Har du nånsin blivit nekad något du verkligen, verkligen ville äta? Något som du var så sugen på att du kände hur besvikelsen välde fram inom dig som en stormvägg farligare än någon kunnat ana? Visade du hur du kände där och då, i den situationen? Agerade du likt en dramaqueen? Startade du ett paniktåg?

Beroendepersoner är ofta dramaqueens och vi gillar även att starta så kallade paniktåg. Jag är beroende och en dramaqueen. Jag drar på mig offerkoftan i hopp om att den som inte köpte det där gottiga till mig ska må dåligt och införskaffa vad det nu var för något direkt. Jag vet ju att jag behöver den där grejen nu genast! Jag lider ju! Ser de inte det?

Jag startar ett paniktåg för att dra med andra in i cirkusen, så att de inser just hur enormt lidande jag är utan min drog. Skoningslöst försöker jag härska över dom som inte förstår mig, de som nekar mig, de som straffar mig och de som… Ja, du fattar grejen.

Sanningen är att jag bara är en dramaqueens som inte fått droga. Röda hund har stigit fram med sin fulla kraft och slängt den blå hunden, våra riktiga jag, åt skogen och regerar bäst den vill. Jag är mitt inne i min sjukdom.

Med rätt matplan och med rätt verktyg, kommer jag att kunna undvika de här situationerna. Alla ska veta att jag har kunnat låta bli både paniktåg och offerkofta så otroligt mycket oftare efter att ha anammat Nystartkursens olika verktyg.

Plötsligt kan jag identifiera röda hund, känna igen dess lurande, smygande, svassande steg där i bakhuvudet. Jag kan känna igen dess motiv, känna igen den ihopkurade ställningen och inse att snart smäller det.

Och så stoppar jag det. Du ska veta hur skönt det är att stoppa ett paniktåg innan det ens har hunnit börja. Så mycket mindre drama, så många färre tårar.

Insikt, medvetenhet, ärlighet, förståelse. Och förlåtande. Detta är de saker jag fått uppleva när jag tagit av mig min offerkofta och klappat på min blåa hund istället för den röda.

Inre ro. Det är vad jag fått uppleva för första gången i mitt liv. Och jag älskar det.

/Jessica Nystart 2019