Kvinna 1

Mina tonår var tuffa. Jag kontrollerade maten och mig själv genom att hetsäta, spy, späka mig, överträna och hetsäta igen. Jag kände att jag hade full kontroll, men kände mig jämt oälskad, utanför och annorlunda. 

Runt 20-års åldern började jag öka rejält i vikt. Jag åt fortfarande för att bedöva mina känslor, men nu utan att kräkas eller träna på det. Jag var helt utmattad. Jag var bara glad att jag hade slutat kräkas. Nu handlade det om att överleva. Inte leva. Fly från panikångest och när det kändes tufft åt jag. Eller när jag var glad. Jag åt på alla känslor nu. Att jag var överviktig slutade jag att se. Jag var bara glad att jag höll mig över ytan. 

Åren gick och jag var fast i mitt missbruk. Jag åt och klamrade mig fast i en ofungerande relation. Jag var nu helt upptagen med vad jag skulle äta och när jag skulle äta och kände mig ständigt misslyckad. 

Så hittade jag SockerSkolan. De har verkligen räddat mitt liv. Eller så har jag med deras kunskap, rätt verktyg och gemenskapen räddat mig själv. Jag känner mig idag lugnare, tryggare och mindre utanför tack vare min abstinens, och har fått ett helt nytt, välfungerande liv. TACK!

Läs nästa berättelse