i förbifarten.
Sitta i bilen och äta, vill/måste alltid ha något att äta/drick när jag sitter och kör bil.
Måste tömma bunken på det sista, inget får gå till spillo, har t.o.m. kommit på mig själv att jag gjort det på jobbet.
Vill gärna gå och tugga/dricka något när jag varit på affären och sen är på väg hem.
Jag äter ofta middag själv, sent på kvällen, då passar sig soffan bäst enligt mig, krypa upp och som Cristina sa...sleva i sig mat utan att behöva tänka.
Ja, sängen är ju oxå en bra plats att äta på, där kryper jag gärna upp med mina mackor och ser på tv eller läser en tidning innan läggdags
2015-12-23, skrev Christina Alme
Om jag har en riktig ätarkväll, en helkväll, oftast fredagar och lördagar, så ska det vara både smågodis i någon form, en stor chokladkaka, en påse ostbågar, en 500ml glass, och gärna något annat gott, bulle eller bakelse eller så, men det är valfritt. Samt två mackor med ost, en med leverpastej och en med marmelad, plus en kaffe latte (eller alltså min variant, som är mycket grädde och mjölk och massor av socker, samt lite kaffe). Ostbågarna öppnar jag så fort jag kommer innanför dörren, hinner knappt ta av mig jackan, och sätta mig framför teven. Skitsamma vad det är för program. Sedan dags för mackorna, och därefter lite godis, sedan glass, och godis igen. Till slut storknar jag, blåsor på tungan och nästan illamående. Då går jag oftast och knycklar ner allt som är över i papperskorgen, och tänker att det här var DEFINITIVT sista gången. Sedan börjar allt om igen i morgon, eller nästa helg. Ibland sparar jag grejerna till nästa dag, och då äter jag dem till frukost. Om jag har slängt dem (vilket jag oftast gör) ångrar jag mig bittert dagen efter, och går och köper nytt.

Detta ser ju inte klokt ut när jag skriver ut det!
2015-12-23, skrev Elisabeth S Edlund
När jag kör bil vill jag äta hela tiden.
När jag blir lämnad, bara jag hör dörren slå igen så börjar jag leta mat.
Om jag har karotterna med mat på bordet så sitter jag och plockar i dem efter jag ätit färdigt.
Jag tar också lite med mig till soffhörnan och tror att det räcker men hämtar mer.
Att öppna kylskåpet hundra gånger om dan.
2015-12-23, skrev Åsa Eibladh
- skrapa tallriken
- ta om av maten
- småäta medan jag lagar mat (nästan hellre än själva måltiden ibland)
- äta framför TVn
- äta ensam
- äta för att koppla av (gärna framför TVn)
2015-12-23, skrev Claudia Larsson
Äta framför tv. Springa upp och ner ur soffan och fylla på. Äta ur grytorna när jag plockar undan och ställer in i diskmaskinen. Ta mer mat fast jag är mätt. Skåpäta, inte ta fram chokladen tex utan låta den ligga i skåpet och springa dit och ta hela tiden. Smyg äta så ingen annan ser. Äter ofta fort, skyfflar in med gaffeln om jag är ensam.
2015-11-12, skrev Marina Karppinen
Jag har en vana att äta något varenda gång vi kollar på film, oftast godis eller snacks. Jag har försökt hitta ett substitut innan vi pratade om detta på kursen men nu har jag tänkt att låta bli småätandet framför film.
Jag har en fast rotad ritual av att mysa med en skål fylld av det ena eller det andra såsom nötter, russin, ostbitar, frukt, smörgås, eller kex. Dricker örtté till detta. Men alltid på kvällen vid 21-tiden. Vill äta med händerna, det är bäst. Under veckodagarna gör jag detta ensam och är nöjd med en skål, men på helgerna blir det lätt så att skålen fylls på flera ggr för då sitter jag framför tv:n med min man och han gör precis likadant fast med chips och öl. Har tyckt att jag är duktig som äter 'bra' produkter, men funderat på varför jag inte kunnat sluta. Det är ju ett tvång. Förstår först nu att det är en torrfylla (som jag inte förstått vad det är förrän nu heller). Inser att det är själva ritualen som driver detta, så den ska jag sluta med.
2015-11-11, skrev Sofia Åberg
Jag måste oxå lägga till att jag äter genom andra som maria skrev, jag får någon skev njutning av att se andra äta,.
Köper gärna något till min man och mina barn och tittar när dom äter.
Jag vill gärna använda min belöning på mina barn, när jag inte själv ska få de ska mina barn få de.
Barnen tjatar i affären och då tycker jag synd om dom och ger dom tillslut en chokladbit eller nått.
Idag var vi och handla och dom vill ha allt möjligt men inget fick dom och de kändes så bra, jag lägger ju över mitt beroende på mina barn.
Jag vet oxå att jag gärna ger mina barn nått när dom är sjuka och ledsna, mutat dom med godis har jag gjort.....
usch nu mår jsg dålugt hur jag har hållt på!
2015-11-11, skrev Sofia Åberg
Jag har en förmåga att alltid köpa något i affären som jag börjar direkt äta när jag har betalat, trycker gärna i mig de snabbt.
Soffa förknippas väldigt mycket med att äta, jag vill gärna äta allt i soffan.
Tycker om plock mat, vill äta med händerna och plocka med mitt ätande.
När de blir kväll så ska de ätas, då kommer soffan oxå med , och gärna skiva upp saker jag kan plocka med.
Många gånger så vi jag smystarta maten innan vi ska äta, provsmakar maten flera gånger att den smakar bra men de beror på vad de är jag lagar.
söndagar är en ätardag förcmig, då räcker de att jsg vaknar bara så sätter jag igång och äter konstsnt hela dagen.
2015-11-11, skrev Linda Berg
Jag har en tendens att skjuta upp så länge som möjligt att äta mat. Det brukar göra att jag måste småäta något för att inte bli svimfärdig, det kan vara vad som men helst något med mycket kolhydrater i så jag klarar mig ett tag. Till exempel dricka ett glas juice till frukost (endast). När jag väl tar mig för att laga mat är jag så hungrig så jag i princip måste äta av maten under tiden. Det ska jag jobba med, att börja laga mat innan det är kris. Jag slickar gärna av skedar med sås på efter middagen.

Jag äter mer av godis om det är i påse/skål, äter mer också om det är kladdigt, till exempel kladdkaka med vispgrädde och glass. Jag har alltid haft som rutin att handla godis på vägen hem från jobbet. På senare tid har det blivit värre och jag tagit med resterna och ätit till frukost på bussen till jobbet, vilket är rätt pinsamt börja dagen med det och andra personer ser så jag vill helst gömma det. Nu har jag flyttat och cyklar i stället så kan inte äta samtidigt.
2015-11-11, skrev Maria Hagberg
Äta plockmat (t.ex. ost eller nötter) som står framme.
Äta framför TVn. Vanlig mat med kniv och gaffel går bra.
Eftermiddagsfika. Bara en kopp kaffe går bra, men inte med någonting till, då blir det lätt för mycket.
Småäta när jag lagar mat har inte varit ett jätteproblem, men ibland om jag är hungrig/sugen innan maten och står och skivar ost till någon gratäng eller liknande blir det lätt alldeles för många skivor i munnen.
Äter genom andra. Bjuder andra på en massa snask, men tittar bara på när de äter.
2015-11-11, skrev Sofie Karlsson
-Åker till affären för att handla, köper inget godis men en påse nötter. I bilen på vägen
hem hetsäter jag upp den så ingen ska se. Och självklart vill jag ha mera när jag kommer
hem. Då kan jag börja att äta på nått annat
-Så fort jag kommer hem från jobbet så ska jag äta, har hänt att jag inte ens tar av mej
jackan utan går direkt till kylen för att äta nått
-Småäta vid matlagning. Behöver inte ens vara sugen eller hungrig, går bara av gammal
vana.
-Äta med fingrarna, måste äta med bestick för att inte tvångsäta
-'slicka sleven"
-Gå på bio, man kan vara mätt och inte sugen, men går av vana, där tuggar man ju alltid
på något
-Bara ta EN bit!!! Jo visst, funkar aldrig!!
-Smygäta, blir som en sport att lyckas äta så ingen ser
-När jag är i obalans så brukar jag tycka om att se andra njuta. Om ex min sambo äter
en god efterrätt eller jag tillochmed köper hem choklad till honom, så vill jag gärna att han
ska njuta och tala om för mej hur det smakar! och det triggar ju mej såklart
2015-10-10, skrev Hanna Olofsson
Är inte riktigt helt 100 på att jag förstår uppgiften.
Jag skapat mig beteenden eller i vissa situationer i mitt vardagliga liv som ger mig sug (nog inte fysiologiskt sug). Ex när jag ska (skulle, för det är bättre nu) till och från träningen vill (ville) köpa något att äta fast jag inte var hungrig. Ensamhet, när jag är uttråkad, stressad vill jag också äta. Sen får jag problem så fort jag kommer utanför mina vardagliga rutiner. Resor blir jobbiga, räcker med en tågresa mellan Göteborg och Eskilstuna. Långresor i bil/buss. Flygplatser/flygresor är värst. Och givetvis när man är på semester och inte kan ha kontroll över maten som serveras, vad den innehåller och vad som finns att välja på.
Dessa är nog inte riktigt beteenden men situationer, jag kan ju inte inte ex resa, men jag måste lära mig att hantera dessa.
2015-10-10, skrev Lotta Lundberg
När livet blir stressigt börjar jag planera vad jag ska äta, var jag ska handla och hur jag bäst isolerar mig så jag får droga i fred. Är en vana som sitter i sedan barnsben. Planerandet av mitt ätande ger mig nästan samma kick som själva ätandet och tar upp mycket av min energi. Det är en del av ritualen som leder upp till ätande även om det inte sker samma dag. Jag kan planera i dagar vad jag ska äta. Sen jag jag även planera mitt "nya liv" där jag lever hälsosamt, är smal och fabolous och det ger mig också en kick.

Jag äter i soffan med tv:n på, alla mål. Och det är där jag mest drogar på. Så det hänger ihop.
Äter i skål med sked, skyfflar in. Äter fort.
Kommer fylla på detta för känner att jag måste uppleva mina ritualer för att kunna beskriva dem och hinner inte det på 2 dagar. Men börjar så här iaf.
2015-10-10, skrev Fia Westberg
Går till affären och handlar och sen köper något att äta på vägen från affären
Äter så mycket mat att jag får ont i magen och svullen mage
Överäter av något och sedan tänker att jag kan äta mindre dagen efter
Dukar upp massa plockmat och sitter själv och äter framför en film
Äta för att dämpa känslor - leder till att jag äter mer än jag behöver - som leder till ångest känslor
Stå och titta mig själv i spegeln och peka ut de delarna av min kropp som jag inte tycker om och kritiserar dom- leder till negativa känslor och ledsamhet över mig själv- leder till att jag vill äta för att dämpa dessa känslor
Mäta mig, väga mig, mäta ketoner i kroppen- om resultaten gör mig besviken leder det till att jag vill äta för att dämpa obehagliga känslor med mat
Dricka mig full
Sitta hemma en hel dag och inte hitta på något
2015-10-10, skrev Karin Jansson
Kom på en till, går runt och småäter i skåpet när jag är hemma också. Ibland blir jag mätt innan måltid. Inte bra för tänderna heller.
2015-10-09, skrev Karin Jansson
Jag äter oftast i bilen. Jag åker mycket bil, både till och från jobbet, till stallet och i jobbet. Bilen är min allra största trigger, jag vill ha något att småäta på hela tiden.

När jag kommer hem till mina föräldrar brukar jag direkt gå och kolla deras "sockerställen" - skafferiet, kylskåpet, hörnskåpet, och plocka på mig kakor och godis. Ofta går jag flera vändor om ingen är hemma.

Jag tycker om att äta i en djup skål, glass, godis, snacks osv. Kan inte minnas att jag har suttit ensam vid ett bord och ätit kakor eller bullar eller godis eller glass. Utan jag sitter i soffan eller ligger i sängen.

2015-10-08, skrev Annika Pettersson
Jag äter också nästan alltid i soffan när jag är ensam. Jag tycker det är så himla tråkigt att sitta vid köksbordet. Det går bättre om jag har en tidning att titta i eller om jag kollar igenom posten samtidigt 🙂 Men nu ikväll när jag fick insikt om att det var ett beteende så satte jag mig vid köksbordet och åt kvällsmaten. Jag har verkligen gillat soffan och tv:n som sällskap när jag ska äta, speciellt på morgonen. När jag går och lägger mig så riktigt längtar jag tills jag får sitta i soffan och äta frukost.
Jag slickar även av slevar mm. Och när jag ska plocka undan maten så har jag svårt att låta bli att äta lite extra eller skrapa ur det sista ur kastrullerna.
När jag får sug, och när jag är hungrig och inte hemma, så brukar jag åka in på en affär och handla någon abstinent mat. Den äter jag upp i bilen, gärna med händerna. Om jag köper nötter så har jag ofta ätit upp påsen innan jag har hunnit hem. Jag går ofta och smygäter från skåp, även abstinent mat brukar jag äta i smyg.
2015-10-08, skrev Evelina Snäll
Äta till film/serier oftast samma film/serie. Har gjort mig av med de filmerna och serierna, men börjat med samma beteende till nya. Är samma med serietidningar, oftast till Kalle Anka. Har gjort mig av med Kalle Anka-tidningar med men köpt nya. Min pojkvän är medveten om det här beteendet och inte så glad på mig när jag gör så. Jag blir oftast otrevlig och vill att han ska lämna mig ifred. Efter det vill han inte prata med mig och jag måste ha mer för att det gör ont att såra honom. Så vill jag helst äta kyckling till chipsen. Kan inte äta kyckling utan chips eller äta chips utan film, serie eller en serietidning.
2015-10-08, skrev Lill Eriksson
Jag äter helst i soffan
Jag vill gärna lyxa till det lite med maten på helgen eller om jag ska fira något eller tycker synd om mig själv, de beteendena finns fortfarande kvar även om jag väljer abstinent mat.
Jag kan ibland köpa nåt och äta upp det redan i bilen på väg hem
2015-09-03, skrev Lena Olofsson
När jag kommer hem från jobbet är jag van att slå mig ner i en fåtölj och äta smörgåsar eller fikabröd. När jag är abstinent är risken stor att jag äter nåt annat obra istället. Banan med vispad grädde t.ex. Det blir ju som att äta en efterrätt. Den enda som blir lurad är jag själv. Nu blir det en kopp te med cocosfett istället.
2015-09-02, skrev Annika Kolstad
Kommer inte på någon "ritual" direkt, men att konstant äta, att alltid ha någonting där; ett varvade mellan mat, godis, te, morötter, plockgrejer osv. Att äta medan lagar mat. Att äta medan läser - mysigt. Att så fort tagit sista tuggan av maten undrar vad ska jag äta nu? Eller vad är det jag behöver nu, för att bli pigg, få energi, känna mig tillfredställd eller vad det är, men den känslan uppnås aldrig.

Planering

Gör en enkel plan över vad du skall äta nästkommande dag och dela med gruppen. Har du en matplan som du följer så planerar du enligt den. Detta gör du varje dag.

Din dagliga planering fyller du i på Mina Sidor.

Tacksamhet

Tacksamhet är en viktig sak att arbeta med för att skynda på processen med börja se livet i färger igen. Genom att tvinga oss själva att hitta bra saker så bidrar detta till att vi ser glädje i andra saker än i sockret. Fortsätt att skriva ner minst tre saker som du är tacksam över varje dag fram tills nästa lektion. Dela din tacksamhet med gruppen på Mina Sidor. Välj Tacksamhet i dropdown.

Avgiftningen

Fortsätt att fylla i din avgiftningslista varje dag. Börjar du se hur det förändras? Vilka symptom lättar?

Sug

Nu har vi både tittat på vår triggerlista och på våra beteenden. Nu kan sugen bli jobbiga på riktigt.

Om du får sug prova med 1 tsk kokosolja i en kopp te, gärna örtte eller rött te. Du kan också testa med 1 tsk – 1 msk Glutamin om suget är förenat med ett sockerfall.

Du kan också sysselsätta dig med något som du inte förknippar med mat. Kanske handarbete, slå in paket, gå en promenad, städa ur en låda du länge tänkt.

Mandala symboliserar helhet, kontinuitet, samhörighet, det eviga kretsloppet, livscykeln, harmoni osv.Den beskriver kosmos och människans inre. Att göra mandala i sand är tidskrävande. Men för de tibetanska munkarna är det ett sätt att meditera och få inre balans på.

https://www.youtube.com/watch?v=ga5s_qYgJS8&feature=youtu.be

Vill du själv prova att måla mandala så har vi några här som du kan ladda ner och skriva ut. Du kan hitta fler på printmandala.com. Du kan även köpa en målarbok för vuxna om du tycker om det.

mandala1

mandala2

mandala3

 

mandala4

mandala5

mandala6

 

Du kan även ladda ner en app till både iPhone eller iPad  eller Android och måla.

Målarböcker för vuxna finns det många att köpa om man vill ha en riktigt målarbok.

Att prata med de i din grupp är fortfarande det viktigaste verktyget. När det är jobbigt så passa på att ringa någon i gruppen även om du redan har ringt ditt samtal i uppgiften.

Inför nästa lektion

Skriv ut åhörarkopian för nästa lektion

6 – Sinnena

Kram och energi
/Cristina och Jessica

 

]]>
Nystart Uppgift 4 http://www.sockerskolan.se/nystart-d-uppgift-4/ Mon, 31 Jul 2017 11:00:00 +0000 http://www.sockerskolan.se/?p=21354 Uppreglering och Nedreglering

synaps-277x350

Upp och nedregleringen sker i allt vad vi gör. Kryddor, smaker, aktiviteter, vi blir fartblinda när vi kör bil och för oss en ökad känslighet för socker och andra produkter på vår triggerlista.

I ditt liv, hur har du upplevt effekterna av uppreglering och nedreglering?

Skriv och dela med dig utav minst 3 olika gånger i ditt liv när du har uppreglerat och nedreglerat ditt system. Det behöver inte bara vara med mat utan kan vara alla möjliga situationer.

 

 

 

OBS! använder du ett "&" försvinner all text efter det tecknet. Spara mitt svar
Det finns 173 svar på denna fråga.
Visa/dölj alla svaren på denna uppgift.
2017-08-02, skrev Eleonor Dalhäll
Filmkvällar och bilresor är mina absolut värsta = massor av godis. Den körde jag flera gånger i veckan, åhl ska vi inte kolla en film eller serie ikväll när barnen sover (bara för att få äta godis). Fokuserade inte på filmen utan mest å godispåsen.
Bilresa = semestergodis. Men eftersom vi är rätt aktiva i familjen blir det många bilresor. Även om det bara är en timme bort får man unna sig godis.
Nachochips äter jag mängder av när jag jag har försökt att vara utan socker. Och det triggar mig till att bara äta mer och mer.
Kall mat kan oxå trigga känslan efter annat som jag inte ska äta.
2017-08-01, skrev Sophie Aspgren
Uppreglering: Från 2015-2016 åt var tionde minut.
Nedreglering: När jag slutar med frukt . Då blir mitt system "torrt". All energi borta och jag får ett lugn men lider och känner mig uttråkad.
2017-08-01, skrev Maria von Zweigbergk
Jag behöver dricka många koppar svart te för att få den där underbara känslan. Ett tag räckte en kopp och nu krävs det flera och ändå får jag inte den för känslan.
När jag var 16 år och utbytesstudent i USA. Jag kände mig ensam och nere. Jag tyckte det var jobbigt att inte förstå engelskan så fick jag smaka en kladdkaka. Det gav mig en tröst skön känsla. Så småningom krävdes det fler och fler sötsaker för att få känna samma lugn sköna känsla. Det slutade med att jag hade gått upp över 10 kg.
Även om jag dricker ett glas vin efter ett uppehåll blir jag nöjd. Men så småningom dricker jag 2 glas vin och efter en längre tid kan det öka till 3 glas osv.
2017-08-01, skrev Nadja Lindqvist
1. När jag under Thailandssemestern först bestämde mig för att äta strikt men började äta mer och mer socker från frukostbuffen, från början bara frukten men under slutet av semestern blev det även bröd plus chips och all möjlig drogmat. Och sedan fortsätter i flera veckor efter semestern med värsta orgien av bröd/mackor och choklad.
2. Köper 3 bitar choklad för att dela med mig till resten av familjen men det slutar med att jag äter allihop själv.
3. Jag kan även fastna i mobilspel, t.ex Ruzzle, när jag från början har bestämt att jag bara ska spela i 5 minuter innan jag tar tag i t.ex tvätten, då slutar det med att jag sitter i en timme.
2017-08-01, skrev Karolina Ramqvist
Choklad. När jag varit sockerfri en lång period och testat att äta en liten fin chokladbit eller två, bara för att sedan inte kunna sluta tänka på choklad på flera veckor.
Salt. När jag var barn hade vi nästan aldrig salt i maten. Det har format min smak för mat utan eller med väldigt lite salt men sedan jag slutade äta socker har jag börjat salta mycket på maten och vill ha mycket salt till nästan allting.
Många gånger under mina långa sockerfria perioder har jag bestämt mig för att äta drogmat och upptäckt att det inte funkar men inte riktigt fattat varför. Senast när jag efter att inte ha ätit socker på flera månader började tänka på återfall/avsteg organiserade jag ett ”sista farväl” av alla mina godaste grejer så att jag inte skulle behöva tänka mer på att äta dem. Det jag märkte var att kicken inte infann sig som den skulle och jag tror att jag då för första gången blev varse hur det var kicken jag sökte snarare än egentligen själva de här livsmedlen i sig. Jag införskaffade det jag ville ha i olika affärer – inte för att jag inte vågade köpa det i en utan för att jag ville ha exakt de rätta grejerna – och gick jag hem med ett slags rus i kroppen och åt av produkt efter produkt, fyra olika, och slängde när jag märkte att jag inte fick det som jag var ute efter. Dock samma skuld efteråt om inte värre eftersom jag valde att genomföra detta trots att ett viktigt möte dök upp i sista sekunden. Jag sade till mig själv att jag gjorde det för mitt eget tillfrisknande – inte minst eftersom jag aldrig skulle glömma att jag tackade nej till mötet för att knarka socker – men idag kan jag snarare se hur det var beroendet som inte kunde stå tillbaka. Min man kom också hem när jag gjorde detta och jag förklarade för honom vad jag höll på med vilket var intressant i förhållande till skam och hemlighållande och jag tänkte också att det var därför jag inte kunde känna kicken, för att jag inte kunde gå in i den när han var hemma.
2017-07-31, skrev Susanne Galloway
Coca Cola Light är min livslånga drog. Jag har i perioder slutat dricka cola och då har den första veckan varit ett rent h-vete med grym huvudvärk, trötthet, illamående. Som längst har jag hållit upp i 4 månader för att sedan ta ett glas på en fest eller dyl, och sen blir det två glas om dagen och sen tre och sen fyra - för att snabbt vara tillbaka på 1,5 liter per dag.

Tidigare har jag blivit tvungen att borsta tänderna längre och längre för att känna mig ren i munnen. När det var som mest smög det från 2-3 minuter till 15-20 minuter. Min tandläkare sa åt mig på skarpen och jag slutade borsta så länge och gick runt och kände mig smutsig och äcklig i munnen. När jag begränsat mig till att borsta i 2-3 minuter under en längre tid och det kändes normalt började jag om tills jag är uppe i 15 min igen osv.

Om jag börjar titta på en tv serie på tex Netflix så kan jag börja titta på ett avsnitt åt gången för att sen bli tvungen att se på två, sen tre och tillslut kan jag klämma in 5-6 avsnitt per dag. Hushållssysslorna blir ogjorda. När serien sen är slut så känner jag en tomhet till jag hittar nästa serie och gör om samma sak...


2017-07-31, skrev Lissandra Rickemark
Min största och svåraste drog är Pepsi Max. Det finns tvivel i forskningen om det är farligt så det har varit så svårt att sluta med. Men genomgående för allt jag gör är att jag gör det i överhängd. Jag lyckas hålla mig ifrån cola ett tag, 6-11 månader i taget och vips så unnar jag mig bara en... anabbt som attan går det tills jag dricker två liter om dagen. Den långvarigt upptränade mängden dryck jag kan dricka återställs snabbt med många fysiska och psykiska men när jag slutar (koffeinbrist å migrän).

Slutade röka genom att ersätta beroendet med mer socker och sötningsmedel så där är jag inte säker att det skett någon reglering.

Första gången jag gick in på GI rivstart (nästan som lchf strikt) så tog det ett par veckor och sedan mådde jag bra igen. Det mest fördelaktiga är att även nedregleringen går fort nu. Det går snabbt att sluta med olika saker för jag får inte så stora cravings. Beteendet och längtan efter cola är det värsta tycker jag. Men jag är tacksam att jag hittat lchf där jag har gått upp till 9 månader på bra kost.
2017-07-31, skrev Carina Nilsson
Det första exemplet jag kommer att tänka på skedde när jag var i 20-års åldern. Jag bor själv i en lägenhet. Har just kommit hem efter 6 månader som au-pair i USA. Kraftigt överviktig. Åkte iväg som en smal, glad tjej. Kom hem efter sex månader, lika glad. Men jag var inte beredd på omgivningens reaktioner. "Vad tjock du har blivit" "God mat over there". Jag skämdes oerhört. Tyckte att folk såg negativt på mig när jag handlade mat på Konsum. "Hon som är så tjock behöver väl ingen mat". Jag undvek mataffären till sist och handlade mer och mer på Pressbyrån. Minns än idag känslan när jag köpte min första godispåse med lösgodis och åt den istället för middag. Jag hade löst problemet med att alla stirrade på mig på affären. Och euroforin över godiset och sötman var enorm. Så fortsatte det i flera veckor tills jag till sist ramlade nedför en trapp och bröt av en kora i ryggen och hamnade i ryggläge på sjukhuset. Jag blev tvingad att äta mat och den negativa cirkeln var bruten.

Mitt andra exempel härleder jag till alkoholen. Det är en dryck som kroppen vill ha mer och mer av för varje gång jag dricker. Och visst har det hänt genom åren att dunsen ner (som på figuren i filmen) är obarmhärtigt hård. Jag rannsakade mitt förhållande till alkohol när jag gjorde min triggerlista. Först skrev jag inte upp den. Rädd över att mista den. Men nu är jag beredd att möta "Röda Hund". Jag kan dricka alkohol utan att äta socker med det är ytterst sällan jag äter socker utan att dricka alkohol. Därför är alkohol en dryck som jag nedreglerar från och med nu.

När jag sitter för mig själv och funderar över ett tredje exempel slår det mig att det finns så många olika tillfällen i livet då jag "åt igång" av en belöning av något slag. Dataspel, beröm från chefen, smakupplevelser etc. Jag antar att det är detta som kallas beroendehjärna. Men för att ge ett tredje exempel behöver ni titta in i min garderob. När jag växte upp fanns aldrig utrymme ekonomiskt att handla kläder. Jag och min syster ärvde så gott som alla våra kläder. Eller så handlade vår mormor kläder åt oss på rean. Jag får en enorm tillfredsställelse av att shoppa kläder. Men... kommer inte på någon gång i mitt liv då jag nedreglerat detta beteende.

2017-07-31, skrev Eva Jaktlund
Under ett halvår efter att jag och min man träffades bodde jag i Sthlm och han i Gbg. Jag försökte slå rekord i att köra så fort som möljligt mellan de två städerna. Helt galet, jag var totalt fartblind.Det var en uppreglering som hette duga. Om vi inte hade flyttat ihop så hade jag med stor sannolik blivit av med körkortet eller råkat ut för en trafikolycka.
Jag har uppreglerat receptorer för sötsaker och mat många gånger, och nedreglerat. Den mest lyckade nedreglereringen varade i ca ett år då jag åt strikt LCHF, ketogen kost. Den mest effektiva uppregleringen lyckades jag med efter det året. Det krävdes enorma mängder socker för att få någon sorts kick innan jag blev drogfri nu i slutet av april.


2017-05-31, skrev Jaana Liedes
shopping; måste shoppa fast de inte finns ngt på kontot räknar ut så jag får fakturan till nästa lön.

nedreglering är att jag tagit tag i shoppingen åh brytit mönstret. kan de va nedreglering?
även då jag hade två jobb och tog för mycket tider, vågade aldrig säga nej tills jag fick nog och sa upp mig på ena jobbet.
2017-05-30, skrev Caroline Zickbauer
Mitt sockerintag: från att äta lite grann till ett enormt stort intag. Sedan tagit bort socker ett tag för att kontrollera vikten.

Shoppa kläder: nåt nytt plagg i veckan till flera dagar i veckan. Sedan öppnat garderoben och insett hur mycket plagg där hänger med prislappen kvar.

Att bli förälder: en stor omställning i början men blir med tiden lugnare och tryggare som förälder.
2017-05-30, skrev Ingela Dawid
Arbete från tex ett timmisjobb till ett heltidsjobb ett helgjobb och ett kvällsjobb..
Shopping från rimliga mängder/priser till orimliga onödiga och okontrollerade inköp
Från någorlunda planerade godisfrossardagar till oplanerat och okontrollerat och ökat godisfrosseri
2017-05-30, skrev Barbro Larsson
Inför en premiär eller viktig stor tv-inspelning - skriva manus, öva, göra själva jobbet och sedan försöka landa efteråt. Ofta har man en eufori efteråt, sedan följer trötthet och tomhet och att man glömt meningen med livet. Tills nästa jobb...

Hundsport... Började med att jag ställde ut min första valp, fick en rosett - sedan körde jag på med utställningar, r
apporteringskurser, viltspår, tävlade tills jag insåg att min hund var för sjuk, då köpte jag en ny valp varpå den gamla blev friskare. Gick fyra kurser i veckan med både ett tag plus tävlade och gick sedan in i väggen med hundträningen så pass att jag knappt orkade se hundarna efteråt på flera år. Jag kan bränna ut mig på vad som helst...

När jag avviker från min kostplan. Det smyger sig in lite naturgodis i form av naturella nötter, sen blir det russin, sen börjar saker doppade i choklad komma med och till sist rent godis. Jag får helt enkelt inte gå till naturgodiset för jag kan inte hantera det. Försöker i dagsläget hantera bara nötter i egen påse, det går både bra och dåligt...
2017-05-30, skrev Anna Bergström
jag tänker också på uppreglering i förväntningar på vad till exempel meningen med livet är och lycka. Den bilden är uppreglad av de budskap som omger oss i form av bilder av lyckan i sociala medier till exempel. Perfekta dagar staplas på varandra och någonstans sätter detta en ny standard och vi blir helt tomma inombords då vi inte når upp till denna känsla som vi vi tror är sann. En nedreglering skulle kanske sitta i att känna tacksamhet över det som finns runt mig och över mig själv precis som jag är, utan filter.
2017-05-29, skrev Patricia Crone
Rökning nr 2
På en skidsemester semester var jag bjuden på en cigg och tog den och inom ett par veckor var ganska
jag upp i en packet dagligen så hall jag på tillväga väntade mitt 4 barn och var tvungen att sluta. Sendan dess vet jag att jag aldrig mer kan röka.
Alkohol
Jag kommer inte ihåg när jag var tänd på socker men jag kommer väl ihåg min första träff med alkohol. Jag var precis som den liten fågel i filmen. Senan cirka 25 år är jag nykterist.
Nu har jag börjat med negreglerating av socker och gluten och har idag lärt mig att min begäran för socker är enbart på väg till ett villande plats.
2017-05-29, skrev Pia Lönnroth
För mig är det jobbet, jobbar som en galning och får önskat resultat och är heeeelt slut, måste nedreglera, för att orkar jobba ännu fler timmar/dagar innan nästa paus kommer ...osv.
Sen har vi det här med maten, jag drar ner för att känna mig smal och fin ena dagen, sen pallar jag inte det utan unnar mig en massa socker och när jag har fyllt på med giftet så bestämmer jag mig för att dra ner igen...
Det är lite så med allt jag gör, ska trädgården bli fin så håller jag på tills jag storknar, för att sen pausa hela sommaren eftersom det var så jobbigt det jag gjorde på våren. Sen drar jag igång på hösten igen tills jag storknar
2017-05-29, skrev Beata Ulfsäter
2017-05-29, skrev Beata Ulfsäter
Jag har många gånger shoppat som en galning uppreglering för att sedan besinna mig nedreglering
I socialt sammanhang varit supersocial o speedad för att sen coola ner
Köpt ut godis,vräkt i mig ohämmat och sen bli så äcklad att jag slutat (ett tag).



2017-05-29, skrev Patricia Crone
2017-05-29, skrev Patricia Crone
Rökning
Jag började röka när jag var 17 år då jag blev bjuden på ciggaretter av arbetskamrater på mitt första jobb, i onsdags en kort tiden hade jag började köpa själv cigg. Och så rökte jag minst en packet dagligen i 6 år. Jag nedreglerade cold turkey och häll upp i 10 år
2017-05-29, skrev Anna Bergström
Jag tänker att att känna tacksamhet är en form av nedreglering för mig. I stället för att leva efter "allt eller inget".
Defenitivt har jag uppreglerat behovet efter kolhydrater och socker genom åren. Nedreglerat har jag också gjort när jag har börjat ställa mindre krav på mig själv.
2017-05-29, skrev Erika Järnkvist
Jag tänker på när jag fick barn. Att gå från att kunna planera min egen tid, kunna sova varje natt och vila ostört när jag behövde, till att sova lite, alltid vara på min vakt och sätta min son i första rummet. Vet inte om detta är en uppreglering men tänker att det är det. Nu när han blivit äldre så krävs det inte i samma utsträckning att jag kliver upp på nätterna så då tänker jag att det blir en nedreglering.
Bilen var ju ett bra exempel. Bodde ett tag i Österrike och körde på Autobahn där, var väldigt annorlunda när jag kom hem, tyckte dem körde sakta i Sverige.... nu är jag van igen.
Så kan det bli om jag har shoppat kläder eller inredning också, jag vill fortsätta handla då. Tycker det är tråkigt att sluta med det som är kul! Vill gärna fortsätta uppreglera och handla mer fina saker....
2017-05-15, skrev Steph Nordin
Uppreglering:
Kaffe. Har i dagsläget svårt för att dricka lagom, vill gärna dricka mer än vad jag tycker är bra.
Salt. Jag har saltat min mat så sjukt mycket.. Krävs mer och mer för att maten ska smaka. Salt på allt verkligen.
Tuggummi. Har haft ett tuggummiberoende. Kunde tugga ett paket om dagen utan problem. säkert 12-15 tuggummin på en dag om det ens räcker..

Nedreglering:
Salt. Slutade med salt helt en period nu under avgiftningen. Nu efter några veckor så kan jag använda salt på ett normalt sätt igen. Jag saltar knappt maten alls vid middagsbordet och när jag väljer att salta så gör jag det med vaksamhet och gärna i underkant för att se hur det smakar först. Helt otroligt men salt smakar mycket igen!
Tuggummi. Slutade med tuggummi den 26 februari när jag la om till LCHF/sockerfri kost. Negreglering så det skriker om det.. Jag har tuggat tuggummi 2-3 gånger sedan dess och hela upplevelsen har varit annorlunda från hur det var när jag tuggade flera tuggummin per dag. Smaken är inte lika god som den var när jag tuggade ofta. Det är till och med jobbigt att tugga för käkarna, får kramp.
Socker. Tänker på hur grönsaker kan vara söta nu när jag inte ätit rent socker på ett tag. Märker att jag får skarpare smaksinne.
2017-05-02, skrev Maria Boëthius
Kaffedrickandet blir lätt mer än jag tänkt med tre koppar. Särskilt om jag inte äter sötsaker så vill jag ha kaffekicken.
Vin ihop med mina vänner som jag umgåtts med ett par år både tor, fre, lör och först var det inte drickande så ofta men sen hängde jag på att dricka lite rött, märker att det blivit normalitet nu och om jag inte dricker något alls på helgen så känns det konstigt.
Samma grej med godis som jag var van vid att äta 1 g i veckan. Men närjag hängt mycket med dem och de är liberala i sitt sötätNde så har mitt sockerätande ökat.
2017-04-28, skrev Towe Levhorn
Slutat röka och börjat snusa. Har nu för tiden en prilla inne från morgon till kväll.
Har sen jag började dricka alkohol, vilket var vid 14 års ålder, alltid druckit mycket, vilket bara ökade med åren. Till slut började jag dricka på dagtid under semester eller annan ledighet. Jag började gömma, ljuga och smyga med alkohol, behövde ha mer än alla andra, de drack inte tillräckligt fort. Till slut blev det för mycket och jag gick till AA. Fick tolvstegsbehandling och har nu varit nykter i tre år.
Om jag tar bort snuset kan jag tänka mig att jag börjar dricka mer kaffe istället.
2017-04-28, skrev Inger Lundqvist
Min toleransnivå har ökat mycket den senaste tiden. Jag dricker mer vin med vänner på middagar än tidigare. Jag dricker oftare och mer när jag är ensam.
När jag är ensam hemma en fredagskväll så kör jag hela racet, kompensations-äter på dagen så jag sedan kan dricka vin, äta ost och kex, godis, chips, glass. Tidigare räckte med en av grejerna. Men med toleransökning så jag blandar allt sött, salt och alkohol.
På eftermiddagen på helgen så brukar jag sova en stund. För att det ska bli extra skönt att somna=domna bort så brukar jag trycka i mig en 200 g chokladkaka, tidigare räckte det med en kexchoklad men det ger inte tillräckligt med socker numera.
Denna uppgift har varit jobbig (spännande hehe) för mig att skriva och jag har dragit mig för att göra den. Antagligen för det blir svart på vitt hur illa det är.
2017-04-28, skrev Karin Tagesson
Tack ni som har skrivit före mig och givit inspiration! Några saker är kaffedrickande, som lätt ökar. Jag tål mer stress nu än tidigare. Har jobbat på att lära mig hantera den. Hade jag utsätts för samma press för 5 år sedan, som jag gör nu, hade jag förmodligen dött. Likaså prata inför grupp. På gymnasiet avstod jag muntlig redovisning och riskerade därmed att få sämre betyg. Idag jobbar jag som chef, pratar inför grupper och håller i avtackningar och annat, och tycker dessutom att det är ganska kul.
2017-04-27, skrev Jenny Brungs
Uppreglering:
Kaffe: en kopp under min ungdom - det kändes som livets dryck - fick sådan energi och kände mig stark och snygg. idag känner jag ingen skillnad trotsatt jag dricker 5-8 koppar per dag
Socker: förut kunde jag äta en chokladkaka per dag i min ungdom 15-20 år. nu äter jag konstant. kan inte sluta äta. det kan lätt vara hämtmat och godis för ca 500 kr per dag.
Schopping: förut schoppade jag och mådde bra när jag köpt en tröja och fick bättre självförtroende. nu handlar jag på svindyra märken och masor av klädplack och köper på kredit - botar ändå inte min dåliga självkänsla.
Alkohol - förr kände ja mit snygg - odödlig - kände mig vital och levande - helt bedövad fysiskt och psykiskt.


Nedreglering:
Nu när jag inte tar till drogen eller andra subsittut för min drog - så mår jag piss. livet känns meningslöst varje dag utan min drog - men efter 3-4 veckor brukar jag må mycket bättre.... men nu var det länge sedan jag höll mig s länge från sockret. men är på god väg nu.
2017-04-27, skrev Carina Gunnarsson
Jag vet inte om jag fattat det här rätt men hela mitt liv har varit upp- och nedreglering.
Upp när jag successivt ätit mer och mer vilket antagligen börjat med något som jag inte ens riktigt märkt eller varit medveten om men efter en tid finns inget stopp, tills jag mår så dåligt att jag måste bryta och då blir det nedreglering. Bryter helt och har sockerabstinens några dagar och mår sen bra när jag äter det kroppen och hjärnan tål, tills jag börjar om igen... upp och ner och upp och ner...
2017-04-27, skrev Anna Alfredsson
Jag måste säga att jag tycker att det är lite svårt att komma på något. Knäckebröd med en massa smör är det första jag tänker på. Jag ska bara ta en till maten tänker jag. Men slutar alltid med att jag har ätit upp hela paketet eller det som finns kvar av det. Går inte att sluta... Samma sak med glass.
2017-04-27, skrev Tamara Fenjan
Kaffedrickandet uppreglerar jag ofta - kan lätt bli 7-8 koppar om dagen innan jag inser att jag måste ner till max 3 igen.

Jag tog körkort i Australien och var livrädd att köra på "fel sida" av vägen - lärde mig snabbt att köra alldeles för fort på vägarna. Samma sak med att köra jeep i Afrika.

Glass. Det börjar med en glasspinne men slutar snabbt med en liter. Tappar all självkontroll med glass.
2017-04-27, skrev Maria Boëthius
När jag och en vän som tonåringar började snatta godis, började med en klubba, rätt så sällan urartade och blev kakor, chikladkakor, chipspåsar etc. Så mycket att vi nästan åkte fast. Då slutade vi. Men fortsatte hetsätandet.
2017-04-27, skrev Sara Apelqvist
Jag var 5 år när jag åt godis första gången, mådde toppen av att äta godis då. Behövde inte äta någon stor mängd då för att få en lyckokänsla. Har ätit större och större mängder socker för att känna samma känsla som när jag var liten, men det smakar inte lika bra och gör mig inte speciellt lycklig heller.

När jag började köra bil tyckte jag det gick fort att köra 10 km/h. Nu vågar jag ju faktiskt köra typ 70km/h i alla fall. :-)( Är fortfarande rädd för att köra bil. Har bara haft körkort i ett år ungefär).

När jag var yngre tyckte jag det var obehagligt att prata inför folk, tyckte det var otäckt med redovisningar, seminarier osv. Nu tänker jag inte alls på det mer. När jag jobbar pratar jag dagligen inför en större grupp och det känns inget konstigt alls.
2017-04-27, skrev Sofia Ek
När jag började köra bil var jag rädd och nu kör jag hur lätt som helst.

Innan jag fick barn var jag ganska fearless nu är jag över paranoid

kakor är inte tillräckligt, jag måste ha bullar, godis och tårta också.
2017-04-27, skrev Maria Boëthius
Jag uppreglerade tuggummi tuggandet till enorma mängder, kunde tugga en påse på 1-2 dagar, detta till följd av att jag höll igen på andra sötsaker, tyckte jag hade kommit på nåt smart- 0 kalorier liksom. Samt någon studie jag läst om att tuggummi tuggande gör en lite smartare.
Även uppreglering av Cola cero, av typ samma skäl, hade aldrig druckit särskilt mycket läsk eller Cola men när den var kalorifri så var det jätte smart och jag drack nån liter på helgen utan vidare även om det inte var så gott.
Om jag nätdejtar drar jag igång på alla cylindrar, jätte belönande tyckte mitt system. Kunde ha 20 st på g och dejtade ibland flera samtidigt. Jag gör ingen nätdejting av den anledningen.
Jag har tidigare både uppreglerat träningen hårt, var beroende av de ruscherna. Min kropp har sagt ifrån och nu är det stillsamma promenader som gäller.
Jag har gått in i grejer med hull och hår, olika dieter, pendeln har slagit över och det har blivit fixerat. Detta är min rädsla med SockerSkolan att jag blir mer mat och kroppsfixerad.
saker jag har uppreglerat är att läsa ALLT om kost o hälsa, som ex lchf följer då flera sidor poddar och annat och nördar in i recept och annat. Det ger verkligen kickar att kolla recept och bli inspirerad. Baksidan är att jag missar annat i livet och blir perfektionist i kosten dvs för "nyttig" och tror på någon allmän sanning som ska gälla för mig och mående. Jag inser att allt sökande efter att hitta hälsa har gett mig mer ohälsa.
Tv och Facebook är definitivt stora flykter för mig och något jag får balansera upp.
2017-04-27, skrev Katarina Genell
Uppreglering:
Socker: Det är tydligt för mig att jag kräver en ökning av dosen med tiden. Till och med när jag har ätit så jag är helt full i magen, funderar jag på vad jag mer kan äta.

Salt: För att "tråkig" mat ska ge mig någon slags kick, har jag haft mycket havssalt på. Utan detta vill jag knappt äta. Detta har tilltagit de senaste åren

Först upp-, sedan nedreglering:
Alkohol: Upp:Tidigare drack jag väldigt mycket varje gång jag drack. Bara ett glas var fullständigt ointressant. Och det var oftast väldigt kul! Inte alltid så kul efteråt, förstås.
Ned: Sedan jag kom i kontakt med sockerberoendeterapeuter 2009 har jag knappt druckit alls. Och tycker plötsligt att ett glas, eller t.o.m. ett halvt glas, kan vara fullständigt till räckligt. Har sällan sug efter alkohol, och har inte svårt att avstå.
Tycker tyvärr att livet var mycket roligare med alkohol på det hela taget.

Rökning: Upp: Började lite smått redan i tonåren. Med åren blev det allt mer, speciellt i samband med alkohol. Kunde röka två paket på en helkväll. Hade ändå inga problem med att emellanåt göra uppehåll från rökningen i ett par veckor.
Ned: Slutade sedan tvärt efter att ha rökt i 15-20 år. Har knappt haft något tobakssug sedan dess. Har t.o.m. feströkt någon gång utan att vilja fortsätta.

Träning har också samma struktur för mig. Får sug efter att träna mer när jag väl är igång. Blir väldigt ointresserad när jag har uppehåll en tid.
2017-04-27, skrev Annika Lindahl
1. Uppreglering.. kommer när jag inte orkar stå emot längre.. när det uppstår yttre och inre stress. Slår hårt mot mej själv och tröstar med mat och cirkeln är i gång. Allt som är sött tills jag mår illa.
2. Nedreglering.. blir också ett stresspåslag. Plötsligt tillåter jag mej ingenting. Blir arg om jag misslyckas och pressar mej själv tills jag är tillbaka att jag inte orkar stå emot längre.
2017-04-27, skrev Elisabeth Karlsson
1.UPP.... Jag Kan lugnt säga att det blev en ordentlig skjuts i min hjärna första gången jag drack alkohol. Från att ha varit en grå blyg mus som sällan fick vara med, blev jag en i gänget, jag blev modig, t o m lite snygg. Framför allt blev livet lättare o mer roligt.
2. UPP... Första gången jag tog Amfetamin tänkte jag... Jag är hemma, varför har jag inte gjort detta tidigare. Livet blev ljusare, allt var enklare o roligare, människor runt omkring mig kändes snälla o ingenting kändes hotfullt .'
3. UPP... Kommer inte ihåg min första med maten men jag mins en gång för kanske 5 -6 år sedan... Jag var på jobbet, kände mig jagad inombords. Det hade varit mycket en lång tid o jag hade verkligen kämpat emot helvetes craving i flera dagar. Jag gav upp kampen o tog en tugga på en choklad o jag bara kände hur lugnet rusade upp inom mig o hur munnen bara började le. Det var så påtagligt!

NED... Varje gång jag slutat med något av ovan nämnda kommer stressen, ångesten o deppigheten som ett brev på posten. Jag har nog egentligen aldrig under mitt 53 -åriga liv tyckt att livet varit särskilt roligt. Det har varit något nödvändigt ont som jag måste ta mig igenom.

2017-04-27, skrev Alexandra Fregelius
Uppreglering av socker och mjöl - vill alltid ha mer och mer
Nedreglering av socker och mjöl - försökt flera gånger men faller alltid tillbaka i gamla mönster.
Uppreglering av salt - så fort jag slutar med socker överkonsumerar jag salt ist.
Nedreglering av salt - Försökt flera gånger att salta mindre eller inte alls - tycker dock att man inte smakar något bra så ger upp och saltar på istället.
Uppreglering av alkohol - Drack alltid för mycket flera dagar i veckan.
Nedreglering av alkohol - Slutade i princip med all alkohol efter jag slutade jobba säsong - kanske därför jag tycker att min vardag är så "tråkig" nu. Inte tänk på detta förrens nu faktiskt. Nu får jag varken adrenalinkickar eller alkoholkickar speciellt ofta längre.
2017-04-26, skrev Pia Pilerud
1. Uppreglering av alkohol. Var ute och festade mycket ett tag men tröttnade på konsekvenserna.
2. Nedreglering av alkohol. Precis innan jag fyllde 20 bestämde jag mig för att jag var färdig med alkoholen, hade abstinens besvär och sug i 1-2 månader. Sen försvann suget helt. Så otroligt skönt. Man tror att man inte ska komma över på andra sidan men det gör man. Har inte "längtat" efter alkohol sedan jag slutade att dricka regelbundet. Kan dock trilla dit ibland fortfarande även om det är väldigt sällan, min målsättning är att sluta helt
3. Uppreglering. Gör en konstant uppreglering till socker och mjöl eftersom jag aldrig slutat med det. Behöver mer och mer.
2017-04-26, skrev Petra Waltersson
KICKAR :- träning...tycker det är så skönt att ta ut mig fullständigt
....MEN gör det inte !!
-Karuseller
-köra bil fort och spela hög musik. Bilkörning är något jag uppreglerar,
blev av med körkortet för några år sedan ..sakta men säkert ökad farten igen.
-smal o vill visa upp mig
-att va sent på en arbetsuppgift på jobbet...stressa in i det sista
och njuta av att ro det i land (händer ofta)

Jätteslarvig med att låsa huset i många år. Hade inbrott för ett par
år sedan. Blev noga...men mindre o mindre noga.

Minns tydligt njutningen av doppade skorpor i mjölk som jag geggade socker i
när jag va liten...blev lugn ( var mycket rädd och arg som liten) och
trött...sov så gott ( hade fruktansvärda mardrömmar under många år som liten )

Första sockertuggan är än idag en jungfrukick..varar dock bara ( eller som tur är ) i sekunder idag.

2017-04-26, skrev Marie Wenlöf
Jag har långfärdsseglat i några år. När vi fick kackerlackor ombord efter något år så skrek jag rätt ut. Det var vidrigt! Sedan började jag vänja mig och när jag en kväll druckit upp ett glas vin och såg att det låg en drunknad kackerlacka i botten brydde jag mig inte speciellt. Hade det varit i början av min bekantskap med dessa äckliga djur hade jag spytt, fräst och skrikit.

En annan sak jag kommer och tänka på är att jag behöver sätta gränser. Jag gör allt för att vara andra till lags. Först vet jag vad MARIE vill, men snart är det som om min vilja är den andres vilja och då går jag mot mig själv. Vet inte om detta hör hit och är upp och nedreglering, men detta med gränser har snurrat i mitt huvud de senaste dagarna. Jag har svårt att tänka mig att jag var sån här i början av mitt liv. Tror jag sakta men säkert vant mig vid att låta mig behandlas med dålig respekt från många i min omgivning. Inte alls från alla, men de som är ego.

Sen är det såklart godiset - sockret - chokladen med nötter. Vet att jag bara för några år sedan klarade att äta t ex EN glass eller en HALV godispåse. De senaste tre åren när jag mått dåligt pga ekonomi, otrogen kärlekspartner och sjuk pappa har jag helt låtit ätandet ta över mitt liv. Självskadebeteende i stora mått för min dåliga självkänsla.

2017-04-26, skrev Sandra Kouassi
Minns en av mina första jungfrukickar- uppregleringar, det var när jag fann en av mammas "bruna bakverk" i kylen. Konsistensen, smaken och innehållet. Så mycket socker, kolhydrater och fett i rätt kombo för min hjärna. Jag fick världens kick, blev fullkomligt hög och visste inte i lyckoruset vart jag skulle ta vägen. Åt upp nästan hela asken i ett och gömde, försökte dölja att jag varit där. Skyllde på nia syskon, ljög, smög, gömde. Förstod inte varför det var så otroligt gott, men ville bara ha mer.

Eller middagarna jag satt kvar och åt med mamma. Hon hade fortfarande inte avslutat sin måltid, jag hade ätit flera portioner men njöt mest av knäckemackorna med smör, mjölk och ost efteråt, fick aldrig nog. Sällskapets stimulans och brödet i sig gav mig kickar och glädje, ville aldrig att det skulle ta slut, maten, känslan..

Andra gånger har jag känt ångest och velat nedreglera den känslan, trösta, dämpa, kanske gått och handlat fett, salt eller socker i olika kombinationer och efter tillräckligt stora mängder blivit trött av all mat. "Landat" på toaletten och känt viss frid över att ha kontakt med kroppen igen och att knoppen lugnat sig och jag därpå kunnat smida nya planer för hur jag ska komma i balans/somnat. Fått tillgång till mig själv igen, tillfälligt. För att dagen därpå vakna igen, med fullkomlig panik och självförakt över hur illa jag behandlat mig själv, min kropp dagen därpå. Fortfarande ingen lösning, bara desperation och flykt.

Andra kickar har varit att komma i ett visst klädesplagg efter en bantningskur. Att se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser. Att ha uppnått min idealvikt och få vara ute bland andra och "visa upp det". (så länge det nu varat..:)

Eller att åka snowborad/utför på ett perfekt före över en glaciär på fjället

Eller busa med ett litet barn/djur

Dansa till underbar musik

Vara i naturen och njuta av miljön

Skratta bland vänner och känna mig fullkomligt trygg

Upplevelsen av Guds närvaro och kärlek
2017-03-21, skrev Veronica Hansson
Jag har uppreglerat när jag varit på semester i alperna. De första dagarna är det riktigt vingligt på brädan men efter nån dag går det bra!

Mitt sötsug har minskat.

Cykla mountainbike blir bättre och bättre för varje gång. jag vågar mer!
2017-03-21, skrev Anna-Karin Bergström
Under en period åt jag en stark pizza med massor av jalapeno. Den blev bara normalstark efter ett tag. Nu skulle jag inte kunna äta den alls.

Jag har vid flera tillfällen slutat med socker och då är det inte ens gott när man äter igen utan ganska starkt.

Varje gång man kört bil på en stor väg med hög hastighet ett tag och sedan svänger av till en liten väg.
2017-03-21, skrev Zora Boumaza
Uppreglering:

Bantat mycket i mitt liv som slutat med att jag äter för lite eller inget alls för att sedan uppreglera och hetsäta massor pga hunger
Kunnat äta en halv påse chips och vara mätt/må illa men har nu kunnat äta 1 hel påse själv och sedan velat ha mer, gärna 2 olika sorters chips.
Kunde vara nöjd förut med en stor chokladkaka men vill nu ha en massa olika konsistenser. Vill ha bulle, choklad, chips och lösgodis under samma tillfälle annars känner jag mig inte nöjd.

Nedreglering:

Behövde förut sova massor som: 11-12 timmar men nu blir jag nöjd och mår bra på mindre sömn typ 6-8 timmar. Gick alltid och la mig tidigt men har inte lika stort behov av detta längre.
Träffade alltid massor med vänner förut under vardagarna och stressade för att få ihop det och träffa så många som möjligt men nu träffar jag vänner kanske 1 gång i månaden eller när jag orkar. Brukade aldrig prioritera mig själv en gång i tiden men nu gör jag det. Jag träffar så många jag orkar, tvingar inte mig själv längre.
Tänkte mycket negativa tankar förut men försöker nu lägga det åt sidan. Det jag inte kan påverka
2017-03-20, skrev Fanny Strömberg
Socker är en självklar uppreglering. Förut kunde jag äta mindre och vara nöjd, nu måste jag ha hur mycket som helst för att vara nöjd.
Fartblind har jag också blivit efter att jag tog körkortet för ett år sen. Kör nästan alltid för fort på motorvägen.
Vande mig vid att sova mindre, 5-6 timmar max. - Detta har också blivit en nedreglering då jag nu sover 7-8 timmar per natt.

På sätt och vis nedlegrering av lögner. Förut ljög jag som bara den om exakt allt jag åt och annat också. I och med att jag började med terapi i höstas och sockerskolan nu har jag blivit en ärligare människa och behöver inte ljuga om vad jag äter.
2017-03-20, skrev Marianne Karlsson
Uppreglering
När jag hamnade i stresspiral och den bara ökade år efter år.
Började träna på 80-talet och träningen ökade och till sist var jag träningsnarkoman.
julbaket! Fyllde frysen, åt ocH åt. Bakade mer och mer.

Nerreglering
När jag lärde mig hantera stress under terapi.
När jag gjorde upp med mina barndomstrauman och den ångesten minskade
allt efter terapins gång.
Nu när jag gick med i sockerskolan och känner att sötsugets makt minskar,
då jag gör rätt.

2017-03-20, skrev Anette Eriksson
Jobba utan sömn
Bantat och bantat ännu mer
Pluggat och pluggat lite till
Äta godis och äta ännu mer

Nedreglering
Jobba mindre
Sova bättre
Tänka mindre neg tankar

2017-03-20, skrev Zora Boumaza
Sparar svaret på din uppgift, detta kan ta lite tid.
Kom ihåg att andas medan du väntar.
2017-03-20, skrev Häla Washbrook
Uppreglerat:
Indisk curry- styrkan
Löpning- springa snabbare och längre
Styrketräning- lyfta tyngre
Jobbet- ta min mest ordrar
Klättra - klättra ännu högre med risk
Resor- rest sönder en stor del av livet, men fått enorma kickar av att komma till nya ställen varje vecka/dag...
etc etc..

Nerreglerat...????
- Godis- varje gång jag slutat jag har nerreglerat 🙂
- Slutat resa med jobbet- hittat ett normal läge hemma
- Resa till samma ställen.. tom att flera år i rad rest till samma ställen (med barnen) för att ge dem viss stabilitet


Svårt dethär- jag har det liksom inbyggt och kan se det i min yngsta dotter- jag tar ETT steg till, jag vill vara bäst mamma.. jag kan mer etc.. :-/ försöker balansera henne men ser ine mitt eget beteende- vilket säkert påverkar henne mer än vad jag säger..
2017-02-09, skrev Elin Holmkvist
Socker har jag uppreglerat många gånger och nästan gjort det medvetet.
Nedreglerat mina portioner har jag gjort med lchf.
Uppreglerat hur mycket jag jobbar men också nedreglerat det.
Uppreglerat hur mycket känslor jag pallar men också i perioder bestämt mig för att orka mindre.
2017-02-09, skrev Cecilia Askrot
Cyklade downhill förra året för första gången, kicken efter första åken var sånt adrenalinpåslag men hög puls, svettning och ansträngd andning, detta avtog efter varje åk.......varefter dagen gick blev nedfarterna mer och mer djärva, tekniskt svåra och branta för att åter få känna adrenalinet i kroppen.

Som flera säger kring ny på jobbet, att gå ifrån att inte känna sig säker, att tänka hur man skall kunna lära sig det här.... och så har det faktiskt gått jätte bra.

Skräckfilmer också bra exempel hur man utmanar sig där till att klara av extremare "skräckisar"
2017-02-09, skrev Frida Svahn
Träning har varit upp- och nedreglerat hos mig. Kunde träna och verkligen brinna för träningen en period, för att sedan bara lägga av... Tappade lusten av all press jag satt på mig själv. Så det var verkligen upp och ner.

Från att vara helt ny på jobbet och inte veta rutinerna, till att idag göra allt som ett rinnande vatten. Rutinerna sitter i ryggmärgen.

När jag hetsätit en period, för att sedan börja äta mycket mindre den andra. Blir en uppreglering för kroppen att vilja äta mer mer mer och inte bli nöjd. För att sedan en period bara vilja äta lite och bli nöjd och mätt. Väldigt konstig upp och nedreglering.

2017-02-08, skrev Lotta Willman Eriksson
Bilkörningen har uppreglerats, man blir förhoppningsvis en bättre förare av att köra bil i 20 år och lite till.

Jag tänker även på mitt jobb där jag har mycket svårare arbetsuppgifter och mer erfarenhet som har gjort att jag har utvecklats (och gjort en uppreglering)jämfört med hur det var när jag var helt nyutexaminerad.
2017-02-08, skrev Erika Gordh
Skräckfilmer är väl ett bra exempel på uppreglering när man vill ha bättre och intensivare kickar av en bra skräckis.

Sex, som efter första upplevda orgasmen vill man bara ha den samma känslan igen och lika intensiv.

Alkohol verkar vara nedreglerande på mig, jag tål der i mindre och mindre mängder juh äldre jag blir samtidigt som jag också mår sämre dagen efter.
2017-02-08, skrev Ebba Tannlund
Har nog pågått hela livet
Limpmackor ist för skollunch på mellanstadiet. Ingen som satte stopp , jag fick fortsätta om jag gick till affären o bar hem själv. Storrökare som trettonåring, som blev stordrickare av öl o vin tills jag upptäckte att mina alkoholpolare på Kvarnen inte var så spännande, då bytte jag till hasch ist i några år sen skrämd av konsekvenser o lyckades sluta med det! Och rökning o socker fortsatte hand i hand har alltid haft nåt i mun. Har nu varit totalt nikotinfri i tretton år o sockerfri tremånaders o glute o frukt sista veckan! Känner mig stolt att jag vill förändra mitt sjuka intag av främst smågodis! En dag i taget o fokusera på mitt beteende så jag inte byter över till annat/nytt beroende.
2017-02-08, skrev Gudrun Skoglund
Ja det här mönstret har pågått sedan tonåren. Banta, träna misslyckas, börja om...och toleransen ökat med åren.
Jag nedreglerade med ganska strikt LCHF under förra våren 2016, kom verkligen i från socker både psykiskt och mentalt. Kunde t.om släppa en medicinering av SSRI. Återfallet var nära när sommarsemestern började men just då råkade jag få värsta magsjukan. Blev livrädd att det berodde på att jag ätit nåt socker eller mjöl när jag varit ren så länge. Blev därmed ännu striktare under 2 månader, vikten rasade och vid det laget hade "all personal gått hem i receptionen". Vi åker en vecka till Kreta, det går bra förutom att jag tillåter mig att överäta jordnötter. Det är startskottet för en höst med uppreglering, först lite grann och sedan mer och mer och nu innan kursen startade hade nog hotellet byggt ut med en ytterligare reception.
Har också reflekterat att över att jag uppreglerat mitt kontrollbehov i arbetet har ökat efter att jag varit sjukskriven för utbrändhet. Det är en sorts trygghet att ha kontroll över sin arbetssituation. Där har jag inte iofs. nedreglerat eftersom det fungerar bra....
Jag har flera gånger i mitt liv gått ner 10 kg i vikt, inte varit nöjd och sedan upp igen, det har alltid handlat om vikten och maten. Började storslaget på måndag och förstod aldrig varför jag bara "stod ut" till torsdag. En kollega som jag jobbade med under ca 5 år sa när han slutade: " - Så länge jag har jobbat här har du alltid bantat, men du ser ju likadan ut hela tiden "
2017-02-08, skrev Sandra Törnkvist
Köra bil: att gå från nybörjare till en van förare som körde ofta, till att jag flyttade till Göteborg, nästan bara åkte kollektivt och inte körde många meter på 4 år.

På jobbet: från att vara ny och osäker och undra hur man ska lära sig allt nytt på så kort tid, till att klara alla uppgifter med van hand och till och med lära andra.

2017-02-08, skrev Carolin Johansson
Nu är det väldigt tydligt att jag har haft fler upp och ner redgleringar under hela mitt liv. Det jag minns tydligast är för 10 månader där jag var sockerfri i 3 månader, föll sedan dit för att jag trodde att jag var fixad nu. Jag mådde ju så bra. Men jag kunde inte sluta äta framförallt kolhydrater i form av bröd och pasta. OMG vad gott det var till en början. Sen smög sig chokladen på, men inte alls som brödet. Toleransen ökade från 1 macka till uppåt 8 -10 mackor med Bregott. Var svårt att sluta men lyckades efter någon månad. Sen efter ytterligare en period utan socker så föll jag igen...sen var det en omgång till. Så efter vår Thailandsresa så gick 7 veckor i sockerträsket och denna gång eskalerade mycket fortare. Blev snabbt "sjuk" i kroppen. Nu har jag varit sockerfri i 3 dagar och känner av huvudvärken mindre än igår. Känner mig lite yr och ofokuserad. Längtar tills jag får må stabil och bli pigg.

2017-02-08, skrev Jenni Mårtensson
körkortet är ju en klassiker intensiv kurs en sommar för 10 år sedan

när jag började på högskolan all nya begrepp och alla "svåra" termer blev också en del av en själv till slut och något vanligt

Kaffe drickande. Första koppen när jag var 15 år va inte god, men en vecka senare ville man bara ha fler koppar
2017-