Mitt liv innan jag hittade en lösning på mitt sockerberoende och mitt ätande över huvud taget var fyllt av kaos och ohanterliga känslor. En ständig kamp för att avhålla mig från att äta socker och andra snabba kolhydrater. Det brukade se ut så att jag kunde avhålla mig från måndag fram till kanske torsdag eller fredag. Sen gick det över styr och jag kunde hålla på hela helgen och bara äta. Jag tränade på ett tvångsmässig sätt också, 6 – 7 ggr i veckan, minst två timmar åt gången för att jag inte ville gå upp i vikt och för att ingen skulle se hur mycket jag åt egentligen.

Till slut hittade jag till OA (Anonyma Överätare) vilket blev min lösning. Där hittade jag människor som förstod mig och som förstod vad jag pratade om. Jag fattade för första gången att jag inte var ensam om mitt problem, det fanns likasinnade vilket jag inte hade fattat innan. Jag har haft en krokig väg och den är fortfarande inte spikrak. Men genom SockerSkolan så fick jag ytterligare hjälp att få syn på mina varningssignaler och vilka beteenden som jag fortfarande behöver jobba och se upp med. Jag är väldigt tacksam att jag fick chansen att få gå kurs på SockerSkolan, det gav mig flera nya verktyg som jag inte hade fått genom 12-stegsprogrammet.